Då får vi se:
- Om Phil lyckas ta sin första US Open
- Om Tiger gör ett tokryck
- Om Stenson gör ett tokryck
- Om Lingmerth lyckas fixa en topp-10
- Om vädret håller i sig
Vet inte riktigt vad jag skall tycka om årets upplaga så här långt. Hålen såg häftiga ut på papperet, men det kommer inte riktigt fram i TV-rutan. Kan de inte börja använda mer grafik för att åskådliggöra TV? Känns som om det inte hänt så mycket på golffronten vad det gäller TV-sändningar de sista 10 åren. Nån grafik för att visa var spelarna är på hålet. OK, det finns, på Europatouren visas det ofta. Men varför inte också visa nån bild emellanåt på var de olika bollarna befinner sig?
Och det blir faktiskt lite småtråkigt utan birdies, alltid toksvåra lägen och så. Kul för US Open, men det räcker med de här svåra omständigheterna där.
Men nu har jag sovit lunch, det är FF, det finns kroppkakor i kylen och allt klart för kvällen!
Morgonens runda var modell ömsom vin ömsom vatten. Rätt härligt väder, precis på väg att börja regna, men bröt liksom aldrig ut. Stark start med bra långa järn och driver. Men de korta järnen har klickat de senaste rundorna och så även nu. så pass att det började bli sockets. Men gjorde en fix på det. Nån hade klippt greenerna väldigt kort inför nån tävling senare på morgonen, så alla puttar var för långa, men det fixade sig med utmärkt kortputtning..
Sunday, June 16, 2013
Thursday, May 23, 2013
Liljekonvaljernas tid.... och väldigt få svenskar på Wentworth
Är Liljekonvaljerna fridlysta i Stockholm? Snodde en nu på lunchen, i kravallförorten Kista där jag arbetar så blommar det. I Uppsala är de inte lika långt gångna. Men det är klart, det är ju Norrland, som de nere i Fjollträsk ser det...
Och till yttermera visso, nu är det:
Jaja, den var väl så där... Men lite tourer den här veckan: Det är inte många som är med på PGA-mästerskapen av toppsvenskarna. Men på Colonial dräller det av dem. Varför har alla svenskar övergett Europatouren nu? Man har ju alltid tjänat väldigt mycket mer flis om man är toppgolfare på andra sidan pölen. Varför har alla övergett nu? Det känns som om det bara är Norén som är stadig på europatouren av de riktigt vassa svenskarna.
Och till yttermera visso, nu är det:
Jaja, den var väl så där... Men lite tourer den här veckan: Det är inte många som är med på PGA-mästerskapen av toppsvenskarna. Men på Colonial dräller det av dem. Varför har alla svenskar övergett Europatouren nu? Man har ju alltid tjänat väldigt mycket mer flis om man är toppgolfare på andra sidan pölen. Varför har alla övergett nu? Det känns som om det bara är Norén som är stadig på europatouren av de riktigt vassa svenskarna.
Sunday, May 19, 2013
Säsongen 2013 igång ¨på alla fronter
Säsongen har startat, även med eget spel på bana. Det har blivit ett tiotal morgonrundor på Kåbo hittills. Det började som det slutade 2012, med korta, höga fadeade slag. Kraschade med socketfrossa, och det var dags att ställa sig i trädgården och gnugga geniknölarna. Testade lite olika saker, har fått lite ledtrådar från olika pros de sista åren. Kom på att trycka ned "höger pectoralis" mot bollen, och sen låta axlarna lugnt rotera in, känna händerna glida in i bollträffen. Har haft en känsla av att höger axel har "ramlat ned" mot bollen. Nu i morse funkade det inte riktigt. Har lagt till ingrediensen att låta pectoralistrycket gå ned mot vänster fots insida. Känns bra.
Närspelet har blivit hyggligt. En kombination av att känna målfokus, passiva handleder och jämn fart genom träffen verkar funka.
Bunker inga problem
Puttningen, lite svårt hitta känslan. Målfokus, release...
Annars har det varit tourkoll som vanligt, kanske lite mindre entusisastiskt nu. Tiger har nästan blivit tråkigt bra igen, vinner då han har segrarläge inför sistarundan som vanligt. 4 segrar redan, på inte så många starter.
Men i Masters klantade han till det med en felaktig dropp efter att ha träffat pinnen på 15:e och gick i vattnet. Tror snacket efteråt stressade honom, även om han inte blev diskad. Nu blev det väldigt spännande istället, till slut stod Adam Scott som en mycket lycklig segrare.
I svenskväg har det varit David Lingmerth som lyckats av ungtupparna, två andraplatser, hotade faktiskt Tiger lite i Players, ingen blyg kille, bra!
Jacobsson, Hansson, Stenson har spelat ganska bra.
Tyvärr så väntar grävmaskinerna precis runt hörnet, delar av Kåbo skall tydligen grävas upp, oklart när under året. Men vi skall tydligen få lira 9 hål på något sätt hela året i alla fall. Man får njuta medan man kan!
Det är väl ungefär så det har börjat.
Närspelet har blivit hyggligt. En kombination av att känna målfokus, passiva handleder och jämn fart genom träffen verkar funka.
Bunker inga problem
Puttningen, lite svårt hitta känslan. Målfokus, release...
Annars har det varit tourkoll som vanligt, kanske lite mindre entusisastiskt nu. Tiger har nästan blivit tråkigt bra igen, vinner då han har segrarläge inför sistarundan som vanligt. 4 segrar redan, på inte så många starter.
Men i Masters klantade han till det med en felaktig dropp efter att ha träffat pinnen på 15:e och gick i vattnet. Tror snacket efteråt stressade honom, även om han inte blev diskad. Nu blev det väldigt spännande istället, till slut stod Adam Scott som en mycket lycklig segrare.
