PGA NATIONAL

Ankomst:
Dök upp här i Bara igår. Soligt, kalla vindar. Trevligt mottagande i det onekligen pittoreska klubbhuset. Ett litet Glimmingehus mitt i landskapet. Innan en god middag slog jag en hink som inleddes med fem riktigt bra smällar innan socketen drabbade mig. Som alltid inför en runda som man bryr sig lite extra om. Inget som gick att lösa resten av slagen var socket. Men det blev ändå en trevlig middag i vacker solnedgång bort emot Malmö och Öresund.



Morgon:

Vaknade då naturligtvis vid sex. Och hade ett lösningsförslag på socketen. Ingen var vaken men jag gick ut i snålblåsten och lösningen verkade vara en fungerade sådan. Har nu klämt i mej en stadig frukost här i den trevliga matsalen och skall snart ut.

Rundan på Links Course:
Soligt var det, men den väderfaktor, faktor överhuvudtaget, som påverkade rundan mest var blåsten. Elva sekundmeter och iskall. Totalt soprent på banan förutom mej, fick söka lä efter varje hål.



Hade inga förväntningar efter alla sockets på rangen, spelade förvånansvärt bra. Ingen distans i slagen, det duger inte svingstatusen till, men kunde hantera vinden, och speeden på greenerna var sköna.

Riktigt hur banan var, design och sånt kan jag inte säga, min sving och vinden var alltför stora faktorer.

En rejäl öl efteråt, och sen en tupplur.

01.53 måndag morgon

Lite avslaget. Hansson kom aldrig igång. Kunde han inte fått i NÅN putt de första nio? Inget momentum. Visst, trea, bästa blabla men ändå. Det hade behövts för svensk golf.

Dock - Visst var det häftigt med Bubbas hook från skogen på tian, andra omspelshålet. Osthusets putt som nästan gick i. Och de amerikanska tårarna. Som i Bubbas fall känns helt ok.

Read my lips...

Hansson och Mickelson i ledarboll. Jag upprepar. Hansson och Mickelson i ledarboll, sista dagen på Masters. Vilka rundor av båda. När puttade en svensk så senast? Bästa rundan av en svensk Och Mickelson-Magin var där, de sista nio. Riktigt ordentligt. Underbar lobb på 16:e. Och ett grymt inspel på 18:e. Och allt inspelat...

Vaken mitt i natten...

Den enes död den andres bröd light, utan att den andra dog alltför mycket:

Stenson på 18:e i natt. Hade följt leaderbord från första dagen av Masters med förtjusning, Henrik i ensam ledning, slår på tv:n och får se Stensons 18:e. Får lida med honom.
Boll i skogen
Boll på barr
Socket
För långt inspel
Missad chip
Treputt.
En god och humoristisk vän brukade kalla 4 över för en bofink. Tack för kvällsrysaren.

Har faktiskt slagit lite range själv, och min start i år, vilken lär bli PGA National, blir kanske inte helt bofinksfri. Det var väldigt många slag som var väldigt mycket höger. Det som funkade var det som Jonas Lekman på Sollentuna gav mig som hemläxa: korta baksvingar och korrekt release. Märkvärdigt hur långt man kan slå med kvartssving. Nu försöker jag lägga på lite axelvridning på det. Går det så går det. Det är årets motto på banan.

Inte rört en klubba sen...

... i morse. Några provsvingar. Men inte ett seriöst slag på range eller bana sen november. Man är ju inte född på en slug breddgrad, precis, då man fått det här golfintresset. Nu har det varit segare än vanligt, jag har en axel som bråkar, nån slemsäck som smärtar då jag svingar. Lite smärtstillande, ortopeden har gett mig ett rehabprogram, vi får se.

Men sugen är man. Sitter just nu och kollar på sistaronden på Copperhead, Florida. Furyk och Goosen går ut i ledarboll. Tidigare i eftermiddag såg jag Quesne, en ung stilig fransos överraskningsvunnit på Aloha nere på Costa del sol, en bana som såg fantastisk ut.
Trevlig sändning, även om inga svenskar var ens i närheten. Zacke och Pulrik är en combo som funkar, även om han blir lite virrigare, år från år, Zacke. Men fortfarande så behaglig.

Joakim Lagergren. Den ende svensk som satte någon slags prägel på rundan, kanske en av de få ljuspunkter bland de kommande herrsvenskarna på touren nu. Känns långt borta, de år då det spelade 5-6 svenskar på USA-touren och det var snarare regel än undantag med nån svensk bland de främsta. Visst, fortfarande har vi Hansson, Jacobsson, Noren. Men återväxten... Vore kul om nån av Blixt, Floren, Sjöholm kunde få nån rejäl framgång. Eller varför inte den här nye lagergren?

Mitt förhållande till Retrogolf

Plus fours. Gamla golfklubbor med hickoryskaft. A gentleman carries his bag. Wodehouse.

Det här har ju blivit på ropet. Tävlingar i retrogolf. Hela baletten med tidsenlig klädsel och så vidare. Folk lyckas få tag på klubbor med hickoryskaft, gamla guttaperkabollar. Eller till och med fjäderbollar? Jag har själv aldrig varit med om detta, så jag vet inte exakt hur det går till. Mer än vad jag hört om och vad jag läst i golftidningar. Den enda kontakt jag har spelmässigt är väl mitt set McGregor Tourney som jag köpte begagnade och väl slitna i början på 80-talet då jag började spela det här spelet golf som första person i släkten. Det var riktigt trä i de träklubborna. Persimmon? Ingen aning.

Och just det här som jag skrev i stycket innan, att jag var först på plan är rätt signifikant för min hållning till retrogolfen. Min släkt innehåller bara enkelt, vanligt folk. Bönder, hantverkare, smeder. Då det hela "begav sig" på 20-talet fanns det inte på kartan att min farfarsgeneration eller generationen innan skulle ens tänka tanken på en golfbana. Man jobbade, kanske gick i skogen, sov. Farfar berättade hur många gånger som helst om då han åt mat på Gyllene Uttern, det var stort. Och det här levde fortfarande kvar då jag var liten, även om släkten gjort en liten klassresa uppåt, som så många andra under den svenska sociala revoultionen. Man kunde spendera sommarveckor sex personer i ett rum och kök. Akademiska diskussioner förekom inte över huvud taget, kanske man intresserade sig lite för den svenska historien, men mer än så var det inte. Jag och alla mina kusiner gick på högskola - men ingen valde ett humanistiskt "roligt" ämne, alla skaffade sig duktiga jobb.

Medan däremot den släkt jag är ingift är något helt annat. Det fanns pengar både här och där. Akademiska titlar, man reste, man såg världen. Hustrun är i stort sett den enda i den kusinskaran som har något som kan betecknas som ett "kneg". De andra är arkitekter, forskare, journalister, författare. Och. Det spelades golf. På det numer slitna, men en gång storslagna sommarstället iordningställdes till och med en liten golfbana. Det finns fortfarande kvar ett set hickoryklubbor som barnen leker med. Bollar som jag misstänker vara guttaperka hittar man i lådor ibland. Heden som golfbanan inrymdes på finns fortfarande kvar, jag har gått och slagit där uppe och äldre släktingar har nostalgiskt berättat om hur banan en gång var dragen. Kullarna där utslagsplatserna var finns fortfarande kvar, det händer att arkeologer tror att de är gravhögar...

Men då jag började spela och ganska snart blev "fast" så köpte jag hela konceptet. Läste allt vad Wodehouse skrivit om golf, lärde mig golfhistorien från Wille Park till Jack Nicklaus. Så då jag ser en gammal hickoryklubba blir jag lite upphetsad. Och vet att en niblick var en rejält loftad klubba.

Men spela retrogolf? Det är ju inte jag. Eller?

Lite samma sak med en mitt förhållande till en sådan som Göran Zackrisson. Min solklara idol som golfkommentator, still going strong. Redan hans viskande kommenterande från 70-tal " han står över putten... slår till... går den i... nej". Till senare års högst egensinniga referat, som en del tycker är virriga, men som jag älskar. Karln bara osar ju gemytet på någon skotsk golfbana, sittande i baren med en god maltwhisky framför sig. Men hur har han kommit att bli sådan? Säkert trevliga personliga egenskaper, men också uppväxt på Djursholm, spelat på Djursholm sedan barnsben. Dörrar har öppnats. Han har haft möjligheter. Som en sådan som mej bara kan drömma om . Kanske mina barnbarn?

Svenska avundsjukan? Tror inte det. Mer - man kommer därifrån man kommer. Och jag är tacksam för att alls ha möjligheten att få ägna mig åt det här, som aldrig, aldrig har blivit långtråkigt för mig. Aldrig har jag lämnat en range utan att vilja slå en boll till (antingen för att njuta av träffen, eller för att komma till rätta med vad fan det nu är som strular). Men retro - nej det är nog inte jag.

På höstkanten

                            Kåbo, åttans fairway

Tja, då börjar det vara dags att avsluta säsongen 2011. Alltid vemodigt, och tråkigt att man skall bo på en breddgrad som får en att hålla klubborna undanstoppade under 4 månader.

Jag har som vanligt tankar på golfhallar, inomhusträning och annat, men det brukar inte bli så. Egen golf kommer snart vara något som känns som något avlägset. Trist, egentligen. Men man är född där man är född, på gott och ont. Vissa år, då det har varit mildvintrar har jag spelat fram till lucia på klafsiga fairways, men de senaste årens onekligen sköna vintrar har gjort golfbanan mer lämpad för skidorna. Vi får se vad det blir.

 Hösten är lite avslagen på tourerna också, även om det är stor skillnad mot 80 och 90-tal, då det var stendött från Oktober till Masters. Lite överdrivet. Det är en del småtrevliga tävlingar, framför allt på europatouren, med Dunhill Masters på S:t Andrews som den trevligaste. Michael Hoey bärgade ytterligare en seger för Irländarna, inte klokt vad mycket de vunnit av Majors de senaste 6-7 åren. Finns det så¨mycket fler golfare på Irland än i Sverige? Klart, de kan ju säkert golfa i februari...

 Året på tourerna har varit rätt sparsmakat ur svensk synvinkel. Alex Noren har väl fått lite av ett genombrott med två europatoursegrar, men annars är det inte mycket som vunnits av svenskarna. Och ingen ny stjärna syns. Amerikanerna och Britterna sprutar fram nya stjärnor, Bud Cauley, Tom Lewis och andra. Kanske Jens Dantorp kan få något slags genombrott nästa år. Och vi får åtminstone en till på stortouren i USA, Jonas Blixt, kanske han kan överraska?

 Och kommer Tiger tillbaka? Eller kliver någon annan fram som klart skinande världsetta? Luke i all ära, men han vinner väldigt lite.


                                   Saxnäs

Egna golfen då? Efter KM så har jag spelat hyfsat regelbundet. Det blir över 30 rundor i år om man räknar två niohålare som en runda. Höjdpunkten var väl förra veckans tripp till Öland, hann med att spela en medioker runda på Saxnäs och en riktigt trevlig runda på Grönhögen, med skapligt spel och förträffliga förhållanden. Spelade ensam med en gammal kompis som caddie, och då solen kom fram framåt tionde hålet blev det en härlig vandring, kanske 7-8 sekundmeter och härliga vyer över södra östersjön.

 Men jag har svårt att få fart på svingen. Med "rätt" rotation blir det numera oftast ganska rakt, men kraftlöst. Letar efter timing. Meter. Tidigt i vår blir det nog att hitta lämplig pro med målet att slå längre. Och rota på youtube, "Longer drives"...

Klicka förresten gärna på bilderna, Blogger presenterar dem rätt snyggt, och de gör sig bättre som större!

  Saxnäs igen, om man går ned till stranden. På den här platsen, med Ölandsbron i bakgrunden förlovade jag mej, många år innan det fanns en golfbana här. 

Ett par golfens hemligheter...

Det var fint höstväder på lördagen. Lite bitande på morgonkulan, första hanskrundan för säsongen. Och geggigt i backen är det. Men fortfarande är det några veckor kvar innan klubborna läggs i malpåse. Skåne har sina fördelar. Och Hua Hin också, antagligen.

Och... tja, nu börjar det kännas lite avslaget med det mesta runt golfen, idet känns redan nu, eller hur? Tävlingarna på europatouren är inte så upphetsande. Dunhill links kan vara skoj ibland, men annars så. Och det här fedex känns fortfarande rätt krystat, även om det har börjat sätta sig en smula. Näst sista tävlingen nu, BMW. Justin Rose leder rätt överlägset. Junk man Jacobsson är inne i de 30 som får spela Tour Championship och eventuellt kan Robban komma med om han gör en kanonrunda på söndagen.

Kvällssol över Kåbos hål 3 och 4

Det finas spelet från KM har inte riktigt hållt i sig. Har svårt att få fart på bollen. Det går rakt, men mycket blir kraftlöst, och mycket blir duffat. Har kommit på ett par små grejer, som gjorde sista delen av morgonens runda riktigt angenäm.
Dels, ett tips som jag fick av Jonas Lekman, pro på Sollentuna: Kom närmare bollen, gå in i stansen.
Dels, en känsla, rotera med en känsla av att axlarna roterar fritt, avslappat.

Lirade med två bollar, på 7:an blev inspelen godkända...

Rekord-KM o Yipstips

Hösten kommer krypande allt mer. Grönt fortfarande, men det gulnar i kanterna. Allt oftare regnar det och det är mulet. Men det har varit en varm höst hittills, som ett exempel 12 grader varmt i morse vid 7-draget. Så säsongen lär väl hålla i sig ett tag till i alla fall.

Ganska golffattiga veckor sen senaste inlägget. Mycket att göra på jobbet och förkylning. Därför var det tveksamt om jag skulle bli med på KM H45, ville ju inte skämma ut mig... Men jag hade tydligen vilat mig i form, Spelade som en klocka även om jag inte hade nåt drag i klubborna. 4 över första 9, 7 över nästa och jag gick in på 79 vilket är första gången under 80. Och solklar ledning.

Sen fick man lunch, lite skakig efter förkylningen och jag orkade inte 18 till. Det blev 101 där, och nåt med slutseger hade man inte att göra.

Men himla skoj och en rejäl sänkarrunda. För att kolla att de sista 18 var trötthet gick jag ut i morse vid 7 och tog en runda. Allt spel på plats. Hade jag orkat hade jag nog inte gjort bort med på Stor-KM idag. De första slog ut då jag kom in, och jag hade gjort det bättre själv...

Det har visats mycket McIlroy och Westwood på europatouren några veckor nu. lite tjatigt. Så jäkla kul är de inte att se på, även om de är högt rankade i världen. Roligare om de visar killar som är i extra bra form just nu, det brukar spraka mer om dem. Roligast är väl att Göteborgsbon Thomas Björn vunnit två raka på europatouren, först på Gleneagles och sen i Schweizeralperna, den sistnämnda för övrigt kanske den mest sevärda tävlingen under hösten, ursäkta FedEx.

Till slut ett BLYGSAMT tips från en bättre hacker. Spelade under helgen med ett par som missade kortputtar i pari och minut. Bara en tanke jag kört med i många år, använder den även ibland vid chippning:
"orörliga men aktiva händer". Alla har väl läst om axelpendlandet. Och att händerna är oaktiva. Men det tror jag inte riktigt på. Händerna och handlederna skall vara "med", Full känsla i dem, inga spänningar. men de skall inte röra sig. Sug på den.

Höstlik bra runda

Litet försök att tanka bild från Iphone. Gick hyfsat men hur centrerar man bilden?

Årets skönaste runda hittills. Det hade regnat rejält och oavbrutet under kväll och natt, såg väldigt grått och vått ut då man vaknade och tittade ut. Så jag hade banan helt för mig själv vid sjudraget. Vattnet hade runnit undan, tack Momir, och skicket på Kåbo blir inte mycket bättre.

Utrustad med tips från en youtubevideo "viktförflyttning bakom ryggen", så slog jag rätt felfritt. Lite kraftlöst, lite kort, men rakt med alla klubbor. 4 par, 5 bogeys. Inte årsbästa, men skönast. Svingen funkar och längdkontrollen på puttarna utmärkt.

Micke Lundberg fick nästan ingen tv-tid på viasatten trots att han ledde i timmar i tjeckien. Skandal.
Annars rätt rolig tävling det här i år igen. Bra startfält. Wyndham i USA är dock en gäspning. Bara en massa tråkiga amerikaner.

Sommar eller höst?

Så har de första gula löven börjat synas. Det är mornar då man önskar man hade handskar på. Man söker sig till solskenet, inte ifrån. Men än är shortsen på under morgonrundorna.

Det är morgonrundor på Kåbo som gäller. Lördag och söndag, vid sjudraget. Någon sväng till i veckan för 4-5 hål. Ingen 18-hålare sen i mitten av Juli. Lite synd. Har inte blivit av.

Svingen mår rätt bra. Har en vettig sving for dummies nu. Men det kunde vara lite mer tryck i järnen. Nyinköpt driver till slut, en Mizuno.
Närspelet är helt ok, så scorerna är anständiga. Ser fram mot KM.

Duger åt mej

Lite avslaget på tourerna. det roligaste på sensommaren var nog Norens stora seger på Bro Hof, en fantastisk tredjerond, och en sjukt blåsig sistarond, där han klarade 17. Till skillnad från många, som hade både 9 och 11 slag. Fredrik Jacobsson spelar riktigt bra på PGA, tog sin första seger, och Jonas Blixt spelar inspirerat, för att nå de 25 första på Nationwide. Tiger lyckas inget vidare, har bränt cuten i PGA champ's som spelas nu.

Socketfrossa, Majors....

Juli blev ganska sedvanlig, med en veckas kåbospelande på mornarna. Gick så pass bra att jag gick på tre över, vilket är ungefär så bra det går. Den rundan puttade jag i och för sig bäst.

Kämpar på med rätt rotation. Får inte riktigt till det. Skapar ett drag i vänstersida som nu ger tillräcklig kraft. Har funkat bra med relativt korta baksvingar. Har också kämpat med att rotera runt vänsterfoten.

Men armarna känns som om de lever sitt eget liv. Vet inte riktigt var de skall ta vägen. Slutade med att jag försökte köra rakt bak och sen rakt fram. Gärna med lågt, konstant grepptryck. Det känns mycket bra. Och då det gör det kommer socketen. Idag, under snabba 4 hål på lunchen.

Var ute på kvällen, lyckades reparera, gör ungefär det jag gjorde innan, men ser till att höger armbåge verkligen trycks mot höften. Ingen socket. Men lite "back to the old drawingboard..."

Annars har det spelats Majors. Rory kom igen efter genomklappningen på Augusta och vann US Open i stor stil på Congressional. Sedan, på Royal St Georges vann en annan Nordirländare i busväder, Stora Darren Clarke. Gick ledarboll med Dustin Johnson som var uppe jämsides men som slog bort sina chanser med, ja just det: En socket!

Nu har tre nordirländare vunnit Majors på ett par år, och il Padre Harrington vunnit tre strax innan. Och så många fler Irländare finns det väl inte som spelar golf än svenskar?

Håkans sving -> Börjar bli ordning

Antar att han heter Håkan, mannen bakom nicket h.kan på Golf.se's forum. Han är en av de mer svingteorikunniga, och startade en tråd kallad "rotation för dummies". Eftersom jag spelat dåligt hela året, flera socketsejourer beslöt jag att ge det en chans. Inte helt enkelt. Axlar som skall röra sig, höfter som skall vridas.

Ganska snart gav det resultat i rakare slag och inga sockets, rätt vackert så. Men att få en järnsexa att gå mer än 135 meter tog sitt tag. Hitta draget i rörelsen. Börjar få ordning på det. Rätt fokuserad på att få överkropp och armar att inte leva sitt eget liv....
Men fick nu i morse riktigt bra ordning på det hela, och för en gångs skull puttade jag riktigt, riktigt bra. Inte bara det att det BLEV bra, vilket det blev, utan dessutom bra axelrörelse, release och kontroll med tummarna.

3 över på Kåbos nia, tangerat personligt och årsbästa. Ska försöka ta mig till fler 18-hålsbanor, nästa vecka antagligen i Sörmland. Ärilas Östra? Förbaskat trevlig bana.
Nedan - perfekt att stanna till på väg hem från rundan och plocka en stor näve blåbär med sig. Blåbär med grädde och socker till frukost... najs.

Barsebäck

Då blev det dags att söka sig ut i stora golfvärlden utanför Kåbo GK. Drog ner till Barsebäck där den tionde upplagan av Speakers Corner Open spelades. Enligt aktuell ranking den bästa bana i Sverige jag satt tänderna i. Och tyvärr blev det väl mest att bita i gräset, rent golfmässigt.

För att ta det från början så flög jag ner till Bulltof... nej Sturup heter det nuförtiden, där en vänlig skåning med misstänkt sörmländsk brytning mötte upp och gav mej skjuts. Logi i ett litet radhus på anläggningen. Morsade på folk från Smygehuk till treriksröset som anslutit för eventet, och efter lite preludier så satte jag iväg med en genomtrevlig kille från Jönåker och en Barsebäcksmedlem med lågt hcp - kan man få bättre spelsällskap?

Masters course första dagen. Lagom varmt, soligt, kanske lite väl blåsigt ("det är ju stiltje", kommenterade den orkanluttrade medlemmen...). Ingen av oss var väl särskilt i slag, så många slag blev det... Men en skön upplevelse! De första hålen är väl lite sådär småtrevliga, men då man kommer ut mot vattnet, partrehålet över dammen, så visar banan sin skönhet och sina tänder. Magnifika hål seaside, grandios vy, och bollen ständigt tjogtals meter ute i ruffen till höger.

Även då man sedan dök in i skogen kvarstod det grandiosa intrycket. Hålen i stora, mäktiga rum bland stora ekar och vindpinade tallar. 17:e gäller ju för att vara sveriges vackraste hål.

Stojig middag i restaurangen, tidigt i säng efter en full dag.

Dagen efter - själva SCO. Spelades på Donald Steel. Tre trevliga spelkamrater, alla från mälardal, som tagit sig ned billedes, spelandes diverse banor längs vägkanten. Duktiga spelare alla tre, tyvärr visade sig inte mitt spel från sin vackraste sida, drivern helt omöjlig, så man fick kämpa med både spel och humör. Men jag sänkte femmetersputten för att slippa tresiffrigt...
Donald Steel var helt ok, men hade inte det där lilla extra som Masters Course kan visa upp.




Middag i konferensanläggningen och åter rätt tidig sänggång.




Skjuts tillbaka till flyget av den vänlige sörmlänningen, och det var Skåne för den här gången.

Players förbannelse o första 18-hålaren

Att vinna Players Championship verkar vara lika belagt med förbannelse som att bli "årets svensk" som var på tapeten för länge sen. Tim Clark, vad har man sett av honom? Henrik Stenson? Stephen Ames? Sergio har varit i putträsket länge, verkar till slut ha tagit sig upp. Tiger Woods... ?

Ofta brukar en stor seger, en Major inte innebära någon turbo för proffsens prestationer, man kan ju tycka att en som vinner en Major borde ha ordning på sin sving och sitt närspel. Men det är väl mycket runtikring kanske som får spelaren att tappa fokus. Kanske. Men Players verkar vara den värsta. Hoppas inte Robban vinner.

För egen del blev det första 18 hålaren i morse. 0630. Klar kvart i nio. Slog inte så illa egentligen, men hade inte riktigt timingen. Bara 25 poäng, klart sämsta rundan jämfört med niohålarna. Men det är skoj att köra de andra teerna, det blir ett helt annat spel. Och trevligt med en tom bana, även andra rundan. Det här, om det nu är någon annan som läser detta, är golf som det borde vara. En niohålare nära bostaden, bättre kan det inte bli, med en normal plånbok.

Ute med sonen i veckan, en kompis till honom och hans farsa. Roligt med sällskap men suspekt med en 9-hålare som tar två timmar.

Panchoslalom och en 55 min-runda

Har slöglott lite på Bubba och dom nere i New Orleans. Skulle aldrig våga spela golf i det klimatet. För mycket ormar och andra äckliga djur. Och antagligen för hett.

Här i Uppsala är det dock lite i kallaste laget. Handskarna på då man kör morgonrunda. Brände av morgonens sväng 7.20-8.15. Kanske lite i stressigaste laget för 9 även på Kåbo, men det var ett par panchos att passera. Som vanligt utan något som helst krångel. Gubbarna här är synnerligen duktiga på det här med genomsläpp. Slår den bra, då går det fort också. Längdkänslan i puttningen funkade inte, därför blev rundan ändå rätt medioker. På HCP. Lite snabbt vitsippsplock till frukostbrickan och sen hem. Förbaskat trevliga blommor, vitsipporna. Så här års.

Panchos ja... i onsdags försökte jag smita ut en kort sväng under lunchen, men panchoarna hade snott hela banan. Körde lite slalom mellan dem, de är rätt snälla ändå. Slog då ytterst bra. Svingen är överhuvudtaget riktigt trevlig nu.

Ska se om jag inte skall spela in Ballen-tinet. Karlberg och Noren verkar ju inte ha störts för mycket i sitt spel av chips i varandras bagar, tvärt om. Lite som engelsmännen som tråkar varandra friskt på Twitter.

Lösryckta minnesbilder från rundan...

Mannen i 55 årsåldern vandrar långsamt över green på andra. Jag står med händerna i kors på andras tee och blicken stenhårt fäst vid hans lunkande. Då jag cyklade upp mot klubben var han på första green. Här går det inte fort. Och tänker han släppa??

Han ställer sig bekvämt tillrätta vid sin boll, som hamnat i ruffen. Står länge över den och slår den i bunkern. Vandrar långsamt ner i bunkern. Slår faktiskt upp den riktigt snyggt. Krattar nooga. Står länge över sin putt. Missar....

Jag drar den givetvis långt till vänster. Han står en stund på väg till tredje tee, funderar på att släppa mej? Vandrar vidare låångsamt mot tredje då han ser att jag slagit snett. Jag drar också ner min pitch i greenbunkern...

Men han släpper faktiskt riktigt snällt på tredje, där jag lyckas få till en bra drive själv, mot alla odds. Så kan det vara.

Annika Sörenstams sving gillade jag egentligen aldrig riktigt. Den såg liksom rytmiskt kraftlös ut men gick långt. Och det är när jag slår så som det går långt. Det är på nåt sätt synd. Man vill trycka till den, men det funkar aldrig för mej. På 6:e fick jag till en sån drive, var bara ngt tiotal meter från att slå ner bollen i den bäck man vill slå ner den i...

Annars så var det inte mycket att hänga i julgran. Jo, vädret var strålande och rundan gick på 65 minuter. Kunde för första gången i år lägga ner handskarna i bagen efter några hål. Och sen var det skönt att avsluta rundan med en riktigt bra wedge som tog sig över bunkern på nionde. Missade birdieputten knappt, nog första gången jag kan skylla på spikmärke eller nåt.

Nu har det blivit 5 stycken morgonrundor i rad, från skärtorsdag till annandag påsk. Ett perfekt sätt att starta dagen. Och nu är det bara April...

Fjärde dagen i rad med morgonrunda

Lite kyliga mornar men väldigt fint väder ändå. Har varit på golfbanan från 7.00-till 8.00.
Vitsippstid. Och långsamt börjar träden spricka ut, och det spirar i markerna. Man får ha handskarna på sig vid starten av rundorna, men då man cyklar hem för att fixa frukost är det behagligt. Buketter med vitsippor står i fönstren här och var, de lyckas överleva cykelfärden hem i bagen på något sätt.

9-hålarna har legat på normala 70 minuter. Inga succeer, det har varit lite katastrofer här och var, det ena och det andra har klickat, men svingen fungerar i princip bra. Jämnt grepptryck, Hål6-känsla i överkroppen och låter höfterna styras av detta. Drivern mindre vrid, bara en release. Blir förvånansvärt långt, och med ganska lite fade.

Dagens negativa begivenhet var 5 slag ur bunkern på 4:an som verkligen grävts ur tufft i år. Men märkligt dåligt. Ställde mig på den tuffa bunkern på 9:an, där fungerade allt bra.

Såg Colsaerts vinna sin första seger på europatouren - i Kina. Han var tydligen så pass bra på att festa att han tar nästa vecka ledigt. Ett par intervjuer. Westwood som mest verkade stressad på Zacke, och sen Edfors som av naturliga skäl verkar mer med på noterna. Rätt skön kille, verkar det, inte så kaxig som han ser ut, men en bedrövlig göteborska, det har han...

Första nio, på mitt par, 70 minuter

Premiär den 21 april i år alltså. Nyss hemkommen från det betydligt mer försommarlika London. Men det var inte fel på Kåbo klockan 0710 heller. Inte en käft. Brunt är det fortfarande, men både blåsippor och vitsipport börjar titta fram. Momir var ute med sin greenklippare, och nån startade ett par hå efter mig. Så jag tog mig lugnt runt på 70 minuter. Najs.


Enda bekymret var väl att greenerna var sanddressade. Annars - hade inte rört en klubba på en vecka. Knappt puttat i år. Och allt funkade bra. Trycker ifrån marken med fötterna och vrider höft och axlar fullt ut. Jämnt grepptryck. En dubbel, efter treputt. Annars två par och resten boogies, helt OK säsongsstart!


