Sunday, October 16, 2016

Årets sista runda, hoppas inte!

Var vid mellanbanan vid sju. VERKLIGEN på gränsen för att man kunde kalla morgonljuset spelbart. Första träfemman försvann i fjärran, och jag antar att någon efterkommande fick en enkel hitteboll...

Två omgångar Clas Olsson-handvärmare gick det åt, det är ju egentligen för kallt nu. Men banan i förvånasvärt gott skick. Lite gnurgel först, alltid svårt att översätta övningssvingandet på tomten med plastboll till slag, det är synd att det inte finns några vettiga rangear i Uppsala längre. Har inte slagit ett rangeslag på flera månader.

Men det funkade rätt bra i alla fall. hittade en fin liten wedge förra veckan, där jag lät klubban glida ner lite bakåt. Fattar inte det här att "slå ner på bollen", "sikta på höger häl" och vad det kan vara. Det folk försöker förklara ser ut som det som Reed gör och det funkar inte för mej. Men det här gick rätt bra. Måste verkligen tänka på att låta klubban gå på spåret, fick tag på bra timing. Lite högt, lite kort, men rakt!

Så nån bolletning att tala om blev de inte (bara "favoritställena för hittebollar") och jag kunde åka hemåt vid kvart över 8.

Nästa helg blir lite tuff med morgonljus, men helgen därpå är det vintertid. Trist på de flesta andra sätt, men det lär bli lite golfljus på söndag morgon!

Sunday, September 25, 2016

Nu är dagarna kortare än nätterna...


Sista tidiga morgonrundan för året?

Nu har höstdagjämningen passerats. Både mornar och kvällar blir kortare. Det märks mest på morgonen, sommartiden äter i den änden. Då jag vaknade vid sex såg det alldeles för mörkt ut, men väl på banan kvart i sju var det som synes spelbart. '

Ett gäng herrar släppte förbi, eller jag knallade helt enkelt förbi dem då de puttade på tvåan och gick till tredje tee, väldigt smidigt. Sen bara rakt på. Men fick det inte riktigt att stämma. Inga katastrofer, men för högt och för många duffar. Har vissa tankar, får bli nästa vecka, man lär knappast kunna spela nåt efter jobbet.

Försökte jobba med att starta vänster arm nedåt, från en uppvriden axel, gick bara så där. Med drivern fungerade det mycket bra, alla drives på banan, 6:an nere vid bunkern och 8:an nästan framme vid vägen. Puttningen var dålig, för dåligt hålfokus skulle jag säga. För mycket linje och fart.

Men en skön runda och halv åtta kunde jag krypa nyduschad ner i sängen för en lång frukost.

Vid fjärde hålet hade solen gått upp lite

Sunday, September 11, 2016

Indian Summer's morning



Om det här är växthuseffekten... OK då!
Gick ut på Uppsalas mellanbana klockan 6.45 i bara piké och shorts, hur skönt som helst. Ingen gräsklippare, bara en kille på första tee som släppte förbi mig genast då han såg mina bestämda steg. Och vilken morgon, vilka vyer. Lätta dimslöjor, ja ni ser ju själva...

Dryga timmen tog det. Först lite gnurgel med svingen,  har försökt fila lite på svingen hemma på tomten, för att få ner höjden på järnslagen. Inte bli kvar på högersida, tänka "impact bag".  Blev skapligt ordning på det, men det är fortfarande för högt. Annars ganska bra överlag. Drivarna är lite höger men annars väldigt säkra (förutom en mycket förvånande sorkdödare på sexan, vet inte när jag slog en sorkdödare senast!)

Monday, September 05, 2016

Visby GK - Sveriges bästa golfbana för bogeygolfaren

Inspelet mot den 18:e Greenen


Ganska enkelt, för bogeygolfaren tror jag att det inte kan finnas en bättre golfupplevelse än att spela Visby GK, Kronholmen. Det är min upplevelse efter att ha spelat mina första 18 hål på denna pärla ett par mil söder om Visby. Att de fått lägga en golfbana på den plätten land, kilometervis precis i strandkanten är något som strandskyddet säkerligen numer skulle gjort omöjligt idag.