I svenskväg har det varit David Lingmerth som lyckats av ungtupparna, två andraplatser, hotade faktiskt Tiger lite i Players, ingen blyg kille, bra!
Jacobsson, Hansson, Stenson har spelat ganska bra.
Tyvärr så väntar grävmaskinerna precis runt hörnet, delar av Kåbo skall tydligen grävas upp, oklart när under året. Men vi skall tydligen få lira 9 hål på något sätt hela året i alla fall. Man får njuta medan man kan!
Det är väl ungefär så det har börjat.
Saturday, February 09, 2013
Brandt Snedeker
Första intrycket, eller de första intrycken man får av en person... svårt att ta sig förbi dem. För mej i alla fall. Det har ställt till bekymmer, man har snabbt fått förutfattade meningar om kollegor på arbetet, personer man träffar runtomkring, som visar sig vara felaktiga. Men många människor, som jag gillat instinktivt vid första träffen för decennier sedan har aldrig svikit intrycket då man umgåtts senare under åren.
Det är väl lite knäppt att få ett intryck av någon som man ser spela golf i en tävling, men det hjälps inte. Jag får det. Jag ser väl på alldeles för mycket golf egentligen, och man får ett intryck av de som spelar, man ser dem ju rätt ofta, de som är bra.
Och jag får erkänna det, första intrycket av den nordirländske världsettan var väldigt negativt, han gav ett kaxigt, bortskämt intryck, något som visat sig vara en av de missar första intrycket gör. Killen verkar rätt lågmäld och ödmjuk då man hör honom i TV. Men han kom inte till Nordea Masters...
Brandt Snedeker gav tidiga intryck som var raka motsatsen. Visst, Alfred E Neumann fråm MAD, men killen spelade fort, verkade säker utan att vara kaxig, och han såg trevlig ut. Och då blir jag lite så, det där är säkert fel, han är nog en skitstövel egentligen. Killen har ju spelat väldigt bra golf ett tag nu, är i toppen av varje tävling, så han har ju synts mycket. Tänkte att jag då skulle snabbgoogla fram nåt på honom där han är en skitstövel på nåt sätt, men det jag fann var sånt som detta:
Länk till nån Nashvillehemsida
Visst, kanske tillrättalagt, men stämmer det så är det ju svårt att tycka illa om det. Och ingen kan väl tycka illa om tempot han håller då han skall få iväg en golfboll. Inga långa preludier här:
Jag får nog säga, om jag skulle få den där frågan nån gång om vilka man skulle vilja ha med i sin drömfyrboll, så är Alfred E en klar kandidat.
Det är väl lite knäppt att få ett intryck av någon som man ser spela golf i en tävling, men det hjälps inte. Jag får det. Jag ser väl på alldeles för mycket golf egentligen, och man får ett intryck av de som spelar, man ser dem ju rätt ofta, de som är bra.
Och jag får erkänna det, första intrycket av den nordirländske världsettan var väldigt negativt, han gav ett kaxigt, bortskämt intryck, något som visat sig vara en av de missar första intrycket gör. Killen verkar rätt lågmäld och ödmjuk då man hör honom i TV. Men han kom inte till Nordea Masters...
Brandt Snedeker gav tidiga intryck som var raka motsatsen. Visst, Alfred E Neumann fråm MAD, men killen spelade fort, verkade säker utan att vara kaxig, och han såg trevlig ut. Och då blir jag lite så, det där är säkert fel, han är nog en skitstövel egentligen. Killen har ju spelat väldigt bra golf ett tag nu, är i toppen av varje tävling, så han har ju synts mycket. Tänkte att jag då skulle snabbgoogla fram nåt på honom där han är en skitstövel på nåt sätt, men det jag fann var sånt som detta:
Länk till nån Nashvillehemsida
Visst, kanske tillrättalagt, men stämmer det så är det ju svårt att tycka illa om det. Och ingen kan väl tycka illa om tempot han håller då han skall få iväg en golfboll. Inga långa preludier här:
Jag får nog säga, om jag skulle få den där frågan nån gång om vilka man skulle vilja ha med i sin drömfyrboll, så är Alfred E en klar kandidat.
Wednesday, October 31, 2012
Vad har varit ballt sen sist...
Jorå, det blev en liten lucka i rapporteringen här, får se om vi kan göra en lista på highlights sen i juli då sist publikationen (ja, förutom den nyss, då), blir nån slags omvänd kronologisk ordning från nu :
- Peter Hansson lyckades hålla golvmoppen stången i Shanghai. Moppen knaprade in de sista hålen med fantastiskt spel, Peter hamnade i trubbel med pluggad boll nära sista green, men det gick vägen. Perfekt söndagsmorgonsunderhållning, trots att dottern tryckte på för att få kolla på Icarly. Hon blev faktiskt motvilligt faschinerad av det program som höll henne från hennes kära Highscoolunderhållning.
- En Monstruöst spännande Ryder cup på Medinah utanför Chicago, där jänkarna spelade väldigt inspirerat, kanske främst Lefty/skum-Keegan, men de Europeiske vände och jag och sonen tjöt i högan sky och störde familjens kvinnors nattsömn
- Rätt många svenskar kom igen bra till hösten, förutom Peter Hansson, som vann både i Shanghai som sagt ovan och dessutom i Holland. Även Noren, Yx-Karlsson och Stenson har åstadkommit topp-tio-placeringar. Men mest spännande kanske de unga kanonerna, Jonas Blixt som i sin rookiesäsong vann i Californien, och Kristoffer Broberg som exploderat på Challenge tour, och så när vann den. Blir spännande nästa säsong att se om Kristoffer kan skeppa ut det fina spelet på stortouren. Inte alldeles givet.
- Jag gjorde årets slag på Ölands golfklubb. 37 meter från hål, 60-gradare, hålet kort vänster med en stor kulle till vänster om green. Beskrev för medspelarna exakt den punkt på kullen jag var tvungen att träffa för att bollen sen skulle rinna ner mot hål. Träffade exakt den punkten, och bollen gled inte bara ner MOT hål, utan I hål. Publikens jubel.
