Brandt Snedeker

Första intrycket, eller de första intrycken man får av en person... svårt att ta sig förbi dem. För mej i alla fall. Det har ställt till bekymmer, man har snabbt fått förutfattade meningar om kollegor på arbetet, personer man träffar runtomkring, som visar sig vara felaktiga. Men många människor, som jag gillat instinktivt vid första träffen för decennier sedan har aldrig svikit intrycket då man umgåtts senare under åren.

 Det är väl lite knäppt att få ett intryck av någon som man ser spela golf i en tävling, men det hjälps inte. Jag får det. Jag ser väl på alldeles för mycket golf egentligen, och man får ett intryck av de som spelar, man ser dem ju rätt ofta, de som är bra.

 Och jag får erkänna det, första intrycket av den nordirländske världsettan var väldigt negativt, han gav ett kaxigt, bortskämt intryck, något som visat sig vara en av de missar första intrycket gör. Killen verkar rätt lågmäld och ödmjuk då man hör honom i TV. Men han kom inte till Nordea Masters...

 Brandt Snedeker gav tidiga intryck som var raka motsatsen. Visst, Alfred E Neumann fråm MAD, men killen spelade fort, verkade säker utan att vara kaxig, och han såg trevlig ut. Och då blir jag lite så, det där är säkert fel, han är nog en skitstövel egentligen. Killen har ju spelat väldigt bra golf ett tag nu, är i toppen av varje tävling, så han har ju synts mycket. Tänkte att jag då skulle snabbgoogla fram nåt på honom där han är en skitstövel på nåt sätt, men det jag fann var sånt som detta:

Länk till nån Nashvillehemsida

 Visst, kanske tillrättalagt, men stämmer det så är det ju svårt att tycka illa om det. Och ingen kan väl tycka illa om tempot han håller då han skall få iväg en golfboll. Inga långa preludier här:

 

Jag får nog säga, om jag skulle få den där frågan nån gång om vilka man skulle vilja ha med i sin drömfyrboll, så är Alfred E en klar kandidat.

Vad har varit ballt sen sist...

Jorå, det blev en liten lucka i rapporteringen här, får se om vi kan göra en lista på highlights sen i juli då sist publikationen (ja, förutom den nyss, då), blir nån slags omvänd kronologisk ordning från nu  :

• Peter Hansson lyckades hålla golvmoppen stången i Shanghai. Moppen knaprade in de sista hålen med fantastiskt spel, Peter hamnade i trubbel med pluggad boll nära sista green, men det gick vägen. Perfekt söndagsmorgonsunderhållning, trots att dottern tryckte på för att få kolla på Icarly. Hon blev faktiskt motvilligt faschinerad av det program som höll henne från hennes kära Highscoolunderhållning.
• En Monstruöst spännande Ryder cup på Medinah utanför Chicago, där jänkarna spelade väldigt inspirerat, kanske främst Lefty/skum-Keegan, men de Europeiske vände och jag och sonen tjöt i högan sky och störde familjens kvinnors nattsömn
• Rätt många svenskar kom igen bra till hösten, förutom Peter Hansson, som vann både i Shanghai som sagt ovan och dessutom i Holland. Även Noren, Yx-Karlsson och Stenson har åstadkommit topp-tio-placeringar. Men mest spännande kanske de unga kanonerna, Jonas Blixt som i sin rookiesäsong vann i Californien, och Kristoffer Broberg som exploderat på Challenge tour, och så när vann den. Blir spännande nästa säsong att se om Kristoffer kan skeppa ut det fina spelet på stortouren. Inte alldeles givet.
• Jag gjorde årets slag på Ölands golfklubb. 37 meter från hål, 60-gradare, hålet kort vänster med en stor kulle till vänster om green. Beskrev för medspelarna exakt den punkt på kullen jag var tvungen att träffa för att bollen sen skulle rinna ner mot hål. Träffade exakt den punkten, och bollen gled inte bara ner MOT hål, utan I hål. Publikens jubel.

