Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Men den här tiden på året är numer inte den golftätaste. När inte familjen spelar är det en massa annnat som tar tid. Särskilt i år med husombyggnad, men även semesterresor har satt P för golfen. Hade nog spelat en runda i danmark om det inte varit konstant skitväder.
Men väl hemma och gräsänkling en vecka har det blivit en Kåbonia och sen en mycket trevlig runda på Österåkers Västerled. Tillsammans med eminent bekant från golf.se:s forum.
Till min glädje funkar den sving jag nämnde i förra inlägget super. Trots inte rört klubba på två-tre veckor. ¨No worries på Kåbo och i Västerled spelade jag riktigt bra.
Västerled är tuff, ganska lång, men framför allt har de släppt upp ruffarna högt och man behöver inte slica särskilt mycket för att hamna i trubbel. Det handlar om att slå rakt, och det lyckades jag göra. Inte med drivern, tyvärr, men jag har inte slagit bättre med järn. Framför allt de långa järnen var stabila. Gillar de fina men lite långsamma greenerna, lätt hitta rätt pace. Väldigt få skitslag med annat än drivern.
21 poäng ut. Sen blev det för många katastrofer (som inte berodde på skitslag), och jag landade på 35. Helt ok.
Jobbar mycket med tempo. Ide, samma som då man har fötterna tätt ihop. Fokuserar också på träffögonblicket, ska verkligen känna klubban i rätt höjd, och det skall verkligen vara relelasat. Liten detalj, tänk känsla av trollspö i höger pekfinger vid uppställning.