Handskar behövdes, det var kallt på morgonkulan. Men knappast greenlagare

Det kommer en vår...

Känns som om allt startar sent i år. Jag har minnen av att ha slagit hinkar i mitten av Mars men det är kanske extremt. Nu är snön borta i alla fall, tussilagon har beskådats, liksom snödroppar och krokus. Första fläskkarreerna har grillats och cyklar har plockats fram ur garaget. Första fjärilen var en nässelfjäril.

Det finns inte ord för att säga hur skönt det är att vintern är slut.

Och så har de första två hinkarna slagits. Den första är ju alltid intressant, en hel vinters svingtankar, lite konservering av tankar från i höst. Det gick so, so. Faktiskt några sockets.

Det blev hem och snickra på sving, och andra hinken blev riktigt skaplig. Tror mig börja förstå lite var socketsar kommer ifrån. Tror mig.

Och Masters har slutligen, eh, avnjutits. Nåja. Antingen är man tvärtrött på slutet, eller så spelar man in och inbillar sig att man kan lyckas inte höra resultatet. Den senare strategin har jag övergett så det blev att avnjuta en mycket jämn sistarond blinkande, sömnig. Tiger gjorde en rejäl charge första nio av sistarundan, men puttade bort sig sista nio. Det blev två aussies som spelade riktigt bra. Småstöddiga pojkar, Scott och Day. Men mannen med tänderna spelade ännu bättre, Schwartzel gjorde inte mycket fel, birdie 15-18, med bra järnspel och fenomenal puttning.

Men jackpåtagning och sånt fick avnjutas i efterhand. 0530 på måndagen var det uppstigning.

Ännu en vår...

Långt, långt sen sista inlägget. Och det har inte varit just något att skriva om. Jag har inte slagit ett seriöst menat slag sedan i oktober, snön har legat djup i sedan i november.

Det har väl funnits några tankar på de svingtankar man avslutade förra året med, man har svingat lite, funderat. Och nu känner jag mig riktigt laddad, rangerna i Stockholm och Uppsala är på väg att öppna. Säkerligen tre veckor innan det blir spelat någonting på bana, men bara det, att få slå slag igen.

Det har smält undan ganska bra de senaste två veckorna och det är lika mycket grönt (eller snarare brunt) som vitt (grådaskigt). Ja, det är inte direkt den vackraste tiden på året, då snön har smält undan, men man vet vad som komma skall...

Lite golf har man väl glott på, men det har inte varit så upphetsande. Tävlingarna nere i öknen runt Persiska viken är njutbara, men i USA vinner bara en massa amerikaner man knappt känner igen namnet på. Det mest anmärkningsvärda nu, är väl att Tiger och Phil är förpassade till platsern 5 och 6 på OWGR, fyra europeer har tagit hand om topplatserna. Der Kaymer, den karismatiske(not) spelar stabilt och ligger först. Vinner tävlingar och ser inte så glad ut för det.

Men snart är det Masters, med Magnolias och Patrons och den ständiga kampen för att hålla sig vaken på söndagsnatten. Det finns en morgondag!

Kollar Mpumalanga

Sitter och kollar in Dunhill Champs från Leopard Creek. Det var roligare förr, då Zacke blev ditskickad. Han brukade låta särdeles glad just där. Ett par grymma zackar producerades. Minns följande "De berättade att det fanns en Spottkobra där uppe i ruffen. Jag ville gå dit och kolla. Men de sa 'det skall du inte göra, de är farliga serru'. Då gjorde jag inte det." Eller då han kom att prata om Randhawa. Berättade om då Randhawa och Chopra lirade. Härmade indiepladder helt underbart. Och han uttalade alltid namnet som Rarnrdawwa. Birdy namnam style.

Men Hallberg och Pulrik klarar sig rätt bra. Pulrik är riktigt trevlig som bisittare. Han liksom väldigt många av de gamla proffsen. Men det är klart, de har ju varit i rampljuset, vart trevliga i mängder av proams, och man föreställer sig att proffstillvaron ger rätt många pratskyldigheter. Hursomhelst, ganska trivsamt. Även om det inte är zackeklass.

Det här är vad man får av golf så här års. Visst, det finns skåningar, det finns dårar som spelar i snön och en del välbeställda som spelar i varmare länder. Men jag tror inte jag är direkt unik bland svenska golfare med att kunna gå 3-4 månader utan att röra en klubba.

Ska se om jag orkar släpa mig till nåt tält eller nån simulator ändå. Suget finns där.

Hete Rickards Blogg

Han har med en massa kul bilder (vem har tagit dem?). Man skall ju inte länka direkt till bilder och sånt så checka ut det på hans hemsida:

http://rikardgolf.com/

Morgon med Singapore

De är en tröst i hösmörkret. De här nya stortävlingarna från Kina och sydostasien som går nu i november. Perfekt, då man med tidiga pendlarvanor vaknar vid halvsex-draget och inte har någon Kåbo att åka till. Sätter man på viasatten och njuter av Singapores hamn, Poulters attityd och avundas Adam Scott... Fasen vet om jag skulle föredra den hettan före det här skitvädret.

Men sen lägger man sig och knoppar ett par timmar till och vaknar till lite mera golf. OK start.

Egna klubborna står nu undanställda i garaget, och jag tvivlar på att de åker fram förrän i mars. Kanske för att testa några provsvingar då. Men säsongen slutade ändå i någon slags tillförsikt. Känner att svingen starkt är på gång. Lektionen hos Jonas Lekman och eget bra tänk gör att det känns som jag lärt mig en del i år. Skillnad mot förra säsongens avslutning. 20 st sockets, som jag tog med mig till i år och 20 sockets till. Men nu vet jag inte hur man slår en sån längre.

Kanske man skulle hitta någon golfsimulator och träna lite? Vi får se.

Ölandstripp, Iphone, slut på säsongen(?)

En del talar om "finvädersgolfare". Jag erkänner - Jag är en sådan!

Framför allt det här med att ha kalla händer förstör spelet helt för mej. Kanske om man travade ut med de tjockaste minustiohandskarna på sig. Kanske skulle prova det. Men vi får se om det blir några fler rundor.

Finalen blev en sväng ner till Öland, och en god vän som bor där nere. Fredagsflyget ner till Kalmar och sen ut på vischan på östsidan. Det blev dricka whisky och ta det lugnt. Och två riktigt trevliga rundor. Solen värmde och gjorde båda rundorna trevliga trots att frosten sprakade i gräset på mornarna. Första trippen till Ekerum, det fick bli Långe Erik eftersom det var tävling på Jan. Föredrar egentligen Jan, men omväxling förnöjer.

Kompisen, som inte spelar själv, fick köra nya appen GolfShot till min IPhone. Den betedde sig lite, var lite svår att komma underfund med, men då han fått ordning på det hela fungerade det hela rätt bra. Man får avstånd mätta till bunkrar och greener, och avstånden stämmer väldigt väl. Hyfsad finess för att mäta avstånd på slag, men det är här jag saknar mest:

Det vore klart läckert att kunna plotta in alla lägen man haft under rundan för att kunna rekapitulera dessa lägen efteråt, få längder på slag osv. Det lär finnas appar som klarar detta, men jag är osäker på hur de fungerar.

Spelet flöt först hyggligt, och sista nio riktigt bra. Har en antisocketsving som bara tillåter mig att slå 80%, men det gick rakt. Sista nio på 42 och totalt 89. Godkänt.

Bäst var nog 19:e - terrassen utanför klubbhuset är alldeles fantastisk en solig dag som denna.

På måndagen blev det en sväng på Kalmars Gamla. Har inte spelat Kalmar sen ombyggnaden så det var lite spännande. En kallare dag, så banan kom inte riktigt till sin rätt, men det var ändå en trevlig promenad med en kille, som visade sig vara den lokale prosten. En man med temperament, men jag hörde ingen svordom. Alltnog, en riktigt hygglig runda, men svingen fungerade inte riktigt lika bra i kölden. Fick ta 95 slag.

Det blev en socketsväng som sagt någon vecka innan jag skulle iväg på långhelgen. På något sätt kommer jag outside. Nu var fixen att hålla vänsterarmen intryckt mot kroppen och vinkla vänster handled genom träffen. Ingen socket under resan i alla fall. Men allt en klubba kortare. Har vissa ideer på hur jag skall lyckas komma in närmare kroppen med vänsterarmen, har känts bra då jag provsvingat plastbollar ute på gräsmattan... har jag varit där förr?

Fin höstrunda

Femton grader varmt och soligt. En behaglig runda på sena eftermiddagen efter att ha slutat jobbet tidigt. Nio hål på 66 minuter. Gick ut ensam, passerade två äldre damer som släppte förbi vänligt. På näst sista hålet fick jag hänga med två killar i 30-årsåldern, varav en hade sin kanske tioåriga lilla dotter som caddie. Spelet engagerade henne inte alltför mycket, men det var kul att plocka bollar i dammen med bollhåv.


De fyra första svårare på fyra över. Sen funkade spelet bra och de sista fem gick på två över. Sex över och klart godkänt.

Kör kort, brant baksving och slap-hinge. Blir märkvärdigt långt trots den korta baksvingen och uppvridningen. Man undrar om det finns mer kraft att hämta...

Närspel normalt hyfsat. Från läget nedan, på sista hålet gick jag i alla fall i på två slag... (klicka på bild för att se bättre)

Dålig runda som blev bra.

Gårdagens mediokra sving gjorde sig påmind på morgonkulan. Sovmorgon, på banan vid 7.30. Rätt ruggigt, det var varma handskar som gällde hela rundan.

Lite störd av banarbetare, började med två dubblar och ett något oväntat par på trean. Först på femman kom jag på det - börja om. Dvs, jag kortade av baksvingen rejält så jag bara kunde fokusera på skaft och release. Funkade omedelbart. Hade greenträffar på 6-9, så nu är vi tillbaka i rätt hjulspår. Att sen puttningen inte var tip-top bekymrade mindre idag.

