Några 19:e man minns genom åren

Alltså, ölintag, måltider, fika eller liknande i golfrestauranger jag kan dra mig till minnes och som känns pratvärda.

• Visby GK, förra sommaren. Efter min premiärrunda i perfekt väder och med riktigt bra spel. Inte undra på att man var uppåt. Pytt och ett par stora starka. hustrun skjutsade till och från banan. Helt ostörd utsikt ner mot vattnet, solen stod så att det var en solgata in mot klubben, och ute på en brygga satt en man och läste, synlig bara som en silhuett. Karlsöarna borta i väster. Där mådde man gott!
• Ombergs GK, 2009. Ett arrangemang som kallades Speakers Corner Open med ett gäng från forumet på golf.se, som arrangerades årligen. Under middagen, där man både åt och drack meddelades det plötsligt "Nu är det grosspott". Ett helt middagssällskap får springa efter varsin klubba och sen var det väldigt muntert svingande. Nu preskriberat...
• Trelleborgs GK, 1986. Jag och en polare som åkte ner på en golftripp i skåne. Lite låga efter en runda på Trelleborg, Vi hae bokat Falsterbo, men då blev det åska hagel och drivis tidigt på vår starttid. Kom ut på Trelleborg senare då vädret lugnade sig. En sådär runda. Men sen satt vi i alla fall och tog varsin öl. Till saken hörde att "NP Möller" var en TV-serie som gick dåförtiden, i Malmömiljö. Där sa huvudrollsinnehavaren ibland till sin hund "Jao du, Kaalle, nöu geu vei nei ti Skiugan å tao oss en kop kaafe". Vi hade kört rätt hårt med det där "Jao du Kaalle", och precis då vi tagit varsin klunk öl hör vi från något bord bredvid "Jao du Kaalle", med betydligt mer autentiskt uttal än vårat. Vi garvade så att det sprutade öl genom näsorna...
• Halmstads GK, 2004. Det var första gången jag spelade en riktig prestigebana i södra Sverige. Hade spelat en tävling på Holms GK dagen innan. Sedan var det tre av oss som tog en runda på Fina Klubbens bana, den berömda norra. Riktigt bra spel och sen en trevlig pyttlunch ute på terrassen. Efter ett tag började mina bordsgrannar dra sig till minnes det ena och det andra slaget, och jag lyckades inte dölja en av mina uppenbara svagheter: Efter en golfrunda kommer jag knappt ihåg ett slag. De såg mig nog som mindre vetande efteråt... 

Vecka 14, Masters - Sergio!

Och första veckan i April är Masters! Både Stenson och Norén med, men ingen lycka. Stenson deklarerade rätt klart att han inte trivs på Augusta, bl.a. hur den klipps. Och hans sving är heller inte i högform.

Väldigt blåsigt första två dagarna, men helgen gick i fint väder och med blixtsnabba greener.

En vars sving var i kanonform var dock Sergio, som trots att han missade en massa av de där halvkorta puttarna han har svårt för, vann sin första major. Slog bollen otroligt bra hela sista rundan. Bara lite gnurgel ute till vänster efter utslaget på 13. Särspelshål med Justin Rose, som inte verkade alltför ledsen. Men Sergio var överlycklig. 73:e försöket kom första majorn i. Åter en minnesvärd major.

Minnesvärt från veckan :

• Sergios första major, förstås!
• DJ ramlade i trappen dagen före Masters, slog sig och fick lämna WO.
• Kuuch gjorde en HIO på 16:e sista dagen, highfivade allt han såg, och hade faktiskt viss segerchans.

Tourerna vecka 13

För en veckas skull var damtouren mer spännande än herrtouren.
ANA Inspiration som den heter nu förtiden, damernas första major på Rancho Mirage, med vattenhoppet. Blev dramatiskt då Lexi Thompson ledde, men fick fyra slags plikt efter en felaktig markering dagen innan, nån soffpotatis rapporterade tydligen. Blev naturligtvis helt förkrossad då hon fick reda på det runt hål 12 nånstans, men kämpade på bra. Så bra att hon blev tvåa, efter den onekligen bildsköna So Yeon Ryu, som fick göra hoppet.

Shell Houston open är som alltid lite lugnet före stormen före Masters. Russell Henley vann, ser rätt stöddig ut men gav ett väldigt sympatiskt intryck på intervjuer. Ingen svensk klarade cutten. Igen.

Minnesvärt:

• Soffpotatisen som sent lämnade in regelanmärkning på Lexi Thompson efter 3:e rundan, och spolierade festen.

