Golf i Maj, Seriös med svingomläggning

Kvällarna är långa. Man kan gå ut vid åtta på kvällen, och spela i solnedgången. Men mest är det fina morgonrundor på Upsalas mellanbana. Oftast där först, väl före sju, oftast kommer jag runt på runt sjuttio minuter. Nu är mornarna så pass varma att handvärmaren inte behövs. Omväxlande perioder med regn och med solsken och banan är i riktigt fint skick nu, för att vara i början av juni. Plockar en liljekonvaljebukett till frugan ibland.

 Scorar inget vidare, men det beror nog mest på...

Har fått kontakt med en kille via webben, svingkunnig. Efter att ha filmat svingen skickade jag den till honom, han har gett mig tips som skall göra min sönderanalyserade sving mer skolboksriktig. Jag har ändrat stansen, bredare mellan fötter, viker mig mer i höften och behåller triangeln i axlarna under uppsving. Sen kämpar jag med start av nedsving, Förflytta vikt till framfot, armarna sänks och releasen skall komma automatiskt. Jag hittade ett bra youtubetips, där man tränar på att svinga klubban med höger hand som ett racket. bra tanke för att förstå hur klubban skall få fart. Det blir lite naturligt så att högerhanden tillbaka kockas.



Det har funkat sådär på banan. Högersläppen är färre. Får riktigt bra tryck i en del slag. Men mycket blir väldigt högt, och en den helmissar. Jag tror det här är en bra väg att gå. Mindre eget experimenterande, mer lyssna på andra.

Närspelet? sådär. Längdkänslan i puttarna är det största problemet just nu. Har svårt att få till känslan av att "putta fram till hålet", ha målfokus.

Två rundor med gammal kompis på besök

En polare dök upp i Uppsala med sin husbil. Vi körde Uppsalas mellanbana, 18 hål lördag och 18 hål söndag. Kallt i vindarna men solen värmde. Vitsipporna är i full gång, man ser violer här och var. Styvmorsviolerna och gullvivorna börjar försiktigt blomma. Liljekonvaljerna börjar sticka upp ur marken. Mer brunt än grönt på fairway.

Spelet gick från halvdant första dagen till dåligt andra. Dåligt för båda. Har tappat releasen helt. Back to the old drawing-board. Men trevligt att spela Upsala dagtid! Äta lunch (inne i klubbhuset, för soligt ute, för kallt i skuggan), fika och ta det lugnt. Men mellanbanan är bra om man bara vill testa på lite, få igång formen.

Vecka 19, Äntligen en vettig vecka för svenskarna på tourerna, Kinhults första seger.

Det har varit en trist vinter och vår för oss som gillar att titta på golf och gärna har med svenskar i toppen på leaderboards. Vecka efter vecka har det varit skockar med missade cutter och som bäst någon 20:e plats.

Men nu small det till, främst på Hillside nära Liverpool där British Masters avgjordes. En solig söndag var det ett tätt race med Wallace och Kinhult i ledarboll, och de spurtande Pepperell och Macintyre. Kinhult skakade på 15 och 16, men efter en birdie på 17:e och en missad birdieputt från Wallace på 18:e, något som upprörde honom till att dunka puttern hårt i greenen, så stod Kinhult med en kanske fyrameters för att avgöra. Han fixade det och kunde göra segergesten.

Även Bertil Lemkes son Niklas fixade en topp 10, kom åtta, något som dock kunde varit ännu bättre, efter en bogey på sista par fem och en missad birdieputt på sista.

Henrik Norlander kom fyra i Web.com och efter tredjeplatsen förra veckan är han nu topp 25.

Sist så får väl Stenson och Blixt godkänt för sina 20:e platser i det ganska mediokra startfältet på Byron Nelson Classic i Texas. Sun Kang vann sin första seger, Every utmanade. Ingen mer spännande tillställning.

Morgonens runda

Vid banan ungefär 6.40. Kall vind, trots temp på 8 grader. Gråmulet. Lite tristare runda än gårdagens. Hade svårt hitta sving. Puttningen fungerade inte, vare sig längdkänsla på längre eller riktning på kortare.

Hittade lite spel sista tre.
En känsla att konservera : Känn hela klubban i början av framsvingen. Gör vad som krävs för att träffa bollen. Stämmer bra med RealSwing. Kom ihåg wedge på 8:an (där får jag många positiva tankar)

6.45-7.52 . 12 över.