Austrian Open blev rätt spännande, omspel och det. Synd om Pelle Edberg, som spelat bra under hela året, men som verkar otroligt nervös på söndagarna. Inte konstigt då han inte har kortet. Man kunde se hans smärta skriven i hans ansikte då parputten slank förbi hål på 17:e. Inte för att det är så synd om de där tjommarna egentligen, men ändå.

Slap-hinge, Höstens färger och fula klubbor ...

Höstgolf nu. Märks både på egna rundor och på TV, där spelare har dragit på sig överdragströjor. Både Ryder Cup och sen Dunhill Links lär väl få en sugen på de brittiska öarna. Vore kul att spela golf där på hösten någon gång. Men jag skall i alla fall försöka ta mig ner till Öland för ett par dagars spel i något varmare klimat än Uppsalas.



Det egna spelet:

- Deltog i KM H45, blev tvåa. Första gången jag är med i något slags KM över huvud taget. Kul! Trots att det fick genomföras med en konstig kompensationssving för:

- Socketen. Som, som vanlig, kom inmarscherande ett par dagar före då jag skall spela något mer engagerande. Denna plåga hängde i tills jag fick tips om:

- Slap-hinge release. Eller överhuvudtaget om releasens läkande effekt på socket. Release och timing. Hade ett par underbara honeymoonrundor med detta, nu tillbaka på mer vanlig kapacitet, jag känner dock att denna release är ett nytt bra vapen i arsenalen.

Morgonens runda var rent trolsk. Soluppgång bland moln som färgades av morgonljus, dimmor bort över greenerna. Bara Momir var vaken, ute med sin gräsklippare. Och en annan morgongolfare, som höll på att träffa mig där jag stod på en för honom helt fel green. slog i dammen precis bredvid mig. Den hooken kan inte ha varit för go'.

Får som sagt kämpa mer för att få releasen riktig nu. Och synka in den med fotarbete. Närspelet funkade normalt, inga succeer men heller inget som direkt behöver fixas.

Tänkte avsluta med att presentera mitt set, kanske det fulaste i golfsverige. Kalla mej golfpunk:

Drivern heter "Rubine" och inköptes 1999. Mången medspelare har pratat om de metrar jag skulle tjäna om...

Träfemman är från ett set jag köpte 1985, Northwestern. Går aldrig sönder. Har inte hjärta att köpa rescue förrän den här går sönder

Järnklubbor, MacGo. Kopior av nåt. Inköptes 1998. Bara håller och håller.

Puttern är juvelen. Har spelat med den sen 1982. Köpte den då begagnad och lagad, av Sayed Cherif på Viksjö Gk.

Bagen matchar. Hade glömt tvätta klubborna då jag kom till första tee på Old Course för ett par år sen. Blev nästan utskälld av den caddie jag hyrde...

Fler minnen och bra golf.

Jag har faktiskt minnen från 70-talet vad det gäller golf. Men det var förbjuden golf. Inte golf på golfbana, utan på lämplig mark runtikring det kedjehusområdet jag växte upp i. Min första kontakt med golf. Från början på den plätt på kanske 100x70 meter som utgjorde allmäning på vår väg. Vi täljde oss varsin klubba, snodde golfbollar från Viksjö golfklubb och gjorde en 18-hålsbana. Över stock och sten. Det här spred sig så småningom till fler gator i närheten, och snart tog vi stora allmäningen mellan gatorna i anspråk. Här var det riktiga hål som kunde vara 70 meter långa. eller mer. Alla åkte in till NK i Stockholm och köpte en udda klubba, tror de kostade 50 spänn. Jag köpte en järnsjua. Kompisen köpte en spoon.

Sen var det mästerskap och matcher. Ända tills föräldrarna kom på att vi hade ett hål där det lönade sig att skära en dogleg genom att skjuta över en lekplats. De avbröt golfspelandet. Men intresset var väckt, och då jag hade sommarjobbat ett par år i gymnasiet fick jag råd att börja spela på riktigt och jag har inte ångrat mej.

Underbart att se Peter Hansson sopa i sjumetersputten i Tjeckien. Hustrun hade inte blivit glad för ett extrahål till, maten var klar. Vad vore Ryder Cup utan en svensk? Han har en myndighet i sitt svingande, tror aldrig jag sett nån svensk så säker i sitt långa spel.

Det egna spelet är helt tillfyllest! Jag slår bollen helt enkelt väldigt bra nu. Det blir enstaka "katastrofer", men allt färre. Och ingen del, bunker, puttning, närspel utgör något problem. Morgonrundorna på Kåbo går på HCP även om det blir lite katastrofer. Och då de inte blir katastrofer har det blivit riktigt lågt ett par gånger. Tre över på nio som bäst. Bra för en hacker.

Ballaste slaget nu är nog AK-driven, nedgreppad. Dessutom lågt peggad och med låg ansträngning. Låg bollbana, långa slag. Najs.

Antingen : Nog är det bra sunkigt att hämta sitt dricksvatten här

Eller : Tänk att man använder dricksvatten till att tvätta golfklubbor

Lite minnen från 80-tal (och en ok Kåborunda)

Jag har spelat länge, började 81. Tänkte det kunde vara kul att dra ett par stories från den tiden.
Spelade då på Viksjö GK norr om Stockholm, började då jag var 19, då hade jag sommarjobbat så pass många år att jag hade råd att börja. Inga soccermoms för mej, precis. Ingen i släkten spelade golf.

Sommarjobbade också den sommaren. Dagarna förflöt så, att jag cyklade 4 km till jobbet, jobbade, cyklade hem, tog bagen på ryggen, cyklade 6 km åt andra hållet till banan och gick förhoppningsvis 18 hål. På den tiden var det 30 i hcp man började på och då man fick grönt kort var det 30 fick man försöka lira på för att få hcp-kort och kunna ge sig ut och spela andra banor. Rätt tuffa bud. Men jag gick ner till 63 kilo den sommaren, lika lång som nu då jag känner mig relativt nerslimmad på 80 pannor.

Grönt kort var inte så högtidligt på den tiden. Ett relativt enkelt teoriprov, och sen fick jag gå bakom Sayeds stuga och slå 5 stycken spikraka järnfemmor, så var det klart.

Standard klädsel var sweater, träningsoverallsbrallor, lätt nedhasade bolasockor och Adidas superstar. Andra tider, det finns ju till och med (skitsnygga) bilder på Annika i jeans från då.

Skriver lite mer någon annan dag.

Idag, moving day, alla svenskarna över par på Irland. Får hoppas att Stanley lyckas bättre, han verkar ha plockat med sig lite bra form från Scandinavian mastersvinsten.

Morgonens runda (vanlig tidig 9-hålare vid 6.45 på Kåbo) helt ok. Dålig scoring första fyra, mest pga bunkerbesök, 6 över första fyra. Men sen gick det bättre. Par 6-7-8. Lekbergs grejer funkar allt bättre. En lektion är värd sitt pris om man tar den på allvar. Bra längdkänsla i puttarna också. Kul statistik - 100% fairwayträffar...

Bro Hof, ScM och dagens groda

Jaha, så var Scandinavian Masters igång på Bro Hof. Nystarten för En Svensk Stortävling på en världsklassanläggning.

Nåja.

Nu har jag inte lirat Bro Hof själv, passar inte min plånbok riktigt, men sådär helt himlastormande vet jag inte om jag tycker den ser ut. Som tourbana på TV betraktad. Det här långa vid sjön ser rätt häftigt ut, men annars verkar man plankat lite Sawgrass och annat.

Men visst, känns mer PGA än Kungsängen eller Bärseback. Blir nog bra.

Däremot är startfältet lite trist. Några strövis jättekanoner, svenskar och inte en europatourstjärna från utomlands. Jamie Donaldson och Robert Rock är väl förutom Osthuset bland de bästa, men inga Jimenezar eller Westwoodar.

Trist som sagt. Minns SEO, då man hade Ballesteros, Woosnam, Howard Clark, Torrance och dåtidens europakanoner på plats. Såg det på plats ofta på den tiden. Behövs väl ännu högre prissummor, och frågan är om veckan efter BO verkligen är idealisk. Visst, några från långtbortistan lyckas man väl locka, men kanoneuropeerna vill man se på en stor europatourtävling.

Men kul att Stanley lirar bra.

Levererar dagens groda nedan. Han (eller hon) ville inte flytta sig från green på Nyköpings Östra. Är det en groda, kanske är en padda?

Första 18-hålaren för i år blev det i alla fall. Gick halvhyfsat, några par blev det i alla fall.

Handledsrelease synkat med axlarna gick för det mesta bra, men ibland starkt dragna till vänster. Närspelet helt ok.

BO och lite fåglar

Heldagskoll på The Open. Kul att hänga med tidigt. De har visat Rock och Kjeldsen, som lirar bra. Kjeldsen är en behaglig prick, går omkring och ser småfinurlig ut. Min favvo bland danskarna. Även om Rats kanske kanske har spelat bättre senaste året.

Pulrik gör rätt bra ifrån sig som kommentator, men Fulke är en riktig klippa. Fast de lirar i en lägre division än Zacke.

Just nu går golvmoppen ut. Tävlar med Fowler i klassen mest förargelseväckande. Villegas har nån klippt i alla fall.

Men man måste ta sig dit igen. Nån gång.

I morse var första gången på månadtal som jag verkligen spelade 9 hål. På det sättet att jag förde score och så. Höjdaren var 2:an. Fick slå en halv driver - gick 190. Queer. Slår full driver 205, kanske. Men sen en strålande 10-meters och första birdien på tvåan på åratal.

Här är en birdie till. Ser ni honom i sunket? Ingenting man vill ta en kallsup i.

The Open och Ljuset i slutet av tunneln...

