Fredag kväll och lördag morgon i augusti

Mellanbanan. Fredag kväll, 20.10, i senaste laget. Väldigt blandat väder. Lite regn, vacker solnedgång, mor slutet efter nio lite skumt, men spelbart. Inga mirakel, inga katastrofer. En birdie på femman. Helt ok drivar, rätt dåligt annars. Ok, men ingen score, inga märkvärdigheter.

Mellanbanan. Lördag morgon. Det indiska paret släppte mej genast. Hyfsad etta, sen två värdelösa hål, svingen funkade inte alls. Men på trean fick jag till en benrotaion som fick de långa spelet med järn o träfem att funka. Drovarva funkade. Sista fem, två över!

Helt ok runda

Var vid mellanbanan 6.20. Tyvärr en fyrboll på ettans green. De spelade lyckligtvis så segt att jag kom om dem redan på tvåans tee.
Hade stått och klurat hemma med äppelkarten på om man kunde ha en lugn, mjuk genomvridning, funkade sådär. Några bra smällar med lite olika klubbor. På det hela taget hyggligt, bogeyspel. Vackert väder, skönt att det inte är så varmt. Samma trevliga pratstund med det indiska paret som alltid då de släpper igenom. 65 min rondtid och bara någon enstaka fluga.

Orm... Men annars trevlig runda

Ännu tidigare på banan, 6.20, vinnlade mig om att gå niohålaren hyfsat långsamt för att inte svettas och det funkade. Bara enstaka fluga, ingen broms. En väldigt skön runda, slog ganska bra med alla klubbor, handrelease och axelvridning funkar. Faktiskt under hcp, inget riktigt dåligt hål.

Dock, på 8:e tee, då jag skulle gå av så trodde jag först att det var en riktigt fet mask som låg på väg mot klubborna, men det var sicksackmönster! Skrek så halva banan måste hört. Fy fan vad äckliga de är, och jag måste ha varit rätt nära att trampa på den på väg till tee. Huggormsgift är INTE att leka med, skall ringa klubben, åtgärder måste vidtagas!

Flugor, bromsar och hetta.

Det här är ett inlägg för Februari...

Var på Mellanbanan vid 6.40. Kunde det vara tidigt nog för en behaglig runda? nä-ä. Önskar man kunde plocka med sig några av de här graderna till kallare årstider. Hett. Redan efter ett par hål dröp det om mig. Och vilka av skogens djur gillade det? Flugorna och bromsarna. Den utmärkta produkten "mygga" , som i och för sig luktar kemisk process, har hjälpt till att göra sommarkvällarna ljuvliga, utomhus till tolv. Finns nåt liknande som jagar bort deras större polare? Man blev helgalen på de där små surrande och bitande jävlarna, de bidrog i och för sig till att hålla niohålstiden nere. Runt 55 min.

Men spelet var hyggligt. Framför allt drivern är kompis med handreleasen. De längre järnen och träfem är också hyfsat med. Korta järn har jag inte hittat timingen med. Puttningen kan inte bedömas, det var flugor, flugor...

Första nio på Håmö, första i år.

Gick de första nio på stora banan Håmö för första gången i år. Mulet, skönt vid 6.45. Hittade inte releasen förrän på 3:an, de första två "inspelshål". Gick sen riktigt bra. Fina, raka utslag. Lite blandat med järn, men många bra. Kort fortfarande. Närspel ok. Lugnt och skönt, ingen framför, ingen bakom.

Dottern kollar Hoylake

Dottern, som annars mest kollar på modeprogram blev motvilligt fängslad av TV-sändningen från Hoylake. Men det var väldigt många kommentarer om spelarnas klädsel. Rorys kepa gick fetbort, liksom Tigers dojjor. Och så jävla snygg var inte Adam Scott, gammal gubbe. Fowler hade fått godkänt om inte för mustaschen.

Men hon hade rätt bra känsla för linksgolfen. Gillade att de inte bara slår driver, att de rullar upp inspelen och att de puttar från utanför green. Vem vet, hon kanske ger golfen en ny chans.

Morgonrundor på Upsala

16/7
Lite sen på banan, vid 7.30 ungefär. Lite väl soligt, ingen solskyddsfaktor. Började bra med en lång rak i medvinden. Men redan på andraslaget, wedge, kände jag att det inte satt. Sen lite trista outside- innare, men ändå hyggligt resultat. Kämpade för vänsterarm rak, dra med lats och handrelease, men det funkade inte riktigt. En socket till och med. Några lugna järnfyror funkade, och driven var inte katastrof. Givetvis en i dammen på fyran, trots rätt långt fram på andraslaget. Kanske tio över ändå. 6 godkända hål. Provsvingade efteråt, trycka på med högerfot i träffen?

18/7

Soligt och varmt, trots på banan vid halv sju. Gick 10-18 på Håmö. Slog hyfsat, men trodde det skulle gå ännu bättre. Dock, anständigt spel, utan större succéer. Många banarbetare, visade sig att det skulle vara kanonstart senare, men jag var tidig nog, fick köra lite slalom mellan gräsklipparna, men hade banan själv.

Nice med greenträff och par på 17:e.

Trist grej, körde på litet djur på vägen till banan. Känslan att köta över något levande är ingen höjdare.

19/7
Soligt och varmt. Mellanbanan vid kvart i sju. Började bra med stabila slag. Men på trean började outside innen. Försökte febrilt hitta problemet. Hade fått för mif att outside innen är relaterad till att axel, vänsterarm stannar. Men det var nog fel release snarast. Par på 5 och 7 i alla fall. Annar 5 bollar bortslagna på 6 hål...

Spanjorerna!

Riktigt sköna, toppspelarna från Spanien. Vill bara formulera detta. Bland herrarna, klart goa profiler. Larrazabal som vill, vill. Quiros i skägget som går omkring med ett småspydigt leende, Sergio med humöret, Gonzo och Rafa... Och förstås, den störste av alla, Jimenez, eleganten.

Och damerna, Belen Mozo, Recari, Aza... Inte att man ser såna kvinnor på de svenska golfbanorna.

Golfen verkar locka fram det bästa av spansk ungdom.

Trevlig överraskning i Majgrönskan

Bland det vackraste och mest magiska man kan se nu då grönskan är skir, kan upplevas vid vad som kallas växlande molnighet. Då ett moln tillfälligtvis skymmer solen ställer man sig i motljus vid ena sidan av en dal, ett fält, där man på andra sidan har lövskog. Då sedan solen kommer fram från molnet kommer träden, ett efter ett att gå från skugga till att skimra med ett nästan överjordiskt ljus.

Hade stannat vid Uppsala brukshundsklubb efter dagens runda, jag vet att det brukar vara vackert där, utöver Hågadalen. Hade kommit tillbaka från en överraskande trevlig 9-hålare på min nya hemmaklubb Upsala, på den bana som kallas Mellanbanan. Jag har aldrig gått den tidigare och måste säga att det var en riktig bonus. Inte alltför korta hål, till och med två korta par-5, skicket överraskande gott och framför allt är banan utlagd i väldigt spännande terräng. Att dessutom spelet funkade bra gjorde naturligtvis inte saken sämre!

Har spelat rätt skapligt nu ett tag. Mitt fokus är på den fart jag sätter i toppen av baksvingen och hur jag sen roterar genom impact med de olika klubborna. Lovande! Närspelet är helt ok.

Årets första runda, ny klubb - Upsala GK, Håmö

Tog bilen och körde milen bort till Håmö, Upsala GK, min nya hemmaklubb. Visst har jag spelat några rundor där, men det kändes lite vilset att komma dit som ny medlem. Killen i Receptionen tog dock hand om mej på ett bra sätt, och nu vet jag var jag hittar det jag behöver.

Man fick plocka bollar själv på rangen och jag slog en hink som var rätt sorglig innan jag kom på ett par grejor, och fick till en riktigt fungerande sving.

Stora banan är inte öppen än, "mellanbanan" var väldigt välbesökt,. så jag knallade iväg till lilla pay&play niohålaren. Inte tokig alls. Hål från 100-300 meter, rätt rolig layout faktiskt och slog den riktigt bra. Till och med en riktigt skaplig drive!

Folket verkar vänskapligt, de jag stötte på. Lite längre att köra än vad jag trott, annars bra.

Första för 2014

Länge sen...
Har inte bloggat sen i somras, och inte rört en klubba sen oktober (nåja, ett par provsvingar kanske). Men lite golf har man ju kollat, senast Bay Hill, där Every visade amerikansk rörelse efter segern, så är man bra sugen på att börja spela. Ska dra med mig klubborna till Kistarangen och se vad som händer. I regel brukar det fortsätta ungefär exakt där det slutade då man la undan klubborna. Vilket inte vore så bra. Men lite svingtankar har man, får se vad som händer.

Och nu har Kåbo GK lagt ned. Förbaskat, förbaskat tragiskt. Kommer att sakna cykelturerna på morgonen genom stadsskogen, stanna och plocka lite vitsippor åt hustrun på vägen hem från rundan. Det blir det inte nu, nu blir det Upsala GK. Stor fin bana. Kanske man uppskattar det, har ju varit med i såna klubbar fordom, och jag föredrar ju egentligen de små familjära.

Men hursom helst. Nu drar det igång. Får se när första riktiga rundan blir. Och så ser vi fram mot Masters om ett par veckor.

Inför US Open dag 4 och socketfrossan...

Då får vi se:

- Om Phil lyckas ta sin första US Open
- Om Tiger gör ett tokryck
- Om Stenson gör ett tokryck
- Om Lingmerth lyckas fixa en topp-10
- Om vädret håller i sig

Vet inte riktigt vad jag skall tycka om årets upplaga så här långt. Hålen såg häftiga ut på papperet, men det kommer inte riktigt fram i TV-rutan. Kan de inte börja använda mer grafik för att åskådliggöra TV? Känns som om det inte hänt så mycket på golffronten vad det gäller TV-sändningar de sista 10 åren. Nån grafik för att visa var spelarna är på hålet. OK, det finns, på Europatouren visas det ofta. Men varför inte också visa nån bild emellanåt på var de olika bollarna befinner sig?

Och det blir faktiskt lite småtråkigt utan birdies, alltid toksvåra lägen och så. Kul för US Open, men det räcker med de här svåra omständigheterna där.

