Ölandstripp, Iphone, slut på säsongen(?)

En del talar om "finvädersgolfare". Jag erkänner - Jag är en sådan!

Framför allt det här med att ha kalla händer förstör spelet helt för mej. Kanske om man travade ut med de tjockaste minustiohandskarna på sig. Kanske skulle prova det. Men vi får se om det blir några fler rundor.

Finalen blev en sväng ner till Öland, och en god vän som bor där nere. Fredagsflyget ner till Kalmar och sen ut på vischan på östsidan. Det blev dricka whisky och ta det lugnt. Och två riktigt trevliga rundor. Solen värmde och gjorde båda rundorna trevliga trots att frosten sprakade i gräset på mornarna. Första trippen till Ekerum, det fick bli Långe Erik eftersom det var tävling på Jan. Föredrar egentligen Jan, men omväxling förnöjer.

Kompisen, som inte spelar själv, fick köra nya appen GolfShot till min IPhone. Den betedde sig lite, var lite svår att komma underfund med, men då han fått ordning på det hela fungerade det hela rätt bra. Man får avstånd mätta till bunkrar och greener, och avstånden stämmer väldigt väl. Hyfsad finess för att mäta avstånd på slag, men det är här jag saknar mest:

Det vore klart läckert att kunna plotta in alla lägen man haft under rundan för att kunna rekapitulera dessa lägen efteråt, få längder på slag osv. Det lär finnas appar som klarar detta, men jag är osäker på hur de fungerar.

Spelet flöt först hyggligt, och sista nio riktigt bra. Har en antisocketsving som bara tillåter mig att slå 80%, men det gick rakt. Sista nio på 42 och totalt 89. Godkänt.

Bäst var nog 19:e - terrassen utanför klubbhuset är alldeles fantastisk en solig dag som denna.

På måndagen blev det en sväng på Kalmars Gamla. Har inte spelat Kalmar sen ombyggnaden så det var lite spännande. En kallare dag, så banan kom inte riktigt till sin rätt, men det var ändå en trevlig promenad med en kille, som visade sig vara den lokale prosten. En man med temperament, men jag hörde ingen svordom. Alltnog, en riktigt hygglig runda, men svingen fungerade inte riktigt lika bra i kölden. Fick ta 95 slag.

Det blev en socketsväng som sagt någon vecka innan jag skulle iväg på långhelgen. På något sätt kommer jag outside. Nu var fixen att hålla vänsterarmen intryckt mot kroppen och vinkla vänster handled genom träffen. Ingen socket under resan i alla fall. Men allt en klubba kortare. Har vissa ideer på hur jag skall lyckas komma in närmare kroppen med vänsterarmen, har känts bra då jag provsvingat plastbollar ute på gräsmattan... har jag varit där förr?

Fin höstrunda

Femton grader varmt och soligt. En behaglig runda på sena eftermiddagen efter att ha slutat jobbet tidigt. Nio hål på 66 minuter. Gick ut ensam, passerade två äldre damer som släppte förbi vänligt. På näst sista hålet fick jag hänga med två killar i 30-årsåldern, varav en hade sin kanske tioåriga lilla dotter som caddie. Spelet engagerade henne inte alltför mycket, men det var kul att plocka bollar i dammen med bollhåv.


De fyra första svårare på fyra över. Sen funkade spelet bra och de sista fem gick på två över. Sex över och klart godkänt.

Kör kort, brant baksving och slap-hinge. Blir märkvärdigt långt trots den korta baksvingen och uppvridningen. Man undrar om det finns mer kraft att hämta...

Närspel normalt hyfsat. Från läget nedan, på sista hålet gick jag i alla fall i på två slag... (klicka på bild för att se bättre)

Dålig runda som blev bra.

Gårdagens mediokra sving gjorde sig påmind på morgonkulan. Sovmorgon, på banan vid 7.30. Rätt ruggigt, det var varma handskar som gällde hela rundan.