Jahapp så var det dags för BO på Old Course igen. Lirar i samma division som VM-final i Vuvuzelaland för mej. Större än Masters, då BO går på Old Course. Har man en gång varit vid R&A är det störst.

I skrivande stund ligger Big John 6 under efter 10. Var det inte på Old Course han vann? Minns inledningen av hans tal "I'm so damn happy...". Överläpparna blev stela som granit...

Det är ett skönt BO-minne förmej , här ett par till :

• Constantino Roccas monsterputt från Valley of Sin. Han blev så sjukt glad. Att han sen torskade i särspelet kom han aldrig igen ifrån, som jag minns det.


• Jespers ras de sista 9, då Orkanvane Texasbon Justin Leonard hanterade den starka vinden ännu bättre än Parnevik.

Fast de två största minnena är med samme man med 26 års mellanrum.

• Det gäller Tom Watson förstås. 1983 hade jag bara spelat golf i ett år, var helfrälst, bodde på banan, och var då med mina föräldrar i Deal, Kent. The Open visades på BBC, det visades inte mycket i Sverige på den tiden, jag följde faschinerad. På sista hålet har Watson 195 meter till hål och behöver göra par för att vinna. Watson plockar fram järnfyran. Kameramannen måste stått bakom, och lyckades fånga bollflykten perfekt. Det var absolut spikrakt mot flagg hela vägen, damp ner bara nån meter från hål. Första gången jag riktigt fattade hur bra de där killarna egentligen är, under stark press.


• Andra minnet förstås, då Tom står för inspelet på sista förra året. Behöver göra par. Massor har hamnat i den där bedrövliga slänten bakom. Jag tänker - "Han om nån vet väl att hålla igen". Men inte...

Bilden ovan är från cykelturen hem. Tröttnar aldrig på mitt pittoreska lilla kärr. Lägger på en till i slutet också. Plockade faktiskt lite blåbär till frukost. Ack ja, hösten är snart här och det...

Svingen har fått vila ett par veckor, utomlands med familjen. Har gått hyggligt ett par mornar nu. Ibland blir det riktiga duffar, känns som det mest är en timinggrej. Men gör mest bogeys nu, och har gått upp till att ha järnfemma som längstaklubba. Dags att plocka fram drivern och se vad som händer.

Men det är handledsrelease timat med en riktig rotation av axlar och kropp. Närspelet hyggligt.

En Ny Start eller Ta en Lektion

Det finns grejer som generellt är roliga att prata om, men tråkiga för andra att lyssna på : sina drömmar och sina golfrundor. Och säkert annat också.

Det finns en tråd på golf.se's forum, som heter "Dagens Runda". Undrar hur många som går in där för att läsa...

Och en blog, om man nu tänker sig att någon skulle läsa den, är väl inte heller lämplig att klottra ner med litanior över sin fade, hur hårda greener var eller annat sånt. Eller säg så här - det är en utmaning att göra sin golfrunda njutbar för andra.

Därför skall jag inte skriva om mina senaste rundor. Mer än lite.

Istället skall jag rekommendera alla swinghempulare att ta en lektion. Åtminstone om ni slår så många sockets som jag slagit de senaste två åren.

Vanligaste ursäkten : "Men då gör dom ju om allt". Japp. Och det är det som är häftigt. Jag gick, på rekommendation av en profil på speakerscornerforumet till Jonas Lekman på Sollentuna.

Han lyssnade tålmodigt på mina litanior, kollade min sving, ändrade lite uppställning och sen kom han med den Stora Swingförändringen:

Releasa handleder. Och en tillhörande övning. Jag skall inte trötta med detaljer.

Och det har fått mig att tänka MER på min swing än innan. Jag har liksom letts in på riktiga tankebanor. Inte nåt "nu har han börjat forma min sving", bara en push i rätt direktion.

Men den där övningen skickade verkligen ut mej på gräsmattan hemma med plastbollar. Jag kunde omöjligt slå ett slag med den där releasen på golfbana. Socketen blev bara värre. Men undan för undan började jag lära mig cykla igen. Fick lite bra tips också, och nu börjar det ge resultat. Jag har vågat mig ut på banan igen efter fyra veckor, och fastän järn-6 är det längsta jag vågar slå och med 3/4 swing så är det riktigt, riktigt roligt.

Väl använda pengar, en lektion.

Regngolf...

Kalla händer!

Hade tagit mig till banan, och hunnit nåt hål då regnandet började. Givetvis hade någon norpat paraplyet från bagen, så det var bara att gå där blöt. Men det stör inte mig. Det som stör är kalla händer. Finns det någon större svingförstörare?

Det finns ju tjusiga regnkläder från Galvin Green och allt vad det nu heter som kostar tusentals kronor. Varför, då man bara skulle kunna fokusera på att få grepp och händer varma? jag var genomvåt, men det störde inte golfen just. Men de kalla händerna. Gör något eluppvärmt, tunt, i handskväg och regngolf är inte störande.

Men det gick rätt bra ändå. Hade tre par på 7 hål i blötan, godkänt.

Socketkur, Liljekonvalj och poesi

Det finns en morgondag... efter regn kommer solsken... Och i morse lyste faktiskt solen över Kåbo. Och jag hade googlat mig till en socketlösning : att man skulle hålla vikten borta från tårna under hela svingen och vrida upp axlarna mer. Funkade genast, utan range. Inte en socket idag och hygglig bollträff. Lite dålig längd bara, och några dragna, men allt spikrakt. Närspelet var dock muggigt. Så scoren var rätt uschel, men jag är i himlen ändå. Ingen socket.



Det hade slagit ut en del liljekonvaljer längs banan. Det inspirerade mig till följande poem:

Då konvaljerna har slagit ut
Och skolorna går mot sitt slut
Då drar de ut
För att bråka med var snut
Och i busken få sig ett .....

Jag kallar den "Hotbild", tror jag. Inte så rumsrent och elegant, men det var i den formen versen kom till mig så det blev det det blev och så får det stå. Men jag gillar formen tror jag. Fem rader samma rim.

Nåja, för att uppväga, så avslutar jag med ett par bilder från cykelturen hem från golfen. Gillar de här ormbunksliknande historierna i den sista bilden, är vackra i solljuset. Någon som vet vad de kallas?

Den egna golfen... SOCKET

Tja, sen sist har det blivit några hinkar, sen några hål, sen 4 stycken 9-hålare på Kåbo.

Och det är samma visa som förra året, och som så många gånger förut. Svingen blir långsamt bättre. Sedan, ungefär samtidigt som jag tänker tanken "nu börjar det sitta" så kommer han. SOCKETEN. Varifrån?? Man gör inget annorlunda än de slag man slagit strax innan och som en blixt från klar himmel.

Nu hade jag läst Jack Nicklaus sex svingtips i Golf Digest:

• Huvudet bakom bollen
• Rätt grepp och jämt grepptryck
• Hållningen
• Vicka fötterna mot målet
• Inte fördröja release
• Balans som koll

Förnuftiga grejer. Och det lirade tills... Socketen. Det finns sen 100 tips på webben om vad det här med socket beror på och hur man kan bota. Men kan NÅGON förklara hur det kommer sig att den plötsligt dyker upp? Man slutar ju inte att vrida upp axlarna plötsligt. Eller hamnar fram på tårna. NÅGOT HÄNDER. Vad? Kommentera den som vet!

Nu skall jag krypa till korset och hitta en bra tränare i alla fall. Har fått en del bra tips från Speakers Corner om tränare på vägen mellan Uppsala och Kista, blir nog någon av dem. Men jag skall ICKE nöja mig med att få socketen fixad, jag skall ha en förståelse och en kur nästa gång den dyker upp. Må jag få detta av en pro, av tips eller av min eget huvud.

Men nu levererades det verkligen...

Kul att se att det gått så bra för svenskarna de sista veckorna. Förutom Robert Karlssons seger tidigare i år har det ju varit tunnsått med framgångarna, tunnsått med svenskar i Viasat-rutan i år. Men först går Fredrik Andersson-Hed och vinner sin första seger, man kunde se på honom hur skönt det var.

Peter Hanssons seger såg mer ut som en bra dag på jobbet, men det var ändå spännande, med omspel mot den skönsvingande Canizares(gillar hur den killen hamnar i follow-through, som en pointer som riktat in sig mot målet).

Det var än mer spännande i USA, där Scott bjudit in Jacobsson i slutstriden med en missad kortputt på 18:e. Jacobssons inspel mot 18:e trodde jag skulle bli bra, man sitter och tolkar kroppsspråket hos den spelare som just slagit. Och Jacobsson såg också helt oförstående ut då bollen blev längre än den birdieputt han behövt för omspel. Men han är rolig att se, Jacobsson, med sin oortodoxa sving, det vassa närspelet och allt mer ungdomligt rufsig ju äldre han blir.

Ingen svensk har varit lika stabil som honom de senaste åren vad det gäller att leverera topp tior i USA. Och nu är det tre andraplatser. Fjärde gången gillt?

Svenskarna på tourerna i år...

Hade bara en känsla av att det varit rätt lite svenskar i bild på Viasat Golf. Var lite kul att se Edfors igår. Vet att andra känner samma som mej, att det är kul att se svenskar spela. Så jag fick för mig att kolla bästa placering för svenskarna hittills på European och PGA:

Korea Fasth 9
Kina Edfors 4
Madeira Sjöland 11
Malaga Jonzon 29
Marocko Nilsson 7
Malaysia Edfors 7
Indien Andersson Hed 7
Dubai Stenson 8
Qatar Karlsson 1
Abudabi Hansson 11
Joburg Andersson Hed 44
Africa Edberg 8
SA open Jonzon 8
Mpumalanga Edberg 15

Mercedes Ingen
Sony Stanley 46
Bobhope Stanley 18
Torreypines Fidde 22
Riviera Fidde 75
Pebble MC
Mexiko Stanley 4
Phoenix Fidde 43
Match Karlsson R2
Honda Fidde 6
PuertoRico Bigdog 33
Doral Hansson 26
Transition Bigdog 8
Bay Hill Stenson 52
Shell Fidde 22
Masters Karlsson 43
HarbourTown Robban/Fidde 22
NewOrleans Chopra 16

Och visst, eftersom en svensk måste ligga typ femma för att få bild så har det inte varit mycket. Robbans seger förstås, men sen inget topp 3. Måste vara det sämsta svenska tourresultatet så här långt på året på länge. Men iofs så var det tunnsått med svenska framgångar förra året tidigt, men det ploppade in mycket sent. Våra golfgener vaknar inte förrän i juni? Hoppas det blir mer svenskt senare.

