... i morse. Några provsvingar. Men inte ett seriöst slag på range eller bana sen november. Man är ju inte född på en slug breddgrad, precis, då man fått det här golfintresset. Nu har det varit segare än vanligt, jag har en axel som bråkar, nån slemsäck som smärtar då jag svingar. Lite smärtstillande, ortopeden har gett mig ett rehabprogram, vi får se.
Men sugen är man. Sitter just nu och kollar på sistaronden på Copperhead, Florida. Furyk och Goosen går ut i ledarboll. Tidigare i eftermiddag såg jag Quesne, en ung stilig fransos överraskningsvunnit på Aloha nere på Costa del sol, en bana som såg fantastisk ut.
Trevlig sändning, även om inga svenskar var ens i närheten. Zacke och Pulrik är en combo som funkar, även om han blir lite virrigare, år från år, Zacke. Men fortfarande så behaglig.
Joakim Lagergren. Den ende svensk som satte någon slags prägel på rundan, kanske en av de få ljuspunkter bland de kommande herrsvenskarna på touren nu. Känns långt borta, de år då det spelade 5-6 svenskar på USA-touren och det var snarare regel än undantag med nån svensk bland de främsta. Visst, fortfarande har vi Hansson, Jacobsson, Noren. Men återväxten... Vore kul om nån av Blixt, Floren, Sjöholm kunde få nån rejäl framgång. Eller varför inte den här nye lagergren?
No comments:
Post a Comment