Lite störd av banarbetare, började med två dubblar och ett något oväntat par på trean. Först på femman kom jag på det - börja om. Dvs, jag kortade av baksvingen rejält så jag bara kunde fokusera på skaft och release. Funkade omedelbart. Hade greenträffar på 6-9, så nu är vi tillbaka i rätt hjulspår. Att sen puttningen inte var tip-top bekymrade mindre idag.

Austrian Open blev rätt spännande, omspel och det. Synd om Pelle Edberg, som spelat bra under hela året, men som verkar otroligt nervös på söndagarna. Inte konstigt då han inte har kortet. Man kunde se hans smärta skriven i hans ansikte då parputten slank förbi hål på 17:e. Inte för att det är så synd om de där tjommarna egentligen, men ändå.

Slap-hinge, Höstens färger och fula klubbor ...

Höstgolf nu. Märks både på egna rundor och på TV, där spelare har dragit på sig överdragströjor. Både Ryder Cup och sen Dunhill Links lär väl få en sugen på de brittiska öarna. Vore kul att spela golf där på hösten någon gång. Men jag skall i alla fall försöka ta mig ner till Öland för ett par dagars spel i något varmare klimat än Uppsalas.



Det egna spelet:

- Deltog i KM H45, blev tvåa. Första gången jag är med i något slags KM över huvud taget. Kul! Trots att det fick genomföras med en konstig kompensationssving för:

- Socketen. Som, som vanlig, kom inmarscherande ett par dagar före då jag skall spela något mer engagerande. Denna plåga hängde i tills jag fick tips om:

- Slap-hinge release. Eller överhuvudtaget om releasens läkande effekt på socket. Release och timing. Hade ett par underbara honeymoonrundor med detta, nu tillbaka på mer vanlig kapacitet, jag känner dock att denna release är ett nytt bra vapen i arsenalen.

Morgonens runda var rent trolsk. Soluppgång bland moln som färgades av morgonljus, dimmor bort över greenerna. Bara Momir var vaken, ute med sin gräsklippare. Och en annan morgongolfare, som höll på att träffa mig där jag stod på en för honom helt fel green. slog i dammen precis bredvid mig. Den hooken kan inte ha varit för go'.

Får som sagt kämpa mer för att få releasen riktig nu. Och synka in den med fotarbete. Närspelet funkade normalt, inga succeer men heller inget som direkt behöver fixas.

Tänkte avsluta med att presentera mitt set, kanske det fulaste i golfsverige. Kalla mej golfpunk:

Drivern heter "Rubine" och inköptes 1999. Mången medspelare har pratat om de metrar jag skulle tjäna om...

Träfemman är från ett set jag köpte 1985, Northwestern. Går aldrig sönder. Har inte hjärta att köpa rescue förrän den här går sönder

Järnklubbor, MacGo. Kopior av nåt. Inköptes 1998. Bara håller och håller.

Puttern är juvelen. Har spelat med den sen 1982. Köpte den då begagnad och lagad, av Sayed Cherif på Viksjö Gk.

Bagen matchar. Hade glömt tvätta klubborna då jag kom till första tee på Old Course för ett par år sen. Blev nästan utskälld av den caddie jag hyrde...

Fler minnen och bra golf.

Jag har faktiskt minnen från 70-talet vad det gäller golf. Men det var förbjuden golf. Inte golf på golfbana, utan på lämplig mark runtikring det kedjehusområdet jag växte upp i. Min första kontakt med golf. Från början på den plätt på kanske 100x70 meter som utgjorde allmäning på vår väg. Vi täljde oss varsin klubba, snodde golfbollar från Viksjö golfklubb och gjorde en 18-hålsbana. Över stock och sten. Det här spred sig så småningom till fler gator i närheten, och snart tog vi stora allmäningen mellan gatorna i anspråk. Här var det riktiga hål som kunde vara 70 meter långa. eller mer. Alla åkte in till NK i Stockholm och köpte en udda klubba, tror de kostade 50 spänn. Jag köpte en järnsjua. Kompisen köpte en spoon.

