Players förbannelse o första 18-hålaren

Att vinna Players Championship verkar vara lika belagt med förbannelse som att bli "årets svensk" som var på tapeten för länge sen. Tim Clark, vad har man sett av honom? Henrik Stenson? Stephen Ames? Sergio har varit i putträsket länge, verkar till slut ha tagit sig upp. Tiger Woods... ?

Ofta brukar en stor seger, en Major inte innebära någon turbo för proffsens prestationer, man kan ju tycka att en som vinner en Major borde ha ordning på sin sving och sitt närspel. Men det är väl mycket runtikring kanske som får spelaren att tappa fokus. Kanske. Men Players verkar vara den värsta. Hoppas inte Robban vinner.

För egen del blev det första 18 hålaren i morse. 0630. Klar kvart i nio. Slog inte så illa egentligen, men hade inte riktigt timingen. Bara 25 poäng, klart sämsta rundan jämfört med niohålarna. Men det är skoj att köra de andra teerna, det blir ett helt annat spel. Och trevligt med en tom bana, även andra rundan. Det här, om det nu är någon annan som läser detta, är golf som det borde vara. En niohålare nära bostaden, bättre kan det inte bli, med en normal plånbok.

Ute med sonen i veckan, en kompis till honom och hans farsa. Roligt med sällskap men suspekt med en 9-hålare som tar två timmar.

Panchoslalom och en 55 min-runda

Har slöglott lite på Bubba och dom nere i New Orleans. Skulle aldrig våga spela golf i det klimatet. För mycket ormar och andra äckliga djur. Och antagligen för hett.

Här i Uppsala är det dock lite i kallaste laget. Handskarna på då man kör morgonrunda. Brände av morgonens sväng 7.20-8.15. Kanske lite i stressigaste laget för 9 även på Kåbo, men det var ett par panchos att passera. Som vanligt utan något som helst krångel. Gubbarna här är synnerligen duktiga på det här med genomsläpp. Slår den bra, då går det fort också. Längdkänslan i puttningen funkade inte, därför blev rundan ändå rätt medioker. På HCP. Lite snabbt vitsippsplock till frukostbrickan och sen hem. Förbaskat trevliga blommor, vitsipporna. Så här års.

Panchos ja... i onsdags försökte jag smita ut en kort sväng under lunchen, men panchoarna hade snott hela banan. Körde lite slalom mellan dem, de är rätt snälla ändå. Slog då ytterst bra. Svingen är överhuvudtaget riktigt trevlig nu.

Ska se om jag inte skall spela in Ballen-tinet. Karlberg och Noren verkar ju inte ha störts för mycket i sitt spel av chips i varandras bagar, tvärt om. Lite som engelsmännen som tråkar varandra friskt på Twitter.

Lösryckta minnesbilder från rundan...

Mannen i 55 årsåldern vandrar långsamt över green på andra. Jag står med händerna i kors på andras tee och blicken stenhårt fäst vid hans lunkande. Då jag cyklade upp mot klubben var han på första green. Här går det inte fort. Och tänker han släppa??

Han ställer sig bekvämt tillrätta vid sin boll, som hamnat i ruffen. Står länge över den och slår den i bunkern. Vandrar långsamt ner i bunkern. Slår faktiskt upp den riktigt snyggt. Krattar nooga. Står länge över sin putt. Missar....

Jag drar den givetvis långt till vänster. Han står en stund på väg till tredje tee, funderar på att släppa mej? Vandrar vidare låångsamt mot tredje då han ser att jag slagit snett. Jag drar också ner min pitch i greenbunkern...

Men han släpper faktiskt riktigt snällt på tredje, där jag lyckas få till en bra drive själv, mot alla odds. Så kan det vara.

Annika Sörenstams sving gillade jag egentligen aldrig riktigt. Den såg liksom rytmiskt kraftlös ut men gick långt. Och det är när jag slår så som det går långt. Det är på nåt sätt synd. Man vill trycka till den, men det funkar aldrig för mej. På 6:e fick jag till en sån drive, var bara ngt tiotal meter från att slå ner bollen i den bäck man vill slå ner den i...

Annars så var det inte mycket att hänga i julgran. Jo, vädret var strålande och rundan gick på 65 minuter. Kunde för första gången i år lägga ner handskarna i bagen efter några hål. Och sen var det skönt att avsluta rundan med en riktigt bra wedge som tog sig över bunkern på nionde. Missade birdieputten knappt, nog första gången jag kan skylla på spikmärke eller nåt.

Nu har det blivit 5 stycken morgonrundor i rad, från skärtorsdag till annandag påsk. Ett perfekt sätt att starta dagen. Och nu är det bara April...

Fjärde dagen i rad med morgonrunda

Lite kyliga mornar men väldigt fint väder ändå. Har varit på golfbanan från 7.00-till 8.00.
Vitsippstid. Och långsamt börjar träden spricka ut, och det spirar i markerna. Man får ha handskarna på sig vid starten av rundorna, men då man cyklar hem för att fixa frukost är det behagligt. Buketter med vitsippor står i fönstren här och var, de lyckas överleva cykelfärden hem i bagen på något sätt.

9-hålarna har legat på normala 70 minuter. Inga succeer, det har varit lite katastrofer här och var, det ena och det andra har klickat, men svingen fungerar i princip bra. Jämnt grepptryck, Hål6-känsla i överkroppen och låter höfterna styras av detta. Drivern mindre vrid, bara en release. Blir förvånansvärt långt, och med ganska lite fade.

Dagens negativa begivenhet var 5 slag ur bunkern på 4:an som verkligen grävts ur tufft i år. Men märkligt dåligt. Ställde mig på den tuffa bunkern på 9:an, där fungerade allt bra.

Såg Colsaerts vinna sin första seger på europatouren - i Kina. Han var tydligen så pass bra på att festa att han tar nästa vecka ledigt. Ett par intervjuer. Westwood som mest verkade stressad på Zacke, och sen Edfors som av naturliga skäl verkar mer med på noterna. Rätt skön kille, verkar det, inte så kaxig som han ser ut, men en bedrövlig göteborska, det har han...

Första nio, på mitt par, 70 minuter

Premiär den 21 april i år alltså. Nyss hemkommen från det betydligt mer försommarlika London. Men det var inte fel på Kåbo klockan 0710 heller. Inte en käft. Brunt är det fortfarande, men både blåsippor och vitsipport börjar titta fram. Momir var ute med sin greenklippare, och nån startade ett par hå efter mig. Så jag tog mig lugnt runt på 70 minuter. Najs.


Enda bekymret var väl att greenerna var sanddressade. Annars - hade inte rört en klubba på en vecka. Knappt puttat i år. Och allt funkade bra. Trycker ifrån marken med fötterna och vrider höft och axlar fullt ut. Jämnt grepptryck. En dubbel, efter treputt. Annars två par och resten boogies, helt OK säsongsstart!


Handskar behövdes, det var kallt på morgonkulan. Men knappast greenlagare

Det kommer en vår...

Känns som om allt startar sent i år. Jag har minnen av att ha slagit hinkar i mitten av Mars men det är kanske extremt. Nu är snön borta i alla fall, tussilagon har beskådats, liksom snödroppar och krokus. Första fläskkarreerna har grillats och cyklar har plockats fram ur garaget. Första fjärilen var en nässelfjäril.

Det finns inte ord för att säga hur skönt det är att vintern är slut.

Och så har de första två hinkarna slagits. Den första är ju alltid intressant, en hel vinters svingtankar, lite konservering av tankar från i höst. Det gick so, so. Faktiskt några sockets.

Det blev hem och snickra på sving, och andra hinken blev riktigt skaplig. Tror mig börja förstå lite var socketsar kommer ifrån. Tror mig.

Och Masters har slutligen, eh, avnjutits. Nåja. Antingen är man tvärtrött på slutet, eller så spelar man in och inbillar sig att man kan lyckas inte höra resultatet. Den senare strategin har jag övergett så det blev att avnjuta en mycket jämn sistarond blinkande, sömnig. Tiger gjorde en rejäl charge första nio av sistarundan, men puttade bort sig sista nio. Det blev två aussies som spelade riktigt bra. Småstöddiga pojkar, Scott och Day. Men mannen med tänderna spelade ännu bättre, Schwartzel gjorde inte mycket fel, birdie 15-18, med bra järnspel och fenomenal puttning.

Men jackpåtagning och sånt fick avnjutas i efterhand. 0530 på måndagen var det uppstigning.

Ännu en vår...

Långt, långt sen sista inlägget. Och det har inte varit just något att skriva om. Jag har inte slagit ett seriöst menat slag sedan i oktober, snön har legat djup i sedan i november.

Det har väl funnits några tankar på de svingtankar man avslutade förra året med, man har svingat lite, funderat. Och nu känner jag mig riktigt laddad, rangerna i Stockholm och Uppsala är på väg att öppna. Säkerligen tre veckor innan det blir spelat någonting på bana, men bara det, att få slå slag igen.

Det har smält undan ganska bra de senaste två veckorna och det är lika mycket grönt (eller snarare brunt) som vitt (grådaskigt). Ja, det är inte direkt den vackraste tiden på året, då snön har smält undan, men man vet vad som komma skall...

Lite golf har man väl glott på, men det har inte varit så upphetsande. Tävlingarna nere i öknen runt Persiska viken är njutbara, men i USA vinner bara en massa amerikaner man knappt känner igen namnet på. Det mest anmärkningsvärda nu, är väl att Tiger och Phil är förpassade till platsern 5 och 6 på OWGR, fyra europeer har tagit hand om topplatserna. Der Kaymer, den karismatiske(not) spelar stabilt och ligger först. Vinner tävlingar och ser inte så glad ut för det.

Men snart är det Masters, med Magnolias och Patrons och den ständiga kampen för att hålla sig vaken på söndagsnatten. Det finns en morgondag!

Kollar Mpumalanga

Sitter och kollar in Dunhill Champs från Leopard Creek. Det var roligare förr, då Zacke blev ditskickad. Han brukade låta särdeles glad just där. Ett par grymma zackar producerades. Minns följande "De berättade att det fanns en Spottkobra där uppe i ruffen. Jag ville gå dit och kolla. Men de sa 'det skall du inte göra, de är farliga serru'. Då gjorde jag inte det." Eller då han kom att prata om Randhawa. Berättade om då Randhawa och Chopra lirade. Härmade indiepladder helt underbart. Och han uttalade alltid namnet som Rarnrdawwa. Birdy namnam style.

Men Hallberg och Pulrik klarar sig rätt bra. Pulrik är riktigt trevlig som bisittare. Han liksom väldigt många av de gamla proffsen. Men det är klart, de har ju varit i rampljuset, vart trevliga i mängder av proams, och man föreställer sig att proffstillvaron ger rätt många pratskyldigheter. Hursomhelst, ganska trivsamt. Även om det inte är zackeklass.

Det här är vad man får av golf så här års. Visst, det finns skåningar, det finns dårar som spelar i snön och en del välbeställda som spelar i varmare länder. Men jag tror inte jag är direkt unik bland svenska golfare med att kunna gå 3-4 månader utan att röra en klubba.

Ska se om jag orkar släpa mig till nåt tält eller nån simulator ändå. Suget finns där.

Hete Rickards Blogg

Han har med en massa kul bilder (vem har tagit dem?). Man skall ju inte länka direkt till bilder och sånt så checka ut det på hans hemsida:

http://rikardgolf.com/

Morgon med Singapore

De är en tröst i hösmörkret. De här nya stortävlingarna från Kina och sydostasien som går nu i november. Perfekt, då man med tidiga pendlarvanor vaknar vid halvsex-draget och inte har någon Kåbo att åka till. Sätter man på viasatten och njuter av Singapores hamn, Poulters attityd och avundas Adam Scott... Fasen vet om jag skulle föredra den hettan före det här skitvädret.

Men sen lägger man sig och knoppar ett par timmar till och vaknar till lite mera golf. OK start.

Egna klubborna står nu undanställda i garaget, och jag tvivlar på att de åker fram förrän i mars. Kanske för att testa några provsvingar då. Men säsongen slutade ändå i någon slags tillförsikt. Känner att svingen starkt är på gång. Lektionen hos Jonas Lekman och eget bra tänk gör att det känns som jag lärt mig en del i år. Skillnad mot förra säsongens avslutning. 20 st sockets, som jag tog med mig till i år och 20 sockets till. Men nu vet jag inte hur man slår en sån längre.

Kanske man skulle hitta någon golfsimulator och träna lite? Vi får se.

Ölandstripp, Iphone, slut på säsongen(?)

En del talar om "finvädersgolfare". Jag erkänner - Jag är en sådan!

Framför allt det här med att ha kalla händer förstör spelet helt för mej. Kanske om man travade ut med de tjockaste minustiohandskarna på sig. Kanske skulle prova det. Men vi får se om det blir några fler rundor.

Finalen blev en sväng ner till Öland, och en god vän som bor där nere. Fredagsflyget ner till Kalmar och sen ut på vischan på östsidan. Det blev dricka whisky och ta det lugnt. Och två riktigt trevliga rundor. Solen värmde och gjorde båda rundorna trevliga trots att frosten sprakade i gräset på mornarna. Första trippen till Ekerum, det fick bli Långe Erik eftersom det var tävling på Jan. Föredrar egentligen Jan, men omväxling förnöjer.

Kompisen, som inte spelar själv, fick köra nya appen GolfShot till min IPhone. Den betedde sig lite, var lite svår att komma underfund med, men då han fått ordning på det hela fungerade det hela rätt bra. Man får avstånd mätta till bunkrar och greener, och avstånden stämmer väldigt väl. Hyfsad finess för att mäta avstånd på slag, men det är här jag saknar mest:

Det vore klart läckert att kunna plotta in alla lägen man haft under rundan för att kunna rekapitulera dessa lägen efteråt, få längder på slag osv. Det lär finnas appar som klarar detta, men jag är osäker på hur de fungerar.

Spelet flöt först hyggligt, och sista nio riktigt bra. Har en antisocketsving som bara tillåter mig att slå 80%, men det gick rakt. Sista nio på 42 och totalt 89. Godkänt.

Bäst var nog 19:e - terrassen utanför klubbhuset är alldeles fantastisk en solig dag som denna.

På måndagen blev det en sväng på Kalmars Gamla. Har inte spelat Kalmar sen ombyggnaden så det var lite spännande. En kallare dag, så banan kom inte riktigt till sin rätt, men det var ändå en trevlig promenad med en kille, som visade sig vara den lokale prosten. En man med temperament, men jag hörde ingen svordom. Alltnog, en riktigt hygglig runda, men svingen fungerade inte riktigt lika bra i kölden. Fick ta 95 slag.

Det blev en socketsväng som sagt någon vecka innan jag skulle iväg på långhelgen. På något sätt kommer jag outside. Nu var fixen att hålla vänsterarmen intryckt mot kroppen och vinkla vänster handled genom träffen. Ingen socket under resan i alla fall. Men allt en klubba kortare. Har vissa ideer på hur jag skall lyckas komma in närmare kroppen med vänsterarmen, har känts bra då jag provsvingat plastbollar ute på gräsmattan... har jag varit där förr?

Fin höstrunda

Femton grader varmt och soligt. En behaglig runda på sena eftermiddagen efter att ha slutat jobbet tidigt. Nio hål på 66 minuter. Gick ut ensam, passerade två äldre damer som släppte förbi vänligt. På näst sista hålet fick jag hänga med två killar i 30-årsåldern, varav en hade sin kanske tioåriga lilla dotter som caddie. Spelet engagerade henne inte alltför mycket, men det var kul att plocka bollar i dammen med bollhåv.


De fyra första svårare på fyra över. Sen funkade spelet bra och de sista fem gick på två över. Sex över och klart godkänt.

Kör kort, brant baksving och slap-hinge. Blir märkvärdigt långt trots den korta baksvingen och uppvridningen. Man undrar om det finns mer kraft att hämta...

Närspel normalt hyfsat. Från läget nedan, på sista hålet gick jag i alla fall i på två slag... (klicka på bild för att se bättre)

Dålig runda som blev bra.

Gårdagens mediokra sving gjorde sig påmind på morgonkulan. Sovmorgon, på banan vid 7.30. Rätt ruggigt, det var varma handskar som gällde hela rundan.

Lite störd av banarbetare, började med två dubblar och ett något oväntat par på trean. Först på femman kom jag på det - börja om. Dvs, jag kortade av baksvingen rejält så jag bara kunde fokusera på skaft och release. Funkade omedelbart. Hade greenträffar på 6-9, så nu är vi tillbaka i rätt hjulspår. Att sen puttningen inte var tip-top bekymrade mindre idag.

Austrian Open blev rätt spännande, omspel och det. Synd om Pelle Edberg, som spelat bra under hela året, men som verkar otroligt nervös på söndagarna. Inte konstigt då han inte har kortet. Man kunde se hans smärta skriven i hans ansikte då parputten slank förbi hål på 17:e. Inte för att det är så synd om de där tjommarna egentligen, men ändå.

Slap-hinge, Höstens färger och fula klubbor ...

Höstgolf nu. Märks både på egna rundor och på TV, där spelare har dragit på sig överdragströjor. Både Ryder Cup och sen Dunhill Links lär väl få en sugen på de brittiska öarna. Vore kul att spela golf där på hösten någon gång. Men jag skall i alla fall försöka ta mig ner till Öland för ett par dagars spel i något varmare klimat än Uppsalas.



Det egna spelet:

- Deltog i KM H45, blev tvåa. Första gången jag är med i något slags KM över huvud taget. Kul! Trots att det fick genomföras med en konstig kompensationssving för:

- Socketen. Som, som vanlig, kom inmarscherande ett par dagar före då jag skall spela något mer engagerande. Denna plåga hängde i tills jag fick tips om:

- Slap-hinge release. Eller överhuvudtaget om releasens läkande effekt på socket. Release och timing. Hade ett par underbara honeymoonrundor med detta, nu tillbaka på mer vanlig kapacitet, jag känner dock att denna release är ett nytt bra vapen i arsenalen.

Morgonens runda var rent trolsk. Soluppgång bland moln som färgades av morgonljus, dimmor bort över greenerna. Bara Momir var vaken, ute med sin gräsklippare. Och en annan morgongolfare, som höll på att träffa mig där jag stod på en för honom helt fel green. slog i dammen precis bredvid mig. Den hooken kan inte ha varit för go'.

Får som sagt kämpa mer för att få releasen riktig nu. Och synka in den med fotarbete. Närspelet funkade normalt, inga succeer men heller inget som direkt behöver fixas.

Tänkte avsluta med att presentera mitt set, kanske det fulaste i golfsverige. Kalla mej golfpunk:

Drivern heter "Rubine" och inköptes 1999. Mången medspelare har pratat om de metrar jag skulle tjäna om...

Träfemman är från ett set jag köpte 1985, Northwestern. Går aldrig sönder. Har inte hjärta att köpa rescue förrän den här går sönder

Järnklubbor, MacGo. Kopior av nåt. Inköptes 1998. Bara håller och håller.

Puttern är juvelen. Har spelat med den sen 1982. Köpte den då begagnad och lagad, av Sayed Cherif på Viksjö Gk.

Bagen matchar. Hade glömt tvätta klubborna då jag kom till första tee på Old Course för ett par år sen. Blev nästan utskälld av den caddie jag hyrde...

Fler minnen och bra golf.

Jag har faktiskt minnen från 70-talet vad det gäller golf. Men det var förbjuden golf. Inte golf på golfbana, utan på lämplig mark runtikring det kedjehusområdet jag växte upp i. Min första kontakt med golf. Från början på den plätt på kanske 100x70 meter som utgjorde allmäning på vår väg. Vi täljde oss varsin klubba, snodde golfbollar från Viksjö golfklubb och gjorde en 18-hålsbana. Över stock och sten. Det här spred sig så småningom till fler gator i närheten, och snart tog vi stora allmäningen mellan gatorna i anspråk. Här var det riktiga hål som kunde vara 70 meter långa. eller mer. Alla åkte in till NK i Stockholm och köpte en udda klubba, tror de kostade 50 spänn. Jag köpte en järnsjua. Kompisen köpte en spoon.

Sen var det mästerskap och matcher. Ända tills föräldrarna kom på att vi hade ett hål där det lönade sig att skära en dogleg genom att skjuta över en lekplats. De avbröt golfspelandet. Men intresset var väckt, och då jag hade sommarjobbat ett par år i gymnasiet fick jag råd att börja spela på riktigt och jag har inte ångrat mej.

Underbart att se Peter Hansson sopa i sjumetersputten i Tjeckien. Hustrun hade inte blivit glad för ett extrahål till, maten var klar. Vad vore Ryder Cup utan en svensk? Han har en myndighet i sitt svingande, tror aldrig jag sett nån svensk så säker i sitt långa spel.

Det egna spelet är helt tillfyllest! Jag slår bollen helt enkelt väldigt bra nu. Det blir enstaka "katastrofer", men allt färre. Och ingen del, bunker, puttning, närspel utgör något problem. Morgonrundorna på Kåbo går på HCP även om det blir lite katastrofer. Och då de inte blir katastrofer har det blivit riktigt lågt ett par gånger. Tre över på nio som bäst. Bra för en hacker.