Men nu har jag sovit lunch, det är FF, det finns kroppkakor i kylen och allt klart för kvällen!

Morgonens runda var modell ömsom vin ömsom vatten. Rätt härligt väder, precis på väg att börja regna, men bröt liksom aldrig ut. Stark start med bra långa järn och driver. Men de korta järnen har klickat de senaste rundorna och så även nu. så pass att det började bli sockets. Men gjorde en fix på det. Nån hade klippt greenerna väldigt kort inför nån tävling senare på morgonen, så alla puttar var för långa, men det fixade sig med utmärkt kortputtning..

Liljekonvaljernas tid.... och väldigt få svenskar på Wentworth

Är Liljekonvaljerna fridlysta i Stockholm? Snodde en nu på lunchen, i kravallförorten Kista där jag arbetar så blommar det. I Uppsala är de inte lika långt gångna. Men det är klart, det är ju Norrland, som de nere i Fjollträsk ser det...

Och till yttermera visso, nu är det:

Jaja, den var väl så där... Men lite tourer den här veckan: Det är inte många som är med på PGA-mästerskapen av toppsvenskarna. Men på Colonial dräller det av dem. Varför har alla svenskar övergett Europatouren nu? Man har ju alltid tjänat väldigt mycket mer flis om man är toppgolfare på andra sidan pölen. Varför har alla övergett nu? Det känns som om det bara är Norén som är stadig på europatouren av de riktigt vassa svenskarna.

Säsongen 2013 igång ¨på alla fronter

Säsongen har startat, även med eget spel på bana. Det har blivit ett tiotal morgonrundor på Kåbo hittills. Det började som det slutade 2012, med korta, höga fadeade slag. Kraschade med socketfrossa, och det var dags att ställa sig i trädgården och gnugga geniknölarna. Testade lite olika saker, har fått lite ledtrådar från olika pros de sista åren. Kom på att trycka ned "höger pectoralis" mot bollen, och sen låta axlarna lugnt rotera in, känna händerna glida in i bollträffen. Har haft en känsla av att höger axel har "ramlat ned" mot bollen. Nu i morse funkade det inte riktigt. Har lagt till ingrediensen att låta pectoralistrycket gå ned mot vänster fots insida. Känns bra.

Närspelet har  blivit hyggligt. En kombination av att känna målfokus, passiva handleder och jämn fart genom träffen verkar funka.

Bunker inga problem

Puttningen, lite svårt hitta känslan. Målfokus, release...

Annars har det varit tourkoll som vanligt, kanske lite mindre entusisastiskt nu. Tiger har nästan blivit tråkigt bra igen, vinner då han har segrarläge inför sistarundan som vanligt. 4 segrar redan, på inte så många starter.

Men i Masters klantade han till det med en felaktig dropp efter att ha träffat pinnen på 15:e och gick i vattnet. Tror snacket efteråt stressade honom, även om han inte blev diskad. Nu blev det väldigt spännande istället, till slut stod Adam Scott som en mycket lycklig segrare.

I svenskväg har det varit David Lingmerth som lyckats av ungtupparna, två andraplatser, hotade faktiskt Tiger lite i Players, ingen blyg kille, bra!

Jacobsson, Hansson, Stenson har spelat ganska bra.

Tyvärr så väntar grävmaskinerna precis runt hörnet, delar av Kåbo skall tydligen grävas upp, oklart när under året. Men vi skall tydligen få lira 9 hål på något sätt hela året i alla fall. Man får njuta medan man kan!

Det är väl ungefär så det har börjat.

Brandt Snedeker

Första intrycket, eller de första intrycken man får av en person... svårt att ta sig förbi dem. För mej i alla fall. Det har ställt till bekymmer, man har snabbt fått förutfattade meningar om kollegor på arbetet, personer man träffar runtomkring, som visar sig vara felaktiga. Men många människor, som jag gillat instinktivt vid första träffen för decennier sedan har aldrig svikit intrycket då man umgåtts senare under åren.

 Det är väl lite knäppt att få ett intryck av någon som man ser spela golf i en tävling, men det hjälps inte. Jag får det. Jag ser väl på alldeles för mycket golf egentligen, och man får ett intryck av de som spelar, man ser dem ju rätt ofta, de som är bra.

 Och jag får erkänna det, första intrycket av den nordirländske världsettan var väldigt negativt, han gav ett kaxigt, bortskämt intryck, något som visat sig vara en av de missar första intrycket gör. Killen verkar rätt lågmäld och ödmjuk då man hör honom i TV. Men han kom inte till Nordea Masters...

 Brandt Snedeker gav tidiga intryck som var raka motsatsen. Visst, Alfred E Neumann fråm MAD, men killen spelade fort, verkade säker utan att vara kaxig, och han såg trevlig ut. Och då blir jag lite så, det där är säkert fel, han är nog en skitstövel egentligen. Killen har ju spelat väldigt bra golf ett tag nu, är i toppen av varje tävling, så han har ju synts mycket. Tänkte att jag då skulle snabbgoogla fram nåt på honom där han är en skitstövel på nåt sätt, men det jag fann var sånt som detta:

Länk till nån Nashvillehemsida

 Visst, kanske tillrättalagt, men stämmer det så är det ju svårt att tycka illa om det. Och ingen kan väl tycka illa om tempot han håller då han skall få iväg en golfboll. Inga långa preludier här:

 

Jag får nog säga, om jag skulle få den där frågan nån gång om vilka man skulle vilja ha med i sin drömfyrboll, så är Alfred E en klar kandidat.

Vad har varit ballt sen sist...

Jorå, det blev en liten lucka i rapporteringen här, får se om vi kan göra en lista på highlights sen i juli då sist publikationen (ja, förutom den nyss, då), blir nån slags omvänd kronologisk ordning från nu  :

• Peter Hansson lyckades hålla golvmoppen stången i Shanghai. Moppen knaprade in de sista hålen med fantastiskt spel, Peter hamnade i trubbel med pluggad boll nära sista green, men det gick vägen. Perfekt söndagsmorgonsunderhållning, trots att dottern tryckte på för att få kolla på Icarly. Hon blev faktiskt motvilligt faschinerad av det program som höll henne från hennes kära Highscoolunderhållning.
• En Monstruöst spännande Ryder cup på Medinah utanför Chicago, där jänkarna spelade väldigt inspirerat, kanske främst Lefty/skum-Keegan, men de Europeiske vände och jag och sonen tjöt i högan sky och störde familjens kvinnors nattsömn
• Rätt många svenskar kom igen bra till hösten, förutom Peter Hansson, som vann både i Shanghai som sagt ovan och dessutom i Holland. Även Noren, Yx-Karlsson och Stenson har åstadkommit topp-tio-placeringar. Men mest spännande kanske de unga kanonerna, Jonas Blixt som i sin rookiesäsong vann i Californien, och Kristoffer Broberg som exploderat på Challenge tour, och så när vann den. Blir spännande nästa säsong att se om Kristoffer kan skeppa ut det fina spelet på stortouren. Inte alldeles givet.
• Jag gjorde årets slag på Ölands golfklubb. 37 meter från hål, 60-gradare, hålet kort vänster med en stor kulle till vänster om green. Beskrev för medspelarna exakt den punkt på kullen jag var tvungen att träffa för att bollen sen skulle rinna ner mot hål. Träffade exakt den punkten, och bollen gled inte bara ner MOT hål, utan I hål. Publikens jubel.

Sista rundan (?) för i år

Japp, länge sen jag skrev något på den här bloggen. Tar lite om egna golfen först, sen nåt mer allmänt.

Sista registrerade rundan var 29 september. En skaplig runda på Kåbo. Slog sen inget allvarligt menat slag förrän idag, då det klarnade upp efter allt regnande som varit på senaste tiden, och jag tog 6 hål på Kåbo. Fruset, solen värmde bara upp grässtråna. Vintergreener. Kallt om fingrarna, det var 4 grader varmt, solen värmde lite då den kom åt. Slog faktiskt rätt skapligt, det man gått och grunnat på under denna golffria månad visade sig vara bra saker.

Men låt oss backa till höstkanten. Säsongen innan hade varit - höga, korta fadear. Har varit modellen i flera säsonger nu, tråkigt, tappar framför allt längd. Beslutade mig för att ta en lektion för Marlene Hedblom på Bro Hof. Inte bara för att hon är snygg...

Det blev lite - hon ville ändra på allt!

Är snarast mer förvirrad efter än före lektionen. Men det går rakare och en aning längre. Budskapet var rätt mycket rak vänsterarm , närmare bollen, bollen längre tillbaka i stancen. Känns hur obekvämt som helst.

Sen har jag tragglat på lite. Blev ett par rundor med en polare på Viksjö och på Upsala, inga succeer. Sista 18-hålaren var i mitten av september nere på Öland, Ölands golfklubb tillsammans med en polare som bor där nere, han körde golfbil som caddie. Vi hängde på två unga tjejer, och det blev en rätt trivsam runda i vackert väder, god stämning, låt vara att min golf behövde några hål på sig. Men decenniets slag slog jag. En wedge från 37 meter. Var tvungen att träffa en kulle bredvid hålet och låta bollen rinna ner i hål, sagt och gjort...

Får se om vi kan tänka några goda tankar under vintern. Kanske till och med slå några slag på någon frusen bana, i något tält eller nåt så får vi se om det kan bli lite längd under nästa säsong.

BO och Adam Scott

så här sa tydligen Ernie till Aiken för ett tag sen, enligt http://www.theopen.com/en/News/LatestNe ... erest.aspx , en jäkla snygg artikel förresten.

"Ernie was talking to me at the end of last year when we were flying back from Dubai together. He told me one very good thing – forget about top 50 in the world, forget about number one in the world, because it doesn’t really mean anything. He said what means something is winning tournaments. You’re remembered for winning golf tournaments, not for anything else.”

Rätt jämfört med top 50 (Luuuke) men den sista meningen stämmer inte. Den tävling jag mest kommer ihåg Jack för är väl Masters 86, men som god tvåa är allt "the duel in the sun", och där förlorade han. Hade totalt glömt att Scott vunnit Players, men att han torskade igår kommer man glömma sent. Vad minns man Van der Velde för? Monty och Mickelson på Winged foot? Det kommer säkert att svida, men det blir ändå ett minne för Scott.