Sen var det mästerskap och matcher. Ända tills föräldrarna kom på att vi hade ett hål där det lönade sig att skära en dogleg genom att skjuta över en lekplats. De avbröt golfspelandet. Men intresset var väckt, och då jag hade sommarjobbat ett par år i gymnasiet fick jag råd att börja spela på riktigt och jag har inte ångrat mej.

Underbart att se Peter Hansson sopa i sjumetersputten i Tjeckien. Hustrun hade inte blivit glad för ett extrahål till, maten var klar. Vad vore Ryder Cup utan en svensk? Han har en myndighet i sitt svingande, tror aldrig jag sett nån svensk så säker i sitt långa spel.

Det egna spelet är helt tillfyllest! Jag slår bollen helt enkelt väldigt bra nu. Det blir enstaka "katastrofer", men allt färre. Och ingen del, bunker, puttning, närspel utgör något problem. Morgonrundorna på Kåbo går på HCP även om det blir lite katastrofer. Och då de inte blir katastrofer har det blivit riktigt lågt ett par gånger. Tre över på nio som bäst. Bra för en hacker.

Ballaste slaget nu är nog AK-driven, nedgreppad. Dessutom lågt peggad och med låg ansträngning. Låg bollbana, långa slag. Najs.

Antingen : Nog är det bra sunkigt att hämta sitt dricksvatten här

Eller : Tänk att man använder dricksvatten till att tvätta golfklubbor

Lite minnen från 80-tal (och en ok Kåborunda)

Jag har spelat länge, började 81. Tänkte det kunde vara kul att dra ett par stories från den tiden.
Spelade då på Viksjö GK norr om Stockholm, började då jag var 19, då hade jag sommarjobbat så pass många år att jag hade råd att börja. Inga soccermoms för mej, precis. Ingen i släkten spelade golf.

Sommarjobbade också den sommaren. Dagarna förflöt så, att jag cyklade 4 km till jobbet, jobbade, cyklade hem, tog bagen på ryggen, cyklade 6 km åt andra hållet till banan och gick förhoppningsvis 18 hål. På den tiden var det 30 i hcp man började på och då man fick grönt kort var det 30 fick man försöka lira på för att få hcp-kort och kunna ge sig ut och spela andra banor. Rätt tuffa bud. Men jag gick ner till 63 kilo den sommaren, lika lång som nu då jag känner mig relativt nerslimmad på 80 pannor.

Grönt kort var inte så högtidligt på den tiden. Ett relativt enkelt teoriprov, och sen fick jag gå bakom Sayeds stuga och slå 5 stycken spikraka järnfemmor, så var det klart.

Standard klädsel var sweater, träningsoverallsbrallor, lätt nedhasade bolasockor och Adidas superstar. Andra tider, det finns ju till och med (skitsnygga) bilder på Annika i jeans från då.

Skriver lite mer någon annan dag.

Idag, moving day, alla svenskarna över par på Irland. Får hoppas att Stanley lyckas bättre, han verkar ha plockat med sig lite bra form från Scandinavian mastersvinsten.

Morgonens runda (vanlig tidig 9-hålare vid 6.45 på Kåbo) helt ok. Dålig scoring första fyra, mest pga bunkerbesök, 6 över första fyra. Men sen gick det bättre. Par 6-7-8. Lekbergs grejer funkar allt bättre. En lektion är värd sitt pris om man tar den på allvar. Bra längdkänsla i puttarna också. Kul statistik - 100% fairwayträffar...

Bro Hof, ScM och dagens groda

Jaha, så var Scandinavian Masters igång på Bro Hof. Nystarten för En Svensk Stortävling på en världsklassanläggning.

Nåja.