Sista rundan (?) för i år
Japp, länge sen jag skrev något på den här bloggen. Tar lite om egna golfen först, sen nåt mer allmänt.
Sista registrerade rundan var 29 september. En skaplig runda på Kåbo. Slog sen inget allvarligt menat slag förrän idag, då det klarnade upp efter allt regnande som varit på senaste tiden, och jag tog 6 hål på Kåbo. Fruset, solen värmde bara upp grässtråna. Vintergreener. Kallt om fingrarna, det var 4 grader varmt, solen värmde lite då den kom åt. Slog faktiskt rätt skapligt, det man gått och grunnat på under denna golffria månad visade sig vara bra saker.
Men låt oss backa till höstkanten. Säsongen innan hade varit - höga, korta fadear. Har varit modellen i flera säsonger nu, tråkigt, tappar framför allt längd. Beslutade mig för att ta en lektion för Marlene Hedblom på Bro Hof. Inte bara för att hon är snygg...
Det blev lite - hon ville ändra på allt!
Är snarast mer förvirrad efter än före lektionen. Men det går rakare och en aning längre. Budskapet var rätt mycket rak vänsterarm , närmare bollen, bollen längre tillbaka i stancen. Känns hur obekvämt som helst.
Sen har jag tragglat på lite. Blev ett par rundor med en polare på Viksjö och på Upsala, inga succeer. Sista 18-hålaren var i mitten av september nere på Öland, Ölands golfklubb tillsammans med en polare som bor där nere, han körde golfbil som caddie. Vi hängde på två unga tjejer, och det blev en rätt trivsam runda i vackert väder, god stämning, låt vara att min golf behövde några hål på sig. Men decenniets slag slog jag. En wedge från 37 meter. Var tvungen att träffa en kulle bredvid hålet och låta bollen rinna ner i hål, sagt och gjort...
Får se om vi kan tänka några goda tankar under vintern. Kanske till och med slå några slag på någon frusen bana, i något tält eller nåt så får vi se om det kan bli lite längd under nästa säsong.
Sista registrerade rundan var 29 september. En skaplig runda på Kåbo. Slog sen inget allvarligt menat slag förrän idag, då det klarnade upp efter allt regnande som varit på senaste tiden, och jag tog 6 hål på Kåbo. Fruset, solen värmde bara upp grässtråna. Vintergreener. Kallt om fingrarna, det var 4 grader varmt, solen värmde lite då den kom åt. Slog faktiskt rätt skapligt, det man gått och grunnat på under denna golffria månad visade sig vara bra saker.
Men låt oss backa till höstkanten. Säsongen innan hade varit - höga, korta fadear. Har varit modellen i flera säsonger nu, tråkigt, tappar framför allt längd. Beslutade mig för att ta en lektion för Marlene Hedblom på Bro Hof. Inte bara för att hon är snygg...
Det blev lite - hon ville ändra på allt!
Är snarast mer förvirrad efter än före lektionen. Men det går rakare och en aning längre. Budskapet var rätt mycket rak vänsterarm , närmare bollen, bollen längre tillbaka i stancen. Känns hur obekvämt som helst.
Sen har jag tragglat på lite. Blev ett par rundor med en polare på Viksjö och på Upsala, inga succeer. Sista 18-hålaren var i mitten av september nere på Öland, Ölands golfklubb tillsammans med en polare som bor där nere, han körde golfbil som caddie. Vi hängde på två unga tjejer, och det blev en rätt trivsam runda i vackert väder, god stämning, låt vara att min golf behövde några hål på sig. Men decenniets slag slog jag. En wedge från 37 meter. Var tvungen att träffa en kulle bredvid hålet och låta bollen rinna ner i hål, sagt och gjort...
Får se om vi kan tänka några goda tankar under vintern. Kanske till och med slå några slag på någon frusen bana, i något tält eller nåt så får vi se om det kan bli lite längd under nästa säsong.
Monday, July 23, 2012
BO och Adam Scott
så här sa tydligen Ernie till Aiken för ett tag sen, enligt http://www.theopen.com/en/News/LatestNe ... erest.aspx , en jäkla snygg artikel förresten.
"Ernie was talking to me at the end of last year when we were flying back from Dubai together. He told me one very good thing – forget about top 50 in the world, forget about number one in the world, because it doesn’t really mean anything. He said what means something is winning tournaments. You’re remembered for winning golf tournaments, not for anything else.”
Rätt jämfört med top 50 (Luuuke) men den sista meningen stämmer inte. Den tävling jag mest kommer ihåg Jack för är väl Masters 86, men som god tvåa är allt "the duel in the sun", och där förlorade han. Hade totalt glömt att Scott vunnit Players, men att han torskade igår kommer man glömma sent. Vad minns man Van der Velde för? Monty och Mickelson på Winged foot? Det kommer säkert att svida, men det blir ändå ett minne för Scott.
Jag minns mina förluster lika väl som mina vinster, stora som små. När en gubbjävel gav mig pliktslag på sista hålet, då jag äntligen skulle lyckas gå på de magiska 30 (Hcp-gränsen då jag började spela 1981), då jag slog bort mina chanser att vinna H45 KM med en socket som hamnade i ett grusgrop. Att förlora kan vara minnesvärt.
"Ernie was talking to me at the end of last year when we were flying back from Dubai together. He told me one very good thing – forget about top 50 in the world, forget about number one in the world, because it doesn’t really mean anything. He said what means something is winning tournaments. You’re remembered for winning golf tournaments, not for anything else.”
