Sen var det mästerskap och matcher. Ända tills föräldrarna kom på att vi hade ett hål där det lönade sig att skära en dogleg genom att skjuta över en lekplats. De avbröt golfspelandet. Men intresset var väckt, och då jag hade sommarjobbat ett par år i gymnasiet fick jag råd att börja spela på riktigt och jag har inte ångrat mej.
Underbart att se Peter Hansson sopa i sjumetersputten i Tjeckien. Hustrun hade inte blivit glad för ett extrahål till, maten var klar. Vad vore Ryder Cup utan en svensk? Han har en myndighet i sitt svingande, tror aldrig jag sett nån svensk så säker i sitt långa spel.
Det egna spelet är helt tillfyllest! Jag slår bollen helt enkelt väldigt bra nu. Det blir enstaka "katastrofer", men allt färre. Och ingen del, bunker, puttning, närspel utgör något problem. Morgonrundorna på Kåbo går på HCP även om det blir lite katastrofer. Och då de inte blir katastrofer har det blivit riktigt lågt ett par gånger. Tre över på nio som bäst. Bra för en hacker.
Ballaste slaget nu är nog AK-driven, nedgreppad. Dessutom lågt peggad och med låg ansträngning. Låg bollbana, långa slag. Najs.
Antingen : Nog är det bra sunkigt att hämta sitt dricksvatten här
Eller : Tänk att man använder dricksvatten till att tvätta golfklubbor