Nu har jag inte lirat Bro Hof själv, passar inte min plånbok riktigt, men sådär helt himlastormande vet jag inte om jag tycker den ser ut. Som tourbana på TV betraktad. Det här långa vid sjön ser rätt häftigt ut, men annars verkar man plankat lite Sawgrass och annat.

Men visst, känns mer PGA än Kungsängen eller Bärseback. Blir nog bra.

Däremot är startfältet lite trist. Några strövis jättekanoner, svenskar och inte en europatourstjärna från utomlands. Jamie Donaldson och Robert Rock är väl förutom Osthuset bland de bästa, men inga Jimenezar eller Westwoodar.

Trist som sagt. Minns SEO, då man hade Ballesteros, Woosnam, Howard Clark, Torrance och dåtidens europakanoner på plats. Såg det på plats ofta på den tiden. Behövs väl ännu högre prissummor, och frågan är om veckan efter BO verkligen är idealisk. Visst, några från långtbortistan lyckas man väl locka, men kanoneuropeerna vill man se på en stor europatourtävling.

Men kul att Stanley lirar bra.

Levererar dagens groda nedan. Han (eller hon) ville inte flytta sig från green på Nyköpings Östra. Är det en groda, kanske är en padda?

Första 18-hålaren för i år blev det i alla fall. Gick halvhyfsat, några par blev det i alla fall.

Handledsrelease synkat med axlarna gick för det mesta bra, men ibland starkt dragna till vänster. Närspelet helt ok.

BO och lite fåglar

Heldagskoll på The Open. Kul att hänga med tidigt. De har visat Rock och Kjeldsen, som lirar bra. Kjeldsen är en behaglig prick, går omkring och ser småfinurlig ut. Min favvo bland danskarna. Även om Rats kanske kanske har spelat bättre senaste året.

Pulrik gör rätt bra ifrån sig som kommentator, men Fulke är en riktig klippa. Fast de lirar i en lägre division än Zacke.

Just nu går golvmoppen ut. Tävlar med Fowler i klassen mest förargelseväckande. Villegas har nån klippt i alla fall.

Men man måste ta sig dit igen. Nån gång.

I morse var första gången på månadtal som jag verkligen spelade 9 hål. På det sättet att jag förde score och så. Höjdaren var 2:an. Fick slå en halv driver - gick 190. Queer. Slår full driver 205, kanske. Men sen en strålande 10-meters och första birdien på tvåan på åratal.

Här är en birdie till. Ser ni honom i sunket? Ingenting man vill ta en kallsup i.

The Open och Ljuset i slutet av tunneln...

Jahapp så var det dags för BO på Old Course igen. Lirar i samma division som VM-final i Vuvuzelaland för mej. Större än Masters, då BO går på Old Course. Har man en gång varit vid R&A är det störst.

I skrivande stund ligger Big John 6 under efter 10. Var det inte på Old Course han vann? Minns inledningen av hans tal "I'm so damn happy...". Överläpparna blev stela som granit...

Det är ett skönt BO-minne förmej , här ett par till :

• Constantino Roccas monsterputt från Valley of Sin. Han blev så sjukt glad. Att han sen torskade i särspelet kom han aldrig igen ifrån, som jag minns det.


• Jespers ras de sista 9, då Orkanvane Texasbon Justin Leonard hanterade den starka vinden ännu bättre än Parnevik.

Fast de två största minnena är med samme man med 26 års mellanrum.

• Det gäller Tom Watson förstås. 1983 hade jag bara spelat golf i ett år, var helfrälst, bodde på banan, och var då med mina föräldrar i Deal, Kent. The Open visades på BBC, det visades inte mycket i Sverige på den tiden, jag följde faschinerad. På sista hålet har Watson 195 meter till hål och behöver göra par för att vinna. Watson plockar fram järnfyran. Kameramannen måste stått bakom, och lyckades fånga bollflykten perfekt. Det var absolut spikrakt mot flagg hela vägen, damp ner bara nån meter från hål. Första gången jag riktigt fattade hur bra de där killarna egentligen är, under stark press.


