Juli blev ganska sedvanlig, med en veckas kåbospelande på mornarna. Gick så pass bra att jag gick på tre över, vilket är ungefär så bra det går. Den rundan puttade jag i och för sig bäst.
Kämpar på med rätt rotation. Får inte riktigt till det. Skapar ett drag i vänstersida som nu ger tillräcklig kraft. Har funkat bra med relativt korta baksvingar. Har också kämpat med att rotera runt vänsterfoten.
Men armarna känns som om de lever sitt eget liv. Vet inte riktigt var de skall ta vägen. Slutade med att jag försökte köra rakt bak och sen rakt fram. Gärna med lågt, konstant grepptryck. Det känns mycket bra. Och då det gör det kommer socketen. Idag, under snabba 4 hål på lunchen.
Var ute på kvällen, lyckades reparera, gör ungefär det jag gjorde innan, men ser till att höger armbåge verkligen trycks mot höften. Ingen socket. Men lite "back to the old drawingboard..."
Annars har det spelats Majors. Rory kom igen efter genomklappningen på Augusta och vann US Open i stor stil på Congressional. Sedan, på Royal St Georges vann en annan Nordirländare i busväder, Stora Darren Clarke. Gick ledarboll med Dustin Johnson som var uppe jämsides men som slog bort sina chanser med, ja just det: En socket!
Nu har tre nordirländare vunnit Majors på ett par år, och il Padre Harrington vunnit tre strax innan. Och så många fler Irländare finns det väl inte som spelar golf än svenskar?
No comments:
Post a Comment