Jag minns mina förluster lika väl som mina vinster, stora som små. När en gubbjävel gav mig pliktslag på sista hålet, då jag äntligen skulle lyckas gå på de magiska 30 (Hcp-gränsen då jag började spela 1981), då jag slog bort mina chanser att vinna H45 KM med en socket som hamnade i ett grusgrop. Att förlora kan vara minnesvärt.

The Open dag 1

Tiger Woods
 -------------
De där kirurgiska järntvåorna som drev ut både Roses och Sergios spoons var underbara. När han är på är det nu, liksom då, en sån skärpa. Ett sånt sting. Får se om det håller i sig. I referens till en tråd på everythinggolf.com - allt är sannerligen inte glömt! Hans strul ger alltid en eftersmak då man ser honom. Låt vara en eftersmak av blandad kompott, om man skall vara lite ärlig.

 En sak är klar, ingen golfare väcker känslor som den mannen.

- Visst har han förstört för sin familj, och att hon är svensk...
- Nånstans är man lite avundsjuk...
- En dotter till en Journalist och en Sosseminister måste vara den sämsta tänkbara att vara otrogen mot. Elin gav honom sina fiskar varma förtjänstfullt.
- Lite grann gör det honom intressantare att se nu än då. det och att han inte är så överdjävligt bra länge. Se golfmaskinen 2001 var sådär, nu är han intressantare.
- Men när han är på nu är han fortfarande bäst.

 Summa - tigern är mer sevärd än någonsin.


 Banan
 -------
Tja... Den är väl svår. Men rätt profillös. Gillar inte riktigt det där med att skapa hål med bunkrar. I den omfattningen. Visst, the road bunker på 17:e på Old, och den där jättebunkern på ett av sluthålen på Portrush, old nelly eller molly eller vad den hette var läcker. Men här är det för mycket bunkrande. Och att den är inträngd mitt inne i stan sådär. Lite charmigt på ett sätt, men...

 Tom Watson
--------------
 Det är väl för att man själv har sett sina rynkor komma, för att man själv känner den egna förruttnelsen och förestående bortgången som man vill se honom bekvämt klara cutten. Gillade inte Watson sådär värst då jag följde tourerna på 80-talet. Men hans inspel till sista green 1984 i BO, som jag såg på TV i England, 200 meter spikrakt med en järn, det var väl första gången som jag riktigt fattade hur bra de där killarna var...

Ljuset i tunneln... Igen... Och lite blåbär

Har varit nere i Socketträsket igen efter att desperat ha försökt få upp längden på mina slag. Back to the old drawingboard, dvs plastbollarna i trädgården. Denna gång, Lekmans halvsvingar för att hitta releasen, funkar utmärkt med plastbollar. Hittade släppet i axelpartiet parallellt med händerna. Just det här "släppet" är en speciell känsla. Går den att konservera? Gick nio hål vid sjutiden, varav sju med bogey eller bättre, känns kanon efter socketfrossan! Efter rundan, en skön känsla av tillräckligt bra spel. Plockade lite blåbär till frukost, peggpåsen kom väl till pass:

Underbart är inte kort

Morgonens kåborunda förtjänar ett antal omnämnanden

1. Totalt vindstilla
2. Myggkoncentration ca 20 st/kubikmeter. Jävligt aggressiva.
3. Stod man still 5 sek blev man stucken.
4. Fem skurar på 9 hål, paraplyet upp och ned.
5. Slog en perfekt träffad drive 159 meter
6. Slog en annan 210 meter. Då jag inte slog enligt skolboken
7. Slog järnsex 125 meter. Väl träffad. Enligt skolboken.
8. scorade rätt bra, men faan vad tråkigt det är att spela sån golf....
9. Nu är det nästan kul med närspel, där får man slå som det känns rätt.
10. Helt solokvist på banan, bara Momir vaken, pigg och glad på sin gräsklippare
11. Väl infettade läderskor är bättre än gummistövlar.
12. Kåbos greener är fantastiska nu, Momir måste ha ett trollspö i gräsklipparen.
13. Ingen socket! Yes, yes, yes
14. Men så länge slaglängderna är som de är får man hållas på korta Kåbo. Kan någon berätta hur man får KRAFT med det här "svinga nedifrån och upp"?

Midsommargolf

Spelat mornar och kvällar. Går man ut vid 20.00 är det lagom med folk och härligt ljus. Tyvärr spelar jag så pass dåligt att jag inte riktigt kan njuta. Sockets ibland. Tunna fades. Och framför allt, dålig längd. Närspelet sådär. Slog socket på ett par längre pitchar.

Men det finns bra saker. I princip slår jag ändå bra. Har fått på ett par riktigt bra drives, som behagat gå framåt och rakt, istället för upp och höger. Axelvridning, höftvridning funkar. Två birdies på nio hål är ändå inte dåligt.

Nu inne på att det är fotarbetet som behöver förbättras.

Skitförbannad, men nu går det lite bättre...

Molnen hopar sig, ruskväder på gång

 Jag har spelat på helgerna. Kanske inte så mycket som jag skulle önska, det har blivit någon niohålare per helg, och några ströhål... Roterar och har mig, och nu träffar jag bollen anständigt. Men fadeat är det och kort är det. Scorerna är inte de man önskar sig. Jag kämpar på...

 Det är dags för en lektion snart, frågan är hos vem? Marlene Hedblom på Bro Hof kanske? Hon skall ju vara bra på att få längd i slagen och det är det jag saknar. Får se.

 I morse fick jag som ungarna kallar det "agrodamp". Kåbo har ändrat spelföljden, så att det femte hålet har blivit det första. Utan att gå in på detaljer innebär det att det är väldigt svårt att smita ut och spela bara 4 hål eller 5 hål. Det finns en falang som inte gillar det, en falang som inte skall jobba tills de blir 75... :( Men det visade sig att ändringen bara är temporär.

 Vad betydligt värre är.... Kåbos existens, som har varit högst eventuell under många år, kommunen vill åt marken, är ännu mer eventuell! Skriver på listor, skall försöka bråka.

 KÅBO GOLFKLUBB BÖR BEVARAS!!

Sving, sving...

Socketen ligger där i vassen och lurar. Den är som en ond gädda som ger mig ett tjuvnyp så fort jag inte tänker svingtankar, utan mer koncentrerar mig på målet. Det värsta just nu är att då jag svingar "som jag ska" så går det rakt men kort. Jag vill att det skall gå rakt och långt. Jag vill, jag vill, jag vill... Fly mig en tränare som kan berätta hur. Också kanske lite specifikt : Då man lägger på kraft, hur får man den till att låta bollen gå LÄNGRE istället för HÖGRE? Jag får faktiskt känslan av bra bollträff då jag träffar med drivern, men det blir samma längd, bara längre carry. Att slå hårt och lågt, hur gör man, tro? I alla fall : En nihålare på Kåbo på fyra över i helgen. Inga märkvärdigheter, slog bara inga dåliga slag direkt. Ingen del gick dåligt, inte så där vidare värst bra heller. Det är då man undrar vilket HCP man är kapabel till egentligen. He he... Tja annars? Rickie Fowler vann för första gången, det kanske var det mest anmärkningsvärda på tourerna. Jag sket i golfen på TV för en gångs skull det blev mer Ronnie the Rocket och The crucible. Jäkla bra TV-sport, Snooker!

Golfspäckade mornar

Gillar verkligen det här, med att europatouren sökt sig till bortre Asien. Har haft ett par strålande starter på dagarna den här helgen. Eftersom jag är en Uppsala-Stockholmspendlare så vaknar jag alltid tidigt, och nu plockade jag med mej tidiga morgonkoppen kaffe och kollade Wiesbeger i Korea. Cool bana. Och de såg rätt relaxade ut där de satt på filtar bredvid banan och picnicade, Koreanerna.

Sen, framåt halv sju hänger man på sig bagen och cyklar bort till Kåbo. Nio snabba på en låt vara lite tufsig men dock tom bana. Skriver lite om rundan inästa inlägg, ska försöka få in bilderna från fulmobilen.

Sen hem, kolla de sista hålen, Wiesberger kunde defilera i mål, en snabb dusch och sen upp till frugan med morgonteet. Så skola en dag inledas, så sant som det är sagt.

PGA NATIONAL

Ankomst:
Dök upp här i Bara igår. Soligt, kalla vindar. Trevligt mottagande i det onekligen pittoreska klubbhuset. Ett litet Glimmingehus mitt i landskapet. Innan en god middag slog jag en hink som inleddes med fem riktigt bra smällar innan socketen drabbade mig. Som alltid inför en runda som man bryr sig lite extra om. Inget som gick att lösa resten av slagen var socket. Men det blev ändå en trevlig middag i vacker solnedgång bort emot Malmö och Öresund.



Morgon:

Vaknade då naturligtvis vid sex. Och hade ett lösningsförslag på socketen. Ingen var vaken men jag gick ut i snålblåsten och lösningen verkade vara en fungerade sådan. Har nu klämt i mej en stadig frukost här i den trevliga matsalen och skall snart ut.

Rundan på Links Course:
Soligt var det, men den väderfaktor, faktor överhuvudtaget, som påverkade rundan mest var blåsten. Elva sekundmeter och iskall. Totalt soprent på banan förutom mej, fick söka lä efter varje hål.



Hade inga förväntningar efter alla sockets på rangen, spelade förvånansvärt bra. Ingen distans i slagen, det duger inte svingstatusen till, men kunde hantera vinden, och speeden på greenerna var sköna.

Riktigt hur banan var, design och sånt kan jag inte säga, min sving och vinden var alltför stora faktorer.

En rejäl öl efteråt, och sen en tupplur.

01.53 måndag morgon

Lite avslaget. Hansson kom aldrig igång. Kunde han inte fått i NÅN putt de första nio? Inget momentum. Visst, trea, bästa blabla men ändå. Det hade behövts för svensk golf.

Dock - Visst var det häftigt med Bubbas hook från skogen på tian, andra omspelshålet. Osthusets putt som nästan gick i. Och de amerikanska tårarna. Som i Bubbas fall känns helt ok.

Read my lips...

Hansson och Mickelson i ledarboll. Jag upprepar. Hansson och Mickelson i ledarboll, sista dagen på Masters. Vilka rundor av båda. När puttade en svensk så senast? Bästa rundan av en svensk Och Mickelson-Magin var där, de sista nio. Riktigt ordentligt. Underbar lobb på 16:e. Och ett grymt inspel på 18:e. Och allt inspelat...