• Andra minnet förstås, då Tom står för inspelet på sista förra året. Behöver göra par. Massor har hamnat i den där bedrövliga slänten bakom. Jag tänker - "Han om nån vet väl att hålla igen". Men inte...

Bilden ovan är från cykelturen hem. Tröttnar aldrig på mitt pittoreska lilla kärr. Lägger på en till i slutet också. Plockade faktiskt lite blåbär till frukost. Ack ja, hösten är snart här och det...

Svingen har fått vila ett par veckor, utomlands med familjen. Har gått hyggligt ett par mornar nu. Ibland blir det riktiga duffar, känns som det mest är en timinggrej. Men gör mest bogeys nu, och har gått upp till att ha järnfemma som längstaklubba. Dags att plocka fram drivern och se vad som händer.

Men det är handledsrelease timat med en riktig rotation av axlar och kropp. Närspelet hyggligt.

En Ny Start eller Ta en Lektion

Det finns grejer som generellt är roliga att prata om, men tråkiga för andra att lyssna på : sina drömmar och sina golfrundor. Och säkert annat också.

Det finns en tråd på golf.se's forum, som heter "Dagens Runda". Undrar hur många som går in där för att läsa...

Och en blog, om man nu tänker sig att någon skulle läsa den, är väl inte heller lämplig att klottra ner med litanior över sin fade, hur hårda greener var eller annat sånt. Eller säg så här - det är en utmaning att göra sin golfrunda njutbar för andra.

Därför skall jag inte skriva om mina senaste rundor. Mer än lite.

Istället skall jag rekommendera alla swinghempulare att ta en lektion. Åtminstone om ni slår så många sockets som jag slagit de senaste två åren.

Vanligaste ursäkten : "Men då gör dom ju om allt". Japp. Och det är det som är häftigt. Jag gick, på rekommendation av en profil på speakerscornerforumet till Jonas Lekman på Sollentuna.

Han lyssnade tålmodigt på mina litanior, kollade min sving, ändrade lite uppställning och sen kom han med den Stora Swingförändringen:

Releasa handleder. Och en tillhörande övning. Jag skall inte trötta med detaljer.

Och det har fått mig att tänka MER på min swing än innan. Jag har liksom letts in på riktiga tankebanor. Inte nåt "nu har han börjat forma min sving", bara en push i rätt direktion.

Men den där övningen skickade verkligen ut mej på gräsmattan hemma med plastbollar. Jag kunde omöjligt slå ett slag med den där releasen på golfbana. Socketen blev bara värre. Men undan för undan började jag lära mig cykla igen. Fick lite bra tips också, och nu börjar det ge resultat. Jag har vågat mig ut på banan igen efter fyra veckor, och fastän järn-6 är det längsta jag vågar slå och med 3/4 swing så är det riktigt, riktigt roligt.

Väl använda pengar, en lektion.

Regngolf...

Kalla händer!

Hade tagit mig till banan, och hunnit nåt hål då regnandet började. Givetvis hade någon norpat paraplyet från bagen, så det var bara att gå där blöt. Men det stör inte mig. Det som stör är kalla händer. Finns det någon större svingförstörare?

Det finns ju tjusiga regnkläder från Galvin Green och allt vad det nu heter som kostar tusentals kronor. Varför, då man bara skulle kunna fokusera på att få grepp och händer varma? jag var genomvåt, men det störde inte golfen just. Men de kalla händerna. Gör något eluppvärmt, tunt, i handskväg och regngolf är inte störande.

Men det gick rätt bra ändå. Hade tre par på 7 hål i blötan, godkänt.

Socketkur, Liljekonvalj och poesi

Det finns en morgondag... efter regn kommer solsken... Och i morse lyste faktiskt solen över Kåbo. Och jag hade googlat mig till en socketlösning : att man skulle hålla vikten borta från tårna under hela svingen och vrida upp axlarna mer. Funkade genast, utan range. Inte en socket idag och hygglig bollträff. Lite dålig längd bara, och några dragna, men allt spikrakt. Närspelet var dock muggigt. Så scoren var rätt uschel, men jag är i himlen ändå. Ingen socket.