Man svänger av någon mil innan Klintehamn och kommer strax upp till det tämligen modesta men smakfulla klubbhuset som ligger helt fritt på gräsmattan framför havet. Tjusiga merca- och BMW-SUV-tätheten var väl lite jobbig kanske, och damen som sprang fram till en annan dam från en merca till en annan på parkeringen, med en liten present, champagne, skulle kunna vara tagen ur real housewives. Of Visby, då.

Alltnog, väl inne på klubben kändes det inte alls snobbigt och pretentiöst, alla var snälla och vänliga. Gick ut med en otroligt trevlig helikopterförare och en trevlig dam, som tog hand om mig på fantastiskt sätt.

Och vilken bana. Man kommer fram till strandkanten stup i kvarten, massor av hål har havet som sidovattenhinder... Och vyerna är fantastiska, man har verkligen tagit hand om det estetiska, inte minst vid greenområdena. Och vilka greener! Man kunde stå varsomhelst, på och av green och putta, det var liksom givet hur det skulle rulla och falla. Vet inte direkt om det var snabbt eller långsamt - det var lagom! Och totalt oklanderligt skick.

De få hål där havet inte bidrog med vyer var utlagda i tallskog som snarast kändes sydeuropeisk, det var mer mäktiga pinjeträd än tråkiga tallar.

Jag försökte desperat komma på något hål med dålig design, men jag gick bet. Alla hål är bra. Inte någon machobana för den långtslående, snarast är det precision som premieras, men ett rikt utbud av tees ger olika alternativ för längden.

Efter rundan var det dags för en dusch, handdukar och sånt ingick givetvis, omklädningsutrymmena var väl inte av spa-klass kanske, nåt måste man väl ha att anmärka på... och kanske var tjejerna i restaurangen en aning svårflörtade, men isterbanden var utmärkta, men vad smakar inte bra till den här utsikten:





Saturday, August 27, 2016

En varm sensommarkväll

Det är något med kvällarna fram mot slutet av Augusti. Det här mörkret som sänker sig. Jag var ute en sväng på mellanbanan igår, och kunde knappt se bollen på sista hålet, fast klockan bara var kvart i nio. Nio.  Man vet det, snart kommer det att vara mörkt vid sex! Fast det känns avlägset en så skön kväll som den här. Tjugo grader fortfarande då man knallar av green. Hemma hamnar jag i hängmattan i trädgården, i det här suggestiva, varma mörkret. Lyssnar på Stina Stoors sommarprogram, suggestiv berättarkonst som blir än bättre där i sommarnatten. Tänk om man kunde berätta en historia så.

Golfrundan gick i sakta mak, många tog nog vad de kände som sista chansen att spela kväll. Jag gick och slog 2, ibland 3 bollar, ville träna lite. Svingen har inte varit jättedålig men jag hittar inte helt rätt. Har man känt så förr... Alltnog, hade liksom tanken den, att jag skulle hålla i högeraxel och höger hand , och trycka fram dem. Har känt att axeln annars kastas fram. Gick så där. Slutade med att jag vred upp hårdare, och tryckte på med axel långt bakifrån. En intressant tanke, men knappast den gordiska knutens lösare. Rätt skönt i alla fall. Gick sista tre med ett par yngre killar, som också verkar kämpat lite, de var inte direkt nöjda med de egna insatserna.

Fin kväll i alla fall!

För egna svingminnet:

Hade en riktigt bra runda i helgen, då jag satsade mer från toppen och såg till att glida igenom impact med axlar och klubba synkront, och försöka söka en snygg follow-through. Funkade på lördagen, men inte på söndagen av någon anledning. Kändes inte tillräckligt kontrollerad. Skall nog försöka sy ihop det med högerarmen.

Nå, skön runda som sagt. Får se om det blir väder lördag morgon, peppad komma ut och mixtra lite mer.




Monday, June 06, 2016

Mer högtravande om Nordea Masters-besöket

Hur är det att se på en golftävling? Hur gestaltar sig upplevelsen av att se en golftävling? Av den kaliber som Nordea Masters nu en gång är, även om tävlingen krympt lite genom åren, Sveriges stora golfevenemang. Och hur var egentligen denna söndag?

Ja, det första som möter en är en massa tjusiga bilar på en åker som används som parkering. Porsche Cayennarna var väl så frekventa som V70, tyckte man. Och folket lite tjusigt, så där. Märkeskläder och snygga frisyrer. Kommentarerna som man snappade upp under promenaden till banan lite glassiga. Kanske.

