Några 19:e man minns genom åren

Alltså, ölintag, måltider, fika eller liknande i golfrestauranger jag kan dra mig till minnes och som känns pratvärda.

• Visby GK, förra sommaren. Efter min premiärrunda i perfekt väder och med riktigt bra spel. Inte undra på att man var uppåt. Pytt och ett par stora starka. hustrun skjutsade till och från banan. Helt ostörd utsikt ner mot vattnet, solen stod så att det var en solgata in mot klubben, och ute på en brygga satt en man och läste, synlig bara som en silhuett. Karlsöarna borta i väster. Där mådde man gott!
• Ombergs GK, 2009. Ett arrangemang som kallades Speakers Corner Open med ett gäng från forumet på golf.se, som arrangerades årligen. Under middagen, där man både åt och drack meddelades det plötsligt "Nu är det grosspott". Ett helt middagssällskap får springa efter varsin klubba och sen var det väldigt muntert svingande. Nu preskriberat...
• Trelleborgs GK, 1986. Jag och en polare som åkte ner på en golftripp i skåne. Lite låga efter en runda på Trelleborg, Vi hae bokat Falsterbo, men då blev det åska hagel och drivis tidigt på vår starttid. Kom ut på Trelleborg senare då vädret lugnade sig. En sådär runda. Men sen satt vi i alla fall och tog varsin öl. Till saken hörde att "NP Möller" var en TV-serie som gick dåförtiden, i Malmömiljö. Där sa huvudrollsinnehavaren ibland till sin hund "Jao du, Kaalle, nöu geu vei nei ti Skiugan å tao oss en kop kaafe". Vi hade kört rätt hårt med det där "Jao du Kaalle", och precis då vi tagit varsin klunk öl hör vi från något bord bredvid "Jao du Kaalle", med betydligt mer autentiskt uttal än vårat. Vi garvade så att det sprutade öl genom näsorna...
• Halmstads GK, 2004. Det var första gången jag spelade en riktig prestigebana i södra Sverige. Hade spelat en tävling på Holms GK dagen innan. Sedan var det tre av oss som tog en runda på Fina Klubbens bana, den berömda norra. Riktigt bra spel och sen en trevlig pyttlunch ute på terrassen. Efter ett tag började mina bordsgrannar dra sig till minnes det ena och det andra slaget, och jag lyckades inte dölja en av mina uppenbara svagheter: Efter en golfrunda kommer jag knappt ihåg ett slag. De såg mig nog som mindre vetande efteråt... 

Lite minnen från tidiga golfvårar förr

Då jag började spela, på 80-talets början norr om Stockholm började alltid året med en sväng till Ulriksdal som alltid öppnade först av alla, kanske runt 16 april. En liten skitbana, men alla var som nyutsläppta kalvar. Sedan Viksjö, banan var som en leråker hela maj,

Efter några år byggdes Tumba-tältet i norra Stockholm, och det var ju käckt att slå lite vintertid även om det ofta visade sig finnas en hook gömd efter de där första 50 metrarna.

Jag flyttade till Linköping vid mitten av 80-talet och där vann man någon vecka på vårkanten. Vi åkte ofta ner till Jönköping, minns att jag spelade där, på sommargreener och sommarteer redan i mars. Kändes lite kontinentalt.

90-talets senare del innebar flytt till Karlstad och småbarnsår. Det var inte så mycket fokus på tidig golf de åren, har inget som helst minne av att försökt kommit ut tidigt och så.

Sedan millenieskiftet är det Uppsala. Småbarnsår i början där också. Men då hade vi Kåbo GK alldeles nära inpå, bara en kilometer från Uppsala slott, och där kunde man redan i mars gå ut och spela, om man spelade från ruffen. Det fanns en stor driving range-anläggning där det nu finns ett köpcentrum vid södra infarten, den öppnade riktigt tidigt, och det var där man slog årets första slag.

Nu sen allt stadsnära golfrelaterat lagt ner och lagts på is i Uppsala så är det bilen ut till Upsala som gäller. Självplock på rangen tidigt på våren, lilla pay och playbanan öppnar då snön är borta. men de bättre banorna tar rätt lång tid på sig, oftast en bra bit in i april, om inte maj.

Fler minnen och bra golf.