Det hade slagit ut en del liljekonvaljer längs banan. Det inspirerade mig till följande poem:

Då konvaljerna har slagit ut
Och skolorna går mot sitt slut
Då drar de ut
För att bråka med var snut
Och i busken få sig ett .....

Jag kallar den "Hotbild", tror jag. Inte så rumsrent och elegant, men det var i den formen versen kom till mig så det blev det det blev och så får det stå. Men jag gillar formen tror jag. Fem rader samma rim.

Nåja, för att uppväga, så avslutar jag med ett par bilder från cykelturen hem från golfen. Gillar de här ormbunksliknande historierna i den sista bilden, är vackra i solljuset. Någon som vet vad de kallas?

Den egna golfen... SOCKET

Tja, sen sist har det blivit några hinkar, sen några hål, sen 4 stycken 9-hålare på Kåbo.

Och det är samma visa som förra året, och som så många gånger förut. Svingen blir långsamt bättre. Sedan, ungefär samtidigt som jag tänker tanken "nu börjar det sitta" så kommer han. SOCKETEN. Varifrån?? Man gör inget annorlunda än de slag man slagit strax innan och som en blixt från klar himmel.

Nu hade jag läst Jack Nicklaus sex svingtips i Golf Digest:

• Huvudet bakom bollen
• Rätt grepp och jämt grepptryck
• Hållningen
• Vicka fötterna mot målet
• Inte fördröja release
• Balans som koll

Förnuftiga grejer. Och det lirade tills... Socketen. Det finns sen 100 tips på webben om vad det här med socket beror på och hur man kan bota. Men kan NÅGON förklara hur det kommer sig att den plötsligt dyker upp? Man slutar ju inte att vrida upp axlarna plötsligt. Eller hamnar fram på tårna. NÅGOT HÄNDER. Vad? Kommentera den som vet!

Nu skall jag krypa till korset och hitta en bra tränare i alla fall. Har fått en del bra tips från Speakers Corner om tränare på vägen mellan Uppsala och Kista, blir nog någon av dem. Men jag skall ICKE nöja mig med att få socketen fixad, jag skall ha en förståelse och en kur nästa gång den dyker upp. Må jag få detta av en pro, av tips eller av min eget huvud.

Men nu levererades det verkligen...

Kul att se att det gått så bra för svenskarna de sista veckorna. Förutom Robert Karlssons seger tidigare i år har det ju varit tunnsått med framgångarna, tunnsått med svenskar i Viasat-rutan i år. Men först går Fredrik Andersson-Hed och vinner sin första seger, man kunde se på honom hur skönt det var.

Peter Hanssons seger såg mer ut som en bra dag på jobbet, men det var ändå spännande, med omspel mot den skönsvingande Canizares(gillar hur den killen hamnar i follow-through, som en pointer som riktat in sig mot målet).

Det var än mer spännande i USA, där Scott bjudit in Jacobsson i slutstriden med en missad kortputt på 18:e. Jacobssons inspel mot 18:e trodde jag skulle bli bra, man sitter och tolkar kroppsspråket hos den spelare som just slagit. Och Jacobsson såg också helt oförstående ut då bollen blev längre än den birdieputt han behövt för omspel. Men han är rolig att se, Jacobsson, med sin oortodoxa sving, det vassa närspelet och allt mer ungdomligt rufsig ju äldre han blir.

Ingen svensk har varit lika stabil som honom de senaste åren vad det gäller att leverera topp tior i USA. Och nu är det tre andraplatser. Fjärde gången gillt?

Svenskarna på tourerna i år...