Sista rundan (?) för i år

Japp, länge sen jag skrev något på den här bloggen. Tar lite om egna golfen först, sen nåt mer allmänt.

Sista registrerade rundan var 29 september. En skaplig runda på Kåbo. Slog sen inget allvarligt menat slag förrän idag, då det klarnade upp efter allt regnande som varit på senaste tiden, och jag tog 6 hål på Kåbo. Fruset, solen värmde bara upp grässtråna. Vintergreener. Kallt om fingrarna, det var 4 grader varmt, solen värmde lite då den kom åt. Slog faktiskt rätt skapligt, det man gått och grunnat på under denna golffria månad visade sig vara bra saker.

Men låt oss backa till höstkanten. Säsongen innan hade varit - höga, korta fadear. Har varit modellen i flera säsonger nu, tråkigt, tappar framför allt längd. Beslutade mig för att ta en lektion för Marlene Hedblom på Bro Hof. Inte bara för att hon är snygg...

Det blev lite - hon ville ändra på allt!

Är snarast mer förvirrad efter än före lektionen. Men det går rakare och en aning längre. Budskapet var rätt mycket rak vänsterarm , närmare bollen, bollen längre tillbaka i stancen. Känns hur obekvämt som helst.

Sen har jag tragglat på lite. Blev ett par rundor med en polare på Viksjö och på Upsala, inga succeer. Sista 18-hålaren var i mitten av september nere på Öland, Ölands golfklubb tillsammans med en polare som bor där nere, han körde golfbil som caddie. Vi hängde på två unga tjejer, och det blev en rätt trivsam runda i vackert väder, god stämning, låt vara att min golf behövde några hål på sig. Men decenniets slag slog jag. En wedge från 37 meter. Var tvungen att träffa en kulle bredvid hålet och låta bollen rinna ner i hål, sagt och gjort...

Får se om vi kan tänka några goda tankar under vintern. Kanske till och med slå några slag på någon frusen bana, i något tält eller nåt så får vi se om det kan bli lite längd under nästa säsong.

BO och Adam Scott

så här sa tydligen Ernie till Aiken för ett tag sen, enligt http://www.theopen.com/en/News/LatestNe ... erest.aspx , en jäkla snygg artikel förresten.

"Ernie was talking to me at the end of last year when we were flying back from Dubai together. He told me one very good thing – forget about top 50 in the world, forget about number one in the world, because it doesn’t really mean anything. He said what means something is winning tournaments. You’re remembered for winning golf tournaments, not for anything else.”

Rätt jämfört med top 50 (Luuuke) men den sista meningen stämmer inte. Den tävling jag mest kommer ihåg Jack för är väl Masters 86, men som god tvåa är allt "the duel in the sun", och där förlorade han. Hade totalt glömt att Scott vunnit Players, men att han torskade igår kommer man glömma sent. Vad minns man Van der Velde för? Monty och Mickelson på Winged foot? Det kommer säkert att svida, men det blir ändå ett minne för Scott.

Jag minns mina förluster lika väl som mina vinster, stora som små. När en gubbjävel gav mig pliktslag på sista hålet, då jag äntligen skulle lyckas gå på de magiska 30 (Hcp-gränsen då jag började spela 1981), då jag slog bort mina chanser att vinna H45 KM med en socket som hamnade i ett grusgrop. Att förlora kan vara minnesvärt.

The Open dag 1

Tiger Woods
 -------------
De där kirurgiska järntvåorna som drev ut både Roses och Sergios spoons var underbara. När han är på är det nu, liksom då, en sån skärpa. Ett sånt sting. Får se om det håller i sig. I referens till en tråd på everythinggolf.com - allt är sannerligen inte glömt! Hans strul ger alltid en eftersmak då man ser honom. Låt vara en eftersmak av blandad kompott, om man skall vara lite ärlig.