Vaken mitt i natten...

Den enes död den andres bröd light, utan att den andra dog alltför mycket:

Stenson på 18:e i natt. Hade följt leaderbord från första dagen av Masters med förtjusning, Henrik i ensam ledning, slår på tv:n och får se Stensons 18:e. Får lida med honom.
Boll i skogen
Boll på barr
Socket
För långt inspel
Missad chip
Treputt.
En god och humoristisk vän brukade kalla 4 över för en bofink. Tack för kvällsrysaren.

Har faktiskt slagit lite range själv, och min start i år, vilken lär bli PGA National, blir kanske inte helt bofinksfri. Det var väldigt många slag som var väldigt mycket höger. Det som funkade var det som Jonas Lekman på Sollentuna gav mig som hemläxa: korta baksvingar och korrekt release. Märkvärdigt hur långt man kan slå med kvartssving. Nu försöker jag lägga på lite axelvridning på det. Går det så går det. Det är årets motto på banan.

Inte rört en klubba sen...

... i morse. Några provsvingar. Men inte ett seriöst slag på range eller bana sen november. Man är ju inte född på en slug breddgrad, precis, då man fått det här golfintresset. Nu har det varit segare än vanligt, jag har en axel som bråkar, nån slemsäck som smärtar då jag svingar. Lite smärtstillande, ortopeden har gett mig ett rehabprogram, vi får se.

Men sugen är man. Sitter just nu och kollar på sistaronden på Copperhead, Florida. Furyk och Goosen går ut i ledarboll. Tidigare i eftermiddag såg jag Quesne, en ung stilig fransos överraskningsvunnit på Aloha nere på Costa del sol, en bana som såg fantastisk ut.
Trevlig sändning, även om inga svenskar var ens i närheten. Zacke och Pulrik är en combo som funkar, även om han blir lite virrigare, år från år, Zacke. Men fortfarande så behaglig.

Joakim Lagergren. Den ende svensk som satte någon slags prägel på rundan, kanske en av de få ljuspunkter bland de kommande herrsvenskarna på touren nu. Känns långt borta, de år då det spelade 5-6 svenskar på USA-touren och det var snarare regel än undantag med nån svensk bland de främsta. Visst, fortfarande har vi Hansson, Jacobsson, Noren. Men återväxten... Vore kul om nån av Blixt, Floren, Sjöholm kunde få nån rejäl framgång. Eller varför inte den här nye lagergren?

Mitt förhållande till Retrogolf

Plus fours. Gamla golfklubbor med hickoryskaft. A gentleman carries his bag. Wodehouse.

Det här har ju blivit på ropet. Tävlingar i retrogolf. Hela baletten med tidsenlig klädsel och så vidare. Folk lyckas få tag på klubbor med hickoryskaft, gamla guttaperkabollar. Eller till och med fjäderbollar? Jag har själv aldrig varit med om detta, så jag vet inte exakt hur det går till. Mer än vad jag hört om och vad jag läst i golftidningar. Den enda kontakt jag har spelmässigt är väl mitt set McGregor Tourney som jag köpte begagnade och väl slitna i början på 80-talet då jag började spela det här spelet golf som första person i släkten. Det var riktigt trä i de träklubborna. Persimmon? Ingen aning.

Och just det här som jag skrev i stycket innan, att jag var först på plan är rätt signifikant för min hållning till retrogolfen. Min släkt innehåller bara enkelt, vanligt folk. Bönder, hantverkare, smeder. Då det hela "begav sig" på 20-talet fanns det inte på kartan att min farfarsgeneration eller generationen innan skulle ens tänka tanken på en golfbana. Man jobbade, kanske gick i skogen, sov. Farfar berättade hur många gånger som helst om då han åt mat på Gyllene Uttern, det var stort. Och det här levde fortfarande kvar då jag var liten, även om släkten gjort en liten klassresa uppåt, som så många andra under den svenska sociala revoultionen. Man kunde spendera sommarveckor sex personer i ett rum och kök. Akademiska diskussioner förekom inte över huvud taget, kanske man intresserade sig lite för den svenska historien, men mer än så var det inte. Jag och alla mina kusiner gick på högskola - men ingen valde ett humanistiskt "roligt" ämne, alla skaffade sig duktiga jobb.

Medan däremot den släkt jag är ingift är något helt annat. Det fanns pengar både här och där. Akademiska titlar, man reste, man såg världen. Hustrun är i stort sett den enda i den kusinskaran som har något som kan betecknas som ett "kneg". De andra är arkitekter, forskare, journalister, författare. Och. Det spelades golf. På det numer slitna, men en gång storslagna sommarstället iordningställdes till och med en liten golfbana. Det finns fortfarande kvar ett set hickoryklubbor som barnen leker med. Bollar som jag misstänker vara guttaperka hittar man i lådor ibland. Heden som golfbanan inrymdes på finns fortfarande kvar, jag har gått och slagit där uppe och äldre släktingar har nostalgiskt berättat om hur banan en gång var dragen. Kullarna där utslagsplatserna var finns fortfarande kvar, det händer att arkeologer tror att de är gravhögar...

Men då jag började spela och ganska snart blev "fast" så köpte jag hela konceptet. Läste allt vad Wodehouse skrivit om golf, lärde mig golfhistorien från Wille Park till Jack Nicklaus. Så då jag ser en gammal hickoryklubba blir jag lite upphetsad. Och vet att en niblick var en rejält loftad klubba.

Men spela retrogolf? Det är ju inte jag. Eller?

Lite samma sak med en mitt förhållande till en sådan som Göran Zackrisson. Min solklara idol som golfkommentator, still going strong. Redan hans viskande kommenterande från 70-tal " han står över putten... slår till... går den i... nej". Till senare års högst egensinniga referat, som en del tycker är virriga, men som jag älskar. Karln bara osar ju gemytet på någon skotsk golfbana, sittande i baren med en god maltwhisky framför sig. Men hur har han kommit att bli sådan? Säkert trevliga personliga egenskaper, men också uppväxt på Djursholm, spelat på Djursholm sedan barnsben. Dörrar har öppnats. Han har haft möjligheter. Som en sådan som mej bara kan drömma om . Kanske mina barnbarn?

Svenska avundsjukan? Tror inte det. Mer - man kommer därifrån man kommer. Och jag är tacksam för att alls ha möjligheten att få ägna mig åt det här, som aldrig, aldrig har blivit långtråkigt för mig. Aldrig har jag lämnat en range utan att vilja slå en boll till (antingen för att njuta av träffen, eller för att komma till rätta med vad fan det nu är som strular). Men retro - nej det är nog inte jag.

På höstkanten

                            Kåbo, åttans fairway

Tja, då börjar det vara dags att avsluta säsongen 2011. Alltid vemodigt, och tråkigt att man skall bo på en breddgrad som får en att hålla klubborna undanstoppade under 4 månader.

Jag har som vanligt tankar på golfhallar, inomhusträning och annat, men det brukar inte bli så. Egen golf kommer snart vara något som känns som något avlägset. Trist, egentligen. Men man är född där man är född, på gott och ont. Vissa år, då det har varit mildvintrar har jag spelat fram till lucia på klafsiga fairways, men de senaste årens onekligen sköna vintrar har gjort golfbanan mer lämpad för skidorna. Vi får se vad det blir.

 Hösten är lite avslagen på tourerna också, även om det är stor skillnad mot 80 och 90-tal, då det var stendött från Oktober till Masters. Lite överdrivet. Det är en del småtrevliga tävlingar, framför allt på europatouren, med Dunhill Masters på S:t Andrews som den trevligaste. Michael Hoey bärgade ytterligare en seger för Irländarna, inte klokt vad mycket de vunnit av Majors de senaste 6-7 åren. Finns det så¨mycket fler golfare på Irland än i Sverige? Klart, de kan ju säkert golfa i februari...

 Året på tourerna har varit rätt sparsmakat ur svensk synvinkel. Alex Noren har väl fått lite av ett genombrott med två europatoursegrar, men annars är det inte mycket som vunnits av svenskarna. Och ingen ny stjärna syns. Amerikanerna och Britterna sprutar fram nya stjärnor, Bud Cauley, Tom Lewis och andra. Kanske Jens Dantorp kan få något slags genombrott nästa år. Och vi får åtminstone en till på stortouren i USA, Jonas Blixt, kanske han kan överraska?

 Och kommer Tiger tillbaka? Eller kliver någon annan fram som klart skinande världsetta? Luke i all ära, men han vinner väldigt lite.


                                   Saxnäs

Egna golfen då? Efter KM så har jag spelat hyfsat regelbundet. Det blir över 30 rundor i år om man räknar två niohålare som en runda. Höjdpunkten var väl förra veckans tripp till Öland, hann med att spela en medioker runda på Saxnäs och en riktigt trevlig runda på Grönhögen, med skapligt spel och förträffliga förhållanden. Spelade ensam med en gammal kompis som caddie, och då solen kom fram framåt tionde hålet blev det en härlig vandring, kanske 7-8 sekundmeter och härliga vyer över södra östersjön.

 Men jag har svårt att få fart på svingen. Med "rätt" rotation blir det numera oftast ganska rakt, men kraftlöst. Letar efter timing. Meter. Tidigt i vår blir det nog att hitta lämplig pro med målet att slå längre. Och rota på youtube, "Longer drives"...

Klicka förresten gärna på bilderna, Blogger presenterar dem rätt snyggt, och de gör sig bättre som större!

  Saxnäs igen, om man går ned till stranden. På den här platsen, med Ölandsbron i bakgrunden förlovade jag mej, många år innan det fanns en golfbana här. 

Ett par golfens hemligheter...

Det var fint höstväder på lördagen. Lite bitande på morgonkulan, första hanskrundan för säsongen. Och geggigt i backen är det. Men fortfarande är det några veckor kvar innan klubborna läggs i malpåse. Skåne har sina fördelar. Och Hua Hin också, antagligen.