Frukt man hittar i bagen efter vintern

Fräscht ändå!

Ja, då var det dags för första rundan, och man drog fram bagen ur något mörkt skrymsle i garaget. En klassiker är ju bananen i bagen som brukar bli svart med rinnande innehåll, men äpplet som var kvar i min bag sen senaste rundan i Oktober såg märkvärdigt välbehållet ut. Funderade nästan på att äta det, säkert någon slags vinterfrukt men nä.

Det största i golfvärlden sen senaste inlägget, eller kanske sen spelet med brutna foten 2008 var ju att Tigern tog nummer 15. Faktiskt en brutalt sevärd tillställning, så roligt har jag inte haft framför masters sedan Spieth dubbelduffade på 12:e. Och åter var vattnen på 12:e  i Spel, svalde Molinaris bollar, Molinari som väl var den som låg bäst till för segern. Men Tigernärvaron märktes tydligt i Italienarens spel, väldigt skakig på banan där han annars brukar vara som ett urverk.

Det bästa med årets upplaga var att Tor langade in ett lämpligt åskväder på eftermiddagen i Georgia, tryckte starttider tidigt och det hela avslutades på en för vikingar hemul tid. Och att Tiger blev så jäkla glad då han vann. Koepka, som spelade någon boll innan kunde gjort tillställningen intressantare, hade hans birdieputt på 18 gått i hade Tiger tvingats göra par på sista.

Annars har svenskarna på tourerna spelat bedrövligt. Fortfarande knappt någon topp tio. På någon tour, över huvud taget.  

Rundan då? 

Först på plan, åkte lite på vinst och förlust trots frostvarning på Fejan, men behövde bara vänta en kort stund, och det öppnade. Kallt i luften men en solig morgon. USB-handvärmarna behövdes, men inte på slutet.  Mellanbanan något mindre luggsliten än den brukar vara så här års, Vitsippor och Violer tittar fram.

 körde med RealSwing tankar som en kompis introducerat, och det tycks funka rätt bra. Inte med drivern med något undantag, men fick på slag som hade de längder som jag hade förra decenniet. Jag bänkar mer nu och är lika smidig, så det är svingen som spökar. Men emellanåt kommer de gamla synderna fram. Känns mest som timing som strular. All in all, rätt bra

6.45-7.59, 10 över. Många bra slag. 

En vända till till rangen

Fortfarande är det självplock på Upsalas range. Soligt, blåsigt, rätt ok stå där och veva.

Driver :  Rätt många outside in, oftare dragna till vänster än tråkfädeade. Teori:  Avhingea tidigare. Tänk smooth.

Fairwayträ : Verkligen - tänk realswing.

Långa järn : Trots tidig hinge, svårt få bra känsla. Inte jättedåligt, men lite högersläpp.

Korta järn : Riktigt bra.

Tänk : Allting lätt i baksving. Frågetecken: mongohänder?? Sen tidig "unhingerelease" . Kan inte beskriva det bättre.  Det här läget där armen stannar för att klubbhuvudet kommer  ikapp. Den skall vara relativt tidigt. Tänk sen realswing.  Inte minst tanken på hela klubbans båge och att det är smooth.

Kosläpp - Första Hinken! Och lite allmänt skitprat.

Jaha, så polaren som på grund av en motorcykelskada inte kunnat lira på typ 15 år har börjat lira igen. 95% skitkul, MEN han var en jävel på att sätta myror i huvvet på en genom att hitta massa lustiga svingar i böcker, tidningar och annan. Och när han nu börjat lira igen har han hela Youtube till sitt svingletarförfogande och han hittade den här:




Ringde och tjatade, den där var jag tvungen att kolla in. Och då det nu för någon timme sedan var dags för första hinken så var det bara att testa. Och nog fan funkade det... så vad skall man tro på nu? Den här paradigmen är ungefär dart-paradigmen. Att man inte skall göra så och så och så och så blir det bra, utan man skall slå och låta kroppen själv ta sig till rätt ställe. Inte riktigt målfokusering men nåt ditåt. Man svingar snabbt, rytmiskt och med mjuka handleder samtidigt som man tänker sig svingbågen, och bollen ivägen. Bara det. Två bra hinkar.