Egen golf nu tidigt på säsongen

Hade en småspännande runda i Söndags, Det var tydligen frost, för att en äldre bangubbe ropade åt mig från första tee då jag var på första green. Lite sur först men sen kom vi på god fot med varandra. Jag fick gå och jogga där en stund men blev utsläppt vid 7.25 ungefär och spurtade mig igenom en kort morgonrunda på mellanbanan.

Svingen är hygglig. Jag drar igång med fötterna och försöker koncentrera mig på att vara synkroniserad, Fredrik-grepp. Men har lite svårt att säga mer än så just nu. Det blir en del till höger och faktiskt en del till vänster. Behöver hitta fler nycklar till en bra nedsving.

Lite minnen från tidiga golfvårar förr

Då jag började spela, på 80-talets början norr om Stockholm började alltid året med en sväng till Ulriksdal som alltid öppnade först av alla, kanske runt 16 april. En liten skitbana, men alla var som nyutsläppta kalvar. Sedan Viksjö, banan var som en leråker hela maj,

Efter några år byggdes Tumba-tältet i norra Stockholm, och det var ju käckt att slå lite vintertid även om det ofta visade sig finnas en hook gömd efter de där första 50 metrarna.

Jag flyttade till Linköping vid mitten av 80-talet och där vann man någon vecka på vårkanten. Vi åkte ofta ner till Jönköping, minns att jag spelade där, på sommargreener och sommarteer redan i mars. Kändes lite kontinentalt.

90-talets senare del innebar flytt till Karlstad och småbarnsår. Det var inte så mycket fokus på tidig golf de åren, har inget som helst minne av att försökt kommit ut tidigt och så.

Sedan millenieskiftet är det Uppsala. Småbarnsår i början där också. Men då hade vi Kåbo GK alldeles nära inpå, bara en kilometer från Uppsala slott, och där kunde man redan i mars gå ut och spela, om man spelade från ruffen. Det fanns en stor driving range-anläggning där det nu finns ett köpcentrum vid södra infarten, den öppnade riktigt tidigt, och det var där man slog årets första slag.

Nu sen allt stadsnära golfrelaterat lagt ner och lagts på is i Uppsala så är det bilen ut till Upsala som gäller. Självplock på rangen tidigt på våren, lilla pay och playbanan öppnar då snön är borta. men de bättre banorna tar rätt lång tid på sig, oftast en bra bit in i april, om inte maj.

Tourerna vecka 12

Egentligen bara en stor begivenhet den här veckan. Matchspelet WGC på Austin. Vilken kanonbana de hittat. Gillade i och för sig Arizona, men den här är vassare. vackert, böljande skogslandskap, som kommer ner till coloradofloden några hål på slutet.

Norén igång, och tog sig till kvartsfinal med fint närspel. Men där blev DJ för svår. Han var för svår för alla. Inklusive den annars numer hypade Jon Rahm. Ledde alltid med rätt många slag, för att sen ha en liten svacka i mitten, och sedan att dra ifrån igen. Gjorde, som han själv sa i segerintervjun, inga misstag. Är ganska överlägsen världsetta nu.

• Annars, lite intervjuer med Tiger, som verkar rätt modstulen och får sin ryggskada nu att låta kronisk. Men han skall ändå försöka komma till Masters.

Första vårrundan, lilla banan.

Jahapp då var det dags för årets första Sverigerunda. 13 hål på lilla banan. Klockan sju sommartid var jag på plats, uppenbarligen långt före alla andra. Lite is i backen men helt ok. Gick rättså bra. Par på knappt hälften av hålen. Startar med fötterna och drar igenom med allt i synk. Greppar som Fredrik lärde mig men vågar inte riktigt få fram händerna så långt. Närspel ett skämt på de här greenerna förstås. Men kul att lira igen!

Grågrönt som sig bör under första vårrundan. Längre än så här har inte våren kommit i Uppsala!

Och lite is kvar här och var. Men det smälter fort nu!

Tourerna vecka 11, damer och gubbar också.

Vecka 11 hade ingen Europatourtävling, allt fokus på API, Arnold Palmer Invitational, den här gången då utan Arnold. Som avled för en tid sen. Väldigt mycket nostalgi förstås, som sig bör. Vad det gäller spelet så var lite olika gubbar uppe och högg, men Kisner såg ut att ha spelet under kontroll då de sista nio började. Men det blev lite för många bogeys, och det blev ett ganska tätt race mot slutet, med Rory som attackerade bakifrån, och både Kisner och Charley Hoffman med mot slutet. Men lite i skymundan sänkte Leishman en lång putt för eagle på 16:e, visade sig räcka för seger.
Det har inte varit någon vidare svenskperiod bland elitherrarna och inte heller denna vecka. Stenson missade cuten och Noren hamnade 49:a. Måste tycka att Bay Hill är lite småtrist. Man kommer inte ihåg ett enda hål till nästa år. Tror den kommer bli en i flocken nu, det var Arnie som var tävlingen.

