Monday, June 06, 2016

Mer högtravande om Nordea Masters-besöket

Hur är det att se på en golftävling? Hur gestaltar sig upplevelsen av att se en golftävling? Av den kaliber som Nordea Masters nu en gång är, även om tävlingen krympt lite genom åren, Sveriges stora golfevenemang. Och hur var egentligen denna söndag?

Ja, det första som möter en är en massa tjusiga bilar på en åker som används som parkering. Porsche Cayennarna var väl så frekventa som V70, tyckte man. Och folket lite tjusigt, så där. Märkeskläder och snygga frisyrer. Kommentarerna som man snappade upp under promenaden till banan lite glassiga. Kanske.

Men väl insläppt så blir stämningen genast en annan. Golfen tar över. Det blir mer en gemensam stämning. Spelar ingen roll om det är Arlandastad eller Bro Hof. Det är tävlingen som är fokus. En del hänger med bättre, en del sämre. Många av de vackra flickorna i publiken känns lite ditsläpade av sina pojkvänner, men verkar ändå följa tävlingen med intresse. Man hör spritt mummel om Colsaerts ruskigt långa drives, hur det går för Stenson.

Det är kallt i luften, den friska vinden känns komma från polartrakterna. Ibland är det skönt, en kvalmig 25-gradersdag är inget att gå omkring i golftävlingar på. Man undrar hur folk på de här tävlingarna i Texas står ut. Men ibland får man dra på sig sin träningsoverallsjacka. Reagerar folk på att det är Stadium och inte något tjusigt märke?

Men inte fel väder för en golftävling. Ett försommarvacker dag i Mälardalen, visst känns Bro Hof lite som en gräddbakelse i det ganska lågmälda mälarlandskapet, men det är fint, med den fortfarande skira grönskan, och Mälarens vatten i fonden.

Man försöker liksom greppa hur bra de här spelarna egentligen är, jämfört med den bogeyhacker av normal klass man själv är, men det är svårt. Det är liksom lättare på TV. Skulle vara kul att gå en runda med nåt proffs av den här kalibern, på en bana man känner till. Nu blir det lite surrealistiskt, man kan liksom inte leva sig in i att de är så pass duktiga. Det känns lite som en slump att de faktiskt går runt och gör birdies och par stup i kvarten. Känslan är att de bara råkar träffa så där bra och att resultaten blir så bra som de blir.

Men tävlingen blir mer påtaglig, trots att man ingen Göran Zackrisson har. Man känner nerven i slagen, ser spelarnas ansiktsuttryck. Kanske framför allt Lasse Jensen, som gör sin bästa tävling. Och man imponeras av att de inte missar, trots den ökande spänningen mot slutet.

Logistiken, publiken, bajamajorna... själva arrangemanget som sådant känns väl fungerande. Det finns liksom en service-hub mitt i banan där en massa hål möts. Köerna till bajamajorna flyter effektivt och det är rent och fräscht, nån slags desinfektionssprit istället för tvål. Man behöver inte köa särskilt mycket för sin ramlösa och sin macka, och de som serverar är glada och trevliga.

Mest synd tyckte jag om ett sädesärlepar som helt klart har tänkt att bygga bo i en bevattningshistoria på marken invid 16:e green. Går oroligt omkring med bomaterial i näbbarna och väntar på att alla dessa människor skall försvinna. Eller har de tänkt sig något träd bakom och vädjar till människorna? Man vill säga till dem - välj ett annat ställe, längre in i skogen. Här kommer ni inte få lugn och ro.
Men andfamiljerna i dammen vid 17:e verkar inte ha någon större rampfeber, simmar lugnt omkring bland människoskaror hojtande och klappande i takt med högtalarna som meddelar att den ena efter den andra nu kommer fram till 18:e green.

Roligast är faktiskt att se de riktigt långtslående. Vet inte varför, man ser ju egentligen inte hur långa slagen är, bara att den ena är längre fram än den andre. Kanske är det något man inbillar sig. Men det är stora, granna pojkar som Colsaerts eller Quiros. Och det är liksom ett annat tryck då de drar iväg slagen. Men SÅ hårt ser det inte ut att vara. Ibland spelar man med yngre, vältränade juniorer som verkligen tar i och verkligen ser ut att smälla till bollen. Det ser hårt och långt ut. De här spelarna liksom bara gör sina rörelser, alltid samma och bollen bara försvinner...

Men spelar man golf och gillar att titta på tourerna ibland tycker jag att man skall åka och titta på en tävling, det är en annan dimension. Trots att man inte har Göran Zackrisson.




Sunday, June 05, 2016

Kollade Nordea Masters på plats

Lasse Jensen var en trevlig bekantskap

Jaha, Nordea Masters på Bro Hof, bara ett, låt vara rätt långt, stenkast från Uppsala. Klart man åker dit. Roligast se sista dagen, parkerade bilen vid Bro Station och knallade bort de få kilometrarna. Förbi alla Porschar och BMW-ar. Och en kyrka.

Slank in lagom till att ledarbollen gick ut. Gick med Fitzgerald en bit, otroligt säker med järnklubborna. Men en liten plutt är det. Norén trodde jag skulle se mer fit ut, men han var rätt liten han också. Han var lite all over the place men sina slag. Gick sen mest med Colsaerts, bra tryck i den kanonen, och den här Lasse Jensen i samma boll var väldigt säker. Colsaerts rörde inte en min, kändes lite diva, men han var sevärd, stort klös till karl, även om han är lite barbapappa. Jensen gav ett sympatiskt intryck. Och man märkte hans glädje efter sista putten, han kom tvåa. Kollade lite snabbt på hans tidigare resultat, och checken är vad han brukar dra in på 2-3 år. Nog lyckligaste checkkontoutragsläsaren av alla. Vad Fitzpatrick fick, han van förresten, var nog mer fikapengar. Matthew Fitzpatrick, förresten... det är ett namn som gör sig bra på Axxfdd english. Testa!

Såg Stenson som hastigast mot slutet, Jaquelin, hans spelpartner var dock mer sevärd, otroligt skön sving den mannen har. Men mest karismatisk var nog ändå Robban Karlsson. Det är verkligen en stilig karl, utan att jag är lagd åt det hållet. Westwood såg ut som en liten luffare bredvid. Quiros skulle nog vinna armbrytingstävlingen om de hade nån men slog otroligt snett de få slag jag såg med honom. Såg inte lika respektingivande ut då han smällde iväg bollen som då Colsaerts gjorde det. Många kilometer blev det på pulsklockan, och mycket stående. Roligast är att följa med bollarna och hitta sådana vinklar att man verkligen ser slagen. Bro Hof är bra på det sättet. Allt praktiskt funkade skapligt, bajamajor, vägar att gå, grejer att köpa, även om ramlösorna måste vara dyrare än på operakällaren. Fick konstigt nog en jättemacka för ungefär samma peng.

Det var lite kallt. Ingen sån där enorm publiktillströmning, men man såg ju skapligt i alla fall. Det kändes lite avslaget. Undrar om det blir någon mer stor tävling på Bro Hof. Men att se live-golf rekommenderas varmt.