Så skall jag överge alla vinterns tankar på viktförflyttningar, handleder si och så och vad det nu kan vara?  Tja, kanske det. Skall nog plocka med mig den här grejen ett par varv till på rangen och på nån av de första niohålarna. Det såg bra ut i alla fall på rangen. Och så får man väl stå och förstöra gräsmattan med provsvingar mot plastbollarna man hittat under snön också. Grannen vet redan att jag är golftokig...

Annars, så har jag dragit igång C-Moren på min Tivobox. Kollat Florida Swing, med Players i Mars som största nyhet. Vet inte, tyckte Sawgrass såg lite karg ut, och de mjuka greenerna gjorde banan lättare. Men vilken bana... Allvarligt, tveksam vilken banan jag håller som den bästa där tävlingar avgörs årligen. Med Augusta Nationals kassa avslut 17-18 så är inte Sawgrass långt efter.

Rory vann, efter att ha varit stabil i topp 5 en massa tävlingar utan att vinna.

Svenska killarna på stortourerna har inte gjort någon svensk golftvtittare glad. Alla utom Uppsalas Anton Karlsson har underpresterat. Stenson och Noren nästan mest. Båda låter också väldigt missmodiga i intervjuer. På tjejsidan ser det i och för sig spännande med en massa unga tjejer som har kommit ut och gör väsen om sig. Linnea Ström senast.

Nästa vecka matchspelet, brukar vara skoj, men det är Viasattens show, och jag vet inte om det är värt att dra igång den kanalen för den. Många mjucktävlingar är det på Europatouren framgent. Men det är Masters man ser fram mot. Och varje år funderar man hur man skulle vilja bygga om området där hål 17,18, 1 och 9  är beläget. 17:e  borde vara ett riktigt risk-rewardigt kort par 4 och 18 på den kanske mest prestigefulla banan i världen skall inte sluta i en grässlänt. Det skall vara majestätiskt med ett klubbhus i bakgrunden. Kanske i krokarna av där 9:ans green är nu men bättre. 9:an var ju byggd som avslutningshål.

Annars så får man väl plugga på golfreglerna. Putta med flagg i känns bra, det är ingen av de nya reglerna som känns direkt konstiga. Önskar bara att man fått droppa för torva i fairway.

Men nu skall jag ut på gräsmattan och hitta en yta där frugans krokusar inte tagit kommandot. Inte ens jag har hjärta att duffa sönder vårens första blommor.

Första livstecknet efter lång tid...

Ja, ibland blir det luckor i bloggar. Så även i den här. Sedan sommaren har det inte blivit något inlägg i den här lilla ytan för mina betraktelser inom den värld som stavas Golf. En höst och förhoppningsvis nästan allt av en vinter har gått sedan mitt klubbfynd.

I golfvärlden har en del hänt. Nya regler, man kan putta med flaggan i och skall försöka komma ihåg att droppa från knähöjd. Säkert också en del andra regler som man får googla fram innan man sätter tänderna i golfgräset under mer ordnade former.  På tourerna är det mest upphetsande sedan i somras att Tiger vann Tour Championship under höstkanten. Scenerna i rutan där han gick upp mot artonde green var något i stil med ett triumftåg. Någon vann PGA championship, jag minns inte vem. Ingen är direkt världsetta, det är Rose, DJ, Thomas och Koepka som varit där uppe. Svenskarna har i år spelat bedrövligt. Åtminstone herrarna. Peter Hansons sjätteklass i Oman med ett högst beskedligt startfält var årets första topptio. Damerna har spelat lite bättre, det unga gardet med Linnea Ström, Julia Engström och lite flera. Inte alls lika hög golftemperatur på tourerna nu som förra året, då Tiger var på väg tillbaka.

Den egna golfen var väl sådär. Förra sommaren var en föraning om framtida växthussomrar, den varmaste i mannaminne. Spelade en runda med en gammal kompis på Arlanda i 32 graders värme i skuggan. Det varmaste jag spelat i. Det värsta slicandet är borta, Spelade en runda med en gammal kompis på Öland som efter en svår trafikolycka gjorde sin första runda på säker femton år. Episkt. Men där slog jag inte urkass i alla fall. Men väldigt, väldigt kort. Det grundläggande svingproblemet, som nog funnits hela tiotalet är inte under kontroll. Jag har dock, som vanligt så här års, ideer om vad som behöver åtgärdas...