Men väl insläppt så blir stämningen genast en annan. Golfen tar över. Det blir mer en gemensam stämning. Spelar ingen roll om det är Arlandastad eller Bro Hof. Det är tävlingen som är fokus. En del hänger med bättre, en del sämre. Många av de vackra flickorna i publiken känns lite ditsläpade av sina pojkvänner, men verkar ändå följa tävlingen med intresse. Man hör spritt mummel om Colsaerts ruskigt långa drives, hur det går för Stenson.

Det är kallt i luften, den friska vinden känns komma från polartrakterna. Ibland är det skönt, en kvalmig 25-gradersdag är inget att gå omkring i golftävlingar på. Man undrar hur folk på de här tävlingarna i Texas står ut. Men ibland får man dra på sig sin träningsoverallsjacka. Reagerar folk på att det är Stadium och inte något tjusigt märke?

Men inte fel väder för en golftävling. Ett försommarvacker dag i Mälardalen, visst känns Bro Hof lite som en gräddbakelse i det ganska lågmälda mälarlandskapet, men det är fint, med den fortfarande skira grönskan, och Mälarens vatten i fonden.

Man försöker liksom greppa hur bra de här spelarna egentligen är, jämfört med den bogeyhacker av normal klass man själv är, men det är svårt. Det är liksom lättare på TV. Skulle vara kul att gå en runda med nåt proffs av den här kalibern, på en bana man känner till. Nu blir det lite surrealistiskt, man kan liksom inte leva sig in i att de är så pass duktiga. Det känns lite som en slump att de faktiskt går runt och gör birdies och par stup i kvarten. Känslan är att de bara råkar träffa så där bra och att resultaten blir så bra som de blir.

Men tävlingen blir mer påtaglig, trots att man ingen Göran Zackrisson har. Man känner nerven i slagen, ser spelarnas ansiktsuttryck. Kanske framför allt Lasse Jensen, som gör sin bästa tävling. Och man imponeras av att de inte missar, trots den ökande spänningen mot slutet.

Logistiken, publiken, bajamajorna... själva arrangemanget som sådant känns väl fungerande. Det finns liksom en service-hub mitt i banan där en massa hål möts. Köerna till bajamajorna flyter effektivt och det är rent och fräscht, nån slags desinfektionssprit istället för tvål. Man behöver inte köa särskilt mycket för sin ramlösa och sin macka, och de som serverar är glada och trevliga.

Mest synd tyckte jag om ett sädesärlepar som helt klart har tänkt att bygga bo i en bevattningshistoria på marken invid 16:e green. Går oroligt omkring med bomaterial i näbbarna och väntar på att alla dessa människor skall försvinna. Eller har de tänkt sig något träd bakom och vädjar till människorna? Man vill säga till dem - välj ett annat ställe, längre in i skogen. Här kommer ni inte få lugn och ro.
Men andfamiljerna i dammen vid 17:e verkar inte ha någon större rampfeber, simmar lugnt omkring bland människoskaror hojtande och klappande i takt med högtalarna som meddelar att den ena efter den andra nu kommer fram till 18:e green.

Roligast är faktiskt att se de riktigt långtslående. Vet inte varför, man ser ju egentligen inte hur långa slagen är, bara att den ena är längre fram än den andre. Kanske är det något man inbillar sig. Men det är stora, granna pojkar som Colsaerts eller Quiros. Och det är liksom ett annat tryck då de drar iväg slagen. Men SÅ hårt ser det inte ut att vara. Ibland spelar man med yngre, vältränade juniorer som verkligen tar i och verkligen ser ut att smälla till bollen. Det ser hårt och långt ut. De här spelarna liksom bara gör sina rörelser, alltid samma och bollen bara försvinner...

Men spelar man golf och gillar att titta på tourerna ibland tycker jag att man skall åka och titta på en tävling, det är en annan dimension. Trots att man inte har Göran Zackrisson.




Sunday, June 05, 2016

Kollade Nordea Masters på plats

Lasse Jensen var en trevlig bekantskap

Jaha, Nordea Masters på Bro Hof, bara ett, låt vara rätt långt, stenkast från Uppsala. Klart man åker dit. Roligast se sista dagen, parkerade bilen vid Bro Station och knallade bort de få kilometrarna. Förbi alla Porschar och BMW-ar. Och en kyrka.

