En vända till till rangen

Fortfarande är det självplock på Upsalas range. Soligt, blåsigt, rätt ok stå där och veva.

Driver :  Rätt många outside in, oftare dragna till vänster än tråkfädeade. Teori:  Avhingea tidigare. Tänk smooth.

Fairwayträ : Verkligen - tänk realswing.

Långa järn : Trots tidig hinge, svårt få bra känsla. Inte jättedåligt, men lite högersläpp.

Korta järn : Riktigt bra.

Tänk : Allting lätt i baksving. Frågetecken: mongohänder?? Sen tidig "unhingerelease" . Kan inte beskriva det bättre.  Det här läget där armen stannar för att klubbhuvudet kommer  ikapp. Den skall vara relativt tidigt. Tänk sen realswing.  Inte minst tanken på hela klubbans båge och att det är smooth.

Kosläpp - Första Hinken! Och lite allmänt skitprat.

Jaha, så polaren som på grund av en motorcykelskada inte kunnat lira på typ 15 år har börjat lira igen. 95% skitkul, MEN han var en jävel på att sätta myror i huvvet på en genom att hitta massa lustiga svingar i böcker, tidningar och annan. Och när han nu börjat lira igen har han hela Youtube till sitt svingletarförfogande och han hittade den här:




Ringde och tjatade, den där var jag tvungen att kolla in. Och då det nu för någon timme sedan var dags för första hinken så var det bara att testa. Och nog fan funkade det... så vad skall man tro på nu? Den här paradigmen är ungefär dart-paradigmen. Att man inte skall göra så och så och så och så blir det bra, utan man skall slå och låta kroppen själv ta sig till rätt ställe. Inte riktigt målfokusering men nåt ditåt. Man svingar snabbt, rytmiskt och med mjuka handleder samtidigt som man tänker sig svingbågen, och bollen ivägen. Bara det. Två bra hinkar.

Så skall jag överge alla vinterns tankar på viktförflyttningar, handleder si och så och vad det nu kan vara?  Tja, kanske det. Skall nog plocka med mig den här grejen ett par varv till på rangen och på nån av de första niohålarna. Det såg bra ut i alla fall på rangen. Och så får man väl stå och förstöra gräsmattan med provsvingar mot plastbollarna man hittat under snön också. Grannen vet redan att jag är golftokig...

Annars, så har jag dragit igång C-Moren på min Tivobox. Kollat Florida Swing, med Players i Mars som största nyhet. Vet inte, tyckte Sawgrass såg lite karg ut, och de mjuka greenerna gjorde banan lättare. Men vilken bana... Allvarligt, tveksam vilken banan jag håller som den bästa där tävlingar avgörs årligen. Med Augusta Nationals kassa avslut 17-18 så är inte Sawgrass långt efter.

Rory vann, efter att ha varit stabil i topp 5 en massa tävlingar utan att vinna.

Svenska killarna på stortourerna har inte gjort någon svensk golftvtittare glad. Alla utom Uppsalas Anton Karlsson har underpresterat. Stenson och Noren nästan mest. Båda låter också väldigt missmodiga i intervjuer. På tjejsidan ser det i och för sig spännande med en massa unga tjejer som har kommit ut och gör väsen om sig. Linnea Ström senast.

Nästa vecka matchspelet, brukar vara skoj, men det är Viasattens show, och jag vet inte om det är värt att dra igång den kanalen för den. Många mjucktävlingar är det på Europatouren framgent. Men det är Masters man ser fram mot. Och varje år funderar man hur man skulle vilja bygga om området där hål 17,18, 1 och 9  är beläget. 17:e  borde vara ett riktigt risk-rewardigt kort par 4 och 18 på den kanske mest prestigefulla banan i världen skall inte sluta i en grässlänt. Det skall vara majestätiskt med ett klubbhus i bakgrunden. Kanske i krokarna av där 9:ans green är nu men bättre. 9:an var ju byggd som avslutningshål.

Annars så får man väl plugga på golfreglerna. Putta med flagg i känns bra, det är ingen av de nya reglerna som känns direkt konstiga. Önskar bara att man fått droppa för torva i fairway.

Men nu skall jag ut på gräsmattan och hitta en yta där frugans krokusar inte tagit kommandot. Inte ens jag har hjärta att duffa sönder vårens första blommor.

Första livstecknet efter lång tid...

Ja, ibland blir det luckor i bloggar. Så även i den här. Sedan sommaren har det inte blivit något inlägg i den här lilla ytan för mina betraktelser inom den värld som stavas Golf. En höst och förhoppningsvis nästan allt av en vinter har gått sedan mitt klubbfynd.

I golfvärlden har en del hänt. Nya regler, man kan putta med flaggan i och skall försöka komma ihåg att droppa från knähöjd. Säkert också en del andra regler som man får googla fram innan man sätter tänderna i golfgräset under mer ordnade former.  På tourerna är det mest upphetsande sedan i somras att Tiger vann Tour Championship under höstkanten. Scenerna i rutan där han gick upp mot artonde green var något i stil med ett triumftåg. Någon vann PGA championship, jag minns inte vem. Ingen är direkt världsetta, det är Rose, DJ, Thomas och Koepka som varit där uppe. Svenskarna har i år spelat bedrövligt. Åtminstone herrarna. Peter Hansons sjätteklass i Oman med ett högst beskedligt startfält var årets första topptio. Damerna har spelat lite bättre, det unga gardet med Linnea Ström, Julia Engström och lite flera. Inte alls lika hög golftemperatur på tourerna nu som förra året, då Tiger var på väg tillbaka.

Den egna golfen var väl sådär. Förra sommaren var en föraning om framtida växthussomrar, den varmaste i mannaminne. Spelade en runda med en gammal kompis på Arlanda i 32 graders värme i skuggan. Det varmaste jag spelat i. Det värsta slicandet är borta, Spelade en runda med en gammal kompis på Öland som efter en svår trafikolycka gjorde sin första runda på säker femton år. Episkt. Men där slog jag inte urkass i alla fall. Men väldigt, väldigt kort. Det grundläggande svingproblemet, som nog funnits hela tiotalet är inte under kontroll. Jag har dock, som vanligt så här års, ideer om vad som behöver åtgärdas...

Men nu i veckan slog jag igång Cmore golf för våren i alla fall. Såg en riktigt fin tävling, Honda på PGA National. Med årets schema fick tävlingen ett väldigt mediokert startfält. Men upplösningen var fin. Fowler och Koepka satt i delad ledning i klubbhuset.  Rookien Mitchell rullade dock i en längre putt för seger, en fin tävling som jag spar på min Tivobox till nästa vinter. Brukar göra så. Spar de bästa tävlingarna, för att lysa upp i vintermörkret.