Rätt jämfört med top 50 (Luuuke) men den sista meningen stämmer inte. Den tävling jag mest kommer ihåg Jack för är väl Masters 86, men som god tvåa är allt "the duel in the sun", och där förlorade han. Hade totalt glömt att Scott vunnit Players, men att han torskade igår kommer man glömma sent. Vad minns man Van der Velde för? Monty och Mickelson på Winged foot? Det kommer säkert att svida, men det blir ändå ett minne för Scott.
Jag minns mina förluster lika väl som mina vinster, stora som små. När en gubbjävel gav mig pliktslag på sista hålet, då jag äntligen skulle lyckas gå på de magiska 30 (Hcp-gränsen då jag började spela 1981), då jag slog bort mina chanser att vinna H45 KM med en socket som hamnade i ett grusgrop. Att förlora kan vara minnesvärt.
Friday, July 20, 2012
The Open dag 1
Tiger Woods
-------------
De där kirurgiska järntvåorna som drev ut både Roses och Sergios spoons var underbara. När han är på är det nu, liksom då, en sån skärpa. Ett sånt sting. Får se om det håller i sig. I referens till en tråd på everythinggolf.com - allt är sannerligen inte glömt! Hans strul ger alltid en eftersmak då man ser honom. Låt vara en eftersmak av blandad kompott, om man skall vara lite ärlig.
En sak är klar, ingen golfare väcker känslor som den mannen.
- Visst har han förstört för sin familj, och att hon är svensk...
- Nånstans är man lite avundsjuk...
- En dotter till en Journalist och en Sosseminister måste vara den sämsta tänkbara att vara otrogen mot. Elin gav honom sina fiskar varma förtjänstfullt.
- Lite grann gör det honom intressantare att se nu än då. det och att han inte är så överdjävligt bra länge. Se golfmaskinen 2001 var sådär, nu är han intressantare.
- Men när han är på nu är han fortfarande bäst.
Summa - tigern är mer sevärd än någonsin.
Banan
-------
Tja... Den är väl svår. Men rätt profillös. Gillar inte riktigt det där med att skapa hål med bunkrar. I den omfattningen. Visst, the road bunker på 17:e på Old, och den där jättebunkern på ett av sluthålen på Portrush, old nelly eller molly eller vad den hette var läcker. Men här är det för mycket bunkrande. Och att den är inträngd mitt inne i stan sådär. Lite charmigt på ett sätt, men...
Tom Watson
--------------
Det är väl för att man själv har sett sina rynkor komma, för att man själv känner den egna förruttnelsen och förestående bortgången som man vill se honom bekvämt klara cutten. Gillade inte Watson sådär värst då jag följde tourerna på 80-talet. Men hans inspel till sista green 1984 i BO, som jag såg på TV i England, 200 meter spikrakt med en järn, det var väl första gången som jag riktigt fattade hur bra de där killarna var...
-------------
De där kirurgiska järntvåorna som drev ut både Roses och Sergios spoons var underbara. När han är på är det nu, liksom då, en sån skärpa. Ett sånt sting. Får se om det håller i sig. I referens till en tråd på everythinggolf.com - allt är sannerligen inte glömt! Hans strul ger alltid en eftersmak då man ser honom. Låt vara en eftersmak av blandad kompott, om man skall vara lite ärlig.
En sak är klar, ingen golfare väcker känslor som den mannen.
- Visst har han förstört för sin familj, och att hon är svensk...
- Nånstans är man lite avundsjuk...
- En dotter till en Journalist och en Sosseminister måste vara den sämsta tänkbara att vara otrogen mot. Elin gav honom sina fiskar varma förtjänstfullt.
- Lite grann gör det honom intressantare att se nu än då. det och att han inte är så överdjävligt bra länge. Se golfmaskinen 2001 var sådär, nu är han intressantare.
- Men när han är på nu är han fortfarande bäst.
Summa - tigern är mer sevärd än någonsin.
Banan
-------
Tja... Den är väl svår. Men rätt profillös. Gillar inte riktigt det där med att skapa hål med bunkrar. I den omfattningen. Visst, the road bunker på 17:e på Old, och den där jättebunkern på ett av sluthålen på Portrush, old nelly eller molly eller vad den hette var läcker. Men här är det för mycket bunkrande. Och att den är inträngd mitt inne i stan sådär. Lite charmigt på ett sätt, men...
Tom Watson
--------------
Det är väl för att man själv har sett sina rynkor komma, för att man själv känner den egna förruttnelsen och förestående bortgången som man vill se honom bekvämt klara cutten. Gillade inte Watson sådär värst då jag följde tourerna på 80-talet. Men hans inspel till sista green 1984 i BO, som jag såg på TV i England, 200 meter spikrakt med en järn, det var väl första gången som jag riktigt fattade hur bra de där killarna var...
Wednesday, July 18, 2012
Ljuset i tunneln... Igen... Och lite blåbär
Har varit nere i Socketträsket igen efter att desperat ha försökt få upp längden på mina slag. Back to the old drawingboard, dvs plastbollarna i trädgården.
Denna gång, Lekmans halvsvingar för att hitta releasen, funkar utmärkt med plastbollar. Hittade släppet i axelpartiet parallellt med händerna. Just det här "släppet" är en speciell känsla. Går den att konservera?
Gick nio hål vid sjutiden, varav sju med bogey eller bättre, känns kanon efter socketfrossan!
Efter rundan, en skön känsla av tillräckligt bra spel. Plockade lite blåbär till frukost, peggpåsen kom väl till pass:
Saturday, June 23, 2012
Underbart är inte kort
Morgonens kåborunda förtjänar ett antal omnämnanden
1. Totalt vindstilla
2. Myggkoncentration ca 20 st/kubikmeter. Jävligt aggressiva.
3. Stod man still 5 sek blev man stucken.
4. Fem skurar på 9 hål, paraplyet upp och ned.
5. Slog en perfekt träffad drive 159 meter
6. Slog en annan 210 meter. Då jag inte slog enligt skolboken
7. Slog järnsex 125 meter. Väl träffad. Enligt skolboken.
8. scorade rätt bra, men faan vad tråkigt det är att spela sån golf....