Slank in lagom till att ledarbollen gick ut. Gick med Fitzgerald en bit, otroligt säker med järnklubborna. Men en liten plutt är det. Norén trodde jag skulle se mer fit ut, men han var rätt liten han också. Han var lite all over the place men sina slag. Gick sen mest med Colsaerts, bra tryck i den kanonen, och den här Lasse Jensen i samma boll var väldigt säker. Colsaerts rörde inte en min, kändes lite diva, men han var sevärd, stort klös till karl, även om han är lite barbapappa. Jensen gav ett sympatiskt intryck. Och man märkte hans glädje efter sista putten, han kom tvåa. Kollade lite snabbt på hans tidigare resultat, och checken är vad han brukar dra in på 2-3 år. Nog lyckligaste checkkontoutragsläsaren av alla. Vad Fitzpatrick fick, han van förresten, var nog mer fikapengar. Matthew Fitzpatrick, förresten... det är ett namn som gör sig bra på Axxfdd english. Testa!

Såg Stenson som hastigast mot slutet, Jaquelin, hans spelpartner var dock mer sevärd, otroligt skön sving den mannen har. Men mest karismatisk var nog ändå Robban Karlsson. Det är verkligen en stilig karl, utan att jag är lagd åt det hållet. Westwood såg ut som en liten luffare bredvid. Quiros skulle nog vinna armbrytingstävlingen om de hade nån men slog otroligt snett de få slag jag såg med honom. Såg inte lika respektingivande ut då han smällde iväg bollen som då Colsaerts gjorde det. Många kilometer blev det på pulsklockan, och mycket stående. Roligast är att följa med bollarna och hitta sådana vinklar att man verkligen ser slagen. Bro Hof är bra på det sättet. Allt praktiskt funkade skapligt, bajamajor, vägar att gå, grejer att köpa, även om ramlösorna måste vara dyrare än på operakällaren. Fick konstigt nog en jättemacka för ungefär samma peng.

Det var lite kallt. Ingen sån där enorm publiktillströmning, men man såg ju skapligt i alla fall. Det kändes lite avslaget. Undrar om det blir någon mer stor tävling på Bro Hof. Men att se live-golf rekommenderas varmt.

Sunday, May 22, 2016

Tourerna vecka 21 och den magiska releasen

Nej, Spieth höll inte, och det som strulade på Masters strular fortfarande. Det gör mig glad på ett sätt. Att det är golfsvingen med stort G och ännu större S som äger i golfen. Det räcker inte med psyke och bra puttning, det är att äga denna magiska sekund under impact och vad som föranleder den som är golfens magi och storhet. Och Jordan har helt enkelt tappat svingen. Ut på gräsmattan därhemma med plastbollar och förstå, förstå, tänka, tänka är vad som gäller. I deras fall har de väl nån svingtaliban som hjälper dem.

Superkul att Sergio vann Byron Nelson! Det var en riktigt svettig drive han slog på omspelshålet, underbar dramaturgi. Koepka hade inte riktigt puttningen, och han är väl helt enkelt numret mindre än Sergio, trots svällande biceps. Antar att Sergio börjar tänka US Open nu... Men där är det nog Rory och Jason som är solklara favoriterna.

Rorys seger på Irish på K-Club var en typisk Rory-seger. Inga clutchputtar där, då Knox utmanade. Det var monumentala inspel mot par-femmorna 16 och 18. Den på artonde framkallade ett vrål som nog hördes till Dublin. Tap in för eagle. Lite sådär smånyfiken, går nordirländare hem sådär okomplicerat hos folk i republiken? Var för ett par veckor sedan i Dublin, Englandsälskandet står inte direkt skrivet på väggarna... Men Rory hade garanterat publiken på sin sida. Den segern lär han nog ranka högt uppe bland majorvinsterna.

Inga svenskar gjorde något nämnvärt.

..........

Hade en fin räcka rundor, 5-6 stycken med ett "genomsläpp av kroppen" genom release. Men det strulade lite onsdagens kvällsrunda och det var ut på gräsmattan med plastbollarna för att fila lite. kunde syntetisera ut lite vad som funkat, och det är verkligen planet in mot bollen och en naturlig handledsrelease. Händerna skall liksom naturligt korsas genom impact. Mycket Sergio, faktiskt. Runda söndag morgon, funkade riktigt bra, med det vanliga mullret i svingen hål 6-8.