Hade bara en känsla av att det varit rätt lite svenskar i bild på Viasat Golf. Var lite kul att se Edfors igår. Vet att andra känner samma som mej, att det är kul att se svenskar spela. Så jag fick för mig att kolla bästa placering för svenskarna hittills på European och PGA:

Korea Fasth 9
Kina Edfors 4
Madeira Sjöland 11
Malaga Jonzon 29
Marocko Nilsson 7
Malaysia Edfors 7
Indien Andersson Hed 7
Dubai Stenson 8
Qatar Karlsson 1
Abudabi Hansson 11
Joburg Andersson Hed 44
Africa Edberg 8
SA open Jonzon 8
Mpumalanga Edberg 15

Mercedes Ingen
Sony Stanley 46
Bobhope Stanley 18
Torreypines Fidde 22
Riviera Fidde 75
Pebble MC
Mexiko Stanley 4
Phoenix Fidde 43
Match Karlsson R2
Honda Fidde 6
PuertoRico Bigdog 33
Doral Hansson 26
Transition Bigdog 8
Bay Hill Stenson 52
Shell Fidde 22
Masters Karlsson 43
HarbourTown Robban/Fidde 22
NewOrleans Chopra 16

Och visst, eftersom en svensk måste ligga typ femma för att få bild så har det inte varit mycket. Robbans seger förstås, men sen inget topp 3. Måste vara det sämsta svenska tourresultatet så här långt på året på länge. Men iofs så var det tunnsått med svenska framgångar förra året tidigt, men det ploppade in mycket sent. Våra golfgener vaknar inte förrän i juni? Hoppas det blir mer svenskt senare.

Inte en 9-hålare än...

Men det blev åtta på Kåbo i morse i alla fall. Har bara blivit två och fyra hål tidigare.

Två snubbar var på 4:an då jag gick av första green. Då de var på 6:an var jag framme vid femmans green. På kåbo är det nära mellan 6:ans och 7:ans tee så jag kilade ut på 7:an. Då jag gick i mål såg jag dem slå ut på 8:an. Undrar vad de hade för rondtid...

Men jag slog ändå ganska bra. Efter förra årets socketsjuka, som levde in i årets första hinkar har jag försökt att tänka mig tillbaka till basics. Läste bland annat Nicklaus utmärkta "tips från förr" i Golf Digest. Grejer som att ha jämnt grepptryck osv. Good shit.
Uppvridning är nog den tanke som förstör min sving mest. Att fokusera på uppvridning förstör allt av connection mellan underkropp och överkropp. För att man skall få med sig kraften av att man sätter igång underkroppen måste överkroppen vara MJUK OCH FÖLJSAM. Mjuk vridning äter x-faktor.

Vad blev det? fokuserade inte så mycket på score, men alla bitar funkade bra. Bogey i snitt ungefär, helt ok.

Åkej, jag erkänner att jag uppmärksammade att Maria Verchenova har fått en bra start i Marocko...

Betraktelse i midvinter

Det är idag tisdagen den 16 februari, och den senaste gången jag slog ett golfslag var den 11 oktober, alltså för drygt fyra månader sedan. Jag förväntar mig knappast att slå ett seriöst menat slag förrän i slutet av mars. Det är väl en ganska normal situation för golfspelare i Mälardalen. Låt vara, att det finns enstaka entusiaster som bedriver golfspel även i frost och snö, och att kanske några fler åker på en golfresa till något varmt land. Men min tro är att de flesta i Stockholmsområdet säkert har fem månader utan egen golf. Och jag tillhör då vanligen denna, min tänkta, majoritet.

Utan egen golf, må vara, men utan golf är jag inte. Jag följer spelet på europatouren, både via Golfkanalen och via leaderboards, jag läser de olika golftidningar jag prenumererar på, och där hittar jag näring och ideer till det egna golfspelet. Jag ser fram mot vårens golfspel med samma entusiasm som varje vinter sedan 1982, min första som golfare.