Ballaste slaget nu är nog AK-driven, nedgreppad. Dessutom lågt peggad och med låg ansträngning. Låg bollbana, långa slag. Najs.

Antingen : Nog är det bra sunkigt att hämta sitt dricksvatten här

Eller : Tänk att man använder dricksvatten till att tvätta golfklubbor

Lite minnen från 80-tal (och en ok Kåborunda)

Jag har spelat länge, började 81. Tänkte det kunde vara kul att dra ett par stories från den tiden.
Spelade då på Viksjö GK norr om Stockholm, började då jag var 19, då hade jag sommarjobbat så pass många år att jag hade råd att börja. Inga soccermoms för mej, precis. Ingen i släkten spelade golf.

Sommarjobbade också den sommaren. Dagarna förflöt så, att jag cyklade 4 km till jobbet, jobbade, cyklade hem, tog bagen på ryggen, cyklade 6 km åt andra hållet till banan och gick förhoppningsvis 18 hål. På den tiden var det 30 i hcp man började på och då man fick grönt kort var det 30 fick man försöka lira på för att få hcp-kort och kunna ge sig ut och spela andra banor. Rätt tuffa bud. Men jag gick ner till 63 kilo den sommaren, lika lång som nu då jag känner mig relativt nerslimmad på 80 pannor.

Grönt kort var inte så högtidligt på den tiden. Ett relativt enkelt teoriprov, och sen fick jag gå bakom Sayeds stuga och slå 5 stycken spikraka järnfemmor, så var det klart.

Standard klädsel var sweater, träningsoverallsbrallor, lätt nedhasade bolasockor och Adidas superstar. Andra tider, det finns ju till och med (skitsnygga) bilder på Annika i jeans från då.

Skriver lite mer någon annan dag.

Idag, moving day, alla svenskarna över par på Irland. Får hoppas att Stanley lyckas bättre, han verkar ha plockat med sig lite bra form från Scandinavian mastersvinsten.

Morgonens runda (vanlig tidig 9-hålare vid 6.45 på Kåbo) helt ok. Dålig scoring första fyra, mest pga bunkerbesök, 6 över första fyra. Men sen gick det bättre. Par 6-7-8. Lekbergs grejer funkar allt bättre. En lektion är värd sitt pris om man tar den på allvar. Bra längdkänsla i puttarna också. Kul statistik - 100% fairwayträffar...

Bro Hof, ScM och dagens groda

Jaha, så var Scandinavian Masters igång på Bro Hof. Nystarten för En Svensk Stortävling på en världsklassanläggning.

Nåja.

Nu har jag inte lirat Bro Hof själv, passar inte min plånbok riktigt, men sådär helt himlastormande vet jag inte om jag tycker den ser ut. Som tourbana på TV betraktad. Det här långa vid sjön ser rätt häftigt ut, men annars verkar man plankat lite Sawgrass och annat.

Men visst, känns mer PGA än Kungsängen eller Bärseback. Blir nog bra.

Däremot är startfältet lite trist. Några strövis jättekanoner, svenskar och inte en europatourstjärna från utomlands. Jamie Donaldson och Robert Rock är väl förutom Osthuset bland de bästa, men inga Jimenezar eller Westwoodar.

Trist som sagt. Minns SEO, då man hade Ballesteros, Woosnam, Howard Clark, Torrance och dåtidens europakanoner på plats. Såg det på plats ofta på den tiden. Behövs väl ännu högre prissummor, och frågan är om veckan efter BO verkligen är idealisk. Visst, några från långtbortistan lyckas man väl locka, men kanoneuropeerna vill man se på en stor europatourtävling.

Men kul att Stanley lirar bra.

Levererar dagens groda nedan. Han (eller hon) ville inte flytta sig från green på Nyköpings Östra. Är det en groda, kanske är en padda?

Första 18-hålaren för i år blev det i alla fall. Gick halvhyfsat, några par blev det i alla fall.

Handledsrelease synkat med axlarna gick för det mesta bra, men ibland starkt dragna till vänster. Närspelet helt ok.

BO och lite fåglar

Heldagskoll på The Open. Kul att hänga med tidigt. De har visat Rock och Kjeldsen, som lirar bra. Kjeldsen är en behaglig prick, går omkring och ser småfinurlig ut. Min favvo bland danskarna. Även om Rats kanske kanske har spelat bättre senaste året.

Pulrik gör rätt bra ifrån sig som kommentator, men Fulke är en riktig klippa. Fast de lirar i en lägre division än Zacke.

Just nu går golvmoppen ut. Tävlar med Fowler i klassen mest förargelseväckande. Villegas har nån klippt i alla fall.

Men man måste ta sig dit igen. Nån gång.

I morse var första gången på månadtal som jag verkligen spelade 9 hål. På det sättet att jag förde score och så. Höjdaren var 2:an. Fick slå en halv driver - gick 190. Queer. Slår full driver 205, kanske. Men sen en strålande 10-meters och första birdien på tvåan på åratal.

Här är en birdie till. Ser ni honom i sunket? Ingenting man vill ta en kallsup i.

The Open och Ljuset i slutet av tunneln...

Jahapp så var det dags för BO på Old Course igen. Lirar i samma division som VM-final i Vuvuzelaland för mej. Större än Masters, då BO går på Old Course. Har man en gång varit vid R&A är det störst.

I skrivande stund ligger Big John 6 under efter 10. Var det inte på Old Course han vann? Minns inledningen av hans tal "I'm so damn happy...". Överläpparna blev stela som granit...

Det är ett skönt BO-minne förmej , här ett par till :

• Constantino Roccas monsterputt från Valley of Sin. Han blev så sjukt glad. Att han sen torskade i särspelet kom han aldrig igen ifrån, som jag minns det.


• Jespers ras de sista 9, då Orkanvane Texasbon Justin Leonard hanterade den starka vinden ännu bättre än Parnevik.

Fast de två största minnena är med samme man med 26 års mellanrum.

• Det gäller Tom Watson förstås. 1983 hade jag bara spelat golf i ett år, var helfrälst, bodde på banan, och var då med mina föräldrar i Deal, Kent. The Open visades på BBC, det visades inte mycket i Sverige på den tiden, jag följde faschinerad. På sista hålet har Watson 195 meter till hål och behöver göra par för att vinna. Watson plockar fram järnfyran. Kameramannen måste stått bakom, och lyckades fånga bollflykten perfekt. Det var absolut spikrakt mot flagg hela vägen, damp ner bara nån meter från hål. Första gången jag riktigt fattade hur bra de där killarna egentligen är, under stark press.


• Andra minnet förstås, då Tom står för inspelet på sista förra året. Behöver göra par. Massor har hamnat i den där bedrövliga slänten bakom. Jag tänker - "Han om nån vet väl att hålla igen". Men inte...

Bilden ovan är från cykelturen hem. Tröttnar aldrig på mitt pittoreska lilla kärr. Lägger på en till i slutet också. Plockade faktiskt lite blåbär till frukost. Ack ja, hösten är snart här och det...

Svingen har fått vila ett par veckor, utomlands med familjen. Har gått hyggligt ett par mornar nu. Ibland blir det riktiga duffar, känns som det mest är en timinggrej. Men gör mest bogeys nu, och har gått upp till att ha järnfemma som längstaklubba. Dags att plocka fram drivern och se vad som händer.

Men det är handledsrelease timat med en riktig rotation av axlar och kropp. Närspelet hyggligt.

En Ny Start eller Ta en Lektion

Det finns grejer som generellt är roliga att prata om, men tråkiga för andra att lyssna på : sina drömmar och sina golfrundor. Och säkert annat också.

Det finns en tråd på golf.se's forum, som heter "Dagens Runda". Undrar hur många som går in där för att läsa...

Och en blog, om man nu tänker sig att någon skulle läsa den, är väl inte heller lämplig att klottra ner med litanior över sin fade, hur hårda greener var eller annat sånt. Eller säg så här - det är en utmaning att göra sin golfrunda njutbar för andra.

Därför skall jag inte skriva om mina senaste rundor. Mer än lite.

Istället skall jag rekommendera alla swinghempulare att ta en lektion. Åtminstone om ni slår så många sockets som jag slagit de senaste två åren.

Vanligaste ursäkten : "Men då gör dom ju om allt". Japp. Och det är det som är häftigt. Jag gick, på rekommendation av en profil på speakerscornerforumet till Jonas Lekman på Sollentuna.

Han lyssnade tålmodigt på mina litanior, kollade min sving, ändrade lite uppställning och sen kom han med den Stora Swingförändringen:

Releasa handleder. Och en tillhörande övning. Jag skall inte trötta med detaljer.

Och det har fått mig att tänka MER på min swing än innan. Jag har liksom letts in på riktiga tankebanor. Inte nåt "nu har han börjat forma min sving", bara en push i rätt direktion.

Men den där övningen skickade verkligen ut mej på gräsmattan hemma med plastbollar. Jag kunde omöjligt slå ett slag med den där releasen på golfbana. Socketen blev bara värre. Men undan för undan började jag lära mig cykla igen. Fick lite bra tips också, och nu börjar det ge resultat. Jag har vågat mig ut på banan igen efter fyra veckor, och fastän järn-6 är det längsta jag vågar slå och med 3/4 swing så är det riktigt, riktigt roligt.

Väl använda pengar, en lektion.

Regngolf...

Kalla händer!

Hade tagit mig till banan, och hunnit nåt hål då regnandet började. Givetvis hade någon norpat paraplyet från bagen, så det var bara att gå där blöt. Men det stör inte mig. Det som stör är kalla händer. Finns det någon större svingförstörare?

Det finns ju tjusiga regnkläder från Galvin Green och allt vad det nu heter som kostar tusentals kronor. Varför, då man bara skulle kunna fokusera på att få grepp och händer varma? jag var genomvåt, men det störde inte golfen just. Men de kalla händerna. Gör något eluppvärmt, tunt, i handskväg och regngolf är inte störande.

Men det gick rätt bra ändå. Hade tre par på 7 hål i blötan, godkänt.

Socketkur, Liljekonvalj och poesi

Det finns en morgondag... efter regn kommer solsken... Och i morse lyste faktiskt solen över Kåbo. Och jag hade googlat mig till en socketlösning : att man skulle hålla vikten borta från tårna under hela svingen och vrida upp axlarna mer. Funkade genast, utan range. Inte en socket idag och hygglig bollträff. Lite dålig längd bara, och några dragna, men allt spikrakt. Närspelet var dock muggigt. Så scoren var rätt uschel, men jag är i himlen ändå. Ingen socket.