 En sak är klar, ingen golfare väcker känslor som den mannen.

- Visst har han förstört för sin familj, och att hon är svensk...
- Nånstans är man lite avundsjuk...
- En dotter till en Journalist och en Sosseminister måste vara den sämsta tänkbara att vara otrogen mot. Elin gav honom sina fiskar varma förtjänstfullt.
- Lite grann gör det honom intressantare att se nu än då. det och att han inte är så överdjävligt bra länge. Se golfmaskinen 2001 var sådär, nu är han intressantare.
- Men när han är på nu är han fortfarande bäst.

 Summa - tigern är mer sevärd än någonsin.


 Banan
 -------
Tja... Den är väl svår. Men rätt profillös. Gillar inte riktigt det där med att skapa hål med bunkrar. I den omfattningen. Visst, the road bunker på 17:e på Old, och den där jättebunkern på ett av sluthålen på Portrush, old nelly eller molly eller vad den hette var läcker. Men här är det för mycket bunkrande. Och att den är inträngd mitt inne i stan sådär. Lite charmigt på ett sätt, men...

 Tom Watson
--------------
 Det är väl för att man själv har sett sina rynkor komma, för att man själv känner den egna förruttnelsen och förestående bortgången som man vill se honom bekvämt klara cutten. Gillade inte Watson sådär värst då jag följde tourerna på 80-talet. Men hans inspel till sista green 1984 i BO, som jag såg på TV i England, 200 meter spikrakt med en järn, det var väl första gången som jag riktigt fattade hur bra de där killarna var...

Ljuset i tunneln... Igen... Och lite blåbär

Har varit nere i Socketträsket igen efter att desperat ha försökt få upp längden på mina slag. Back to the old drawingboard, dvs plastbollarna i trädgården. Denna gång, Lekmans halvsvingar för att hitta releasen, funkar utmärkt med plastbollar. Hittade släppet i axelpartiet parallellt med händerna. Just det här "släppet" är en speciell känsla. Går den att konservera? Gick nio hål vid sjutiden, varav sju med bogey eller bättre, känns kanon efter socketfrossan! Efter rundan, en skön känsla av tillräckligt bra spel. Plockade lite blåbär till frukost, peggpåsen kom väl till pass:

Underbart är inte kort

Morgonens kåborunda förtjänar ett antal omnämnanden

1. Totalt vindstilla
2. Myggkoncentration ca 20 st/kubikmeter. Jävligt aggressiva.
3. Stod man still 5 sek blev man stucken.
4. Fem skurar på 9 hål, paraplyet upp och ned.
5. Slog en perfekt träffad drive 159 meter
6. Slog en annan 210 meter. Då jag inte slog enligt skolboken
7. Slog järnsex 125 meter. Väl träffad. Enligt skolboken.
8. scorade rätt bra, men faan vad tråkigt det är att spela sån golf....
9. Nu är det nästan kul med närspel, där får man slå som det känns rätt.
10. Helt solokvist på banan, bara Momir vaken, pigg och glad på sin gräsklippare
11. Väl infettade läderskor är bättre än gummistövlar.
12. Kåbos greener är fantastiska nu, Momir måste ha ett trollspö i gräsklipparen.
13. Ingen socket! Yes, yes, yes
14. Men så länge slaglängderna är som de är får man hållas på korta Kåbo. Kan någon berätta hur man får KRAFT med det här "svinga nedifrån och upp"?

Midsommargolf

Spelat mornar och kvällar. Går man ut vid 20.00 är det lagom med folk och härligt ljus. Tyvärr spelar jag så pass dåligt att jag inte riktigt kan njuta. Sockets ibland. Tunna fades. Och framför allt, dålig längd. Närspelet sådär. Slog socket på ett par längre pitchar.

Men det finns bra saker. I princip slår jag ändå bra. Har fått på ett par riktigt bra drives, som behagat gå framåt och rakt, istället för upp och höger. Axelvridning, höftvridning funkar. Två birdies på nio hål är ändå inte dåligt.

Nu inne på att det är fotarbetet som behöver förbättras.

Skitförbannad, men nu går det lite bättre...

Molnen hopar sig, ruskväder på gång

 Jag har spelat på helgerna. Kanske inte så mycket som jag skulle önska, det har blivit någon niohålare per helg, och några ströhål... Roterar och har mig, och nu träffar jag bollen anständigt. Men fadeat är det och kort är det. Scorerna är inte de man önskar sig. Jag kämpar på...

 Det är dags för en lektion snart, frågan är hos vem? Marlene Hedblom på Bro Hof kanske? Hon skall ju vara bra på att få längd i slagen och det är det jag saknar. Får se.

 I morse fick jag som ungarna kallar det "agrodamp". Kåbo har ändrat spelföljden, så att det femte hålet har blivit det första. Utan att gå in på detaljer innebär det att det är väldigt svårt att smita ut och spela bara 4 hål eller 5 hål. Det finns en falang som inte gillar det, en falang som inte skall jobba tills de blir 75... :( Men det visade sig att ändringen bara är temporär.

 Vad betydligt värre är.... Kåbos existens, som har varit högst eventuell under många år, kommunen vill åt marken, är ännu mer eventuell! Skriver på listor, skall försöka bråka.

 KÅBO GOLFKLUBB BÖR BEVARAS!!

Sving, sving...

Socketen ligger där i vassen och lurar. Den är som en ond gädda som ger mig ett tjuvnyp så fort jag inte tänker svingtankar, utan mer koncentrerar mig på målet. Det värsta just nu är att då jag svingar "som jag ska" så går det rakt men kort. Jag vill att det skall gå rakt och långt. Jag vill, jag vill, jag vill... Fly mig en tränare som kan berätta hur. Också kanske lite specifikt : Då man lägger på kraft, hur får man den till att låta bollen gå LÄNGRE istället för HÖGRE? Jag får faktiskt känslan av bra bollträff då jag träffar med drivern, men det blir samma längd, bara längre carry. Att slå hårt och lågt, hur gör man, tro? I alla fall : En nihålare på Kåbo på fyra över i helgen. Inga märkvärdigheter, slog bara inga dåliga slag direkt. Ingen del gick dåligt, inte så där vidare värst bra heller. Det är då man undrar vilket HCP man är kapabel till egentligen. He he... Tja annars? Rickie Fowler vann för första gången, det kanske var det mest anmärkningsvärda på tourerna. Jag sket i golfen på TV för en gångs skull det blev mer Ronnie the Rocket och The crucible. Jäkla bra TV-sport, Snooker!

Golfspäckade mornar

Gillar verkligen det här, med att europatouren sökt sig till bortre Asien. Har haft ett par strålande starter på dagarna den här helgen. Eftersom jag är en Uppsala-Stockholmspendlare så vaknar jag alltid tidigt, och nu plockade jag med mej tidiga morgonkoppen kaffe och kollade Wiesbeger i Korea. Cool bana. Och de såg rätt relaxade ut där de satt på filtar bredvid banan och picnicade, Koreanerna.

Sen, framåt halv sju hänger man på sig bagen och cyklar bort till Kåbo. Nio snabba på en låt vara lite tufsig men dock tom bana. Skriver lite om rundan inästa inlägg, ska försöka få in bilderna från fulmobilen.

Sen hem, kolla de sista hålen, Wiesberger kunde defilera i mål, en snabb dusch och sen upp till frugan med morgonteet. Så skola en dag inledas, så sant som det är sagt.

