Det är något med kvällarna fram mot slutet av Augusti. Det här mörkret som sänker sig. Jag var ute en sväng på mellanbanan igår, och kunde knappt se bollen på sista hålet, fast klockan bara var kvart i nio. Nio. Man vet det, snart kommer det att vara mörkt vid sex! Fast det känns avlägset en så skön kväll som den här. Tjugo grader fortfarande då man knallar av green. Hemma hamnar jag i hängmattan i trädgården, i det här suggestiva, varma mörkret. Lyssnar på Stina Stoors sommarprogram, suggestiv berättarkonst som blir än bättre där i sommarnatten. Tänk om man kunde berätta en historia så.
Golfrundan gick i sakta mak, många tog nog vad de kände som sista chansen att spela kväll. Jag gick och slog 2, ibland 3 bollar, ville träna lite. Svingen har inte varit jättedålig men jag hittar inte helt rätt. Har man känt så förr... Alltnog, hade liksom tanken den, att jag skulle hålla i högeraxel och höger hand , och trycka fram dem. Har känt att axeln annars kastas fram. Gick så där. Slutade med att jag vred upp hårdare, och tryckte på med axel långt bakifrån. En intressant tanke, men knappast den gordiska knutens lösare. Rätt skönt i alla fall. Gick sista tre med ett par yngre killar, som också verkar kämpat lite, de var inte direkt nöjda med de egna insatserna.
Fin kväll i alla fall!
För egna svingminnet:
Hade en riktigt bra runda i helgen, då jag satsade mer från toppen och såg till att glida igenom impact med axlar och klubba synkront, och försöka söka en snygg follow-through. Funkade på lördagen, men inte på söndagen av någon anledning. Kändes inte tillräckligt kontrollerad. Skall nog försöka sy ihop det med högerarmen.
Nå, skön runda som sagt. Får se om det blir väder lördag morgon, peppad komma ut och mixtra lite mer.