Det hade slagit ut en del liljekonvaljer längs banan. Det inspirerade mig till följande poem:

Då konvaljerna har slagit ut
Och skolorna går mot sitt slut
Då drar de ut
För att bråka med var snut
Och i busken få sig ett .....

Jag kallar den "Hotbild", tror jag. Inte så rumsrent och elegant, men det var i den formen versen kom till mig så det blev det det blev och så får det stå. Men jag gillar formen tror jag. Fem rader samma rim.

Nåja, för att uppväga, så avslutar jag med ett par bilder från cykelturen hem från golfen. Gillar de här ormbunksliknande historierna i den sista bilden, är vackra i solljuset. Någon som vet vad de kallas?

Den egna golfen... SOCKET

Tja, sen sist har det blivit några hinkar, sen några hål, sen 4 stycken 9-hålare på Kåbo.

Och det är samma visa som förra året, och som så många gånger förut. Svingen blir långsamt bättre. Sedan, ungefär samtidigt som jag tänker tanken "nu börjar det sitta" så kommer han. SOCKETEN. Varifrån?? Man gör inget annorlunda än de slag man slagit strax innan och som en blixt från klar himmel.

Nu hade jag läst Jack Nicklaus sex svingtips i Golf Digest:

• Huvudet bakom bollen
• Rätt grepp och jämt grepptryck
• Hållningen
• Vicka fötterna mot målet
• Inte fördröja release
• Balans som koll

Förnuftiga grejer. Och det lirade tills... Socketen. Det finns sen 100 tips på webben om vad det här med socket beror på och hur man kan bota. Men kan NÅGON förklara hur det kommer sig att den plötsligt dyker upp? Man slutar ju inte att vrida upp axlarna plötsligt. Eller hamnar fram på tårna. NÅGOT HÄNDER. Vad? Kommentera den som vet!

Nu skall jag krypa till korset och hitta en bra tränare i alla fall. Har fått en del bra tips från Speakers Corner om tränare på vägen mellan Uppsala och Kista, blir nog någon av dem. Men jag skall ICKE nöja mig med att få socketen fixad, jag skall ha en förståelse och en kur nästa gång den dyker upp. Må jag få detta av en pro, av tips eller av min eget huvud.

Men nu levererades det verkligen...

Kul att se att det gått så bra för svenskarna de sista veckorna. Förutom Robert Karlssons seger tidigare i år har det ju varit tunnsått med framgångarna, tunnsått med svenskar i Viasat-rutan i år. Men först går Fredrik Andersson-Hed och vinner sin första seger, man kunde se på honom hur skönt det var.

Peter Hanssons seger såg mer ut som en bra dag på jobbet, men det var ändå spännande, med omspel mot den skönsvingande Canizares(gillar hur den killen hamnar i follow-through, som en pointer som riktat in sig mot målet).

Det var än mer spännande i USA, där Scott bjudit in Jacobsson i slutstriden med en missad kortputt på 18:e. Jacobssons inspel mot 18:e trodde jag skulle bli bra, man sitter och tolkar kroppsspråket hos den spelare som just slagit. Och Jacobsson såg också helt oförstående ut då bollen blev längre än den birdieputt han behövt för omspel. Men han är rolig att se, Jacobsson, med sin oortodoxa sving, det vassa närspelet och allt mer ungdomligt rufsig ju äldre han blir.

Ingen svensk har varit lika stabil som honom de senaste åren vad det gäller att leverera topp tior i USA. Och nu är det tre andraplatser. Fjärde gången gillt?

Svenskarna på tourerna i år...

Hade bara en känsla av att det varit rätt lite svenskar i bild på Viasat Golf. Var lite kul att se Edfors igår. Vet att andra känner samma som mej, att det är kul att se svenskar spela. Så jag fick för mig att kolla bästa placering för svenskarna hittills på European och PGA:

Korea Fasth 9
Kina Edfors 4
Madeira Sjöland 11
Malaga Jonzon 29
Marocko Nilsson 7
Malaysia Edfors 7
Indien Andersson Hed 7
Dubai Stenson 8
Qatar Karlsson 1
Abudabi Hansson 11
Joburg Andersson Hed 44
Africa Edberg 8
SA open Jonzon 8
Mpumalanga Edberg 15

Mercedes Ingen
Sony Stanley 46
Bobhope Stanley 18
Torreypines Fidde 22
Riviera Fidde 75
Pebble MC
Mexiko Stanley 4
Phoenix Fidde 43
Match Karlsson R2
Honda Fidde 6
PuertoRico Bigdog 33
Doral Hansson 26
Transition Bigdog 8
Bay Hill Stenson 52
Shell Fidde 22
Masters Karlsson 43
HarbourTown Robban/Fidde 22
NewOrleans Chopra 16

Och visst, eftersom en svensk måste ligga typ femma för att få bild så har det inte varit mycket. Robbans seger förstås, men sen inget topp 3. Måste vara det sämsta svenska tourresultatet så här långt på året på länge. Men iofs så var det tunnsått med svenska framgångar förra året tidigt, men det ploppade in mycket sent. Våra golfgener vaknar inte förrän i juni? Hoppas det blir mer svenskt senare.

Inte en 9-hålare än...

Men det blev åtta på Kåbo i morse i alla fall. Har bara blivit två och fyra hål tidigare.

Två snubbar var på 4:an då jag gick av första green. Då de var på 6:an var jag framme vid femmans green. På kåbo är det nära mellan 6:ans och 7:ans tee så jag kilade ut på 7:an. Då jag gick i mål såg jag dem slå ut på 8:an. Undrar vad de hade för rondtid...

Men jag slog ändå ganska bra. Efter förra årets socketsjuka, som levde in i årets första hinkar har jag försökt att tänka mig tillbaka till basics. Läste bland annat Nicklaus utmärkta "tips från förr" i Golf Digest. Grejer som att ha jämnt grepptryck osv. Good shit.
Uppvridning är nog den tanke som förstör min sving mest. Att fokusera på uppvridning förstör allt av connection mellan underkropp och överkropp. För att man skall få med sig kraften av att man sätter igång underkroppen måste överkroppen vara MJUK OCH FÖLJSAM. Mjuk vridning äter x-faktor.

Vad blev det? fokuserade inte så mycket på score, men alla bitar funkade bra. Bogey i snitt ungefär, helt ok.

Åkej, jag erkänner att jag uppmärksammade att Maria Verchenova har fått en bra start i Marocko...

Betraktelse i midvinter

Det är idag tisdagen den 16 februari, och den senaste gången jag slog ett golfslag var den 11 oktober, alltså för drygt fyra månader sedan. Jag förväntar mig knappast att slå ett seriöst menat slag förrän i slutet av mars. Det är väl en ganska normal situation för golfspelare i Mälardalen. Låt vara, att det finns enstaka entusiaster som bedriver golfspel även i frost och snö, och att kanske några fler åker på en golfresa till något varmt land. Men min tro är att de flesta i Stockholmsområdet säkert har fem månader utan egen golf. Och jag tillhör då vanligen denna, min tänkta, majoritet.

Utan egen golf, må vara, men utan golf är jag inte. Jag följer spelet på europatouren, både via Golfkanalen och via leaderboards, jag läser de olika golftidningar jag prenumererar på, och där hittar jag näring och ideer till det egna golfspelet. Jag ser fram mot vårens golfspel med samma entusiasm som varje vinter sedan 1982, min första som golfare.

Kanske lite extra i år eftersom min säsong 2009 slutade i fullständig katastrof. Jag hade åkt ned till en god vän på Öland för att tillbringa några dagar med golfspel och stilla samvaro. I kallt och regnigt väder skulle detta golfspel inledas på Ekerum med min kompis som Caddie. Han är på grund av en skada oförmögen att spela golf längre.

Spelet flöt riktigt hyggligt fram till det 9:e hålet, där de två äldre gentlemännen, som dittills varit mina medspelare, beslöt sig för att dra sig tillbaka. Jag tvingades alltså spela vidare själv. Det gick riktigt bra ett par hål, innan jag slog min första socket. Som vanligt kom denna då jag fått något slags förtroende för min sving, och började släppa svingtankarna för att bara slå med känsla. Det kom fler sockets, och då de till slut var fler än de rena slagen så beslöt jag, på 15:e hålet, för att ta min Mats ur skolan, och där slutade golfsäsongen.

Det här kan verka nedslående, men det har mest gett upphov till funderingar.

Skall jag i år för första gången i stor stil anlita en tränare och låta denne skapa en stabil sving åt mej? Tanken finns där, men i och med att det skall springas Marathon i juni så tvivlar jag på att det kommer att bli av. I år. Utan jag kommer nog att mixtra på efter eget huvud. Jag har läst svingtips, jag har analyserat min sving mot dessa och har provsvingat en del ute i snön bakom garaget. Grannen har vant sig, tror jag.

Men så är läget nu. Man får fila på sin uppvridning, man får förundras över Sören Hansens likhet med en viss djurart och man får njuta av den sköna vintern med gnistrande snö.

Väntar fortfarande på Tigers reaktion på hans Blog. Får se när den dyker upp.

Han sa själv på intervjun att han slog den bra, men att puttarna inte ville slinka i. Själv tyckte jag allt att järnen inte hade den skärpa de brukar ha en sistadag. Ok att det var tufft för alla, men ändå.

Och JA, det var kul att han förlorade. Men i Masters håller jag nog på honom. Undrar om det blir en Grand Slam 2010...? Om nån nu mot förmodan läser detta, kom ihåg var ni läste det först... :)

US PGA Championship

Jaha vad känner man för det...

Eller rättare sagt : Vad känner man för Eldrick "Tiger" Woods egentligen? Alla jublar en massa, det blir dubbelt så många tittare då han är med, och... man själv tittar mer gärna!

Men på något sätt vill jag alltid att han skall misslyckas! Har alltid ogillat då det finns dominanter i en sport, Federer, Ed Moses, Usain Bolt.
Det skall vara öppet! Spännande!

Och det är väl det som gör Tigern så spännande ändå. Det är en kille med helt sjukt trevlig attityd, det jag ser av det han visar alltså. Vem Eldrick är innerst inne vet han nog inte ens själv, som alla andra. Men han verkar ALDRIG blase, överlägsen. Det är hela tiden underbar satsning, och han reagerar på resultat. Han ger underbara intervjuer och är väl den ende av de tourproffs jag hört intervjuer med som jag spontant skulle kunna tänka mig att spela med utan att känna mig stressad av personen. Det känns så tydligt att han inte kommer från nån direktörsfamilj som satt sonen i golflära vid 5 års ålder.

Med de här kanonerna finns det också ett hot. Nåt som är värre än doping. Att de skulle hålla igen för att det skall bli mer spännande. Som de Kinesiska pingisspelarna på 70 och 80 talet. Och lite så känner jag med Tigern. Det är sällan han springer ifrån som han gjorde förr. Men det är en känsla och jag tror absolut att det är tvärt om. Han om någon känns som en som verkligen vill göra det bästa hela tiden. Men det är nog bara så att det kommer man att känna...