PGA NATIONAL

Ankomst:
Dök upp här i Bara igår. Soligt, kalla vindar. Trevligt mottagande i det onekligen pittoreska klubbhuset. Ett litet Glimmingehus mitt i landskapet. Innan en god middag slog jag en hink som inleddes med fem riktigt bra smällar innan socketen drabbade mig. Som alltid inför en runda som man bryr sig lite extra om. Inget som gick att lösa resten av slagen var socket. Men det blev ändå en trevlig middag i vacker solnedgång bort emot Malmö och Öresund.



Morgon:

Vaknade då naturligtvis vid sex. Och hade ett lösningsförslag på socketen. Ingen var vaken men jag gick ut i snålblåsten och lösningen verkade vara en fungerade sådan. Har nu klämt i mej en stadig frukost här i den trevliga matsalen och skall snart ut.

Rundan på Links Course:
Soligt var det, men den väderfaktor, faktor överhuvudtaget, som påverkade rundan mest var blåsten. Elva sekundmeter och iskall. Totalt soprent på banan förutom mej, fick söka lä efter varje hål.



Hade inga förväntningar efter alla sockets på rangen, spelade förvånansvärt bra. Ingen distans i slagen, det duger inte svingstatusen till, men kunde hantera vinden, och speeden på greenerna var sköna.

Riktigt hur banan var, design och sånt kan jag inte säga, min sving och vinden var alltför stora faktorer.

En rejäl öl efteråt, och sen en tupplur.

01.53 måndag morgon

Lite avslaget. Hansson kom aldrig igång. Kunde han inte fått i NÅN putt de första nio? Inget momentum. Visst, trea, bästa blabla men ändå. Det hade behövts för svensk golf.

Dock - Visst var det häftigt med Bubbas hook från skogen på tian, andra omspelshålet. Osthusets putt som nästan gick i. Och de amerikanska tårarna. Som i Bubbas fall känns helt ok.

Read my lips...

Hansson och Mickelson i ledarboll. Jag upprepar. Hansson och Mickelson i ledarboll, sista dagen på Masters. Vilka rundor av båda. När puttade en svensk så senast? Bästa rundan av en svensk Och Mickelson-Magin var där, de sista nio. Riktigt ordentligt. Underbar lobb på 16:e. Och ett grymt inspel på 18:e. Och allt inspelat...

Vaken mitt i natten...

Den enes död den andres bröd light, utan att den andra dog alltför mycket:

Stenson på 18:e i natt. Hade följt leaderbord från första dagen av Masters med förtjusning, Henrik i ensam ledning, slår på tv:n och får se Stensons 18:e. Får lida med honom.
Boll i skogen
Boll på barr
Socket
För långt inspel
Missad chip
Treputt.
En god och humoristisk vän brukade kalla 4 över för en bofink. Tack för kvällsrysaren.

Har faktiskt slagit lite range själv, och min start i år, vilken lär bli PGA National, blir kanske inte helt bofinksfri. Det var väldigt många slag som var väldigt mycket höger. Det som funkade var det som Jonas Lekman på Sollentuna gav mig som hemläxa: korta baksvingar och korrekt release. Märkvärdigt hur långt man kan slå med kvartssving. Nu försöker jag lägga på lite axelvridning på det. Går det så går det. Det är årets motto på banan.

Inte rört en klubba sen...

... i morse. Några provsvingar. Men inte ett seriöst slag på range eller bana sen november. Man är ju inte född på en slug breddgrad, precis, då man fått det här golfintresset. Nu har det varit segare än vanligt, jag har en axel som bråkar, nån slemsäck som smärtar då jag svingar. Lite smärtstillande, ortopeden har gett mig ett rehabprogram, vi får se.

Men sugen är man. Sitter just nu och kollar på sistaronden på Copperhead, Florida. Furyk och Goosen går ut i ledarboll. Tidigare i eftermiddag såg jag Quesne, en ung stilig fransos överraskningsvunnit på Aloha nere på Costa del sol, en bana som såg fantastisk ut.
Trevlig sändning, även om inga svenskar var ens i närheten. Zacke och Pulrik är en combo som funkar, även om han blir lite virrigare, år från år, Zacke. Men fortfarande så behaglig.

Joakim Lagergren. Den ende svensk som satte någon slags prägel på rundan, kanske en av de få ljuspunkter bland de kommande herrsvenskarna på touren nu. Känns långt borta, de år då det spelade 5-6 svenskar på USA-touren och det var snarare regel än undantag med nån svensk bland de främsta. Visst, fortfarande har vi Hansson, Jacobsson, Noren. Men återväxten... Vore kul om nån av Blixt, Floren, Sjöholm kunde få nån rejäl framgång. Eller varför inte den här nye lagergren?

Mitt förhållande till Retrogolf

Plus fours. Gamla golfklubbor med hickoryskaft. A gentleman carries his bag. Wodehouse.

Det här har ju blivit på ropet. Tävlingar i retrogolf. Hela baletten med tidsenlig klädsel och så vidare. Folk lyckas få tag på klubbor med hickoryskaft, gamla guttaperkabollar. Eller till och med fjäderbollar? Jag har själv aldrig varit med om detta, så jag vet inte exakt hur det går till. Mer än vad jag hört om och vad jag läst i golftidningar. Den enda kontakt jag har spelmässigt är väl mitt set McGregor Tourney som jag köpte begagnade och väl slitna i början på 80-talet då jag började spela det här spelet golf som första person i släkten. Det var riktigt trä i de träklubborna. Persimmon? Ingen aning.

Och just det här som jag skrev i stycket innan, att jag var först på plan är rätt signifikant för min hållning till retrogolfen. Min släkt innehåller bara enkelt, vanligt folk. Bönder, hantverkare, smeder. Då det hela "begav sig" på 20-talet fanns det inte på kartan att min farfarsgeneration eller generationen innan skulle ens tänka tanken på en golfbana. Man jobbade, kanske gick i skogen, sov. Farfar berättade hur många gånger som helst om då han åt mat på Gyllene Uttern, det var stort. Och det här levde fortfarande kvar då jag var liten, även om släkten gjort en liten klassresa uppåt, som så många andra under den svenska sociala revoultionen. Man kunde spendera sommarveckor sex personer i ett rum och kök. Akademiska diskussioner förekom inte över huvud taget, kanske man intresserade sig lite för den svenska historien, men mer än så var det inte. Jag och alla mina kusiner gick på högskola - men ingen valde ett humanistiskt "roligt" ämne, alla skaffade sig duktiga jobb.

Medan däremot den släkt jag är ingift är något helt annat. Det fanns pengar både här och där. Akademiska titlar, man reste, man såg världen. Hustrun är i stort sett den enda i den kusinskaran som har något som kan betecknas som ett "kneg". De andra är arkitekter, forskare, journalister, författare. Och. Det spelades golf. På det numer slitna, men en gång storslagna sommarstället iordningställdes till och med en liten golfbana. Det finns fortfarande kvar ett set hickoryklubbor som barnen leker med. Bollar som jag misstänker vara guttaperka hittar man i lådor ibland. Heden som golfbanan inrymdes på finns fortfarande kvar, jag har gått och slagit där uppe och äldre släktingar har nostalgiskt berättat om hur banan en gång var dragen. Kullarna där utslagsplatserna var finns fortfarande kvar, det händer att arkeologer tror att de är gravhögar...

Men då jag började spela och ganska snart blev "fast" så köpte jag hela konceptet. Läste allt vad Wodehouse skrivit om golf, lärde mig golfhistorien från Wille Park till Jack Nicklaus. Så då jag ser en gammal hickoryklubba blir jag lite upphetsad. Och vet att en niblick var en rejält loftad klubba.

Men spela retrogolf? Det är ju inte jag. Eller?