Inte en 9-hålare än...

Men det blev åtta på Kåbo i morse i alla fall. Har bara blivit två och fyra hål tidigare.

Två snubbar var på 4:an då jag gick av första green. Då de var på 6:an var jag framme vid femmans green. På kåbo är det nära mellan 6:ans och 7:ans tee så jag kilade ut på 7:an. Då jag gick i mål såg jag dem slå ut på 8:an. Undrar vad de hade för rondtid...

Men jag slog ändå ganska bra. Efter förra årets socketsjuka, som levde in i årets första hinkar har jag försökt att tänka mig tillbaka till basics. Läste bland annat Nicklaus utmärkta "tips från förr" i Golf Digest. Grejer som att ha jämnt grepptryck osv. Good shit.
Uppvridning är nog den tanke som förstör min sving mest. Att fokusera på uppvridning förstör allt av connection mellan underkropp och överkropp. För att man skall få med sig kraften av att man sätter igång underkroppen måste överkroppen vara MJUK OCH FÖLJSAM. Mjuk vridning äter x-faktor.

Vad blev det? fokuserade inte så mycket på score, men alla bitar funkade bra. Bogey i snitt ungefär, helt ok.

Åkej, jag erkänner att jag uppmärksammade att Maria Verchenova har fått en bra start i Marocko...

Betraktelse i midvinter

Det är idag tisdagen den 16 februari, och den senaste gången jag slog ett golfslag var den 11 oktober, alltså för drygt fyra månader sedan. Jag förväntar mig knappast att slå ett seriöst menat slag förrän i slutet av mars. Det är väl en ganska normal situation för golfspelare i Mälardalen. Låt vara, att det finns enstaka entusiaster som bedriver golfspel även i frost och snö, och att kanske några fler åker på en golfresa till något varmt land. Men min tro är att de flesta i Stockholmsområdet säkert har fem månader utan egen golf. Och jag tillhör då vanligen denna, min tänkta, majoritet.

Utan egen golf, må vara, men utan golf är jag inte. Jag följer spelet på europatouren, både via Golfkanalen och via leaderboards, jag läser de olika golftidningar jag prenumererar på, och där hittar jag näring och ideer till det egna golfspelet. Jag ser fram mot vårens golfspel med samma entusiasm som varje vinter sedan 1982, min första som golfare.

Kanske lite extra i år eftersom min säsong 2009 slutade i fullständig katastrof. Jag hade åkt ned till en god vän på Öland för att tillbringa några dagar med golfspel och stilla samvaro. I kallt och regnigt väder skulle detta golfspel inledas på Ekerum med min kompis som Caddie. Han är på grund av en skada oförmögen att spela golf längre.

Spelet flöt riktigt hyggligt fram till det 9:e hålet, där de två äldre gentlemännen, som dittills varit mina medspelare, beslöt sig för att dra sig tillbaka. Jag tvingades alltså spela vidare själv. Det gick riktigt bra ett par hål, innan jag slog min första socket. Som vanligt kom denna då jag fått något slags förtroende för min sving, och började släppa svingtankarna för att bara slå med känsla. Det kom fler sockets, och då de till slut var fler än de rena slagen så beslöt jag, på 15:e hålet, för att ta min Mats ur skolan, och där slutade golfsäsongen.

Det här kan verka nedslående, men det har mest gett upphov till funderingar.

Skall jag i år för första gången i stor stil anlita en tränare och låta denne skapa en stabil sving åt mej? Tanken finns där, men i och med att det skall springas Marathon i juni så tvivlar jag på att det kommer att bli av. I år. Utan jag kommer nog att mixtra på efter eget huvud. Jag har läst svingtips, jag har analyserat min sving mot dessa och har provsvingat en del ute i snön bakom garaget. Grannen har vant sig, tror jag.

Men så är läget nu. Man får fila på sin uppvridning, man får förundras över Sören Hansens likhet med en viss djurart och man får njuta av den sköna vintern med gnistrande snö.

Väntar fortfarande på Tigers reaktion på hans Blog. Får se när den dyker upp.

Han sa själv på intervjun att han slog den bra, men att puttarna inte ville slinka i. Själv tyckte jag allt att järnen inte hade den skärpa de brukar ha en sistadag. Ok att det var tufft för alla, men ändå.

Och JA, det var kul att han förlorade. Men i Masters håller jag nog på honom. Undrar om det blir en Grand Slam 2010...? Om nån nu mot förmodan läser detta, kom ihåg var ni läste det först... :)

US PGA Championship

Jaha vad känner man för det...

Eller rättare sagt : Vad känner man för Eldrick "Tiger" Woods egentligen? Alla jublar en massa, det blir dubbelt så många tittare då han är med, och... man själv tittar mer gärna!

Men på något sätt vill jag alltid att han skall misslyckas! Har alltid ogillat då det finns dominanter i en sport, Federer, Ed Moses, Usain Bolt.
Det skall vara öppet! Spännande!

Och det är väl det som gör Tigern så spännande ändå. Det är en kille med helt sjukt trevlig attityd, det jag ser av det han visar alltså. Vem Eldrick är innerst inne vet han nog inte ens själv, som alla andra. Men han verkar ALDRIG blase, överlägsen. Det är hela tiden underbar satsning, och han reagerar på resultat. Han ger underbara intervjuer och är väl den ende av de tourproffs jag hört intervjuer med som jag spontant skulle kunna tänka mig att spela med utan att känna mig stressad av personen. Det känns så tydligt att han inte kommer från nån direktörsfamilj som satt sonen i golflära vid 5 års ålder.

Med de här kanonerna finns det också ett hot. Nåt som är värre än doping. Att de skulle hålla igen för att det skall bli mer spännande. Som de Kinesiska pingisspelarna på 70 och 80 talet. Och lite så känner jag med Tigern. Det är sällan han springer ifrån som han gjorde förr. Men det är en känsla och jag tror absolut att det är tvärt om. Han om någon känns som en som verkligen vill göra det bästa hela tiden. Men det är nog bara så att det kommer man att känna...

Annars känns alltid US PGA avslaget. Säsongen börjar ta slut. Man är lite mätt på tourgolf(även om det egna spelet aldrig blir tråkigt). Jämför med Masters - det känns som ett säkert vårtecken. Ser redan fram mot Masters 2010. Med en Tom Watson i högform...

Länge sen... igen. En runda på Kåbo.

Lite egen golf och så...

Egen golf : Det är väldigt mycket roligare att BERÄTTA om egen golf än att höra på andras golf. Så det är ju en utmaning att lyckas skriva nåt här, om någon nu mot förmodan skulle läsa, som är intressant för en läsare.

Men vad är en blog? Både en dagbok för en själv och nån slax exhibihonism. Får se om jag själv kan tycka det är njutbart då jag läser det jag nu skall skriva om dagens runda!

Nio hål
Plats : Kåbo
Tid: 6.45 i morse
Väder : Blåsigt och mulet, men underligt ljumt.
Resultat : 7 över.

Kul att spela i blåst, då det inte är regn och rusk! Och man hyfsat har en sving man kan lita på. Lite punchade slag in i vind, beräkna fadar och lite så. Det var annars fridfullt. Inte ens Momir syntes till med sin singelklippare. De flesta blev nog avskräckta då de tittade ut genom gardinen... Trevlig runda.

Annars har den här säsongen gått från oklarhet till klarhet. I början var svingen inte alls stabil, men den har kommit. Ärilasvingen med drivern hoppas jag var sista pusselbiten. Det som ändå har varit bra är närspelet. Känns som om förra årets spelande på mer tuffa banor har gett en stabilitet.

I år har det blivit normal mängd greenfeespelande.

• Omberg, SCO, två mediokra/dåliga rundor
• Viksberg, en trevlig bekantskap. Rätt bra spel men dåliga drivar
• Saxnäs på Öland. Trevligare än jag minns den, mycket trevligt sällskap och hyggligt spel.
• Ärila. Årets Östra-runda. Drivern ur funktion.
• Viksjö - Höjdaren hittills! Kul spela gamla hemmabanan med en golfarpolare från den tiden som man inte spelat med på länge. Strålande spel 7 hål, sen tröttnade jag. Men 34 poäng var ändå årets bästa.

Annnars normalt många nio, tre och fyrahålare på Kåbo.

Lite egna anteckningar om rundan i morse:
Drivarna, kom inte riktigt åt Ärilaklippet. Men det är iden. Och de flesta drivarna var brukbara.

Järnen, lite otryggt slagna och resultatet lite så. Men sätt handlederna längst bak och avsluta med kroppen mot målet, med lugnt tempo.

Närspelet funkade på det stora hela bra. Viktigt att sikta in kroppen mot hål ÄVEN om det lutar lite.

Jaha, liten sammanfattning av vårsäsongen 2009:

Massor av niohålare på Kåbo. Sätter mig på cykeln och är där runt sju på helgdagsmornarna. Samma vackra cykeltur genom stadsskogen som tidigare år, önskar innerligt att det inte skall bli det sista. Damoklessvärdet hänger ju över Kåbo GK.

Men jag har sett blåsippstid ersatts av vitsipporna. Det blev några liljekonvaljerundor innan den stora kölden i Juni satte in. Först de senaste veckorna har det blivit något spelande, och nu är nästan midsommarblomstren överblommade.