Kanske lite extra i år eftersom min säsong 2009 slutade i fullständig katastrof. Jag hade åkt ned till en god vän på Öland för att tillbringa några dagar med golfspel och stilla samvaro. I kallt och regnigt väder skulle detta golfspel inledas på Ekerum med min kompis som Caddie. Han är på grund av en skada oförmögen att spela golf längre.

Spelet flöt riktigt hyggligt fram till det 9:e hålet, där de två äldre gentlemännen, som dittills varit mina medspelare, beslöt sig för att dra sig tillbaka. Jag tvingades alltså spela vidare själv. Det gick riktigt bra ett par hål, innan jag slog min första socket. Som vanligt kom denna då jag fått något slags förtroende för min sving, och började släppa svingtankarna för att bara slå med känsla. Det kom fler sockets, och då de till slut var fler än de rena slagen så beslöt jag, på 15:e hålet, för att ta min Mats ur skolan, och där slutade golfsäsongen.

Det här kan verka nedslående, men det har mest gett upphov till funderingar.

Skall jag i år för första gången i stor stil anlita en tränare och låta denne skapa en stabil sving åt mej? Tanken finns där, men i och med att det skall springas Marathon i juni så tvivlar jag på att det kommer att bli av. I år. Utan jag kommer nog att mixtra på efter eget huvud. Jag har läst svingtips, jag har analyserat min sving mot dessa och har provsvingat en del ute i snön bakom garaget. Grannen har vant sig, tror jag.

Men så är läget nu. Man får fila på sin uppvridning, man får förundras över Sören Hansens likhet med en viss djurart och man får njuta av den sköna vintern med gnistrande snö.

Väntar fortfarande på Tigers reaktion på hans Blog. Får se när den dyker upp.

Han sa själv på intervjun att han slog den bra, men att puttarna inte ville slinka i. Själv tyckte jag allt att järnen inte hade den skärpa de brukar ha en sistadag. Ok att det var tufft för alla, men ändå.

Och JA, det var kul att han förlorade. Men i Masters håller jag nog på honom. Undrar om det blir en Grand Slam 2010...? Om nån nu mot förmodan läser detta, kom ihåg var ni läste det först... :)

US PGA Championship

Jaha vad känner man för det...

Eller rättare sagt : Vad känner man för Eldrick "Tiger" Woods egentligen? Alla jublar en massa, det blir dubbelt så många tittare då han är med, och... man själv tittar mer gärna!

Men på något sätt vill jag alltid att han skall misslyckas! Har alltid ogillat då det finns dominanter i en sport, Federer, Ed Moses, Usain Bolt.
Det skall vara öppet! Spännande!

Och det är väl det som gör Tigern så spännande ändå. Det är en kille med helt sjukt trevlig attityd, det jag ser av det han visar alltså. Vem Eldrick är innerst inne vet han nog inte ens själv, som alla andra. Men han verkar ALDRIG blase, överlägsen. Det är hela tiden underbar satsning, och han reagerar på resultat. Han ger underbara intervjuer och är väl den ende av de tourproffs jag hört intervjuer med som jag spontant skulle kunna tänka mig att spela med utan att känna mig stressad av personen. Det känns så tydligt att han inte kommer från nån direktörsfamilj som satt sonen i golflära vid 5 års ålder.

Med de här kanonerna finns det också ett hot. Nåt som är värre än doping. Att de skulle hålla igen för att det skall bli mer spännande. Som de Kinesiska pingisspelarna på 70 och 80 talet. Och lite så känner jag med Tigern. Det är sällan han springer ifrån som han gjorde förr. Men det är en känsla och jag tror absolut att det är tvärt om. Han om någon känns som en som verkligen vill göra det bästa hela tiden. Men det är nog bara så att det kommer man att känna...

Annars känns alltid US PGA avslaget. Säsongen börjar ta slut. Man är lite mätt på tourgolf(även om det egna spelet aldrig blir tråkigt). Jämför med Masters - det känns som ett säkert vårtecken. Ser redan fram mot Masters 2010. Med en Tom Watson i högform...