Annars känns alltid US PGA avslaget. Säsongen börjar ta slut. Man är lite mätt på tourgolf(även om det egna spelet aldrig blir tråkigt). Jämför med Masters - det känns som ett säkert vårtecken. Ser redan fram mot Masters 2010. Med en Tom Watson i högform...

Länge sen... igen. En runda på Kåbo.

Lite egen golf och så...

Egen golf : Det är väldigt mycket roligare att BERÄTTA om egen golf än att höra på andras golf. Så det är ju en utmaning att lyckas skriva nåt här, om någon nu mot förmodan skulle läsa, som är intressant för en läsare.

Men vad är en blog? Både en dagbok för en själv och nån slax exhibihonism. Får se om jag själv kan tycka det är njutbart då jag läser det jag nu skall skriva om dagens runda!

Nio hål
Plats : Kåbo
Tid: 6.45 i morse
Väder : Blåsigt och mulet, men underligt ljumt.
Resultat : 7 över.

Kul att spela i blåst, då det inte är regn och rusk! Och man hyfsat har en sving man kan lita på. Lite punchade slag in i vind, beräkna fadar och lite så. Det var annars fridfullt. Inte ens Momir syntes till med sin singelklippare. De flesta blev nog avskräckta då de tittade ut genom gardinen... Trevlig runda.

Annars har den här säsongen gått från oklarhet till klarhet. I början var svingen inte alls stabil, men den har kommit. Ärilasvingen med drivern hoppas jag var sista pusselbiten. Det som ändå har varit bra är närspelet. Känns som om förra årets spelande på mer tuffa banor har gett en stabilitet.

I år har det blivit normal mängd greenfeespelande.

• Omberg, SCO, två mediokra/dåliga rundor
• Viksberg, en trevlig bekantskap. Rätt bra spel men dåliga drivar
• Saxnäs på Öland. Trevligare än jag minns den, mycket trevligt sällskap och hyggligt spel.
• Ärila. Årets Östra-runda. Drivern ur funktion.
• Viksjö - Höjdaren hittills! Kul spela gamla hemmabanan med en golfarpolare från den tiden som man inte spelat med på länge. Strålande spel 7 hål, sen tröttnade jag. Men 34 poäng var ändå årets bästa.

Annnars normalt många nio, tre och fyrahålare på Kåbo.

Lite egna anteckningar om rundan i morse:
Drivarna, kom inte riktigt åt Ärilaklippet. Men det är iden. Och de flesta drivarna var brukbara.

Järnen, lite otryggt slagna och resultatet lite så. Men sätt handlederna längst bak och avsluta med kroppen mot målet, med lugnt tempo.

Närspelet funkade på det stora hela bra. Viktigt att sikta in kroppen mot hål ÄVEN om det lutar lite.

Jaha, liten sammanfattning av vårsäsongen 2009:

Massor av niohålare på Kåbo. Sätter mig på cykeln och är där runt sju på helgdagsmornarna. Samma vackra cykeltur genom stadsskogen som tidigare år, önskar innerligt att det inte skall bli det sista. Damoklessvärdet hänger ju över Kåbo GK.

Men jag har sett blåsippstid ersatts av vitsipporna. Det blev några liljekonvaljerundor innan den stora kölden i Juni satte in. Först de senaste veckorna har det blivit något spelande, och nu är nästan midsommarblomstren överblommade.

Det har varit dålig sving i år. Tre, fyra olika, men nu har jag något hyggligt igång i alla fall.

Ankstjärten är där, svingen med ordentlig rotation runt ryggraden. Och nu senast, temponeddragning kombinerat med takeaway square vilket har botat skuret vänster/slice. Slog en hook idag, det var längesen...

Närspelet är bra nog i alla sina bitar. Börjar till och med känna mig bekväm med 60-gradaren. Sätt handlederna bara, och låt den smeka in under bollen.

Nu på slutet har det varit värmebölja. Gick ut sju i morse, inne strax efter 8, dyblöt av svett, trots att jag bara gick i t-shirt och shorts.

Bara två 18-hålare än, SCO på Ödeshög och en runda på samma bana dagen efter. En mycket trevlig och bildskön bana i gott skick. Synd bara att svingen inte kunde göra den rättvisa!

Jahapp, nytt år, ingen klubba rördes från november till mars. Och ändå har det börjat riktigt skapligt. Knallar runt på Kåbo strax under mitt par.

TRAGISKT NOG är Kåbo i högsta grad i farozonen! Politikerna vill bygga tennishallar och grejs, verkar lite onödigt så här mitt i krisen. Man har sagt att : Ni vet ju om att klubben finns på nåder. Men jag säger så här : Det behövs en golfbana på sydsidan av Uppsala!

Nord och väst har redan Edenhof, Salsta, Söderby, Upsala... Behövs inget mer vid Stabby.

Endast Kåbo finns på cykelavstånd för de som bor i Kåbo, Norby, Gottsunda, Sunnersta. Låt Kåbo GK permanentas! Mark finns ju. Det finns ju hela åkrar runt regementena, till exempel. kan man inte bygga vad man nu vill bygga där? Tjusigt att se Ångström från Dag Hammarskjöld, men är den marken så mycket mer värd än golfklubben? Byggnation där stör inget boende, stör inte folks friluftsliv. "Kronans mark"?

Svingstatus tidig höst...

(Typiskt läge på ettan)

Ja, det har ramlat på med Kåborundor.

Svingen har inte varit den bästa. Tappade det här med vänsterunderarmsrotation och axelvridning. Försökt lite med Ärilasvingen, ryggen mot målet, börja med fötterna och dra på. Funkaden någon runda. Nu försöker jag kombinera dessa.

Mjukt, jämnt tryck och lösa axlar ger bra start.
Vrid upp utan att glida, axeln in under hakan.
Härifrån fick jag bra drag på den.
Börjar med fötterna och drar på med "sexankänsla"...

Jaja, det är det här som håller intresset för golf lika färskt jämnt!

Åskådare till Scandinavian Masters på Arlanda

En golfares vedermödor, var det ja....

Jag lär skall ha skymtat i TV-rutan, iklädd träningsoverallsjacka och fransiga shorts, skyddande mig från regnet med ett IKEA-paraply. Ack ja...

Regnet. Transporterat horisontellt av hård vind. Varför är man inte hockeyfan?

Mina erfarenheter av att se europatour golf live, lite osorterat i den ordning jag kommer på det:

1. Gör det. Det är en himla skillnad mot att sitta framför viasatten. En helt annan närhet till spelet.
2. Följ en boll, med några som är tillräckligt okända, men spännande för dej. Så ser du bra.
3. Ta med frukt och vatten.
4. Räkna med att parkering både kostar skjortan och att det kan vara en bra bit att gå. Lämna högklackat hemma(Jodå, jag såg ett par damer trippa omkring i geggamojjan...).
5. Håll dig nära spelarna vid utslagen. Så du ser reaktionerna, känner spänningen.
6. En liten kikare kan vara käck att ha med sig.

Några bra hål

En runda på Kåbo på lunchen.... inte mycket tid att vinka på, så man fick kryssa sig fram mellan pensionärerna. Blev hål 5-7, sen tanter ivägen, så tillbaka och spelade 5-9. Sen hål 1 med cykeln med sig så blev det 9 hål.

Bra bite

För att inte ha rört en klubba sen förra helgen var bollträffen suverän. Inte en övningssving, perfekt drive på en gång. Slog alla klubbor bra. Vred axlar och roterade vänster underarm

Längdkänslan i puttarna var väl si och så, men en birdie, och sen ungefär lika många par som bogeys, that's it. Sugen på att lira fullängdsbana nu.

Kåbo börjar bli bra. Greenerna är riktigt fina, fairways med Kåbomått mätta bra. September blir kanon om vädret får hålla i sig.

Golfens vagga, del 1

Då var det dags.....
















Med tonvikt på "då"...

Det var i april som jag på skakiga ben ställde upp mig för det som blev den här pärlan. Spelkamraterna från tre olika kontinenter kunde bara njuta av en perfekt drive....

Men vi backar tillbaka till början av 2000-talet....

Min kära hustru gav mig då, på min jämna födelsedag i present att spela St Andrews. Fett.

Man skulle bara komma till... Brand i kök, nedlagda kontor, arbetssituationer, små barn....

Det dröjde till 2006 innan jag gjorde slag i saken. Då var tanken att jag skulle anträda denna golfens pilgrimsfärd tillsammans med en mer känd person inom golferiet som spelat måånga fler banor än mej. Vi kom överens om att försöka få starttid förbokad. Ett nålsöga, det gäller att skicka ansökan genast det datum i oktober året innan, och tyvärr, det gick inte.

Vissa funderingar fanns på ballots osv, men tiden gick och det blev oktober 2007. Nu hade inte min tänkta spelkamrat möjlighet, så jag sökte lite på vinst och förlust nån starttid under 2008, utan att speca så noga.

Och jag fick nu en starttid, sent i april. Tiidigt för mej, Uppsala öppnar banorna sent... Men ok, då - jag tackade ja till både Jubilee, som kostade skjortan, och Old som dessutom kostade byxbenet....

Fortsättning följer....

Morgonens runda

Oj, nu fick det gå tid igen......

Morgonens runda på ett stilla Kåbo. Cyklade genom skogen, fortfarande inga gula löv... men hösten står lite för dörren känns det som. Gick ut vid halvåttadraget och kom runt på timmen. Långsamma paret släppte förbi snällt som vanligt, även gamla paret.

Bra spel - För första gången på länge utan vind. Svingen funkar rätt bra. Har läst i Golf Digest om vänsterarmens rotation för att undvika "skopning", det funkar. Fri sving och rotera axlar så funkar det.

Puttningen också helt ok, bara hålfokusering, både vad det gäller längdkänsla på längre puttar och linje på kortare. Sikta mitt i hål!

Konstigt nog var J4 stabilaste klubban idag. Duffade några korta järn, fick inte in känslan av en fri sving. Bäst att börja om då det inte känns bra!

Drivarna väl ute i ruffen allihop. Bra bollträff, men jag får inte till balans mellan fade och underarmsvridning.

Dagens slag var järnfyrorna på 7 och 9. Liite medvind men inte mycket och båda 190 m spikraka.

Skärpning... Hela maj o halva juni.....

Så.. vad har det varit golfmässigt?

Kåbo varje helgmorgon. Rundorna har aldrig gått över 9 över och aldrig under 6 över... Lite konstigt att jag inte går lägre.