Det har varit dålig sving i år. Tre, fyra olika, men nu har jag något hyggligt igång i alla fall.

Ankstjärten är där, svingen med ordentlig rotation runt ryggraden. Och nu senast, temponeddragning kombinerat med takeaway square vilket har botat skuret vänster/slice. Slog en hook idag, det var längesen...

Närspelet är bra nog i alla sina bitar. Börjar till och med känna mig bekväm med 60-gradaren. Sätt handlederna bara, och låt den smeka in under bollen.

Nu på slutet har det varit värmebölja. Gick ut sju i morse, inne strax efter 8, dyblöt av svett, trots att jag bara gick i t-shirt och shorts.

Bara två 18-hålare än, SCO på Ödeshög och en runda på samma bana dagen efter. En mycket trevlig och bildskön bana i gott skick. Synd bara att svingen inte kunde göra den rättvisa!

Jahapp, nytt år, ingen klubba rördes från november till mars. Och ändå har det börjat riktigt skapligt. Knallar runt på Kåbo strax under mitt par.

TRAGISKT NOG är Kåbo i högsta grad i farozonen! Politikerna vill bygga tennishallar och grejs, verkar lite onödigt så här mitt i krisen. Man har sagt att : Ni vet ju om att klubben finns på nåder. Men jag säger så här : Det behövs en golfbana på sydsidan av Uppsala!

Nord och väst har redan Edenhof, Salsta, Söderby, Upsala... Behövs inget mer vid Stabby.

Endast Kåbo finns på cykelavstånd för de som bor i Kåbo, Norby, Gottsunda, Sunnersta. Låt Kåbo GK permanentas! Mark finns ju. Det finns ju hela åkrar runt regementena, till exempel. kan man inte bygga vad man nu vill bygga där? Tjusigt att se Ångström från Dag Hammarskjöld, men är den marken så mycket mer värd än golfklubben? Byggnation där stör inget boende, stör inte folks friluftsliv. "Kronans mark"?

Svingstatus tidig höst...

(Typiskt läge på ettan)

Ja, det har ramlat på med Kåborundor.

Svingen har inte varit den bästa. Tappade det här med vänsterunderarmsrotation och axelvridning. Försökt lite med Ärilasvingen, ryggen mot målet, börja med fötterna och dra på. Funkaden någon runda. Nu försöker jag kombinera dessa.

Mjukt, jämnt tryck och lösa axlar ger bra start.
Vrid upp utan att glida, axeln in under hakan.
Härifrån fick jag bra drag på den.
Börjar med fötterna och drar på med "sexankänsla"...

Jaja, det är det här som håller intresset för golf lika färskt jämnt!

Åskådare till Scandinavian Masters på Arlanda

En golfares vedermödor, var det ja....

Jag lär skall ha skymtat i TV-rutan, iklädd träningsoverallsjacka och fransiga shorts, skyddande mig från regnet med ett IKEA-paraply. Ack ja...

Regnet. Transporterat horisontellt av hård vind. Varför är man inte hockeyfan?

Mina erfarenheter av att se europatour golf live, lite osorterat i den ordning jag kommer på det:

1. Gör det. Det är en himla skillnad mot att sitta framför viasatten. En helt annan närhet till spelet.
2. Följ en boll, med några som är tillräckligt okända, men spännande för dej. Så ser du bra.
3. Ta med frukt och vatten.
4. Räkna med att parkering både kostar skjortan och att det kan vara en bra bit att gå. Lämna högklackat hemma(Jodå, jag såg ett par damer trippa omkring i geggamojjan...).
5. Håll dig nära spelarna vid utslagen. Så du ser reaktionerna, känner spänningen.
6. En liten kikare kan vara käck att ha med sig.

Några bra hål

En runda på Kåbo på lunchen.... inte mycket tid att vinka på, så man fick kryssa sig fram mellan pensionärerna. Blev hål 5-7, sen tanter ivägen, så tillbaka och spelade 5-9. Sen hål 1 med cykeln med sig så blev det 9 hål.

Bra bite

För att inte ha rört en klubba sen förra helgen var bollträffen suverän. Inte en övningssving, perfekt drive på en gång. Slog alla klubbor bra. Vred axlar och roterade vänster underarm

Längdkänslan i puttarna var väl si och så, men en birdie, och sen ungefär lika många par som bogeys, that's it. Sugen på att lira fullängdsbana nu.

Kåbo börjar bli bra. Greenerna är riktigt fina, fairways med Kåbomått mätta bra. September blir kanon om vädret får hålla i sig.

Golfens vagga, del 1

Då var det dags.....
















Med tonvikt på "då"...

Det var i april som jag på skakiga ben ställde upp mig för det som blev den här pärlan. Spelkamraterna från tre olika kontinenter kunde bara njuta av en perfekt drive....

Men vi backar tillbaka till början av 2000-talet....

Min kära hustru gav mig då, på min jämna födelsedag i present att spela St Andrews. Fett.

Man skulle bara komma till... Brand i kök, nedlagda kontor, arbetssituationer, små barn....

Det dröjde till 2006 innan jag gjorde slag i saken. Då var tanken att jag skulle anträda denna golfens pilgrimsfärd tillsammans med en mer känd person inom golferiet som spelat måånga fler banor än mej. Vi kom överens om att försöka få starttid förbokad. Ett nålsöga, det gäller att skicka ansökan genast det datum i oktober året innan, och tyvärr, det gick inte.

Vissa funderingar fanns på ballots osv, men tiden gick och det blev oktober 2007. Nu hade inte min tänkta spelkamrat möjlighet, så jag sökte lite på vinst och förlust nån starttid under 2008, utan att speca så noga.

Och jag fick nu en starttid, sent i april. Tiidigt för mej, Uppsala öppnar banorna sent... Men ok, då - jag tackade ja till både Jubilee, som kostade skjortan, och Old som dessutom kostade byxbenet....

Fortsättning följer....

Morgonens runda

Oj, nu fick det gå tid igen......

Morgonens runda på ett stilla Kåbo. Cyklade genom skogen, fortfarande inga gula löv... men hösten står lite för dörren känns det som. Gick ut vid halvåttadraget och kom runt på timmen. Långsamma paret släppte förbi snällt som vanligt, även gamla paret.

Bra spel - För första gången på länge utan vind. Svingen funkar rätt bra. Har läst i Golf Digest om vänsterarmens rotation för att undvika "skopning", det funkar. Fri sving och rotera axlar så funkar det.

Puttningen också helt ok, bara hålfokusering, både vad det gäller längdkänsla på längre puttar och linje på kortare. Sikta mitt i hål!

Konstigt nog var J4 stabilaste klubban idag. Duffade några korta järn, fick inte in känslan av en fri sving. Bäst att börja om då det inte känns bra!

Drivarna väl ute i ruffen allihop. Bra bollträff, men jag får inte till balans mellan fade och underarmsvridning.

Dagens slag var järnfyrorna på 7 och 9. Liite medvind men inte mycket och båda 190 m spikraka.

Skärpning... Hela maj o halva juni.....

Så.. vad har det varit golfmässigt?

Kåbo varje helgmorgon. Rundorna har aldrig gått över 9 över och aldrig under 6 över... Lite konstigt att jag inte går lägre.

Driver - Bra träff, men fade/slice som jag inte kan kontrollera
Järn - Ganska bra. Vrider igenom axlarna. Försöker få ner tempot och komma upp i bra avslutsposition
Närspel - Inte tokigt. Har börjat använda 60-gradaren. Funkis
Puttning - Not bad at all

Borde gå lägre!

Som i morse
Par första två, trots sned j6 på tvåan - Säker på ettan dock
Sen en bogey efter skogsbesök på andraslag och trickslag från knepigt trädläge.
Dubbel efter trädträff (topp) och bunker.
Bogey efter bunker
BIRDIE - årets första!! Pressad J8 till metern
Bogey efter högerutslag
Bogey efter slicat utslag
Dubbel efter sned drive och TVÅ trädträffar...
Dock 7 över.... Redo för singelhcp!

Mellan hägg och syren...

Ja nu är den vackra tiden inne, vitsipporna börjar vara på upphällningen och liljekonvaljen har inte slagit i blom än.... Det är en fin tid att cykla till golfbanan på. Och med dagens väder, t-shirt från start, trots att jag gick ut på Kåbo 0700 var förutsättningarna de bästa.

Sen... gick det väl bara så där. Har haft ideer om höft och axelvridningar, gick halvknackigt från början, närspelet räddade situationen. Kom på att axelvridningen skall vara obehindrad, och att höger axel skall komma under hakan. Så gick det bättre. Närspelet ok. 8 över till slut. Med par på de två sista. Detta om spelet.

Paret som alltid är ute på morgonen var ute även denna morgon. Tar det lugnt och fint. Damen blev visst lite stressad då jag stannade för att hon skulle få slå ut. Väntade in en yngling på nian. en sån som var tvungen att vänta till de gått av green på nian. 285 meter.... Och det slog han. Kan man transplantera gener? Och föryngra dem...?

Alltnog, en rätt behaglig vandring i morgonsolen, och kan man tänka sig en finare väg till golfbanan än den här?

Golf i April - Kåbo och .... St Andrews!

April inleddes med snö och ingen golf. Snö - efter den varmaste vintern i mannaminne.

Det tinade bort lagom för att jag skulle hinna med ett par niohålare på vintergreener.

Planen var klar - Måndag 21/4 Jubilee Course och Tisdag 22/4 Old course St Andrews

Lördag den 18:e började jag slå s*ckets under sista kåborundan! Panik! Massor av s*ckets! Inte DIREKT vad man önskar så nära inpå. Raskt iväg till Uppsala drivingrange, och jeg hittede feilet.
Vred inte axlarna aktivt igenom träffen. Fick till en sving som fick duga........

Fortsättning följer....