Och... tja, nu börjar det kännas lite avslaget med det mesta runt golfen, idet känns redan nu, eller hur? Tävlingarna på europatouren är inte så upphetsande. Dunhill links kan vara skoj ibland, men annars så. Och det här fedex känns fortfarande rätt krystat, även om det har börjat sätta sig en smula. Näst sista tävlingen nu, BMW. Justin Rose leder rätt överlägset. Junk man Jacobsson är inne i de 30 som får spela Tour Championship och eventuellt kan Robban komma med om han gör en kanonrunda på söndagen.

Kvällssol över Kåbos hål 3 och 4

Det finas spelet från KM har inte riktigt hållt i sig. Har svårt att få fart på bollen. Det går rakt, men mycket blir kraftlöst, och mycket blir duffat. Har kommit på ett par små grejer, som gjorde sista delen av morgonens runda riktigt angenäm.
Dels, ett tips som jag fick av Jonas Lekman, pro på Sollentuna: Kom närmare bollen, gå in i stansen.
Dels, en känsla, rotera med en känsla av att axlarna roterar fritt, avslappat.

Lirade med två bollar, på 7:an blev inspelen godkända...

Rekord-KM o Yipstips

Hösten kommer krypande allt mer. Grönt fortfarande, men det gulnar i kanterna. Allt oftare regnar det och det är mulet. Men det har varit en varm höst hittills, som ett exempel 12 grader varmt i morse vid 7-draget. Så säsongen lär väl hålla i sig ett tag till i alla fall.

Ganska golffattiga veckor sen senaste inlägget. Mycket att göra på jobbet och förkylning. Därför var det tveksamt om jag skulle bli med på KM H45, ville ju inte skämma ut mig... Men jag hade tydligen vilat mig i form, Spelade som en klocka även om jag inte hade nåt drag i klubborna. 4 över första 9, 7 över nästa och jag gick in på 79 vilket är första gången under 80. Och solklar ledning.

Sen fick man lunch, lite skakig efter förkylningen och jag orkade inte 18 till. Det blev 101 där, och nåt med slutseger hade man inte att göra.

Men himla skoj och en rejäl sänkarrunda. För att kolla att de sista 18 var trötthet gick jag ut i morse vid 7 och tog en runda. Allt spel på plats. Hade jag orkat hade jag nog inte gjort bort med på Stor-KM idag. De första slog ut då jag kom in, och jag hade gjort det bättre själv...

Det har visats mycket McIlroy och Westwood på europatouren några veckor nu. lite tjatigt. Så jäkla kul är de inte att se på, även om de är högt rankade i världen. Roligare om de visar killar som är i extra bra form just nu, det brukar spraka mer om dem. Roligast är väl att Göteborgsbon Thomas Björn vunnit två raka på europatouren, först på Gleneagles och sen i Schweizeralperna, den sistnämnda för övrigt kanske den mest sevärda tävlingen under hösten, ursäkta FedEx.

Till slut ett BLYGSAMT tips från en bättre hacker. Spelade under helgen med ett par som missade kortputtar i pari och minut. Bara en tanke jag kört med i många år, använder den även ibland vid chippning:
"orörliga men aktiva händer". Alla har väl läst om axelpendlandet. Och att händerna är oaktiva. Men det tror jag inte riktigt på. Händerna och handlederna skall vara "med", Full känsla i dem, inga spänningar. men de skall inte röra sig. Sug på den.

Höstlik bra runda

Litet försök att tanka bild från Iphone. Gick hyfsat men hur centrerar man bilden?

Årets skönaste runda hittills. Det hade regnat rejält och oavbrutet under kväll och natt, såg väldigt grått och vått ut då man vaknade och tittade ut. Så jag hade banan helt för mig själv vid sjudraget. Vattnet hade runnit undan, tack Momir, och skicket på Kåbo blir inte mycket bättre.

Utrustad med tips från en youtubevideo "viktförflyttning bakom ryggen", så slog jag rätt felfritt. Lite kraftlöst, lite kort, men rakt med alla klubbor. 4 par, 5 bogeys. Inte årsbästa, men skönast. Svingen funkar och längdkontrollen på puttarna utmärkt.

Micke Lundberg fick nästan ingen tv-tid på viasatten trots att han ledde i timmar i tjeckien. Skandal.
Annars rätt rolig tävling det här i år igen. Bra startfält. Wyndham i USA är dock en gäspning. Bara en massa tråkiga amerikaner.

Sommar eller höst?

Så har de första gula löven börjat synas. Det är mornar då man önskar man hade handskar på. Man söker sig till solskenet, inte ifrån. Men än är shortsen på under morgonrundorna.

Det är morgonrundor på Kåbo som gäller. Lördag och söndag, vid sjudraget. Någon sväng till i veckan för 4-5 hål. Ingen 18-hålare sen i mitten av Juli. Lite synd. Har inte blivit av.

Svingen mår rätt bra. Har en vettig sving for dummies nu. Men det kunde vara lite mer tryck i järnen. Nyinköpt driver till slut, en Mizuno.
Närspelet är helt ok, så scorerna är anständiga. Ser fram mot KM.

Duger åt mej

Lite avslaget på tourerna. det roligaste på sensommaren var nog Norens stora seger på Bro Hof, en fantastisk tredjerond, och en sjukt blåsig sistarond, där han klarade 17. Till skillnad från många, som hade både 9 och 11 slag. Fredrik Jacobsson spelar riktigt bra på PGA, tog sin första seger, och Jonas Blixt spelar inspirerat, för att nå de 25 första på Nationwide. Tiger lyckas inget vidare, har bränt cuten i PGA champ's som spelas nu.

Socketfrossa, Majors....

Juli blev ganska sedvanlig, med en veckas kåbospelande på mornarna. Gick så pass bra att jag gick på tre över, vilket är ungefär så bra det går. Den rundan puttade jag i och för sig bäst.

Kämpar på med rätt rotation. Får inte riktigt till det. Skapar ett drag i vänstersida som nu ger tillräcklig kraft. Har funkat bra med relativt korta baksvingar. Har också kämpat med att rotera runt vänsterfoten.

Men armarna känns som om de lever sitt eget liv. Vet inte riktigt var de skall ta vägen. Slutade med att jag försökte köra rakt bak och sen rakt fram. Gärna med lågt, konstant grepptryck. Det känns mycket bra. Och då det gör det kommer socketen. Idag, under snabba 4 hål på lunchen.

Var ute på kvällen, lyckades reparera, gör ungefär det jag gjorde innan, men ser till att höger armbåge verkligen trycks mot höften. Ingen socket. Men lite "back to the old drawingboard..."

Annars har det spelats Majors. Rory kom igen efter genomklappningen på Augusta och vann US Open i stor stil på Congressional. Sedan, på Royal St Georges vann en annan Nordirländare i busväder, Stora Darren Clarke. Gick ledarboll med Dustin Johnson som var uppe jämsides men som slog bort sina chanser med, ja just det: En socket!

Nu har tre nordirländare vunnit Majors på ett par år, och il Padre Harrington vunnit tre strax innan. Och så många fler Irländare finns det väl inte som spelar golf än svenskar?

Håkans sving -> Börjar bli ordning

Antar att han heter Håkan, mannen bakom nicket h.kan på Golf.se's forum. Han är en av de mer svingteorikunniga, och startade en tråd kallad "rotation för dummies". Eftersom jag spelat dåligt hela året, flera socketsejourer beslöt jag att ge det en chans. Inte helt enkelt. Axlar som skall röra sig, höfter som skall vridas.

Ganska snart gav det resultat i rakare slag och inga sockets, rätt vackert så. Men att få en järnsexa att gå mer än 135 meter tog sitt tag. Hitta draget i rörelsen. Börjar få ordning på det. Rätt fokuserad på att få överkropp och armar att inte leva sitt eget liv....
Men fick nu i morse riktigt bra ordning på det hela, och för en gångs skull puttade jag riktigt, riktigt bra. Inte bara det att det BLEV bra, vilket det blev, utan dessutom bra axelrörelse, release och kontroll med tummarna.

3 över på Kåbos nia, tangerat personligt och årsbästa. Ska försöka ta mig till fler 18-hålsbanor, nästa vecka antagligen i Sörmland. Ärilas Östra? Förbaskat trevlig bana.
Nedan - perfekt att stanna till på väg hem från rundan och plocka en stor näve blåbär med sig. Blåbär med grädde och socker till frukost... najs.

Barsebäck

Då blev det dags att söka sig ut i stora golfvärlden utanför Kåbo GK. Drog ner till Barsebäck där den tionde upplagan av Speakers Corner Open spelades. Enligt aktuell ranking den bästa bana i Sverige jag satt tänderna i. Och tyvärr blev det väl mest att bita i gräset, rent golfmässigt.

För att ta det från början så flög jag ner till Bulltof... nej Sturup heter det nuförtiden, där en vänlig skåning med misstänkt sörmländsk brytning mötte upp och gav mej skjuts. Logi i ett litet radhus på anläggningen. Morsade på folk från Smygehuk till treriksröset som anslutit för eventet, och efter lite preludier så satte jag iväg med en genomtrevlig kille från Jönåker och en Barsebäcksmedlem med lågt hcp - kan man få bättre spelsällskap?

Masters course första dagen. Lagom varmt, soligt, kanske lite väl blåsigt ("det är ju stiltje", kommenterade den orkanluttrade medlemmen...). Ingen av oss var väl särskilt i slag, så många slag blev det... Men en skön upplevelse! De första hålen är väl lite sådär småtrevliga, men då man kommer ut mot vattnet, partrehålet över dammen, så visar banan sin skönhet och sina tänder. Magnifika hål seaside, grandios vy, och bollen ständigt tjogtals meter ute i ruffen till höger.

Även då man sedan dök in i skogen kvarstod det grandiosa intrycket. Hålen i stora, mäktiga rum bland stora ekar och vindpinade tallar. 17:e gäller ju för att vara sveriges vackraste hål.

Stojig middag i restaurangen, tidigt i säng efter en full dag.

Dagen efter - själva SCO. Spelades på Donald Steel. Tre trevliga spelkamrater, alla från mälardal, som tagit sig ned billedes, spelandes diverse banor längs vägkanten. Duktiga spelare alla tre, tyvärr visade sig inte mitt spel från sin vackraste sida, drivern helt omöjlig, så man fick kämpa med både spel och humör. Men jag sänkte femmetersputten för att slippa tresiffrigt...
Donald Steel var helt ok, men hade inte det där lilla extra som Masters Course kan visa upp.




Middag i konferensanläggningen och åter rätt tidig sänggång.




Skjuts tillbaka till flyget av den vänlige sörmlänningen, och det var Skåne för den här gången.

Players förbannelse o första 18-hålaren

Att vinna Players Championship verkar vara lika belagt med förbannelse som att bli "årets svensk" som var på tapeten för länge sen. Tim Clark, vad har man sett av honom? Henrik Stenson? Stephen Ames? Sergio har varit i putträsket länge, verkar till slut ha tagit sig upp. Tiger Woods... ?

Ofta brukar en stor seger, en Major inte innebära någon turbo för proffsens prestationer, man kan ju tycka att en som vinner en Major borde ha ordning på sin sving och sitt närspel. Men det är väl mycket runtikring kanske som får spelaren att tappa fokus. Kanske. Men Players verkar vara den värsta. Hoppas inte Robban vinner.

För egen del blev det första 18 hålaren i morse. 0630. Klar kvart i nio. Slog inte så illa egentligen, men hade inte riktigt timingen. Bara 25 poäng, klart sämsta rundan jämfört med niohålarna. Men det är skoj att köra de andra teerna, det blir ett helt annat spel. Och trevligt med en tom bana, även andra rundan. Det här, om det nu är någon annan som läser detta, är golf som det borde vara. En niohålare nära bostaden, bättre kan det inte bli, med en normal plånbok.

Ute med sonen i veckan, en kompis till honom och hans farsa. Roligt med sällskap men suspekt med en 9-hålare som tar två timmar.

Panchoslalom och en 55 min-runda

Har slöglott lite på Bubba och dom nere i New Orleans. Skulle aldrig våga spela golf i det klimatet. För mycket ormar och andra äckliga djur. Och antagligen för hett.

Här i Uppsala är det dock lite i kallaste laget. Handskarna på då man kör morgonrunda. Brände av morgonens sväng 7.20-8.15. Kanske lite i stressigaste laget för 9 även på Kåbo, men det var ett par panchos att passera. Som vanligt utan något som helst krångel. Gubbarna här är synnerligen duktiga på det här med genomsläpp. Slår den bra, då går det fort också. Längdkänslan i puttningen funkade inte, därför blev rundan ändå rätt medioker. På HCP. Lite snabbt vitsippsplock till frukostbrickan och sen hem. Förbaskat trevliga blommor, vitsipporna. Så här års.

Panchos ja... i onsdags försökte jag smita ut en kort sväng under lunchen, men panchoarna hade snott hela banan. Körde lite slalom mellan dem, de är rätt snälla ändå. Slog då ytterst bra. Svingen är överhuvudtaget riktigt trevlig nu.

Ska se om jag inte skall spela in Ballen-tinet. Karlberg och Noren verkar ju inte ha störts för mycket i sitt spel av chips i varandras bagar, tvärt om. Lite som engelsmännen som tråkar varandra friskt på Twitter.

Lösryckta minnesbilder från rundan...

Mannen i 55 årsåldern vandrar långsamt över green på andra. Jag står med händerna i kors på andras tee och blicken stenhårt fäst vid hans lunkande. Då jag cyklade upp mot klubben var han på första green. Här går det inte fort. Och tänker han släppa??

Han ställer sig bekvämt tillrätta vid sin boll, som hamnat i ruffen. Står länge över den och slår den i bunkern. Vandrar långsamt ner i bunkern. Slår faktiskt upp den riktigt snyggt. Krattar nooga. Står länge över sin putt. Missar....

Jag drar den givetvis långt till vänster. Han står en stund på väg till tredje tee, funderar på att släppa mej? Vandrar vidare låångsamt mot tredje då han ser att jag slagit snett. Jag drar också ner min pitch i greenbunkern...

Men han släpper faktiskt riktigt snällt på tredje, där jag lyckas få till en bra drive själv, mot alla odds. Så kan det vara.

Annika Sörenstams sving gillade jag egentligen aldrig riktigt. Den såg liksom rytmiskt kraftlös ut men gick långt. Och det är när jag slår så som det går långt. Det är på nåt sätt synd. Man vill trycka till den, men det funkar aldrig för mej. På 6:e fick jag till en sån drive, var bara ngt tiotal meter från att slå ner bollen i den bäck man vill slå ner den i...

Annars så var det inte mycket att hänga i julgran. Jo, vädret var strålande och rundan gick på 65 minuter. Kunde för första gången i år lägga ner handskarna i bagen efter några hål. Och sen var det skönt att avsluta rundan med en riktigt bra wedge som tog sig över bunkern på nionde. Missade birdieputten knappt, nog första gången jag kan skylla på spikmärke eller nåt.

Nu har det blivit 5 stycken morgonrundor i rad, från skärtorsdag till annandag påsk. Ett perfekt sätt att starta dagen. Och nu är det bara April...

Fjärde dagen i rad med morgonrunda

Lite kyliga mornar men väldigt fint väder ändå. Har varit på golfbanan från 7.00-till 8.00.
Vitsippstid. Och långsamt börjar träden spricka ut, och det spirar i markerna. Man får ha handskarna på sig vid starten av rundorna, men då man cyklar hem för att fixa frukost är det behagligt. Buketter med vitsippor står i fönstren här och var, de lyckas överleva cykelfärden hem i bagen på något sätt.

9-hålarna har legat på normala 70 minuter. Inga succeer, det har varit lite katastrofer här och var, det ena och det andra har klickat, men svingen fungerar i princip bra. Jämnt grepptryck, Hål6-känsla i överkroppen och låter höfterna styras av detta. Drivern mindre vrid, bara en release. Blir förvånansvärt långt, och med ganska lite fade.

Dagens negativa begivenhet var 5 slag ur bunkern på 4:an som verkligen grävts ur tufft i år. Men märkligt dåligt. Ställde mig på den tuffa bunkern på 9:an, där fungerade allt bra.

Såg Colsaerts vinna sin första seger på europatouren - i Kina. Han var tydligen så pass bra på att festa att han tar nästa vecka ledigt. Ett par intervjuer. Westwood som mest verkade stressad på Zacke, och sen Edfors som av naturliga skäl verkar mer med på noterna. Rätt skön kille, verkar det, inte så kaxig som han ser ut, men en bedrövlig göteborska, det har han...

Första nio, på mitt par, 70 minuter

Premiär den 21 april i år alltså. Nyss hemkommen från det betydligt mer försommarlika London. Men det var inte fel på Kåbo klockan 0710 heller. Inte en käft. Brunt är det fortfarande, men både blåsippor och vitsipport börjar titta fram. Momir var ute med sin greenklippare, och nån startade ett par hå efter mig. Så jag tog mig lugnt runt på 70 minuter. Najs.


Enda bekymret var väl att greenerna var sanddressade. Annars - hade inte rört en klubba på en vecka. Knappt puttat i år. Och allt funkade bra. Trycker ifrån marken med fötterna och vrider höft och axlar fullt ut. Jämnt grepptryck. En dubbel, efter treputt. Annars två par och resten boogies, helt OK säsongsstart!


Handskar behövdes, det var kallt på morgonkulan. Men knappast greenlagare

Det kommer en vår...

Känns som om allt startar sent i år. Jag har minnen av att ha slagit hinkar i mitten av Mars men det är kanske extremt. Nu är snön borta i alla fall, tussilagon har beskådats, liksom snödroppar och krokus. Första fläskkarreerna har grillats och cyklar har plockats fram ur garaget. Första fjärilen var en nässelfjäril.

Det finns inte ord för att säga hur skönt det är att vintern är slut.

Och så har de första två hinkarna slagits. Den första är ju alltid intressant, en hel vinters svingtankar, lite konservering av tankar från i höst. Det gick so, so. Faktiskt några sockets.

Det blev hem och snickra på sving, och andra hinken blev riktigt skaplig. Tror mig börja förstå lite var socketsar kommer ifrån. Tror mig.

Och Masters har slutligen, eh, avnjutits. Nåja. Antingen är man tvärtrött på slutet, eller så spelar man in och inbillar sig att man kan lyckas inte höra resultatet. Den senare strategin har jag övergett så det blev att avnjuta en mycket jämn sistarond blinkande, sömnig. Tiger gjorde en rejäl charge första nio av sistarundan, men puttade bort sig sista nio. Det blev två aussies som spelade riktigt bra. Småstöddiga pojkar, Scott och Day. Men mannen med tänderna spelade ännu bättre, Schwartzel gjorde inte mycket fel, birdie 15-18, med bra järnspel och fenomenal puttning.

Men jackpåtagning och sånt fick avnjutas i efterhand. 0530 på måndagen var det uppstigning.

Ännu en vår...

Långt, långt sen sista inlägget. Och det har inte varit just något att skriva om. Jag har inte slagit ett seriöst menat slag sedan i oktober, snön har legat djup i sedan i november.

Det har väl funnits några tankar på de svingtankar man avslutade förra året med, man har svingat lite, funderat. Och nu känner jag mig riktigt laddad, rangerna i Stockholm och Uppsala är på väg att öppna. Säkerligen tre veckor innan det blir spelat någonting på bana, men bara det, att få slå slag igen.

Det har smält undan ganska bra de senaste två veckorna och det är lika mycket grönt (eller snarare brunt) som vitt (grådaskigt). Ja, det är inte direkt den vackraste tiden på året, då snön har smält undan, men man vet vad som komma skall...

Lite golf har man väl glott på, men det har inte varit så upphetsande. Tävlingarna nere i öknen runt Persiska viken är njutbara, men i USA vinner bara en massa amerikaner man knappt känner igen namnet på. Det mest anmärkningsvärda nu, är väl att Tiger och Phil är förpassade till platsern 5 och 6 på OWGR, fyra europeer har tagit hand om topplatserna. Der Kaymer, den karismatiske(not) spelar stabilt och ligger först. Vinner tävlingar och ser inte så glad ut för det.

Men snart är det Masters, med Magnolias och Patrons och den ständiga kampen för att hålla sig vaken på söndagsnatten. Det finns en morgondag!