Driver - Bra träff, men fade/slice som jag inte kan kontrollera
Järn - Ganska bra. Vrider igenom axlarna. Försöker få ner tempot och komma upp i bra avslutsposition
Närspel - Inte tokigt. Har börjat använda 60-gradaren. Funkis
Puttning - Not bad at all

Borde gå lägre!

Som i morse
Par första två, trots sned j6 på tvåan - Säker på ettan dock
Sen en bogey efter skogsbesök på andraslag och trickslag från knepigt trädläge.
Dubbel efter trädträff (topp) och bunker.
Bogey efter bunker
BIRDIE - årets första!! Pressad J8 till metern
Bogey efter högerutslag
Bogey efter slicat utslag
Dubbel efter sned drive och TVÅ trädträffar...
Dock 7 över.... Redo för singelhcp!

Mellan hägg och syren...

Ja nu är den vackra tiden inne, vitsipporna börjar vara på upphällningen och liljekonvaljen har inte slagit i blom än.... Det är en fin tid att cykla till golfbanan på. Och med dagens väder, t-shirt från start, trots att jag gick ut på Kåbo 0700 var förutsättningarna de bästa.

Sen... gick det väl bara så där. Har haft ideer om höft och axelvridningar, gick halvknackigt från början, närspelet räddade situationen. Kom på att axelvridningen skall vara obehindrad, och att höger axel skall komma under hakan. Så gick det bättre. Närspelet ok. 8 över till slut. Med par på de två sista. Detta om spelet.

Paret som alltid är ute på morgonen var ute även denna morgon. Tar det lugnt och fint. Damen blev visst lite stressad då jag stannade för att hon skulle få slå ut. Väntade in en yngling på nian. en sån som var tvungen att vänta till de gått av green på nian. 285 meter.... Och det slog han. Kan man transplantera gener? Och föryngra dem...?

Alltnog, en rätt behaglig vandring i morgonsolen, och kan man tänka sig en finare väg till golfbanan än den här?

Golf i April - Kåbo och .... St Andrews!

April inleddes med snö och ingen golf. Snö - efter den varmaste vintern i mannaminne.

Det tinade bort lagom för att jag skulle hinna med ett par niohålare på vintergreener.

Planen var klar - Måndag 21/4 Jubilee Course och Tisdag 22/4 Old course St Andrews

Lördag den 18:e började jag slå s*ckets under sista kåborundan! Panik! Massor av s*ckets! Inte DIREKT vad man önskar så nära inpå. Raskt iväg till Uppsala drivingrange, och jeg hittede feilet.
Vred inte axlarna aktivt igenom träffen. Fick till en sving som fick duga........

Fortsättning följer....

Tre veckor kvar till ST Andrews

Kämpar på...... Svinkallt om fingrarna, det blåser emot. Men bollträffen är rätt skaplig. Hittar uppvridningen bra. Lustigt nog går det bättre ju längre klubba....... Men försöker hitta den elastiska uppvridningen och tänka balans i nersvingen. Försöker hålla ner tempot lite. Inte dumt. Måste ta mig ut på någon bana nu bara....

Golfspelets början 2008... ST Andrews hägrar...

Väldigt lite golfande har det blivit denna vinter. Inga resor, inga tält, simulatorer eller nästan nånting alls... Förrän nu i Mars. Ett par rundor på Rangen borta vid svistarondellen, och ... som synes på bilden ovan ... lite jordbruk på tomten hemma. Nån annan som har dessa avlånga skador på sin gräsmatta...?

Har läst en del spännande saker på webben om swingen, och har lite egna tankar. Just nu är jag inne på lite "Hand controlled pivot" kontra "vänstersidepivot". Dessutom en hel del fokus på balans i fötterna, det finns något som kallas "Free-release method" som skall vara skonsamt...

De egna tankarna går runt balansen i fötterna och en axelvridning som skall vara elastisk. Rätt lovande resultat på rangen.

Lite puttmatta i källaren. Pendel, huvud stilla, kort baksving, hålfokusering...

Annars är fokuset inställt på sena april, då jag för första gången skall beträda skotsk mark. Och inte vilken mark som helst - Jubilee course, och dagen efter, Old Course på St Andrews!

Snabb runda igår, 6 hål (1-2-3-4-8-9). Kallt om fingrarna men nån slags sol.

Inte riktigt samma klipp i svingen som igår, men ingen större fara med det.
Greenerna sandade och hålpipade, omöjligt att putta.

Bogeys på alla hål, utom dubbel på 8:an och par på 9:an.

Oktobergolf

Oktober.... Vad gul du är oktober, vad gul du är och grann. I rödaste cinnober din pensel måla kan! Har blivit några niohålare på ett höstlikt Kåbo. Greenerna är fullt godkända, fairways är ... inte godkända. Rätt geggigt. Men det går bra ändå.

Har fipplat med swing, tidiga Oktober var bogeygolf. Vädret har inte varit det bästa och alla helger har inte funkat. Men nu på sluttampen har det gått bättre. Efter att ha läst en riktigt spännande tråd om swingmyter på golf.se's forum har jag fått bra tips och det har börjat ge resultat.

I söndags - 7 över på nio, inget superspel, men det kändes att det började sitta.

Det som satt var "Kasta medicinboll mot en stabil vänstersida "Pivot". Försöker också tänka lite på vänsterhandens "hinges"

Och idag gav det resultat! Hem från jobbet, kastade mig ut på banan med två snabba dubblar, inget att förvånas över. Men sen.

Nästa 7 hål på par. Det är bra det. Och framför allt som jag gjorde det!

- 3. Tap-in på 3:an efter parträff, Perfekt drive, tillräckligt bra järnnia.

- 4. Lite hookad 6:a på 4:an, chippade i kopp från jobbigt läge nära bunker - birdie

- 5. Riktigt bra drive, lite skuren järnsexa till ruffen. Superinspel till två och en halv. Tap in för par

- 6. Järnåtta till 2 meter. Strök hålkant, tap in för par

- 7. Hmm ja.. alla hål kan inte... Men det blev en bogey....

- 8. Spikrak drive, järnnia till 4 meter. Tap in för par.

- 9. Köttig, underbar järnfyra, lätt draw. Järnnia, för lång, 5 meter. Kort skitputt, men räddade par.

Fyra över på nio alltså. Bara det är bra. Men hoppas det här är början till en bättre sving. Känns så. Men hur som helst gick man till bilen med ett leende från öra till öra.

Några snabba hål

Soligt och vackert även idag. September går an. Hade bara tre kvart på mig så det blev att springa runt 4 hål(8-9-8-9) med några bollar. Man får göra så ibland, köra lite slalom mellan bollarna. Funkar på en bana som Kåbo. Gårdagens sköna långa spel infann sig inte. Inga katastrofer, men heller inte de fina träffarna från igår. Närspel hyggligt.

En riktigt rolig liten runda!

Eftermiddagens niohålare var faktiskt en rikig höjdare. Var snortidigt på jobbet och kunde med gott samvete vara på banan innan de flesta slutat jobbet. Underbart, underbart väder. Gick i bara T-shirt, ett milt solsken.

Rundan började med två birdies. Utan greenträff. En långputt från metern in på foregreen, och sen en underbar liten pitch på tvåan där revbenen inte låter mig orka fram de 177 metrarna med järnfyran.
Kom ner på jorden med en bogey efter ett toppat inspel, efter en klocka till driver. Men sen par. Sen tuffade det på lite knackigare. Bra utslag, men de korta järnen svek. Många bunkerbesök och få träffade greener. Men låg i alla fall på 2 över inför nian.

Nian på kåbo är trång, och utslaget hittade skog. Träffade bunker, det hela resulterade i en dubbel, trist avslut.

Men ändå en härlig runda. 70 minuter nio hål. Vackert väder. Alla gamla tanter och farbröder släppte snällt. Kom med förtjusta utrop över ens inspel. Och 4 över på nio är bogeygolfaren nöjd med. Hade de två dubblarna varit par så....

Driven funkade oklanderligt. Långa järn hyggligt. Medicinbollstanken funkar. Dock är det knepigare med de korta järnen. Har en tendens att toppa eller dra den till vänster. Måste nog jobba mer med höften.

Närspel hyggligt i alla delar. Framförallt längdkänslan i puttern sitter bra.

September

Efter en massa regnande i början av september har det varit en rätt vacker höstperiod. Mycket grönt, men uppblandat med sprakande gult och rött. En bra tid för golf. Fairways och greener är fina, så länge regnet håller sig borta.

Men golfen fick ett avbräck med ett brutet revben i slutet av augusti. Tre veckors avhållsamhet, innan jag snickrade ihop en invalidsving för ett av de få tävlingar på året jag spelar, en företagsgolf som en god väns företag arrangerar. Det blev 102 slag, låt vara på ett blåsigt Söderby, men så dåligt borde det inte gått.

Sedan har det blivit några Kåboniohålare och det börjar ordna till sig med sving och score. Är mycket inne på det här med att kasta medicinboll nu. Det brukar rekommenderas som tanke för release, men jag låter det styra mycket av svingen. Tanken vid takeoff är att skapa ett toppläge som ger bra avstamp för "kastet". Funkar ganska bra.

Närspelet börjar komma. Närspel är egentligen bara färskvara. Visst, lite teknik, stroke, men mest färskvara.

Rundorna är nere under hcp. 7 över i helgen, en runda med en birdie och 8 bogeys....

Uppvridning och semester

Det blev i vanlig ordning ganska sparsamt med golf under semestern, ständigt på resa. Ett par rundor på Öland, Saxnäs, en på Ärila i Nyköping.

Saxnäs är en rätt kort men lite småknixig bana. På bekvämt cykelavstånd från sommarnöjet. Mina rundor där var inga mirakel, men trevliga, tillsammans med andra sommargäster och lokala smålänningar. Ärilas östra är en riktig höjdare, bra skick, snabba greener och en underbar layout, framför allt de sista nio, nya hål sen ett par år tillbaka. Hade en mycket trevlig runda där, med min bästa driving någonsin. Inte en skräpdrive. Tyvärr kunde jag inte behärska greenernas hastighet, och spelet runt greenerna funkade inte riktigt.

Svingen är ganska bra. Har jobbat med uppvridning, försöker få slutet a v baksvingen flackare. Tänker bara balans i fötterna under nersvingen, verkar funka ganska bra. Långa drives blir det i alla fall.

Gick en tidig niohålare vid 7-tiden i morse, nästan kvalmigt varmt redan då. Mulet, fuktigt varmt. 7 över, efter dubblar på 6 och 7, bortslagna utslag. Annars riktigt bra. Drivarna på 5 och 8 ca 230. Annars många hookar. Bort med flackare slut av baksving?