Men nu i veckan slog jag igång Cmore golf för våren i alla fall. Såg en riktigt fin tävling, Honda på PGA National. Med årets schema fick tävlingen ett väldigt mediokert startfält. Men upplösningen var fin. Fowler och Koepka satt i delad ledning i klubbhuset.  Rookien Mitchell rullade dock i en längre putt för seger, en fin tävling som jag spar på min Tivobox till nästa vinter. Brukar göra så. Spar de bästa tävlingarna, för att lysa upp i vintermörkret.

Vad kan det här vara?

Fina rundor på Midsommar

Det blev ett par fina rundor den här helgen. Hälsat på föräldrar, men en snabb runda på fredags kväll och lördags morgon. Bilden ovanför är från morgonrundan, tredje hålet på mellanbanan. Lördag kväll gick jag ut vid halv nio, midsommarfest blev det av olika skäl inte i år. Svingen funkar bra nu, framför allt med mellanjärn men de flesta klubbor beter sig skapligt. Vacker solnedgång och ett under hcp, fem över. Hade en sån där på det korta par 3, femte hålet som i luften såg ut som "den där kan gå i". Stannade nån decimeter från hål.

På lördagsmorgonen, väldigt skönt som synes ovan, lite sämre styr på svingen, men ingen panik. Godkänd runda. Vill bara ha slagen lite lägre och lite längre nu, så kan nog de riktigt bra scorerna komma. Kul lira golf nu.

US open, liten betraktelse från nu och då.

US Open går i år på Shinnecock ute på Long Island. "Ute på", som om jag skulle vara hemma där i krokarna. Har bara varit på John F, det är allt jag sett av NY med omnejd. Nej, det är bara på TV man ser det. HD i och för sig. I år har de gett sig fasen på att det skall vara svårt och det är det. Ingen under par. Sista rundan skall snart dra igång för de bästa, och man kan undra om det blir lika svårt som igår. Framför allt löjligt snabbt på greenerna och de sätter hålen precis vid avrinningsytorna.  Både Alex och Stenson lät rätt utmattade, men gillade utmaningen.

Stenson ligger bra med, bara ett par slag efter täten. I ledarboll går Berger och Finau som gick ut 5 timmar innan ledarbollen på lördagen. Säger lite om hur vinden och värmen torkade ut greenerna, det var nästan larvigt att se, i morse då jag kollade inspelningen av de sista hålen.

DJ är med, Rose är med, de som varit formstarkast på senaste tiden. Och Koepka, förra årets vinnare som kommit tillbaka starkt efter skada. Banan påminner lite om en skotsk links, väldigt öppet och svajande gult gräs. Inte så upphetsande layout, det är mest långt. Men de här hårda greenerna gör det intressant.

Det är väl den sakta vandrande kamelen DJ som varit mest framme. Hade det inte varit för asfaltsgreenerna han fick det värsta av hade han varit i ledningen. Respektingivande figur där han vaggar fram på fairways, stor och välbyggd. Koepka är mera jockigt gymbiffig, inte lika imponerande.

US open minns man ju annars lite sådär vagt från förr. Hade ju inte golfkanaler på 90-talet men vet att jag såg Els vinna på 1997 på Congressional efter ett brutalt bra inspel på 17:e. Det roligaste var att Sur-Monty blev snuvad på ännu en major. Såg också slutet på den här klassiska 99 då Payne Stewart vann före Mickelson, då Mickelson fortfarande var en stropp. Men det är lite vagt. Minns faktiskt lite då Goosen utan att ändra en min vann förra gången det spelades på Shinnecock. Också en sån här brutalt svår årgång. Tigers tidiga segrar var innan jag hade golfkanaler.
Den första jag riktigt hängde med i var då Michael Campbell vann på Pinehurst 2005, spöade Tiger, fin tävling. Det var innan de släpade tillbaka alla träd och gjorde Pinehurst till den mest profillösa av alla tävlingar. 2012 då Kaymer vann var en stor gäspning.
2006 var fin, återigen fick man fröjdas åt att Monty spelade bort sig, och det gjorde Phil också, på Winged Foot, en utmärkt US openbana. Ogilvy smet emellan då de stora namnen spelade bort sig på sista hålet.
Cabrera på Oakmont satte inget avtryck, Däremot var ju 2008 på Torrey Pines en klassiker, där Tiger med brutet ben vann över Rocco Mediate i särspel, hans sista majorvinst, det hade ingen trott då.
Glover på Bethpage var rätt avslaget, så även McDowell och året efter Rory. Har inga minnesbilder av dem trots att jag kollade.
Olympic Club 2012 var lite häftig, San Francisco mitt i sommaren men de gick och huttrade i dimmorna. Webb Simpson, ingen av mina favvon vann. Lite för helyllerepublikan för min smak.
Merion 2013 var nog den ballaste US Open jag sett. Vilken bana, Merion! Förenar det här med personliga hål, men ändå inte Kalle Ankig som de nyare banorna. Plaketten som Hogan slog sitt inspel från, där Rose också slog sitt, och vann. Med fina ord till sin nyss avlidne far. Fin tävling, där Phil länge var med i tätstriden. Men framförallt - banan!
Kaymer på Pinehurst var som sagt en avslagen tillställning.  Däremot var faktiskt Chambers Bay 2015 lite cool ändå. Kommer fortfarande ihåg banans sträckning, väldigt personliga hål. Men för kalle ankig, och greenerna var skandal. Stenson kallade dem broccoli.
DJ för två år sen - Hur tråkig var inte Oakmont? Det enda man minns var ett regeltjafts för DJ som han dock lätt skakade av sig och vann. Förra året då Koepka vann på Erin Hills blev tyvärr alldeles för enkel, med taskiga väderförutsättningar. Brända Grisen slog rekordet på 18 hål på Major. Synd det, rätt häftig bana egentligen.

Det var väl det hele. Nu skall jag sitta och glo lite om vartannt på Brasilien och Tyskland i Fotboll och då sistadagen från Shinnecock. Tur man kan spela in.

Mitten juni, går rätt bra

Vackrare himmel än fairway på Upsalas Mellanbanas fjärde

Jamen nu börjar det arta sig! Har slagit ganska rakt och med bra bollträff med järnklubborna några rundor nu. Är ute sena kvällar eller tidiga mornar, det går ju att köra så runt midsommar. Fairways förtvivlat torra, som synes ovan men greenerna rätt skapliga på fjärde. Sköna temperaturer och inte alltför mycket mygg. Först på banan på helgerna, har väckarklockan på sex som i veckorna. Skönt komma hem, duscha och ta frukost i sängen redan vid åttadraget efter nio hål. Tidigare i våras har jag plockat hem vad som blommat till frugan men nu är det mesta överblommat. Det gick fort i värmen, våren.

Ser till att ha inåtböjd handled på toppen, skapar en känsla av square ända från toppen, och pendla sen med centrum mellan axlarna, verkar hålla borta att armarna går iväg och skapar inside out.

Det som är lite besvärligt är träklubborna. Tycks som om väldigt lugnt pendlande funkar med träfem, och synk med axlar med drivern. Känns läge för en artonhålare nu.

I huvudet på en golfare som tänker för mycket

Ja, här ovan har ni sjätte hålet på Upsalas mellanbana. Tee. Hålet är lite dogleg höger med vatten och grejer framför green. Skuggorna är långa inifrån vänster ser ni och det är morgonsolen. Är alltid först på banan. Har inte ork att stå och vänta på slöfockar och gillar då det är svalt. Så jag pallrar mig upp vid sexdraget även helger och bränner av de nio på runt 70 minuter. Hem, duscha och krypa ner i säng med te och mackor och en god bok vid kvartöveråttadraget. Är det söndag lyssnar jag på söndagsintervjun, det var Sjöstedt i morse. Rätt sympatiskt karl. Gick iland med att framstå trovärdig trots att han är borgarunge som tagit vänstersvängen. Men nu tillbaka till golfen, fokus!

Man skall inte slå höger här. Men det gör jag. Och det har varit storyn om min golf de senaste åren. Tråkfadear. Ibland äckliga socketliknande historier. Och det är ju både en bra och en dålig sak. Mest en dålig sak förstås, bollar försvinner, scorer blir det inga och man går där och svär i den vackra sommarmorgonen. Men samtidigt gör det att golfen aldrig blir tråkig. Vad f-n är det som gör att jag kommer utifrån, går man där och tänker. Svingar man riktigt illa går man och mixtrar mellan varje slag. Roterar axlarna? Roterar de för mycket? Kastar jag från toppen? Vad nu det är för nåt, att kasta från toppen. Och funderingarna slutar inte med rondan. Redan då man kör in bilen där hemma måste man ut i trädgården och provsvinga. Och så hittar man nåt. Dra på med fötterna, nåt gammalt svingtips från Svensk Golf 2004, eller nåt man fått sig tilldelat som drill då man sökt panikhjälp hos nån pro då socketarna blivit alltför äckliga.  Vill det sig väl hänger det där med ut på banan, och man kan prestera några bra hål. Kanske en bra runda. Kanske en formtopp på ett par veckor. Men sen... Mwahahaha... kommer högersläppet. Ofta då man är framför nåt vatten eller då man har ett känsligt slag, typ mittemellan klubbor och tar den längre och skall slå lugnare. Och så tänker man:

Oh well, back to the old drawingboard...

Egna golfen hittills i maj och tidiga juni

Det här är ett kort med nya Panasonic Lumixkameran, ger bra bilder, eller hur?

Det har varit sedvanlig svingletning, stått och träningssvingat hemma och hittat det ena och det andra.  Och för någon vecka sedan hittade jag - mongohandled och pendla med halsen. Det funkar för järnen, bättre bollträff än på länge. Svårt hitta rätt med träklubborna.  Så är det just nu.

Närspel helt ok. Bara få träklubborna rakare så har vi en formtopp på gång!

Vårens första runda och lite om tourerna

Så var då första rundan på mellanbanan spelad. Sju grader, soligt, hyggligt fungerande sving. Ute vid tjugo i sju, banan för mig själv. Lite kallt om händerna, i morgon tar vi med handvärmarna.

Har stått hemma i trädgården med tanken att då man kommer till impact skall kraften man samlat i baksvingen gå ner i klubban och ut i en lugn axelrotation. Kör med Spanienrådet (se tidigare) att stå på tå med högerfoten genom svingen. Försökte ett par gånger trycka på med höften, men det funkade inte. 

Banan är ju inte direkt bra än, mer brunt än grönt på fairways och väldigt sanddressat. Och blött, noll rull, så banan är lång.

Annars så har det rullat på på tourerna. Den här veckan spelas det på Quail Hollow som hade PGA champs förra året. Fin bana, distintkta hål. Både Tiger och Phil med, båda klarade cutten knappt. Mest anmärkningsvärt de senaste veckorna är väl att Björk vann sin första seger, på den utmärkta Topwinbanan i Pekingtrakten, också mycket distinkta hål, hål man kommer ihåg.

Happy new year 2018

Ett tag sen sist nu. Golfen har varit på hibernation. Klubborna åkte in i garaget nån gång runt novembers inbrott och har inte sluppit ut än, förutom på en liten tripp till Spanien, då jag flydde julaftonshelvetet ner till Spaniens härliga försommartemperaturer. En tripp till Villaitana, ovanför Europas estetiska rövhål Benidorm, med det blånande medelhavet bakom. Man vet inte om man skall skratta eller gråta då man sitter på den magnifika terrasssen vid klubbhuset. Golfen var inte mycket att hänga i julgran förutom puttningen. Och sen fick jag ett svingtips av den härlige göterborgsgrabben, reseledaren och pron som gjorde svingandet sista dagen fullt uthärdlig(stå på tå med bakre foten genom hela svingen, förstå det!)

Playitas Levante ner mot Benidorm och Medelhavet

Sen har det varit lite sporadisk koll på tourerna, Alex går starkt i USA, det är väl det mest anmärkningsvärda nu. Förutom förstås vinterns stora kioskvältare - Tiger spelar igen och det bra. 180 MPH svingfart, en sving som ser bättre ut än den gjort på 2010 talet i denne hackers ögon, och samma vinnarskalle. Annars, Formgrabbarna för tillfället tycks vara Phil, JT, Rose och kanske Rory.

Nästa vecka Masters, än mer haussad än vanligt tack vare Tiger, och den här veckan kan vi glädjande se blonda glada Pernilla leda Rancho Mirage inför sistarundan. Har lirat otroligt klokt, och puttat med en stekhet putter. Blir nattens begivenhet, Tivon får gå varm.

Nej, annars väntar hela golfsverige på att lappmöglet skall försvinna så vi kvigor kan släppas ut för våren!

Firestone och PGA Championships på Quail Hollow

Stora tävlingar så här års.

Efter The Open var det Firestone. Det är egentligen en rätt trist bana, ofantligt många hål ser likadana ut. Men 16-18 är rätt ok. 16 ett låångt par 5 med hålet efter en liten damm. 18 skall du mellan två träd. Matsuyama höll ihop det bäst och vann. Stenson 17:e utan att imponera.

PGA Championship på Quail Hollow var riktigt skaplig! Hålen 14-18 var mycket varierande, utmanande och trevliga att se! Det var spännande länge, men Justin Thomas hade lite flyt runt 14-16 och kunde vinna utan att vara direkt hotad. Ännu en hygglig av Stenson 13:e utan att vara framme och hugga.

Hygglig golf men inte fantastiskt.

Har spelat lite Augustigolf. Inga katastrofer men jag kommer inte tillrätta med svingen. Körde en runda igår med bara järn som kändes lovande. Försökte ta klubban längre bak i stance, sen tänka, från topp rotera underarm och axel, stå lite närmare boll. Gick hyfsat, målet var att få bättre längd, och då jag ser till att allt releasats vid impact fick jag några meter.

Idag gick det sämre. Tänkte samma men det blev för mycket outside in. Oklart varför. Men ändå hyfsad score, 7 över som igår. Det var puttning och tur som hjälpte. Och svingen är - bättre!

The Open - Spieth vs Kuchar

Ännu ett år med en bra duell i The Open.

Royal Birkdale. Inte världens mest profiltydliga hål, väldigt typisk links. Men ändå bra, sällan har man sett  bunkrarna bättre definiera hål. Men 16-17-18 ser precis likadana ut från tee. Bra balans i sluteet, 14 par 3, 15 enkelt par 5, 16 knepigt par 4, 17 längre par 5 och 18 svårt par 4. 

Vädret brittiskt ruskigt to-fr, sommarväder lö-sö. Lördag stilla, söndag rätt blåsigt.

Hela lördagen och söndagen gick Spieth och Kuchar i sistagruppen.

Lördagen såg den första 62:an på en Major - Branden Grace. Men förhållandena var just på lördagen perfekta.

Både Noren och Stenson var uppe hela veckan utan att direkt hota toppen. Noren hade inte sin bästa puttning, men slutade ändå 6:a. Stenson har inte riktigt hittat precisionen i svingen, lite av och på och slutade 11:a. Godkänt av båda.

Men det var alltså Spieth och Kuchar det handlade om. Kuchar, hela tiden säker utan att göra något magiskt. Spieth tvärt om. Efter att ha haft bra koll på svingen på lördagen så blev det mängder av konstiga lägen på söndagen. Och då han slog en drive fruktansvärt snett på 13:e, långt par 4 så såg det ut att vara fördel Kuch. Men efter 20 min droppning tillbaka i flagglinjen ut på rangen slog Spieth ett av sina houdinislag och kunde rädda bogey. Kuch ledde efter hålet med ett, men Spieth fick massor av energi. Slog sen bollen bra och puttade ännu bättre. Satte flera långputtar under frejdigt fistpumpande. Ledde med 2 inför sista. Och då Kuch hamnade i bunker med sitt inspel var det klart.

Lite fjompigt och affärsmässigt tal, inga historiens vingslag där, men han tackade i princip hela världen. 

Hade varit roligare om Kuch vunnit, ännu roligare om Stenson eller Noren varit med på allvar, men denna Open får i alla fall klart godkänt!

Formtopp!

Sommar, hemma, alltså tidiga morgonrundor på mellanbanan. Oftast hemma igen till kvart över åtta för frukost. Ingen på banan och skön temperatur. En av fördelarna med att vara morgonmänniska.

Var till rangen med sonen. Hittade en bra trigger. Spänningen i händerna översätts till rotation i axel, och sättningen avsätts vid impact.

Tre niohålare bättre än HCP, de i går och förrgår 5 över på mellanbanan.
Drivarna har varit raka.  Man måste hålla jämt drag med händerna genom hela svingen, händerna lite aktivare än vid järnslagen
Träfem ännu rakare. Dra lugnt igenom
Järnen är bättre, men där går det forfarande för högt och ibland lite höger. Letar lite där

Pitchar bra men chippar sämre. kom till topp och sen medvetna händer på chip!
 Puttningen har varit helt ok. Målfokus!

Nu i morse var allt lite sämre. Ingen fara på taket dock, och 9 över.