Jag har faktiskt minnen från 70-talet vad det gäller golf. Men det var förbjuden golf. Inte golf på golfbana, utan på lämplig mark runtikring det kedjehusområdet jag växte upp i. Min första kontakt med golf. Från början på den plätt på kanske 100x70 meter som utgjorde allmäning på vår väg. Vi täljde oss varsin klubba, snodde golfbollar från Viksjö golfklubb och gjorde en 18-hålsbana. Över stock och sten. Det här spred sig så småningom till fler gator i närheten, och snart tog vi stora allmäningen mellan gatorna i anspråk. Här var det riktiga hål som kunde vara 70 meter långa. eller mer. Alla åkte in till NK i Stockholm och köpte en udda klubba, tror de kostade 50 spänn. Jag köpte en järnsjua. Kompisen köpte en spoon.

Sen var det mästerskap och matcher. Ända tills föräldrarna kom på att vi hade ett hål där det lönade sig att skära en dogleg genom att skjuta över en lekplats. De avbröt golfspelandet. Men intresset var väckt, och då jag hade sommarjobbat ett par år i gymnasiet fick jag råd att börja spela på riktigt och jag har inte ångrat mej.

Underbart att se Peter Hansson sopa i sjumetersputten i Tjeckien. Hustrun hade inte blivit glad för ett extrahål till, maten var klar. Vad vore Ryder Cup utan en svensk? Han har en myndighet i sitt svingande, tror aldrig jag sett nån svensk så säker i sitt långa spel.

Det egna spelet är helt tillfyllest! Jag slår bollen helt enkelt väldigt bra nu. Det blir enstaka "katastrofer", men allt färre. Och ingen del, bunker, puttning, närspel utgör något problem. Morgonrundorna på Kåbo går på HCP även om det blir lite katastrofer. Och då de inte blir katastrofer har det blivit riktigt lågt ett par gånger. Tre över på nio som bäst. Bra för en hacker.

Ballaste slaget nu är nog AK-driven, nedgreppad. Dessutom lågt peggad och med låg ansträngning. Låg bollbana, långa slag. Najs.

Antingen : Nog är det bra sunkigt att hämta sitt dricksvatten här

Eller : Tänk att man använder dricksvatten till att tvätta golfklubbor

Lite minnen från 80-tal (och en ok Kåborunda)

Jag har spelat länge, började 81. Tänkte det kunde vara kul att dra ett par stories från den tiden.
Spelade då på Viksjö GK norr om Stockholm, började då jag var 19, då hade jag sommarjobbat så pass många år att jag hade råd att börja. Inga soccermoms för mej, precis. Ingen i släkten spelade golf.

Sommarjobbade också den sommaren. Dagarna förflöt så, att jag cyklade 4 km till jobbet, jobbade, cyklade hem, tog bagen på ryggen, cyklade 6 km åt andra hållet till banan och gick förhoppningsvis 18 hål. På den tiden var det 30 i hcp man började på och då man fick grönt kort var det 30 fick man försöka lira på för att få hcp-kort och kunna ge sig ut och spela andra banor. Rätt tuffa bud. Men jag gick ner till 63 kilo den sommaren, lika lång som nu då jag känner mig relativt nerslimmad på 80 pannor.

Grönt kort var inte så högtidligt på den tiden. Ett relativt enkelt teoriprov, och sen fick jag gå bakom Sayeds stuga och slå 5 stycken spikraka järnfemmor, så var det klart.

Standard klädsel var sweater, träningsoverallsbrallor, lätt nedhasade bolasockor och Adidas superstar. Andra tider, det finns ju till och med (skitsnygga) bilder på Annika i jeans från då.

Skriver lite mer någon annan dag.

Idag, moving day, alla svenskarna över par på Irland. Får hoppas att Stanley lyckas bättre, han verkar ha plockat med sig lite bra form från Scandinavian mastersvinsten.

Morgonens runda (vanlig tidig 9-hålare vid 6.45 på Kåbo) helt ok. Dålig scoring första fyra, mest pga bunkerbesök, 6 över första fyra. Men sen gick det bättre. Par 6-7-8. Lekbergs grejer funkar allt bättre. En lektion är värd sitt pris om man tar den på allvar. Bra längdkänsla i puttarna också. Kul statistik - 100% fairwayträffar...