Kollar Mpumalanga

Sitter och kollar in Dunhill Champs från Leopard Creek. Det var roligare förr, då Zacke blev ditskickad. Han brukade låta särdeles glad just där. Ett par grymma zackar producerades. Minns följande "De berättade att det fanns en Spottkobra där uppe i ruffen. Jag ville gå dit och kolla. Men de sa 'det skall du inte göra, de är farliga serru'. Då gjorde jag inte det." Eller då han kom att prata om Randhawa. Berättade om då Randhawa och Chopra lirade. Härmade indiepladder helt underbart. Och han uttalade alltid namnet som Rarnrdawwa. Birdy namnam style.

Men Hallberg och Pulrik klarar sig rätt bra. Pulrik är riktigt trevlig som bisittare. Han liksom väldigt många av de gamla proffsen. Men det är klart, de har ju varit i rampljuset, vart trevliga i mängder av proams, och man föreställer sig att proffstillvaron ger rätt många pratskyldigheter. Hursomhelst, ganska trivsamt. Även om det inte är zackeklass.

Det här är vad man får av golf så här års. Visst, det finns skåningar, det finns dårar som spelar i snön och en del välbeställda som spelar i varmare länder. Men jag tror inte jag är direkt unik bland svenska golfare med att kunna gå 3-4 månader utan att röra en klubba.

Ska se om jag orkar släpa mig till nåt tält eller nån simulator ändå. Suget finns där.

Hete Rickards Blogg

Han har med en massa kul bilder (vem har tagit dem?). Man skall ju inte länka direkt till bilder och sånt så checka ut det på hans hemsida:

http://rikardgolf.com/

Morgon med Singapore

De är en tröst i hösmörkret. De här nya stortävlingarna från Kina och sydostasien som går nu i november. Perfekt, då man med tidiga pendlarvanor vaknar vid halvsex-draget och inte har någon Kåbo att åka till. Sätter man på viasatten och njuter av Singapores hamn, Poulters attityd och avundas Adam Scott... Fasen vet om jag skulle föredra den hettan före det här skitvädret.

Men sen lägger man sig och knoppar ett par timmar till och vaknar till lite mera golf. OK start.

Egna klubborna står nu undanställda i garaget, och jag tvivlar på att de åker fram förrän i mars. Kanske för att testa några provsvingar då. Men säsongen slutade ändå i någon slags tillförsikt. Känner att svingen starkt är på gång. Lektionen hos Jonas Lekman och eget bra tänk gör att det känns som jag lärt mig en del i år. Skillnad mot förra säsongens avslutning. 20 st sockets, som jag tog med mig till i år och 20 sockets till. Men nu vet jag inte hur man slår en sån längre.

Kanske man skulle hitta någon golfsimulator och träna lite? Vi får se.

Ölandstripp, Iphone, slut på säsongen(?)

En del talar om "finvädersgolfare". Jag erkänner - Jag är en sådan!

Framför allt det här med att ha kalla händer förstör spelet helt för mej. Kanske om man travade ut med de tjockaste minustiohandskarna på sig. Kanske skulle prova det. Men vi får se om det blir några fler rundor.

Finalen blev en sväng ner till Öland, och en god vän som bor där nere. Fredagsflyget ner till Kalmar och sen ut på vischan på östsidan. Det blev dricka whisky och ta det lugnt. Och två riktigt trevliga rundor. Solen värmde och gjorde båda rundorna trevliga trots att frosten sprakade i gräset på mornarna. Första trippen till Ekerum, det fick bli Långe Erik eftersom det var tävling på Jan. Föredrar egentligen Jan, men omväxling förnöjer.

Kompisen, som inte spelar själv, fick köra nya appen GolfShot till min IPhone. Den betedde sig lite, var lite svår att komma underfund med, men då han fått ordning på det hela fungerade det hela rätt bra. Man får avstånd mätta till bunkrar och greener, och avstånden stämmer väldigt väl. Hyfsad finess för att mäta avstånd på slag, men det är här jag saknar mest:

Det vore klart läckert att kunna plotta in alla lägen man haft under rundan för att kunna rekapitulera dessa lägen efteråt, få längder på slag osv. Det lär finnas appar som klarar detta, men jag är osäker på hur de fungerar.

Spelet flöt först hyggligt, och sista nio riktigt bra. Har en antisocketsving som bara tillåter mig att slå 80%, men det gick rakt. Sista nio på 42 och totalt 89. Godkänt.

Bäst var nog 19:e - terrassen utanför klubbhuset är alldeles fantastisk en solig dag som denna.

På måndagen blev det en sväng på Kalmars Gamla. Har inte spelat Kalmar sen ombyggnaden så det var lite spännande. En kallare dag, så banan kom inte riktigt till sin rätt, men det var ändå en trevlig promenad med en kille, som visade sig vara den lokale prosten. En man med temperament, men jag hörde ingen svordom. Alltnog, en riktigt hygglig runda, men svingen fungerade inte riktigt lika bra i kölden. Fick ta 95 slag.

Det blev en socketsväng som sagt någon vecka innan jag skulle iväg på långhelgen. På något sätt kommer jag outside. Nu var fixen att hålla vänsterarmen intryckt mot kroppen och vinkla vänster handled genom träffen. Ingen socket under resan i alla fall. Men allt en klubba kortare. Har vissa ideer på hur jag skall lyckas komma in närmare kroppen med vänsterarmen, har känts bra då jag provsvingat plastbollar ute på gräsmattan... har jag varit där förr?

Fin höstrunda

Femton grader varmt och soligt. En behaglig runda på sena eftermiddagen efter att ha slutat jobbet tidigt. Nio hål på 66 minuter. Gick ut ensam, passerade två äldre damer som släppte förbi vänligt. På näst sista hålet fick jag hänga med två killar i 30-årsåldern, varav en hade sin kanske tioåriga lilla dotter som caddie. Spelet engagerade henne inte alltför mycket, men det var kul att plocka bollar i dammen med bollhåv.


De fyra första svårare på fyra över. Sen funkade spelet bra och de sista fem gick på två över. Sex över och klart godkänt.

Kör kort, brant baksving och slap-hinge. Blir märkvärdigt långt trots den korta baksvingen och uppvridningen. Man undrar om det finns mer kraft att hämta...

Närspel normalt hyfsat. Från läget nedan, på sista hålet gick jag i alla fall i på två slag... (klicka på bild för att se bättre)

Dålig runda som blev bra.

Gårdagens mediokra sving gjorde sig påmind på morgonkulan. Sovmorgon, på banan vid 7.30. Rätt ruggigt, det var varma handskar som gällde hela rundan.

Lite störd av banarbetare, började med två dubblar och ett något oväntat par på trean. Först på femman kom jag på det - börja om. Dvs, jag kortade av baksvingen rejält så jag bara kunde fokusera på skaft och release. Funkade omedelbart. Hade greenträffar på 6-9, så nu är vi tillbaka i rätt hjulspår. Att sen puttningen inte var tip-top bekymrade mindre idag.

Austrian Open blev rätt spännande, omspel och det. Synd om Pelle Edberg, som spelat bra under hela året, men som verkar otroligt nervös på söndagarna. Inte konstigt då han inte har kortet. Man kunde se hans smärta skriven i hans ansikte då parputten slank förbi hål på 17:e. Inte för att det är så synd om de där tjommarna egentligen, men ändå.

Slap-hinge, Höstens färger och fula klubbor ...

Höstgolf nu. Märks både på egna rundor och på TV, där spelare har dragit på sig överdragströjor. Både Ryder Cup och sen Dunhill Links lär väl få en sugen på de brittiska öarna. Vore kul att spela golf där på hösten någon gång. Men jag skall i alla fall försöka ta mig ner till Öland för ett par dagars spel i något varmare klimat än Uppsalas.



Det egna spelet:

- Deltog i KM H45, blev tvåa. Första gången jag är med i något slags KM över huvud taget. Kul! Trots att det fick genomföras med en konstig kompensationssving för:

- Socketen. Som, som vanlig, kom inmarscherande ett par dagar före då jag skall spela något mer engagerande. Denna plåga hängde i tills jag fick tips om:

- Slap-hinge release. Eller överhuvudtaget om releasens läkande effekt på socket. Release och timing. Hade ett par underbara honeymoonrundor med detta, nu tillbaka på mer vanlig kapacitet, jag känner dock att denna release är ett nytt bra vapen i arsenalen.

Morgonens runda var rent trolsk. Soluppgång bland moln som färgades av morgonljus, dimmor bort över greenerna. Bara Momir var vaken, ute med sin gräsklippare. Och en annan morgongolfare, som höll på att träffa mig där jag stod på en för honom helt fel green. slog i dammen precis bredvid mig. Den hooken kan inte ha varit för go'.

Får som sagt kämpa mer för att få releasen riktig nu. Och synka in den med fotarbete. Närspelet funkade normalt, inga succeer men heller inget som direkt behöver fixas.

Tänkte avsluta med att presentera mitt set, kanske det fulaste i golfsverige. Kalla mej golfpunk:

Drivern heter "Rubine" och inköptes 1999. Mången medspelare har pratat om de metrar jag skulle tjäna om...

Träfemman är från ett set jag köpte 1985, Northwestern. Går aldrig sönder. Har inte hjärta att köpa rescue förrän den här går sönder

Järnklubbor, MacGo. Kopior av nåt. Inköptes 1998. Bara håller och håller.

Puttern är juvelen. Har spelat med den sen 1982. Köpte den då begagnad och lagad, av Sayed Cherif på Viksjö Gk.

Bagen matchar. Hade glömt tvätta klubborna då jag kom till första tee på Old Course för ett par år sen. Blev nästan utskälld av den caddie jag hyrde...

Fler minnen och bra golf.

Jag har faktiskt minnen från 70-talet vad det gäller golf. Men det var förbjuden golf. Inte golf på golfbana, utan på lämplig mark runtikring det kedjehusområdet jag växte upp i. Min första kontakt med golf. Från början på den plätt på kanske 100x70 meter som utgjorde allmäning på vår väg. Vi täljde oss varsin klubba, snodde golfbollar från Viksjö golfklubb och gjorde en 18-hålsbana. Över stock och sten. Det här spred sig så småningom till fler gator i närheten, och snart tog vi stora allmäningen mellan gatorna i anspråk. Här var det riktiga hål som kunde vara 70 meter långa. eller mer. Alla åkte in till NK i Stockholm och köpte en udda klubba, tror de kostade 50 spänn. Jag köpte en järnsjua. Kompisen köpte en spoon.

Sen var det mästerskap och matcher. Ända tills föräldrarna kom på att vi hade ett hål där det lönade sig att skära en dogleg genom att skjuta över en lekplats. De avbröt golfspelandet. Men intresset var väckt, och då jag hade sommarjobbat ett par år i gymnasiet fick jag råd att börja spela på riktigt och jag har inte ångrat mej.

Underbart att se Peter Hansson sopa i sjumetersputten i Tjeckien. Hustrun hade inte blivit glad för ett extrahål till, maten var klar. Vad vore Ryder Cup utan en svensk? Han har en myndighet i sitt svingande, tror aldrig jag sett nån svensk så säker i sitt långa spel.

Det egna spelet är helt tillfyllest! Jag slår bollen helt enkelt väldigt bra nu. Det blir enstaka "katastrofer", men allt färre. Och ingen del, bunker, puttning, närspel utgör något problem. Morgonrundorna på Kåbo går på HCP även om det blir lite katastrofer. Och då de inte blir katastrofer har det blivit riktigt lågt ett par gånger. Tre över på nio som bäst. Bra för en hacker.

Ballaste slaget nu är nog AK-driven, nedgreppad. Dessutom lågt peggad och med låg ansträngning. Låg bollbana, långa slag. Najs.

Antingen : Nog är det bra sunkigt att hämta sitt dricksvatten här

Eller : Tänk att man använder dricksvatten till att tvätta golfklubbor

Lite minnen från 80-tal (och en ok Kåborunda)

Jag har spelat länge, började 81. Tänkte det kunde vara kul att dra ett par stories från den tiden.
Spelade då på Viksjö GK norr om Stockholm, började då jag var 19, då hade jag sommarjobbat så pass många år att jag hade råd att börja. Inga soccermoms för mej, precis. Ingen i släkten spelade golf.

Sommarjobbade också den sommaren. Dagarna förflöt så, att jag cyklade 4 km till jobbet, jobbade, cyklade hem, tog bagen på ryggen, cyklade 6 km åt andra hållet till banan och gick förhoppningsvis 18 hål. På den tiden var det 30 i hcp man började på och då man fick grönt kort var det 30 fick man försöka lira på för att få hcp-kort och kunna ge sig ut och spela andra banor. Rätt tuffa bud. Men jag gick ner till 63 kilo den sommaren, lika lång som nu då jag känner mig relativt nerslimmad på 80 pannor.

Grönt kort var inte så högtidligt på den tiden. Ett relativt enkelt teoriprov, och sen fick jag gå bakom Sayeds stuga och slå 5 stycken spikraka järnfemmor, så var det klart.

Standard klädsel var sweater, träningsoverallsbrallor, lätt nedhasade bolasockor och Adidas superstar. Andra tider, det finns ju till och med (skitsnygga) bilder på Annika i jeans från då.

Skriver lite mer någon annan dag.

Idag, moving day, alla svenskarna över par på Irland. Får hoppas att Stanley lyckas bättre, han verkar ha plockat med sig lite bra form från Scandinavian mastersvinsten.

Morgonens runda (vanlig tidig 9-hålare vid 6.45 på Kåbo) helt ok. Dålig scoring första fyra, mest pga bunkerbesök, 6 över första fyra. Men sen gick det bättre. Par 6-7-8. Lekbergs grejer funkar allt bättre. En lektion är värd sitt pris om man tar den på allvar. Bra längdkänsla i puttarna också. Kul statistik - 100% fairwayträffar...

Bro Hof, ScM och dagens groda

Jaha, så var Scandinavian Masters igång på Bro Hof. Nystarten för En Svensk Stortävling på en världsklassanläggning.

Nåja.

Nu har jag inte lirat Bro Hof själv, passar inte min plånbok riktigt, men sådär helt himlastormande vet jag inte om jag tycker den ser ut. Som tourbana på TV betraktad. Det här långa vid sjön ser rätt häftigt ut, men annars verkar man plankat lite Sawgrass och annat.

Men visst, känns mer PGA än Kungsängen eller Bärseback. Blir nog bra.

Däremot är startfältet lite trist. Några strövis jättekanoner, svenskar och inte en europatourstjärna från utomlands. Jamie Donaldson och Robert Rock är väl förutom Osthuset bland de bästa, men inga Jimenezar eller Westwoodar.

Trist som sagt. Minns SEO, då man hade Ballesteros, Woosnam, Howard Clark, Torrance och dåtidens europakanoner på plats. Såg det på plats ofta på den tiden. Behövs väl ännu högre prissummor, och frågan är om veckan efter BO verkligen är idealisk. Visst, några från långtbortistan lyckas man väl locka, men kanoneuropeerna vill man se på en stor europatourtävling.

Men kul att Stanley lirar bra.

Levererar dagens groda nedan. Han (eller hon) ville inte flytta sig från green på Nyköpings Östra. Är det en groda, kanske är en padda?

Första 18-hålaren för i år blev det i alla fall. Gick halvhyfsat, några par blev det i alla fall.

Handledsrelease synkat med axlarna gick för det mesta bra, men ibland starkt dragna till vänster. Närspelet helt ok.

BO och lite fåglar

Heldagskoll på The Open. Kul att hänga med tidigt. De har visat Rock och Kjeldsen, som lirar bra. Kjeldsen är en behaglig prick, går omkring och ser småfinurlig ut. Min favvo bland danskarna. Även om Rats kanske kanske har spelat bättre senaste året.

Pulrik gör rätt bra ifrån sig som kommentator, men Fulke är en riktig klippa. Fast de lirar i en lägre division än Zacke.

Just nu går golvmoppen ut. Tävlar med Fowler i klassen mest förargelseväckande. Villegas har nån klippt i alla fall.

Men man måste ta sig dit igen. Nån gång.

I morse var första gången på månadtal som jag verkligen spelade 9 hål. På det sättet att jag förde score och så. Höjdaren var 2:an. Fick slå en halv driver - gick 190. Queer. Slår full driver 205, kanske. Men sen en strålande 10-meters och första birdien på tvåan på åratal.

Här är en birdie till. Ser ni honom i sunket? Ingenting man vill ta en kallsup i.

The Open och Ljuset i slutet av tunneln...

Jahapp så var det dags för BO på Old Course igen. Lirar i samma division som VM-final i Vuvuzelaland för mej. Större än Masters, då BO går på Old Course. Har man en gång varit vid R&A är det störst.

I skrivande stund ligger Big John 6 under efter 10. Var det inte på Old Course han vann? Minns inledningen av hans tal "I'm so damn happy...". Överläpparna blev stela som granit...

Det är ett skönt BO-minne förmej , här ett par till :

• Constantino Roccas monsterputt från Valley of Sin. Han blev så sjukt glad. Att han sen torskade i särspelet kom han aldrig igen ifrån, som jag minns det.


• Jespers ras de sista 9, då Orkanvane Texasbon Justin Leonard hanterade den starka vinden ännu bättre än Parnevik.

Fast de två största minnena är med samme man med 26 års mellanrum.

• Det gäller Tom Watson förstås. 1983 hade jag bara spelat golf i ett år, var helfrälst, bodde på banan, och var då med mina föräldrar i Deal, Kent. The Open visades på BBC, det visades inte mycket i Sverige på den tiden, jag följde faschinerad. På sista hålet har Watson 195 meter till hål och behöver göra par för att vinna. Watson plockar fram järnfyran. Kameramannen måste stått bakom, och lyckades fånga bollflykten perfekt. Det var absolut spikrakt mot flagg hela vägen, damp ner bara nån meter från hål. Första gången jag riktigt fattade hur bra de där killarna egentligen är, under stark press.


• Andra minnet förstås, då Tom står för inspelet på sista förra året. Behöver göra par. Massor har hamnat i den där bedrövliga slänten bakom. Jag tänker - "Han om nån vet väl att hålla igen". Men inte...

Bilden ovan är från cykelturen hem. Tröttnar aldrig på mitt pittoreska lilla kärr. Lägger på en till i slutet också. Plockade faktiskt lite blåbär till frukost. Ack ja, hösten är snart här och det...

Svingen har fått vila ett par veckor, utomlands med familjen. Har gått hyggligt ett par mornar nu. Ibland blir det riktiga duffar, känns som det mest är en timinggrej. Men gör mest bogeys nu, och har gått upp till att ha järnfemma som längstaklubba. Dags att plocka fram drivern och se vad som händer.

Men det är handledsrelease timat med en riktig rotation av axlar och kropp. Närspelet hyggligt.

En Ny Start eller Ta en Lektion

Det finns grejer som generellt är roliga att prata om, men tråkiga för andra att lyssna på : sina drömmar och sina golfrundor. Och säkert annat också.

Det finns en tråd på golf.se's forum, som heter "Dagens Runda". Undrar hur många som går in där för att läsa...

Och en blog, om man nu tänker sig att någon skulle läsa den, är väl inte heller lämplig att klottra ner med litanior över sin fade, hur hårda greener var eller annat sånt. Eller säg så här - det är en utmaning att göra sin golfrunda njutbar för andra.

Därför skall jag inte skriva om mina senaste rundor. Mer än lite.

Istället skall jag rekommendera alla swinghempulare att ta en lektion. Åtminstone om ni slår så många sockets som jag slagit de senaste två åren.

Vanligaste ursäkten : "Men då gör dom ju om allt". Japp. Och det är det som är häftigt. Jag gick, på rekommendation av en profil på speakerscornerforumet till Jonas Lekman på Sollentuna.

Han lyssnade tålmodigt på mina litanior, kollade min sving, ändrade lite uppställning och sen kom han med den Stora Swingförändringen:

Releasa handleder. Och en tillhörande övning. Jag skall inte trötta med detaljer.

Och det har fått mig att tänka MER på min swing än innan. Jag har liksom letts in på riktiga tankebanor. Inte nåt "nu har han börjat forma min sving", bara en push i rätt direktion.

Men den där övningen skickade verkligen ut mej på gräsmattan hemma med plastbollar. Jag kunde omöjligt slå ett slag med den där releasen på golfbana. Socketen blev bara värre. Men undan för undan började jag lära mig cykla igen. Fick lite bra tips också, och nu börjar det ge resultat. Jag har vågat mig ut på banan igen efter fyra veckor, och fastän järn-6 är det längsta jag vågar slå och med 3/4 swing så är det riktigt, riktigt roligt.

Väl använda pengar, en lektion.