9. Nu är det nästan kul med närspel, där får man slå som det känns rätt.
10. Helt solokvist på banan, bara Momir vaken, pigg och glad på sin gräsklippare
11. Väl infettade läderskor är bättre än gummistövlar.
12. Kåbos greener är fantastiska nu, Momir måste ha ett trollspö i gräsklipparen.
13. Ingen socket! Yes, yes, yes
14. Men så länge slaglängderna är som de är får man hållas på korta Kåbo. Kan någon berätta hur man får KRAFT med det här "svinga nedifrån och upp"?
1. Totalt vindstilla
2. Myggkoncentration ca 20 st/kubikmeter. Jävligt aggressiva.
3. Stod man still 5 sek blev man stucken.
4. Fem skurar på 9 hål, paraplyet upp och ned.
5. Slog en perfekt träffad drive 159 meter
6. Slog en annan 210 meter. Då jag inte slog enligt skolboken
7. Slog järnsex 125 meter. Väl träffad. Enligt skolboken.
8. scorade rätt bra, men faan vad tråkigt det är att spela sån golf....
9. Nu är det nästan kul med närspel, där får man slå som det känns rätt.
10. Helt solokvist på banan, bara Momir vaken, pigg och glad på sin gräsklippare
11. Väl infettade läderskor är bättre än gummistövlar.
12. Kåbos greener är fantastiska nu, Momir måste ha ett trollspö i gräsklipparen.
13. Ingen socket! Yes, yes, yes
14. Men så länge slaglängderna är som de är får man hållas på korta Kåbo. Kan någon berätta hur man får KRAFT med det här "svinga nedifrån och upp"?
Friday, June 22, 2012
Midsommargolf
Spelat mornar och kvällar. Går man ut vid 20.00 är det lagom med folk och härligt ljus. Tyvärr spelar jag så pass dåligt att jag inte riktigt kan njuta. Sockets ibland. Tunna fades. Och framför allt, dålig längd. Närspelet sådär. Slog socket på ett par längre pitchar.
Men det finns bra saker. I princip slår jag ändå bra. Har fått på ett par riktigt bra drives, som behagat gå framåt och rakt, istället för upp och höger. Axelvridning, höftvridning funkar. Två birdies på nio hål är ändå inte dåligt.
Nu inne på att det är fotarbetet som behöver förbättras.
Men det finns bra saker. I princip slår jag ändå bra. Har fått på ett par riktigt bra drives, som behagat gå framåt och rakt, istället för upp och höger. Axelvridning, höftvridning funkar. Två birdies på nio hål är ändå inte dåligt.
Nu inne på att det är fotarbetet som behöver förbättras.
Saturday, June 16, 2012
Skitförbannad, men nu går det lite bättre...
Molnen hopar sig, ruskväder på gång
Jag har spelat på helgerna. Kanske inte så mycket som jag skulle önska, det har blivit någon niohålare per helg, och några ströhål... Roterar och har mig, och nu träffar jag bollen anständigt. Men fadeat är det och kort är det. Scorerna är inte de man önskar sig. Jag kämpar på...
Det är dags för en lektion snart, frågan är hos vem? Marlene Hedblom på Bro Hof kanske? Hon skall ju vara bra på att få längd i slagen och det är det jag saknar. Får se.
I morse fick jag som ungarna kallar det "agrodamp". Kåbo har ändrat spelföljden, så att det femte hålet har blivit det första. Utan att gå in på detaljer innebär det att det är väldigt svårt att smita ut och spela bara 4 hål eller 5 hål. Det finns en falang som inte gillar det, en falang som inte skall jobba tills de blir 75... :( Men det visade sig att ändringen bara är temporär.
Vad betydligt värre är.... Kåbos existens, som har varit högst eventuell under många år, kommunen vill åt marken, är ännu mer eventuell! Skriver på listor, skall försöka bråka.
KÅBO GOLFKLUBB BÖR BEVARAS!!
Wednesday, May 09, 2012
Sving, sving...
Socketen ligger där i vassen och lurar. Den är som en ond gädda som ger mig ett tjuvnyp så fort jag inte tänker svingtankar, utan mer koncentrerar mig på målet.
Det värsta just nu är att då jag svingar "som jag ska" så går det rakt men kort. Jag vill att det skall gå rakt och långt. Jag vill, jag vill, jag vill...
Fly mig en tränare som kan berätta hur. Också kanske lite specifikt : Då man lägger på kraft, hur får man den till att låta bollen gå LÄNGRE istället för HÖGRE?
Jag får faktiskt känslan av bra bollträff då jag träffar med drivern, men det blir samma längd, bara längre carry. Att slå hårt och lågt, hur gör man, tro?
I alla fall : En nihålare på Kåbo på fyra över i helgen. Inga märkvärdigheter, slog bara inga dåliga slag direkt. Ingen del gick dåligt, inte så där vidare värst bra heller. Det är då man undrar vilket HCP man är kapabel till egentligen. He he...
Tja annars? Rickie Fowler vann för första gången, det kanske var det mest anmärkningsvärda på tourerna. Jag sket i golfen på TV för en gångs skull det blev mer Ronnie the Rocket och The crucible. Jäkla bra TV-sport, Snooker!
Sunday, April 29, 2012
Golfspäckade mornar
Gillar verkligen det här, med att europatouren sökt sig till bortre Asien. Har haft ett par strålande starter på dagarna den här helgen. Eftersom jag är en Uppsala-Stockholmspendlare så vaknar jag alltid tidigt, och nu plockade jag med mej tidiga morgonkoppen kaffe och kollade Wiesbeger i Korea. Cool bana. Och de såg rätt relaxade ut där de satt på filtar bredvid banan och picnicade, Koreanerna.