Sommaren är kort.... särskilt i år. Men Västerled.

Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Men den här tiden på året är numer inte den golftätaste. När inte familjen spelar är det en massa annnat som tar tid. Särskilt i år med husombyggnad, men även semesterresor har satt P för golfen. Hade nog spelat en runda i danmark om det inte varit konstant skitväder.

Men väl hemma och gräsänkling en vecka har det blivit en Kåbonia och sen en mycket trevlig runda på Österåkers Västerled. Tillsammans med eminent bekant från golf.se:s forum.
Till min glädje funkar den sving jag nämnde i förra inlägget super. Trots inte rört klubba på två-tre veckor. ¨No worries på Kåbo och i Västerled spelade jag riktigt bra.

Västerled är tuff, ganska lång, men framför allt har de släppt upp ruffarna högt och man behöver inte slica särskilt mycket för att hamna i trubbel. Det handlar om att slå rakt, och det lyckades jag göra. Inte med drivern, tyvärr, men jag har inte slagit bättre med järn. Framför allt de långa järnen var stabila. Gillar de fina men lite långsamma greenerna, lätt hitta rätt pace. Väldigt få skitslag med annat än drivern.

21 poäng ut. Sen blev det för många katastrofer (som inte berodde på skitslag), och jag landade på 35. Helt ok.

Jobbar mycket med tempo. Ide, samma som då man har fötterna tätt ihop. Fokuserar också på träffögonblicket, ska verkligen känna klubban i rätt höjd, och det skall verkligen vara relelasat. Liten detalj, tänk känsla av trollspö i höger pekfinger vid uppställning.

Det gick ju bra

Det blev 9 hål. Precis i luckan mellan den kyliga, mulna morgonen och spöregnet den sena eftermiddagen. Trekvarts range, hittade svingen. Tjuvlyssnade lite på grupplektionen, fick lite basics till livs, tips på svingövningar. Nu är det bara tempo. Magvridningen får vara. Låt kroppen styra tempot. Känns inte helt stabilt men himla skönt. Har haft den här svingen tidigare, kan utmynna i sockets. Jag tror att det skall gå om jag får träna tillräckligt.

På den efterföljande 9-hålaren fick vi prova. Spikrak järnsexa och en 9-a till 1.5 meter. Det funkade! Och svingen var stabil hela rundan! Tre bra birdieputtar. 4 par. Tre små katastrofhål, men alla handlade om hamna bakom träd, träffa träd. Ok så var det visst nån toppad 60-gradare oxå....

Men gott så, gott så! Hade sällskap med god vän och en annan kille som hoppade med vår boll. De andra två hade lite tungt, så det tog två timmar, men det var coolt. Familjen borta, ingen tid att passa. Puttningen helt ok, det har den varit länge nu. Antagligen min bästa puttsäsong.

Har inskaffat en liten Canonkamera, försöker mig på en bild i det här inlägget.

Söndag i midsommar

Har ni märkt det? Vad fort man anpassar sig till en vädertyp? Nu har det varit "ostadigt" några dagar, här i Uppsala i alla fall, och nu känns sommaren låångt borta. Långa kvällar - ja, men det fattas mig att dagarna nu inte är fina. Den vackra tiden är över. Känns det som. Så här års har jag alltid känslan av - det har gått för fort. Daagarna möörknar minuut för minuut, sommaren är kort. Nåja, lite är det kvar.

Jaha, och så sitter man då här. Hustrun skjutsar ner barnen till Linköping på grönbete. En hel dag ledigt. Och inget som måste fixas. Läge för en 18-hålare på nån trevlig bana runtikring. Men blir det det? Nä-ä.

Varför det då?

SVINGBYTE

Är det fjärde svingen i år? Men jag var tvungen. Det kändes bara fel. Så senast nu gick jag tillbaka till basics. Fortfarande rotera magen. Men fokusera bort överkroppen, låt armarna hänga ner. Och ha en korrekt baksving.

Så det blir rangen istället, och antagligen nån niohålare.

Det här kommer aldrig göra mig till en femhandicappare. Men om det kan man säga två saker : För det första, skall man bli bra skall man ha haft mamma och pappa som dragit med en på golf vid tolv års ålder. Eller så skall man ha spelat hockey. Jag har neither. Så det är lika bra att pula. Är säker på att jag har roligare så här än om man gick hos en pro stup i kvarten och hade hcp 7 istället för 13.

Annan bra hemsida - Lotta Wahlin

Kolla http://www.lottawahlin.com.

Så skall en golfares hemsida se ut. Och skötas. Hon har redan lagt in ett trevligt inlägg efter dagens spelade runda (i ledning just nu). Mycket elegant resultat/schedulesida, snygg layout och små kommentarer om varje tävling. Way to go.

Slut på det roliga

Och så funkade den svingen inte mer... Dålig bollträff, hookat med långa järn. Tappat kontakten mellan axelvridningen och bålens rörelse. Duffar en hel del. Slog en märklig hink på rangen, mest järnfyror. allt var rakt, men dåligt träffat.

Har gått ett par kortare rundor, 7 resp 8 hål, och det har varit mediokert. Puttningen fungerar hjälpligt och räddar. Men vill plocka med mig känslan av att vrida mage (utan att glida!) och känslan av att undvida antagonistmuskler.

Har tappat tekniken i korta wedgeslag. Jämn hastighet och kom igenom med höger axel.

Drivarna har dock varit märkvärdigt bra. Konstigt, då de långa järnen inte fungerar alls! Vet inte när jag träffade green på 2:an senast.

En sak bara - Sikta in kroppen!

Ganska bra spel.

Rundor på Kåbo. En varje helgmorgon, några hål den dag jag jobbar hemma, så långt jag hinner.

Juni är lynnig i år. Hett i början, underbara kvällar. Men sen kom det en knäpp med riktigt kallt och regnigt. Det har varit en mix av regn och sol som har gjort grönskan frodig. Underbart att ta sig till banan nu. Det blir många stopp på vägen, för någon vecka sen vid liljekonvaljerna, nu mer för att njuta av solljusets spel genom löven i skogen. Stå så att solen skuggas av en stam, titta i motljuset, se små insekter svärma, och solen som gnistrar i det gröna. Visst, en vinterdag kan vara vacker, men... Nya Zeeland är kanske nåt liknande i December?

Golfen går bra. Kom på två saker, som kan låta löjliga men som får mig att svinga mer korrekt. Dels rotera magen först i nedsvingen. Sen verkligen ha tanken att inga antagonistmuskler skall hämma vänsteraxeln, att den skall få full fart av magvridningen.

Det funkar, har funkat 4-5 rundor nu. Lägg till att närspelet går bra.

Förra helgen - Hade en kul runda förra helgen med 6 par och 3 dubblar. Och bara en av dubblarna var mitt fel... En runda på 7 över med en annan pappa i området. Han hade det svårt, men jag kunde se ett par små saker i hans sving så pass att han tog sig runt.

En kul liten 7-hålare i onsdags, bra bollträff om än allt till höger, kolla siktet! Blåste rejält, men var "solid". Härligast var då jag kom ikapp två välekiperade ynglingar i 20-årsåldern. Spelade mig fram till den green där de uppriktigt sagt segade. Då de gick av sa jag "Jag kan göra på två sätt, antingen släpper ni mej eller så hoppar jag över nästa hål". De släppte. Tog bagen på ryggen, pitchade upp till två meter, sänkte med bagen på ryggen, slängde av den på nästa tee, snabb uppeggning och drog upp den till två meter från stickan i sidvind på det knepiga 4:e, 154 m. Rask marsch fram och satte birdieputten. Kändes som ett lyckat släpp och killarna såg impade ut. Ja ja. 2 över efter 6, sen slog jag out på 7:an och det var dags att knalla tillbaka till hemmajobbet...

Idag hade jag en riktigt mysig runda. Folktomt kl.7, precis lagom ljummet, vindstilla, sol. Svingen satt inte riktigt, slicat med driver, och hookat med långa järn. Men de korta var riktigt vassa. Hade, för mig, ovanligt många bra birdieputtar, satte en (på 5:an). Många, många puttar för korta, men ingen treputt. Bra.

Ja, det är bara att njuta. I det vackra vädret, veckan före midsommar. Hade man inte häcken full med ombyggnation av huset skulle det vara riktigt gemytligt nu.

Tjej som spelat bra, med bra hemsida

Louise Friberg har gått bra på LET, och hon har en trevlig hemsida med en dagbok som är värd namnet, hon håller den konstant uppdaterad med trevliga och pigga inlägg.
http://www.louisefriberg.se/

Juni i värmebölja

Ett par ganska bra, tidiga niohålare lördag-söndag

Lördagen,En härlig morgon, gick ut lördagen klockan 6.20. Tidare än vanligt grabben skulle iväg på fotboll vid 8. T-shirt från start. Under dagen närmade sig kvicksilvret (värmeresistorn) 30 grader, morgonen var dräglig. Man är inte riktigt med på noterna, sommar redan? Maj var svinaktigt kall.

Har ni märkt det? När juni kommer är man nästan mätt på det vackra. Det underbara ljuset i lövskogen från en sol i "zenit". Undrar om man kommer uppskatta det lika mycket om 20 år?

Nå ja. Nya svingen där vi roterar underkropp och slappnar av i överkropp. Bra bollträff men lite snett i sida. Mest skurna ut till höger. Siktar jag fel? Inledde med birdieputt på halvannan meter, men puttningen var halvdassig hela dagen. Tre par, en dubbel, en trippel. Nio över. Inget att hänga i julgranen, men ingen katastrof. Närspelet lite dåligt.

Söndagen bättre! Nu ut sju med annan pappa. Och den här rundan innehöll 6 par. Och tre dubblar! Ingen bogey, ovanligt. Chippningen var vassast, puttningen sämst. Svingtanken med magen håller, svårast att få axlarna "lagom aktiva". Men en superdrive på 6:an är mest tänkvärd. Och sen vågade jag plocka fram lobwedgen från 70 meter och lade slaget metern ifrån, räddade paret på 9:an.

Fick gå ett tag igen. Under den här tiden har det blivit lite småskvättar på 5-6 hål. Dessutom Speakers Corner på Grönhögen.

Man kan väl säga att svingen har kännts skaplig. Men det har inte varit stabilt. 101 slag under SCO skvallrar om detta. Inga direkta katastrofer, men lite höger och lite vänster och halvdant närspel.

Har tappat sugen på golfen lite. Inte så att det är tråkigt, men...

Freddie...

Fred Couples har man inte sett mycket av, och då man läste hans hemsida
http://www.earthgolf.com/news/viewnews.cgi?id=EEZyFVFkAFEwXnMKTS

så ser det ut lite som att han har kastat in handduken. Trist om man inte får se Boom-boom mer. Men han börjar bli sliten, med ålderns rätt.