Sunday, May 15, 2016

Hmm... skakar lite...

Ännu tidigare på banan, vaknade av mig själv så att jag var ute vid mellanbanan redan klockan tjugo i sju. Blåste kallt gjorde det, faktiskt lite på gränsen ett par hål. Ensam, högt tempo, skönt!

Och spelet stämde, dock med lite skak på de senare hålen. Ett par duffar, nån slice. Gick bra allra sist i alla fall. Det är lite att man bara vill langa iväg bollen, då svingen känns stabil. Fokuserade mer på slutet, tryckte verkligen i från toppen och sista järnfyran hamnade i bakkant av green. Skönt.

Äckligaste bollen jag spelat på? Hittade en "Callaway supersoft". Kändes som att putta på en squashboll. Helt omöjlig.

Har tredje dagen av Players inspelad, himla trist att se Blixt rasa på 13:e. Men hans sving är ju inte i PGA tourklass riktigt. Day känns som benhård världsetta nu, har lämnat Spieth och McIlroy en liten bit efter sig. Han har liksom inga svaga delar, och det är väldigt sällan det blir katastrofer, ens små.
Grymma greener, verkar vara snabbt som asfalt.

Försökte memorera 14 och 15 för kommande år, 14 är med bunker längs hela vänstersidan, och 15:e är en sån där sned riskreward lite.  TiVo äger, i alla fall. Om man bara kunde ställa snabbspolningsmedbildhastigheten.

Nåja, en veckas jobb igen. Får se om det blir väder för en sån där episk klockanniorunda på kvällskanten.

Saturday, May 14, 2016

TRE svalor kanske gör en sommar


Tredje rundan med fungerande sving... kan det vara så att man... kommit på något som fungerar?

Nåja, det är ungefär så, att jag inte kunnat spela så himla mycket golf senaste tiden, det har varit för mycket annat. Men nu kom jag ut klockan 7 i morse på Upsalas Mellanbana.  Och svingen fungerar som sagt. Först inte driven, men den kom, den med, och sista hålen blev väldigt angenäma. Hem med ett leende på läpparna efter 70 minuters snabba nio. Lite kyligt, men Handvärmarna från Classe Olsson gör temperaturen rätt ointressant så länge det är frostfritt. I golf - så länge man får spela - hellre för varmt än för kallt, eller hur?


Det jag har kommit på är, lite kort, hur releasen skall fungera. Kan inte beskriva det bättre än att man släpper runt kroppen, eller svingen, eller högersidan eller vad det nu är ned på bollen. Man liksom glider ned. Istället för att "aktivt vrida" något genom impact. Allt vridande ger outside in för mej.

Så nu är det kul med egna spelet.

-------------------

Annars är det skoj med Players. Tog rätt många år innan jag gillade tävlingen, men just att det är en så pass stor tävling på en och samma bana (bara Masters är större, någon skulle väl möjligen kunna påstå East Lake-finalen) gör det skoj, man minns många av de sista hålen. 14 och 15 är lite boring standardutmanandepar4 men annars är downthestretchen superskoj. Förra årets Ricky-inspel på 16:e var nog häftigaste slaget förra året. Då han var så underskattad av kompisarna, ni vet.

Igår gick det nästan för Will Wilcox, mannen med 59'an från Web.com, då han gjorde hole in one på ikoniska 17:e. Ok att det måste vara trede bästa stället att göra HIO på (efter Augustas 12:e och Phoenix 16:e) men reaktionen var liiite överdriven. Eller... ? Klart, då man får lite tv-tid gäller det att utnyttja den, typ.

Jonas Blixt, mannen med stabila puttern och ostabila svingen är väl med, och det är ju vackert så. Stenson passade på att missa andra raka cuten. Två svalor gör väl ingen vinter. Antar jag...



Wednesday, March 09, 2016

Ett inlägg från förra året som var bra...


Satt och kollade tillbaka i bloggen lite. Det här inlägget från nästan precis ett år sen förtjänar en repris. Lite om hur det är med tiden som gått, som golfare som spelat rätt länge. Och även det inlägget ter sig lite åldersdiget ett år efteråt :

.........

