Då blev det dags att söka sig ut i stora golfvärlden utanför Kåbo GK. Drog ner till Barsebäck där den tionde upplagan av Speakers Corner Open spelades. Enligt aktuell ranking den bästa bana i Sverige jag satt tänderna i. Och tyvärr blev det väl mest att bita i gräset, rent golfmässigt.
För att ta det från början så flög jag ner till Bulltof... nej Sturup heter det nuförtiden, där en vänlig skåning med misstänkt sörmländsk brytning mötte upp och gav mej skjuts. Logi i ett litet radhus på anläggningen. Morsade på folk från Smygehuk till treriksröset som anslutit för eventet, och efter lite preludier så satte jag iväg med en genomtrevlig kille från Jönåker och en Barsebäcksmedlem med lågt hcp - kan man få bättre spelsällskap?
Masters course första dagen. Lagom varmt, soligt, kanske lite väl blåsigt ("det är ju stiltje", kommenterade den orkanluttrade medlemmen...). Ingen av oss var väl särskilt i slag, så många slag blev det... Men en skön upplevelse! De första hålen är väl lite sådär småtrevliga, men då man kommer ut mot vattnet, partrehålet över dammen, så visar banan sin skönhet och sina tänder. Magnifika hål seaside, grandios vy, och bollen ständigt tjogtals meter ute i ruffen till höger.
Även då man sedan dök in i skogen kvarstod det grandiosa intrycket. Hålen i stora, mäktiga rum bland stora ekar och vindpinade tallar. 17:e gäller ju för att vara sveriges vackraste hål.
För att ta det från början så flög jag ner till Bulltof... nej Sturup heter det nuförtiden, där en vänlig skåning med misstänkt sörmländsk brytning mötte upp och gav mej skjuts. Logi i ett litet radhus på anläggningen. Morsade på folk från Smygehuk till treriksröset som anslutit för eventet, och efter lite preludier så satte jag iväg med en genomtrevlig kille från Jönåker och en Barsebäcksmedlem med lågt hcp - kan man få bättre spelsällskap?
Masters course första dagen. Lagom varmt, soligt, kanske lite väl blåsigt ("det är ju stiltje", kommenterade den orkanluttrade medlemmen...). Ingen av oss var väl särskilt i slag, så många slag blev det... Men en skön upplevelse! De första hålen är väl lite sådär småtrevliga, men då man kommer ut mot vattnet, partrehålet över dammen, så visar banan sin skönhet och sina tänder. Magnifika hål seaside, grandios vy, och bollen ständigt tjogtals meter ute i ruffen till höger.
Även då man sedan dök in i skogen kvarstod det grandiosa intrycket. Hålen i stora, mäktiga rum bland stora ekar och vindpinade tallar. 17:e gäller ju för att vara sveriges vackraste hål.
Stojig middag i restaurangen, tidigt i säng efter en full dag.
Dagen efter - själva SCO. Spelades på Donald Steel. Tre trevliga spelkamrater, alla från mälardal, som tagit sig ned billedes, spelandes diverse banor längs vägkanten. Duktiga spelare alla tre, tyvärr visade sig inte mitt spel från sin vackraste sida, drivern helt omöjlig, så man fick kämpa med både spel och humör. Men jag sänkte femmetersputten för att slippa tresiffrigt...
Donald Steel var helt ok, men hade inte det där lilla extra som Masters Course kan visa upp.
Middag i konferensanläggningen och åter rätt tidig sänggång.
Skjuts tillbaka till flyget av den vänlige sörmlänningen, och det var Skåne för den här gången.