Sen, framåt halv sju hänger man på sig bagen och cyklar bort till Kåbo. Nio snabba på en låt vara lite tufsig men dock tom bana. Skriver lite om rundan inästa inlägg, ska försöka få in bilderna från fulmobilen.
Sen hem, kolla de sista hålen, Wiesberger kunde defilera i mål, en snabb dusch och sen upp till frugan med morgonteet. Så skola en dag inledas, så sant som det är sagt.
Sen, framåt halv sju hänger man på sig bagen och cyklar bort till Kåbo. Nio snabba på en låt vara lite tufsig men dock tom bana. Skriver lite om rundan inästa inlägg, ska försöka få in bilderna från fulmobilen.
Sen hem, kolla de sista hålen, Wiesberger kunde defilera i mål, en snabb dusch och sen upp till frugan med morgonteet. Så skola en dag inledas, så sant som det är sagt.
Monday, April 16, 2012
PGA NATIONAL
Ankomst:
Dök upp här i Bara igår. Soligt, kalla vindar. Trevligt mottagande i det onekligen pittoreska klubbhuset. Ett litet Glimmingehus mitt i landskapet. Innan en god middag slog jag en hink som inleddes med fem riktigt bra smällar innan socketen drabbade mig. Som alltid inför en runda som man bryr sig lite extra om. Inget som gick att lösa resten av slagen var socket. Men det blev ändå en trevlig middag i vacker solnedgång bort emot Malmö och Öresund.
Morgon:
Vaknade då naturligtvis vid sex. Och hade ett lösningsförslag på socketen. Ingen var vaken men jag gick ut i snålblåsten och lösningen verkade vara en fungerade sådan. Har nu klämt i mej en stadig frukost här i den trevliga matsalen och skall snart ut.
Rundan på Links Course:
Soligt var det, men den väderfaktor, faktor överhuvudtaget, som påverkade rundan mest var blåsten. Elva sekundmeter och iskall. Totalt soprent på banan förutom mej, fick söka lä efter varje hål.
Hade inga förväntningar efter alla sockets på rangen, spelade förvånansvärt bra. Ingen distans i slagen, det duger inte svingstatusen till, men kunde hantera vinden, och speeden på greenerna var sköna.
Riktigt hur banan var, design och sånt kan jag inte säga, min sving och vinden var alltför stora faktorer.
En rejäl öl efteråt, och sen en tupplur.
Dök upp här i Bara igår. Soligt, kalla vindar. Trevligt mottagande i det onekligen pittoreska klubbhuset. Ett litet Glimmingehus mitt i landskapet. Innan en god middag slog jag en hink som inleddes med fem riktigt bra smällar innan socketen drabbade mig. Som alltid inför en runda som man bryr sig lite extra om. Inget som gick att lösa resten av slagen var socket. Men det blev ändå en trevlig middag i vacker solnedgång bort emot Malmö och Öresund.
Morgon:
Vaknade då naturligtvis vid sex. Och hade ett lösningsförslag på socketen. Ingen var vaken men jag gick ut i snålblåsten och lösningen verkade vara en fungerade sådan. Har nu klämt i mej en stadig frukost här i den trevliga matsalen och skall snart ut.
Rundan på Links Course:
Soligt var det, men den väderfaktor, faktor överhuvudtaget, som påverkade rundan mest var blåsten. Elva sekundmeter och iskall. Totalt soprent på banan förutom mej, fick söka lä efter varje hål.
Hade inga förväntningar efter alla sockets på rangen, spelade förvånansvärt bra. Ingen distans i slagen, det duger inte svingstatusen till, men kunde hantera vinden, och speeden på greenerna var sköna.
Riktigt hur banan var, design och sånt kan jag inte säga, min sving och vinden var alltför stora faktorer.
En rejäl öl efteråt, och sen en tupplur.
Sunday, April 08, 2012
01.53 måndag morgon
Lite avslaget. Hansson kom aldrig igång. Kunde han inte fått i NÅN putt de första nio? Inget momentum. Visst, trea, bästa blabla men ändå. Det hade behövts för svensk golf.
Dock - Visst var det häftigt med Bubbas hook från skogen på tian, andra omspelshålet. Osthusets putt som nästan gick i. Och de amerikanska tårarna. Som i Bubbas fall känns helt ok.
Dock - Visst var det häftigt med Bubbas hook från skogen på tian, andra omspelshålet. Osthusets putt som nästan gick i. Och de amerikanska tårarna. Som i Bubbas fall känns helt ok.
Read my lips...
Hansson och Mickelson i ledarboll. Jag upprepar. Hansson och Mickelson i ledarboll, sista dagen på Masters. Vilka rundor av båda. När puttade en svensk så senast? Bästa rundan av en svensk Och Mickelson-Magin var där, de sista nio. Riktigt ordentligt. Underbar lobb på 16:e. Och ett grymt inspel på 18:e. Och allt inspelat...
Thursday, April 05, 2012
Vaken mitt i natten...
Den enes död den andres bröd light, utan att den andra dog alltför mycket:
Stenson på 18:e i natt. Hade följt leaderbord från första dagen av Masters med förtjusning, Henrik i ensam ledning, slår på tv:n och får se Stensons 18:e. Får lida med honom.
Boll i skogen
Boll på barr
Socket
För långt inspel
Missad chip
Treputt.
En god och humoristisk vän brukade kalla 4 över för en bofink. Tack för kvällsrysaren.
Har faktiskt slagit lite range själv, och min start i år, vilken lär bli PGA National, blir kanske inte helt bofinksfri. Det var väldigt många slag som var väldigt mycket höger. Det som funkade var det som Jonas Lekman på Sollentuna gav mig som hemläxa: korta baksvingar och korrekt release. Märkvärdigt hur långt man kan slå med kvartssving. Nu försöker jag lägga på lite axelvridning på det. Går det så går det. Det är årets motto på banan.
