Sunday, September 25, 2016

Nu är dagarna kortare än nätterna...


Sista tidiga morgonrundan för året?

Nu har höstdagjämningen passerats. Både mornar och kvällar blir kortare. Det märks mest på morgonen, sommartiden äter i den änden. Då jag vaknade vid sex såg det alldeles för mörkt ut, men väl på banan kvart i sju var det som synes spelbart. '

Ett gäng herrar släppte förbi, eller jag knallade helt enkelt förbi dem då de puttade på tvåan och gick till tredje tee, väldigt smidigt. Sen bara rakt på. Men fick det inte riktigt att stämma. Inga katastrofer, men för högt och för många duffar. Har vissa tankar, får bli nästa vecka, man lär knappast kunna spela nåt efter jobbet.

Försökte jobba med att starta vänster arm nedåt, från en uppvriden axel, gick bara så där. Med drivern fungerade det mycket bra, alla drives på banan, 6:an nere vid bunkern och 8:an nästan framme vid vägen. Puttningen var dålig, för dåligt hålfokus skulle jag säga. För mycket linje och fart.

Men en skön runda och halv åtta kunde jag krypa nyduschad ner i sängen för en lång frukost.

Vid fjärde hålet hade solen gått upp lite

Sunday, September 11, 2016

Indian Summer's morning



Om det här är växthuseffekten... OK då!
Gick ut på Uppsalas mellanbana klockan 6.45 i bara piké och shorts, hur skönt som helst. Ingen gräsklippare, bara en kille på första tee som släppte förbi mig genast då han såg mina bestämda steg. Och vilken morgon, vilka vyer. Lätta dimslöjor, ja ni ser ju själva...

Dryga timmen tog det. Först lite gnurgel med svingen,  har försökt fila lite på svingen hemma på tomten, för att få ner höjden på järnslagen. Inte bli kvar på högersida, tänka "impact bag".  Blev skapligt ordning på det, men det är fortfarande för högt. Annars ganska bra överlag. Drivarna är lite höger men annars väldigt säkra (förutom en mycket förvånande sorkdödare på sexan, vet inte när jag slog en sorkdödare senast!)

Monday, September 05, 2016

Visby GK - Sveriges bästa golfbana för bogeygolfaren

Inspelet mot den 18:e Greenen


Ganska enkelt, för bogeygolfaren tror jag att det inte kan finnas en bättre golfupplevelse än att spela Visby GK, Kronholmen. Det är min upplevelse efter att ha spelat mina första 18 hål på denna pärla ett par mil söder om Visby. Att de fått lägga en golfbana på den plätten land, kilometervis precis i strandkanten är något som strandskyddet säkerligen numer skulle gjort omöjligt idag.

Man svänger av någon mil innan Klintehamn och kommer strax upp till det tämligen modesta men smakfulla klubbhuset som ligger helt fritt på gräsmattan framför havet. Tjusiga merca- och BMW-SUV-tätheten var väl lite jobbig kanske, och damen som sprang fram till en annan dam från en merca till en annan på parkeringen, med en liten present, champagne, skulle kunna vara tagen ur real housewives. Of Visby, då.

Alltnog, väl inne på klubben kändes det inte alls snobbigt och pretentiöst, alla var snälla och vänliga. Gick ut med en otroligt trevlig helikopterförare och en trevlig dam, som tog hand om mig på fantastiskt sätt.

Och vilken bana. Man kommer fram till strandkanten stup i kvarten, massor av hål har havet som sidovattenhinder... Och vyerna är fantastiska, man har verkligen tagit hand om det estetiska, inte minst vid greenområdena. Och vilka greener! Man kunde stå varsomhelst, på och av green och putta, det var liksom givet hur det skulle rulla och falla. Vet inte direkt om det var snabbt eller långsamt - det var lagom! Och totalt oklanderligt skick.

De få hål där havet inte bidrog med vyer var utlagda i tallskog som snarast kändes sydeuropeisk, det var mer mäktiga pinjeträd än tråkiga tallar.

Jag försökte desperat komma på något hål med dålig design, men jag gick bet. Alla hål är bra. Inte någon machobana för den långtslående, snarast är det precision som premieras, men ett rikt utbud av tees ger olika alternativ för längden.

Efter rundan var det dags för en dusch, handdukar och sånt ingick givetvis, omklädningsutrymmena var väl inte av spa-klass kanske, nåt måste man väl ha att anmärka på... och kanske var tjejerna i restaurangen en aning svårflörtade, men isterbanden var utmärkta, men vad smakar inte bra till den här utsikten: