Sunday, August 22, 2010

Fler minnen och bra golf.

Jag har faktiskt minnen från 70-talet vad det gäller golf. Men det var förbjuden golf. Inte golf på golfbana, utan på lämplig mark runtikring det kedjehusområdet jag växte upp i. Min första kontakt med golf. Från början på den plätt på kanske 100x70 meter som utgjorde allmäning på vår väg. Vi täljde oss varsin klubba, snodde golfbollar från Viksjö golfklubb och gjorde en 18-hålsbana. Över stock och sten. Det här spred sig så småningom till fler gator i närheten, och snart tog vi stora allmäningen mellan gatorna i anspråk. Här var det riktiga hål som kunde vara 70 meter långa. eller mer. Alla åkte in till NK i Stockholm och köpte en udda klubba, tror de kostade 50 spänn. Jag köpte en järnsjua. Kompisen köpte en spoon.

Sen var det mästerskap och matcher. Ända tills föräldrarna kom på att vi hade ett hål där det lönade sig att skära en dogleg genom att skjuta över en lekplats. De avbröt golfspelandet. Men intresset var väckt, och då jag hade sommarjobbat ett par år i gymnasiet fick jag råd att börja spela på riktigt och jag har inte ångrat mej.

Underbart att se Peter Hansson sopa i sjumetersputten i Tjeckien. Hustrun hade inte blivit glad för ett extrahål till, maten var klar. Vad vore Ryder Cup utan en svensk? Han har en myndighet i sitt svingande, tror aldrig jag sett nån svensk så säker i sitt långa spel.

Det egna spelet är helt tillfyllest! Jag slår bollen helt enkelt väldigt bra nu. Det blir enstaka "katastrofer", men allt färre. Och ingen del, bunker, puttning, närspel utgör något problem. Morgonrundorna på Kåbo går på HCP även om det blir lite katastrofer. Och då de inte blir katastrofer har det blivit riktigt lågt ett par gånger. Tre över på nio som bäst. Bra för en hacker.

Ballaste slaget nu är nog AK-driven, nedgreppad. Dessutom lågt peggad och med låg ansträngning. Låg bollbana, långa slag. Najs.


Antingen : Nog är det bra sunkigt att hämta sitt dricksvatten här
Eller : Tänk att man använder dricksvatten till att tvätta golfklubbor