Lite samma sak med en mitt förhållande till en sådan som Göran Zackrisson. Min solklara idol som golfkommentator, still going strong. Redan hans viskande kommenterande från 70-tal " han står över putten... slår till... går den i... nej". Till senare års högst egensinniga referat, som en del tycker är virriga, men som jag älskar. Karln bara osar ju gemytet på någon skotsk golfbana, sittande i baren med en god maltwhisky framför sig. Men hur har han kommit att bli sådan? Säkert trevliga personliga egenskaper, men också uppväxt på Djursholm, spelat på Djursholm sedan barnsben. Dörrar har öppnats. Han har haft möjligheter. Som en sådan som mej bara kan drömma om . Kanske mina barnbarn?

Svenska avundsjukan? Tror inte det. Mer - man kommer därifrån man kommer. Och jag är tacksam för att alls ha möjligheten att få ägna mig åt det här, som aldrig, aldrig har blivit långtråkigt för mig. Aldrig har jag lämnat en range utan att vilja slå en boll till (antingen för att njuta av träffen, eller för att komma till rätta med vad fan det nu är som strular). Men retro - nej det är nog inte jag.

På höstkanten

                            Kåbo, åttans fairway

Tja, då börjar det vara dags att avsluta säsongen 2011. Alltid vemodigt, och tråkigt att man skall bo på en breddgrad som får en att hålla klubborna undanstoppade under 4 månader.

Jag har som vanligt tankar på golfhallar, inomhusträning och annat, men det brukar inte bli så. Egen golf kommer snart vara något som känns som något avlägset. Trist, egentligen. Men man är född där man är född, på gott och ont. Vissa år, då det har varit mildvintrar har jag spelat fram till lucia på klafsiga fairways, men de senaste årens onekligen sköna vintrar har gjort golfbanan mer lämpad för skidorna. Vi får se vad det blir.

 Hösten är lite avslagen på tourerna också, även om det är stor skillnad mot 80 och 90-tal, då det var stendött från Oktober till Masters. Lite överdrivet. Det är en del småtrevliga tävlingar, framför allt på europatouren, med Dunhill Masters på S:t Andrews som den trevligaste. Michael Hoey bärgade ytterligare en seger för Irländarna, inte klokt vad mycket de vunnit av Majors de senaste 6-7 åren. Finns det så¨mycket fler golfare på Irland än i Sverige? Klart, de kan ju säkert golfa i februari...

 Året på tourerna har varit rätt sparsmakat ur svensk synvinkel. Alex Noren har väl fått lite av ett genombrott med två europatoursegrar, men annars är det inte mycket som vunnits av svenskarna. Och ingen ny stjärna syns. Amerikanerna och Britterna sprutar fram nya stjärnor, Bud Cauley, Tom Lewis och andra. Kanske Jens Dantorp kan få något slags genombrott nästa år. Och vi får åtminstone en till på stortouren i USA, Jonas Blixt, kanske han kan överraska?

 Och kommer Tiger tillbaka? Eller kliver någon annan fram som klart skinande världsetta? Luke i all ära, men han vinner väldigt lite.


                                   Saxnäs

Egna golfen då? Efter KM så har jag spelat hyfsat regelbundet. Det blir över 30 rundor i år om man räknar två niohålare som en runda. Höjdpunkten var väl förra veckans tripp till Öland, hann med att spela en medioker runda på Saxnäs och en riktigt trevlig runda på Grönhögen, med skapligt spel och förträffliga förhållanden. Spelade ensam med en gammal kompis som caddie, och då solen kom fram framåt tionde hålet blev det en härlig vandring, kanske 7-8 sekundmeter och härliga vyer över södra östersjön.

 Men jag har svårt att få fart på svingen. Med "rätt" rotation blir det numera oftast ganska rakt, men kraftlöst. Letar efter timing. Meter. Tidigt i vår blir det nog att hitta lämplig pro med målet att slå längre. Och rota på youtube, "Longer drives"...

Klicka förresten gärna på bilderna, Blogger presenterar dem rätt snyggt, och de gör sig bättre som större!

