Mannen i 55 årsåldern vandrar långsamt över green på andra. Jag står med händerna i kors på andras tee och blicken stenhårt fäst vid hans lunkande. Då jag cyklade upp mot klubben var han på första green. Här går det inte fort. Och tänker han släppa??
Han ställer sig bekvämt tillrätta vid sin boll, som hamnat i ruffen. Står länge över den och slår den i bunkern. Vandrar långsamt ner i bunkern. Slår faktiskt upp den riktigt snyggt. Krattar nooga. Står länge över sin putt. Missar....
Jag drar den givetvis långt till vänster. Han står en stund på väg till tredje tee, funderar på att släppa mej? Vandrar vidare låångsamt mot tredje då han ser att jag slagit snett. Jag drar också ner min pitch i greenbunkern...
Men han släpper faktiskt riktigt snällt på tredje, där jag lyckas få till en bra drive själv, mot alla odds. Så kan det vara.
Annika Sörenstams sving gillade jag egentligen aldrig riktigt. Den såg liksom rytmiskt kraftlös ut men gick långt. Och det är när jag slår så som det går långt. Det är på nåt sätt synd. Man vill trycka till den, men det funkar aldrig för mej. På 6:e fick jag till en sån drive, var bara ngt tiotal meter från att slå ner bollen i den bäck man vill slå ner den i...
Annars så var det inte mycket att hänga i julgran. Jo, vädret var strålande och rundan gick på 65 minuter. Kunde för första gången i år lägga ner handskarna i bagen efter några hål. Och sen var det skönt att avsluta rundan med en riktigt bra wedge som tog sig över bunkern på nionde. Missade birdieputten knappt, nog första gången jag kan skylla på spikmärke eller nåt.
Nu har det blivit 5 stycken morgonrundor i rad, från skärtorsdag till annandag påsk. Ett perfekt sätt att starta dagen. Och nu är det bara April...
No comments:
Post a Comment