Stenson på 18:e i natt. Hade följt leaderbord från första dagen av Masters med förtjusning, Henrik i ensam ledning, slår på tv:n och får se Stensons 18:e. Får lida med honom.
Boll i skogen
Boll på barr
Socket
För långt inspel
Missad chip
Treputt.
En god och humoristisk vän brukade kalla 4 över för en bofink. Tack för kvällsrysaren.
Har faktiskt slagit lite range själv, och min start i år, vilken lär bli PGA National, blir kanske inte helt bofinksfri. Det var väldigt många slag som var väldigt mycket höger. Det som funkade var det som Jonas Lekman på Sollentuna gav mig som hemläxa: korta baksvingar och korrekt release. Märkvärdigt hur långt man kan slå med kvartssving. Nu försöker jag lägga på lite axelvridning på det. Går det så går det. Det är årets motto på banan.
Sunday, March 18, 2012
Inte rört en klubba sen...
... i morse. Några provsvingar. Men inte ett seriöst slag på range eller bana sen november. Man är ju inte född på en slug breddgrad, precis, då man fått det här golfintresset. Nu har det varit segare än vanligt, jag har en axel som bråkar, nån slemsäck som smärtar då jag svingar. Lite smärtstillande, ortopeden har gett mig ett rehabprogram, vi får se.
Men sugen är man. Sitter just nu och kollar på sistaronden på Copperhead, Florida. Furyk och Goosen går ut i ledarboll. Tidigare i eftermiddag såg jag Quesne, en ung stilig fransos överraskningsvunnit på Aloha nere på Costa del sol, en bana som såg fantastisk ut.
Trevlig sändning, även om inga svenskar var ens i närheten. Zacke och Pulrik är en combo som funkar, även om han blir lite virrigare, år från år, Zacke. Men fortfarande så behaglig.
Joakim Lagergren. Den ende svensk som satte någon slags prägel på rundan, kanske en av de få ljuspunkter bland de kommande herrsvenskarna på touren nu. Känns långt borta, de år då det spelade 5-6 svenskar på USA-touren och det var snarare regel än undantag med nån svensk bland de främsta. Visst, fortfarande har vi Hansson, Jacobsson, Noren. Men återväxten... Vore kul om nån av Blixt, Floren, Sjöholm kunde få nån rejäl framgång. Eller varför inte den här nye lagergren?
Men sugen är man. Sitter just nu och kollar på sistaronden på Copperhead, Florida. Furyk och Goosen går ut i ledarboll. Tidigare i eftermiddag såg jag Quesne, en ung stilig fransos överraskningsvunnit på Aloha nere på Costa del sol, en bana som såg fantastisk ut.
Trevlig sändning, även om inga svenskar var ens i närheten. Zacke och Pulrik är en combo som funkar, även om han blir lite virrigare, år från år, Zacke. Men fortfarande så behaglig.
Joakim Lagergren. Den ende svensk som satte någon slags prägel på rundan, kanske en av de få ljuspunkter bland de kommande herrsvenskarna på touren nu. Känns långt borta, de år då det spelade 5-6 svenskar på USA-touren och det var snarare regel än undantag med nån svensk bland de främsta. Visst, fortfarande har vi Hansson, Jacobsson, Noren. Men återväxten... Vore kul om nån av Blixt, Floren, Sjöholm kunde få nån rejäl framgång. Eller varför inte den här nye lagergren?
Wednesday, November 30, 2011
Mitt förhållande till Retrogolf
Plus fours. Gamla golfklubbor med hickoryskaft. A gentleman carries his bag. Wodehouse.
Det här har ju blivit på ropet. Tävlingar i retrogolf. Hela baletten med tidsenlig klädsel och så vidare. Folk lyckas få tag på klubbor med hickoryskaft, gamla guttaperkabollar. Eller till och med fjäderbollar? Jag har själv aldrig varit med om detta, så jag vet inte exakt hur det går till. Mer än vad jag hört om och vad jag läst i golftidningar. Den enda kontakt jag har spelmässigt är väl mitt set McGregor Tourney som jag köpte begagnade och väl slitna i början på 80-talet då jag började spela det här spelet golf som första person i släkten. Det var riktigt trä i de träklubborna. Persimmon? Ingen aning.
Och just det här som jag skrev i stycket innan, att jag var först på plan är rätt signifikant för min hållning till retrogolfen. Min släkt innehåller bara enkelt, vanligt folk. Bönder, hantverkare, smeder. Då det hela "begav sig" på 20-talet fanns det inte på kartan att min farfarsgeneration eller generationen innan skulle ens tänka tanken på en golfbana. Man jobbade, kanske gick i skogen, sov. Farfar berättade hur många gånger som helst om då han åt mat på Gyllene Uttern, det var stort. Och det här levde fortfarande kvar då jag var liten, även om släkten gjort en liten klassresa uppåt, som så många andra under den svenska sociala revoultionen. Man kunde spendera sommarveckor sex personer i ett rum och kök. Akademiska diskussioner förekom inte över huvud taget, kanske man intresserade sig lite för den svenska historien, men mer än så var det inte. Jag och alla mina kusiner gick på högskola - men ingen valde ett humanistiskt "roligt" ämne, alla skaffade sig duktiga jobb.
Medan däremot den släkt jag är ingift är något helt annat. Det fanns pengar både här och där. Akademiska titlar, man reste, man såg världen. Hustrun är i stort sett den enda i den kusinskaran som har något som kan betecknas som ett "kneg". De andra är arkitekter, forskare, journalister, författare. Och. Det spelades golf. På det numer slitna, men en gång storslagna sommarstället iordningställdes till och med en liten golfbana. Det finns fortfarande kvar ett set hickoryklubbor som barnen leker med. Bollar som jag misstänker vara guttaperka hittar man i lådor ibland. Heden som golfbanan inrymdes på finns fortfarande kvar, jag har gått och slagit där uppe och äldre släktingar har nostalgiskt berättat om hur banan en gång var dragen. Kullarna där utslagsplatserna var finns fortfarande kvar, det händer att arkeologer tror att de är gravhögar...
Men då jag började spela och ganska snart blev "fast" så köpte jag hela konceptet. Läste allt vad Wodehouse skrivit om golf, lärde mig golfhistorien från Wille Park till Jack Nicklaus. Så då jag ser en gammal hickoryklubba blir jag lite upphetsad. Och vet att en niblick var en rejält loftad klubba.
Men spela retrogolf? Det är ju inte jag. Eller?
Lite samma sak med en mitt förhållande till en sådan som Göran Zackrisson. Min solklara idol som golfkommentator, still going strong. Redan hans viskande kommenterande från 70-tal " han står över putten... slår till... går den i... nej". Till senare års högst egensinniga referat, som en del tycker är virriga, men som jag älskar. Karln bara osar ju gemytet på någon skotsk golfbana, sittande i baren med en god maltwhisky framför sig. Men hur har han kommit att bli sådan? Säkert trevliga personliga egenskaper, men också uppväxt på Djursholm, spelat på Djursholm sedan barnsben. Dörrar har öppnats. Han har haft möjligheter. Som en sådan som mej bara kan drömma om . Kanske mina barnbarn?
Svenska avundsjukan? Tror inte det. Mer - man kommer därifrån man kommer. Och jag är tacksam för att alls ha möjligheten att få ägna mig åt det här, som aldrig, aldrig har blivit långtråkigt för mig. Aldrig har jag lämnat en range utan att vilja slå en boll till (antingen för att njuta av träffen, eller för att komma till rätta med vad fan det nu är som strular). Men retro - nej det är nog inte jag.
Det här har ju blivit på ropet. Tävlingar i retrogolf. Hela baletten med tidsenlig klädsel och så vidare. Folk lyckas få tag på klubbor med hickoryskaft, gamla guttaperkabollar. Eller till och med fjäderbollar? Jag har själv aldrig varit med om detta, så jag vet inte exakt hur det går till. Mer än vad jag hört om och vad jag läst i golftidningar. Den enda kontakt jag har spelmässigt är väl mitt set McGregor Tourney som jag köpte begagnade och väl slitna i början på 80-talet då jag började spela det här spelet golf som första person i släkten. Det var riktigt trä i de träklubborna. Persimmon? Ingen aning.
Och just det här som jag skrev i stycket innan, att jag var först på plan är rätt signifikant för min hållning till retrogolfen. Min släkt innehåller bara enkelt, vanligt folk. Bönder, hantverkare, smeder. Då det hela "begav sig" på 20-talet fanns det inte på kartan att min farfarsgeneration eller generationen innan skulle ens tänka tanken på en golfbana. Man jobbade, kanske gick i skogen, sov. Farfar berättade hur många gånger som helst om då han åt mat på Gyllene Uttern, det var stort. Och det här levde fortfarande kvar då jag var liten, även om släkten gjort en liten klassresa uppåt, som så många andra under den svenska sociala revoultionen. Man kunde spendera sommarveckor sex personer i ett rum och kök. Akademiska diskussioner förekom inte över huvud taget, kanske man intresserade sig lite för den svenska historien, men mer än så var det inte. Jag och alla mina kusiner gick på högskola - men ingen valde ett humanistiskt "roligt" ämne, alla skaffade sig duktiga jobb.
Medan däremot den släkt jag är ingift är något helt annat. Det fanns pengar både här och där. Akademiska titlar, man reste, man såg världen. Hustrun är i stort sett den enda i den kusinskaran som har något som kan betecknas som ett "kneg". De andra är arkitekter, forskare, journalister, författare. Och. Det spelades golf. På det numer slitna, men en gång storslagna sommarstället iordningställdes till och med en liten golfbana. Det finns fortfarande kvar ett set hickoryklubbor som barnen leker med. Bollar som jag misstänker vara guttaperka hittar man i lådor ibland. Heden som golfbanan inrymdes på finns fortfarande kvar, jag har gått och slagit där uppe och äldre släktingar har nostalgiskt berättat om hur banan en gång var dragen. Kullarna där utslagsplatserna var finns fortfarande kvar, det händer att arkeologer tror att de är gravhögar...
Men då jag började spela och ganska snart blev "fast" så köpte jag hela konceptet. Läste allt vad Wodehouse skrivit om golf, lärde mig golfhistorien från Wille Park till Jack Nicklaus. Så då jag ser en gammal hickoryklubba blir jag lite upphetsad. Och vet att en niblick var en rejält loftad klubba.
Men spela retrogolf? Det är ju inte jag. Eller?
Lite samma sak med en mitt förhållande till en sådan som Göran Zackrisson. Min solklara idol som golfkommentator, still going strong. Redan hans viskande kommenterande från 70-tal " han står över putten... slår till... går den i... nej". Till senare års högst egensinniga referat, som en del tycker är virriga, men som jag älskar. Karln bara osar ju gemytet på någon skotsk golfbana, sittande i baren med en god maltwhisky framför sig. Men hur har han kommit att bli sådan? Säkert trevliga personliga egenskaper, men också uppväxt på Djursholm, spelat på Djursholm sedan barnsben. Dörrar har öppnats. Han har haft möjligheter. Som en sådan som mej bara kan drömma om . Kanske mina barnbarn?
Svenska avundsjukan? Tror inte det. Mer - man kommer därifrån man kommer. Och jag är tacksam för att alls ha möjligheten att få ägna mig åt det här, som aldrig, aldrig har blivit långtråkigt för mig. Aldrig har jag lämnat en range utan att vilja slå en boll till (antingen för att njuta av träffen, eller för att komma till rätta med vad fan det nu är som strular). Men retro - nej det är nog inte jag.
Subscribe to:
Posts (Atom)