It's gone...

Tidig runda, vackert vårväder, ute vid 6.45. Typiskt nog långsamma lasse ute på första fairway, fick hoppa in på femman. Allt på tok på en gång. Vattenspridare på överallt, och då jag skulle dra iväg järnfyran på 7:an fick jag äckelhooken och svingen var borta. Letade febrilt, ställde mig efter fullbordad skräprunda på 2:an och hittade tillbaka, men fattar inte vad som var fel. Det var roligt så länge det varade, sa såret.

Har haft målet att "alltid ha roligt på banan", men hur har man kul på en golfbana när svingen inte funkar??

Får blir range nångång i veckan, that's for sure!

Fäder och söner

Första gången med det konceptet för mej och sonen. På ett mulet och blåsigt Kåbo gick jag och sonen första niohålaren tillsammans med en annan far och en annan son. Himla kul. Sonen, som inte riktigt kommit igång med golfen och spelat typ nån gång i månaden kunde slappna av tillsammans med kompis och ett par vuxna. Snacka om snabb golf. Tioåringarna ställer sig bara till bollen och klappar på. Och de träffar också... När grabbarna blir äldre blir väl vi gubbstruttar ointressanta att spela med, så det gäller att passa på nu.

Egna golfen funkade bra i det klimatet. En förarglig dubbel på sista var enda riktiga plumpen. Annars kanondrivar alla jag slog, järnen hyfsat stabila och puttningen helt ok. Spelet runt greenerna behöver filas på. Fokuset var inte riktigt på den egna scoren, men jag tror att det kan ha varit 7 över, vilket är helt ok i vinden som var.

Ska bli kul att komma ner till Öland nästa vecka och se vad svingen går för på fullsizebana i förhoppningsvis fullsizevind. Som det känns nu känns det bra.

Fick gå lite tid utan blogginlägg. Vad har vi hunnit med? Först två halvhyggliga rundor på Kåbo, Försöker hitta spänningen i vänster underarm. Funkade sisådär. Närspelet inte så tokigt, chip och putt med klart målfokus(gummiband, dartpil mot hål) och bra uppställning o stroke. Men svingen är inte riktigt bra.

En runda på Söderby med en lokal tandläkare, mkt trevlig. I hård blåst en utmaning! Gick runt på 92 vilket kändes ok, med tanke på ringrost och ingen uppvärmning. Hopplöst hitta speed på de snabba greenerna.
Men en trevlig runda, med några vilda typer i bollen framför, lite sprit? Golfbil susade de runt i. Men rundans höjdpunkt var två birdies på långputtar.

Sen har det blivit två 9-hålare till, svingen inte i ordning, men skapligt närspel.

Hittade tillbaka till en mer avslappnad sving, slappnade av i axlar och sätter upp lagom fart i toppen på baksvingen, fokus på bollen. Fungerar riktigt bra. De sista kortare 4-5 hålarna har det gett många sköna slag.
Närspelet inte tokigt alls. Wedgarna behöver dock trimmas. Har inte lärt mig längderna på den nya lobwedgen.

April har blivit Maj, och nu är det mitt emellan hägg och syren. Äppelblom i trädgården och frodig grönska i stadsskogen på väg till banan, cyklande med bagen på ryggen. Nu ser vi fram mot nästa veckas begivenhet på Öland, två dagars fridfullt tävlande på Grönhögen och sen kanske någon strörunda. Kul skall det bli!

Första hela niohålaren, ensam på banan vid halv 8. Varmt för april. På dagen gick Uppsalatermometern upp i 20.

Den fina svingen från onsdagen borta. Kraften gick rätt i backen. Bedrövligt. Hankade mig fram på bogeys och dubblar. Rätade ut vänsterarmen på 7:an, sen par 8 och 9 med två bollar på varje hål, greenträffar. Har aldrig fattat vad som händer när kraften går ner så.

Annars ok puttning.

Andra rundan i onsdags.

Riktigt bra. Det är väl den korta sammanfattningen. Så här tidigt på säsongen är svingtankarna goda. Och jag får liksom intrycket av att man med stigande ålder, från år till år accepterar sakkunskapen. Man måste inte Einsteina. Man kan lyssna på svingplan, uppvridning, underkropp osv..

Och det gav då resultat. Nån poppig amerikansk kommentator på "Amen corner live" pratade om att man inte fick komma till Augusta National utan ett "sharp iron play". Kåbo är ju inte augusta, men mitt skarpa järnspel hjälpte till även på hemmabanan. Lät toppen av baksvingen styra tempot, målbild av svingen längs planet och den perfekta follow-through-positionen - INTE då jag står och skall till och slå, utan i toppen av baksvingen. Funkade bra för järnen. Drivern dock lite sunkig. Slog rätt långt, dock. Pegga högt så slår du längre, säger svensk golf , och det funkar väl då.

Puttningen - Tänk jämn fart genom putten, också nåt SG-tips. Funkade.

Fortfarande ingen hel 9-hålare. Det blev Kåboslalom mellan panchos, tror det blev 7 hål till slut. Det var vad som hanns med på lunchen.

Vårstart 2007

Efter en rekordartad, växthusuppvärmd mars försvann snön i ett nafs. Hade det inte varit för ett efterhängset ryggskott hade premiärerna kunnat vara i mars mitt. Nu blev det april. Denna gråa, fula, men helt underbara månad.

Inledde med en hink på Uppsala Driving Range. Försökte tima underkroppens rörelse med svingplanet i överkroppen. Bara halvhyfsat.

Och de första sex hålen för året, dagens skörd, var nåt liknande. Lite skuret, lite hookat, lite halvträffat. Idel bogeys. Men skönt att vara igång!

Och då jag tog med ungarna för en snabb hink på sena eftermiddagen kom svingen krypande. Tänkte mer "beräkna kraft från toppen" och var noggrannare med amarnas rörelse för att skapa planet, och det gick riktigt bra. Har i och för sig den erfarenheten - jag slår bäst på rangen då jag har sällskap. Vet inte riktigt varför. Men nu ser vi fram mot påskgolf!!

Vintrens golf....

Det blev lite geggig golf ända fram till lucia. Inga succeer.

Under vintern lite sporadisk puttning i källaren. En runda simulatorgolf i Heron City med folk från SC. Lite provsvingar i snön. Mycket mindre golftänk än vanligt.

Augusti och halva september

Och tiden gick. Juli blev inte så mycket mer, semestrar.

I augusti var det svårt att hitta åter till svingen. Krånglade till det med att titta på en video av egna svingen, där jag såg väldigt kutryggig ut. Rätade på ryggen, medförde en sving som gick SUVERÄNT då jag testade den en 9-hålare, tre över. Sen.... strulade det till sig. Hamnade i ett kompenseringsträsk med bland annat en sving där jag höll igen release och ryckte iväg. Kort sagt, jag slog dåligt.

Fick backa- gick tillbaka till "Robban karlsson fram och tillbaka" parallellt med balans i fötterna och tempo. Back in order. Det är nu i september som det gått bra.

I går blev det 9 tidiga hål på en timme. Först lite skuret, men när jag fick ner tempot gick det bättre. Ibland läskiga hookar, särskilt då jag är osäker. Men järntreorna på 7:an och 9:an var underbara... Närspelet ganska ok över lag. 6 över, helt ok.

Onsdagens tidiga runda slutade på runt 9 över men var helt godkänd. Det var puttningen som var lite sloppy.

Närspelet har över lag varit bra länge nu.

Länge sen det blev ngn 18-hålare nu. Ärila i början av augusti senast!! Men oftare 2 än 1 st 9-hålare per vecka på Kåbo.

Bruksrunda

Ut 7.10 på Kåbo. Blåsigt i dag, mulet, runt 15 grader.

Lite skakigt. I och för sig inte mer än 4 över efter 5, men många skitslag. Baksvingen känns inte stabil. Något måste göras. Hålen in, många bra slag, men out eller i vatten på både 7,8 och 9. Inte så bra. Men driven på 8 var 230(följd av duff i vattnet) och second-servicen med järntrean på 7:an lämnade bara en wedge kvar (hookad, tråkig). Men närspelet var det inga större fel på alls.

Mitt i sommaren

Återigen blev det långt mellan uppdateringarna. Den vackra tiden kom och gick. Eller nej. Det är fortfarande vackert. Just hemkommen för en kort mellanlandning i Uppsala efter en härlig tvåveckorsvistelse på Öland är det dags att summera de två senaste månadernas golf.

Mest tidiga 9-hålare på Kåbo. Någon enstaka kortare runda på torsdagsluncherna. Två 18-hålare, dels första rundan på Söderbys mycket svåra 18-hålare, en utmaning. Gick sådär. Slog bra, men hamnade ofta i trubbel. Man måste spela den banan några gånger för att begripa sig på den. Och putta bra.
Sedan en, bara en, runda på Öland. Det fick bli Saxnäs. Trevlig runda med två småländska krögare. Ingen score, men många bra slag, vackert väder och som sagt trevligt sällskap.

Spelet? Riktigt bra. Puttningen har varit mycket bättre. Kortare baksving och slå fram den till hål är en tanke som gett mig bättre stroke. Annars låta axlarna rotera fritt genom impact och tänka på balansen. Ett kort tag fipplade jag med att försöka efterapa Lynn Blakes videor om handsättning och armbågsförning. Det är säkert bra och skulle säkert hjälpa mig att sträcka vänsterarm, men det gav nån slags svaga slicar. Lägger Lynn på hyllan.

I morse slog jag ut vid 06.45. Vackert väder, lite kyligt, vindstilla. En 70 meters topp, men fixade bogey på första. Sen par på andra. Två mycket oturliga dubblar efter bra slag men dåliga bunkerlägen var lite nedslående. Men efter att ha pillat i en bogey efter en skyad drive på 5:an kom jag igång och gjorde tre säkra par på raken. En lite skakig bogey på 18:e och jag kunde summera ihop 7 över. Inte så tokigt.

Sätter upp baksvingen enkelt, efter att ha tänkt toppläget från början. Balans och lugn men accelererad axelvridning genom impact.
Drivarna - Två riktigt bra, längst 225. Långa järnen so-so, men inget direkt fel att peka på. Korta järn bra, lite fadeade och längre än jag trodde. Så även med pitchar, bra, men för långa.
chipp och putt bra! Läste lutning dåligt med puttarna bara. Loda puttar funkade bra.

Sen var det bara att cykla hem i sommarmorgonen. Det är fortfarande vackert i Stadsskogen, solen silade ner genom träden på de små ormbunkarna. Men inga blommor finns kvar. Buketten till hustruns uppvaknande fick plockas i perennrabatten.