4 mars 2015


Tänkte lite på Reed och Poulter i samma slutboll på Honda. Reed som väl är topp-5 nu? Men man minns Poulters optimistiska statement i samma anda för nåt decennium sen, minns ni? Men han nöjde sig inte med topp-5, inte.

Tiden går som sagt. andra lite lösryckta grejer som kanske fallit i glömska:

"Inferior equipment" - då Mickelson anmärkte på Tigers Nikeklubbor som dock visade sig funka rätt bra.

Gnällgubbarna i seklets avslutning - Howard Clark och Monty. Nu sitter man ju nästan och hoppas att det skall gå bra för Monty. Det gjorde jag inte då. Flinade glatt för varenda andraplats han fick i majors. När man hör om "de gamla", för mej typ Hogan, Player osv som hade sin karriär innan man själv började framstår de alltid i nåt slags skimmer. Men de som var med då irriterade sig säkert på en massa grejer med dem.  Kan tro att Monty blir nån slags ikon också, gamla surkartet.

Banbesöken i tidningen Svensk Golf på 80-90-talet. Är det bara för att man läst det hundra gånger till? Men jag minns att det var väldigt trevlig läsning, både så att man kanske blev sugen på att spela, men framför allt var det fina journalistiska alster, trevlig läsning helt enkelt. Sånt upplever jag inte nu då jag läser golftidningarna. Om det beror på artiklarna eller mej låter jag vara osagt.

I min golfs barndom på 80-talet var det först ungefär nu på året det började hända något på tourerna. Och man gick och väntade på att Ulriksdal skulle öppna. Kanske det är samma nu? De brukade öppna nån gång i mitten av April ungefär. Då drog golfsäsongen igång i Stockholmstrakten.

Länge sen sista inlägget nu... tourerna vecka 10 och lite gott och blandat

Jaha, det blev länge sen sist.

Vad det gäller golfen på tourerna blev det Spieth och Day som var höstens män. Spieth slutade året med otroliga två segrar och två andraplatser i majortävlingarna. Satt nu och kollade valspar från förra året , då var han inte så hypad, men det var där det startade. Så två majors och dessutom Fedex cup. Inte undra på att huset han byggde har basketplan och plats för tolv bilar. Day var dock verkligen höstens man, där han faktiskt kom upp som världsetta ett tag och vann PGA Champs på Whistling Straits i en häftig tävling på en riktigt häftig bana vid Lake Michigan.

Vintern har bjudit på en del tävlingar, Spieth började starkt men har kommit av sig lite. Istället var det först Snedeker som spelade bäst, och nu senast Adam Scott som har otroliga 2-1-1 de senaste tre tävlingarna där segrarna är i blytunga Honda och Doral. Putta med kort putter gick visst bra.

Phil har också varit stabil, liksom andra leftykanonen Bubba Watson.

Sista veckans tävling, den på Doral var fin. McIlroy, tänk att man kallade honom golfvmoppen, spelade som i fornstora dagar första tre rundorna, men kunde inte hålla i riktigt. Istället klev de formstarka Bubba Watson och Danny Willett fram men då ännu mer Adam Scott som på sista höll på att gå i vattnet på 18:e, räddade sig med ett fint flopslag och sänkte en femtioprocentare och fick fistpumpa.

Ingen höjdarvecka för svenskarna, Stenson bäst som 28:a.

Men både Scott, Bubba Watson och Mickelson är i vass form, alla tre bevisligen med ett gott öga till Augusta National.

Egna golfen gick väl rätt skapligt ändå. Har kollat en massa svingvideo av Monte Scheinblum och Mike Malaska. Montes baksvingstanke "sätt bara handlederna" är klockren, och tanken att vispa igenom högerhanden. Malaska har tankar om att "vrida om ratten" och att slösvinga med separata armar för att få känslan.

Det blev många rundor på Upsalas Mellan, en kaosrunda på Ullna med känd golfjournalist (ingen upplyftande upplevelse...). Och avslutningsvis en riktig höjdare, en vecka i Spanien, Valle del este, lite ökenbana upp och ned. Och riktigt anständig golf. Gav mersmak!

Det är färre sockets, drivarna och träfemmorna börjar hitta rätt längd, men järnåttor och wedgar är fortfarande sjukt korta!