  Saxnäs igen, om man går ned till stranden. På den här platsen, med Ölandsbron i bakgrunden förlovade jag mej, många år innan det fanns en golfbana här. 

Ett par golfens hemligheter...

Det var fint höstväder på lördagen. Lite bitande på morgonkulan, första hanskrundan för säsongen. Och geggigt i backen är det. Men fortfarande är det några veckor kvar innan klubborna läggs i malpåse. Skåne har sina fördelar. Och Hua Hin också, antagligen.

Och... tja, nu börjar det kännas lite avslaget med det mesta runt golfen, idet känns redan nu, eller hur? Tävlingarna på europatouren är inte så upphetsande. Dunhill links kan vara skoj ibland, men annars så. Och det här fedex känns fortfarande rätt krystat, även om det har börjat sätta sig en smula. Näst sista tävlingen nu, BMW. Justin Rose leder rätt överlägset. Junk man Jacobsson är inne i de 30 som får spela Tour Championship och eventuellt kan Robban komma med om han gör en kanonrunda på söndagen.

Kvällssol över Kåbos hål 3 och 4

Det finas spelet från KM har inte riktigt hållt i sig. Har svårt att få fart på bollen. Det går rakt, men mycket blir kraftlöst, och mycket blir duffat. Har kommit på ett par små grejer, som gjorde sista delen av morgonens runda riktigt angenäm.
Dels, ett tips som jag fick av Jonas Lekman, pro på Sollentuna: Kom närmare bollen, gå in i stansen.
Dels, en känsla, rotera med en känsla av att axlarna roterar fritt, avslappat.

Lirade med två bollar, på 7:an blev inspelen godkända...

Rekord-KM o Yipstips

Hösten kommer krypande allt mer. Grönt fortfarande, men det gulnar i kanterna. Allt oftare regnar det och det är mulet. Men det har varit en varm höst hittills, som ett exempel 12 grader varmt i morse vid 7-draget. Så säsongen lär väl hålla i sig ett tag till i alla fall.

Ganska golffattiga veckor sen senaste inlägget. Mycket att göra på jobbet och förkylning. Därför var det tveksamt om jag skulle bli med på KM H45, ville ju inte skämma ut mig... Men jag hade tydligen vilat mig i form, Spelade som en klocka även om jag inte hade nåt drag i klubborna. 4 över första 9, 7 över nästa och jag gick in på 79 vilket är första gången under 80. Och solklar ledning.

Sen fick man lunch, lite skakig efter förkylningen och jag orkade inte 18 till. Det blev 101 där, och nåt med slutseger hade man inte att göra.

Men himla skoj och en rejäl sänkarrunda. För att kolla att de sista 18 var trötthet gick jag ut i morse vid 7 och tog en runda. Allt spel på plats. Hade jag orkat hade jag nog inte gjort bort med på Stor-KM idag. De första slog ut då jag kom in, och jag hade gjort det bättre själv...

Det har visats mycket McIlroy och Westwood på europatouren några veckor nu. lite tjatigt. Så jäkla kul är de inte att se på, även om de är högt rankade i världen. Roligare om de visar killar som är i extra bra form just nu, det brukar spraka mer om dem. Roligast är väl att Göteborgsbon Thomas Björn vunnit två raka på europatouren, först på Gleneagles och sen i Schweizeralperna, den sistnämnda för övrigt kanske den mest sevärda tävlingen under hösten, ursäkta FedEx.

Till slut ett BLYGSAMT tips från en bättre hacker. Spelade under helgen med ett par som missade kortputtar i pari och minut. Bara en tanke jag kört med i många år, använder den även ibland vid chippning:
"orörliga men aktiva händer". Alla har väl läst om axelpendlandet. Och att händerna är oaktiva. Men det tror jag inte riktigt på. Händerna och handlederna skall vara "med", Full känsla i dem, inga spänningar. men de skall inte röra sig. Sug på den.