Visby GK - Sveriges bästa golfbana för bogeygolfaren

Inspelet mot den 18:e Greenen

Ganska enkelt, för bogeygolfaren tror jag att det inte kan finnas en bättre golfupplevelse än att spela Visby GK, Kronholmen. Det är min upplevelse efter att ha spelat mina första 18 hål på denna pärla ett par mil söder om Visby. Att de fått lägga en golfbana på den plätten land, kilometervis precis i strandkanten är något som strandskyddet säkerligen numer skulle gjort omöjligt idag.

Man svänger av någon mil innan Klintehamn och kommer strax upp till det tämligen modesta men smakfulla klubbhuset som ligger helt fritt på gräsmattan framför havet. Tjusiga merca- och BMW-SUV-tätheten var väl lite jobbig kanske, och damen som sprang fram till en annan dam från en merca till en annan på parkeringen, med en liten present, champagne, skulle kunna vara tagen ur real housewives. Of Visby, då.

Alltnog, väl inne på klubben kändes det inte alls snobbigt och pretentiöst, alla var snälla och vänliga. Gick ut med en otroligt trevlig helikopterförare och en trevlig dam, som tog hand om mig på fantastiskt sätt.

Och vilken bana. Man kommer fram till strandkanten stup i kvarten, massor av hål har havet som sidovattenhinder... Och vyerna är fantastiska, man har verkligen tagit hand om det estetiska, inte minst vid greenområdena. Och vilka greener! Man kunde stå varsomhelst, på och av green och putta, det var liksom givet hur det skulle rulla och falla. Vet inte direkt om det var snabbt eller långsamt - det var lagom! Och totalt oklanderligt skick.

De få hål där havet inte bidrog med vyer var utlagda i tallskog som snarast kändes sydeuropeisk, det var mer mäktiga pinjeträd än tråkiga tallar.

Jag försökte desperat komma på något hål med dålig design, men jag gick bet. Alla hål är bra. Inte någon machobana för den långtslående, snarast är det precision som premieras, men ett rikt utbud av tees ger olika alternativ för längden.

Efter rundan var det dags för en dusch, handdukar och sånt ingick givetvis, omklädningsutrymmena var väl inte av spa-klass kanske, nåt måste man väl ha att anmärka på... och kanske var tjejerna i restaurangen en aning svårflörtade, men isterbanden var utmärkta, men vad smakar inte bra till den här utsikten: