The Open och Ljuset i slutet av tunneln...

Jahapp så var det dags för BO på Old Course igen. Lirar i samma division som VM-final i Vuvuzelaland för mej. Större än Masters, då BO går på Old Course. Har man en gång varit vid R&A är det störst.

I skrivande stund ligger Big John 6 under efter 10. Var det inte på Old Course han vann? Minns inledningen av hans tal "I'm so damn happy...". Överläpparna blev stela som granit...

Det är ett skönt BO-minne förmej , här ett par till :

• Constantino Roccas monsterputt från Valley of Sin. Han blev så sjukt glad. Att han sen torskade i särspelet kom han aldrig igen ifrån, som jag minns det.


• Jespers ras de sista 9, då Orkanvane Texasbon Justin Leonard hanterade den starka vinden ännu bättre än Parnevik.

Fast de två största minnena är med samme man med 26 års mellanrum.

• Det gäller Tom Watson förstås. 1983 hade jag bara spelat golf i ett år, var helfrälst, bodde på banan, och var då med mina föräldrar i Deal, Kent. The Open visades på BBC, det visades inte mycket i Sverige på den tiden, jag följde faschinerad. På sista hålet har Watson 195 meter till hål och behöver göra par för att vinna. Watson plockar fram järnfyran. Kameramannen måste stått bakom, och lyckades fånga bollflykten perfekt. Det var absolut spikrakt mot flagg hela vägen, damp ner bara nån meter från hål. Första gången jag riktigt fattade hur bra de där killarna egentligen är, under stark press.


• Andra minnet förstås, då Tom står för inspelet på sista förra året. Behöver göra par. Massor har hamnat i den där bedrövliga slänten bakom. Jag tänker - "Han om nån vet väl att hålla igen". Men inte...

Bilden ovan är från cykelturen hem. Tröttnar aldrig på mitt pittoreska lilla kärr. Lägger på en till i slutet också. Plockade faktiskt lite blåbär till frukost. Ack ja, hösten är snart här och det...

Svingen har fått vila ett par veckor, utomlands med familjen. Har gått hyggligt ett par mornar nu. Ibland blir det riktiga duffar, känns som det mest är en timinggrej. Men gör mest bogeys nu, och har gått upp till att ha järnfemma som längstaklubba. Dags att plocka fram drivern och se vad som händer.

Men det är handledsrelease timat med en riktig rotation av axlar och kropp. Närspelet hyggligt.