Däremot ett par bra resultat annorstädes. Anna Nordqvist vann i Arizona, sköt bland annat en 61;a tredje dagen. Persson, som tydligen siktar på att bli nye Langer kom trea på Seniortouren i Europa. Stabilt.

Lite vid sidan av var det väl inte så upphetsande, men ett par coolingar:

• Cody Gribble, från Texas, som gick fram till en alligator och ruskade om den. Såg inte helt smart ut, men ganska coolt.
  
• Phil var hos Feherty,  underhållande att lyssna på. Han är intensiv, Phil. Och såg rätt ball ut i skinnpaj.
  

Första egna golfen... sen 9 januari.

Då var snön hastigt och lustigt borta, här i Uppsala, och det blev årets första sväng till Upsala. Vädret skapligt, kanske 5 grader och lite halvklart. Hade sett på siten att rangen hade självplock och att lilla banan var öppen. Knallade bort till lilla banan. Naturligtvis fullt med folk. Så jag gick bara ett par var 1+9, minislinga.. Hyggliga slag, raka men ganska korta. 

Stora stängd, när öppnar den och mellanbanan?

Sen en sväng till rangen. De första tappra på plats, kostar inget, man får gå ut och plocka. Först lite halvhyggligt, men sen började det funka bra! Tog korrekta greppet med "händerna långt fram. till toppen. låter klubban falla lite, drar på med benen, och sen kan jag dra igenom överkroppen på McDowellmaner. Gav bra träffar. Lovande!

Men alltså, nu är det, om inget bakslag kommer, och det gör det ju. Igång.

Tourerna vecka 10 och lite annat...

Det var en riktigt het avslutning på Copperhead i Florida. Adam Hadwin, med ett oroväckande skägg, och det unga superlöftet Patrick Cantlay gick ut jämsides på sistahålet. Cantlay, som verkat grymt fokuserad drog ned den i bunkern i ett rätt svårt läge, och Adam Hadwin, Kanadicken, kunde vinna på ett säkert par. Stenson gjorde en habil om inte inspirerad insats och blev sjua. Han har blivit värsta topp-tiomaskinen. Påminner inte så lite, scoremässigt om sin också Fedexcupvinnande kollega Furyk. Många topplaceringar, få vinster. Det är nån Woods/Reedgnista som saknas...

Indian Open såg jag faktiskt inte mycket av, SSP, kul att uttala på Ståckhålsmska ledde alldeles för klart och försvarade sin titel. Fahrbring fick största checken för året med en 13:e plats.

Det mest notabla inom tourvärlden var väl:

• Att Cantlay tycks kommit igång. Ännu en rygg i fokus, förutom Tigerns. Han var ju högre rankad, Cantlay, än Spieth under hela amatörtiden, men har haft en svår skada på en kota i ryggen. Håller han kommer han bli en kraft att räkna med. Jävlar vilket fokus den pojken hade!
• Tigerns rygg, som sagt, tackade nej till Bay Hill, framförde ursäkterna för att han inte kan vara med på Arnies tävling året efter hans bortgång. Thomas fick faktiskt ta lite skit för att han inte är med där utan skall på bröllop. Lite väl hysteriskt.
• Stensons tvååriga dotter Alice som rymde från mamma och sprang ut till pappa mitt under spelet

Tourerna vecka 9

En stor tävling och en liten. Det var en succeartad premiär för WCC i Mexico City. Banan, Chapultepec, säg det tio gånger snabbt, visade sig vara en kanonbana och tävlingarna blev fina. Tyvärr drack Stenson kranvatten och fick Montezuma på sig, så något svenskt att tala om blev det inte. Istället en ganska tät avslutning, där Scousen Fleetwood drog i en fin sistaputt och tvingade DJ att spela bra på sista. Det gjorde han, Dustin Johnson vann igen, och befäste sin ställning som världsetta.

Småmysig tävling på ganska trevlig bana i Johannesburg. Alexander Björk låg bra i topp hela veckan, gick ut i ledarboll men föll tillbaka en smula. Dock en fin segercheck med femteplatsen. Vann gjorde den långtslående boern Dean Burmester, första segern på Europatouren, överlycklig.

• Det intressantaste som hände lite vid sidan var väl Montezumas påverkan på Mexicotävlingen...

Avromantisera Golfhistorien lite...

Det är lite så, att de avlidna skall bli några slags vackra små helgon. Som historieintresserad rent allmänt tycker jag det är ytterst olyckligt. Man vill förstå forntiden som den verkligen var. Och vad det gäller golf är det inte annorlunda. Man ser namn som Demaret, Bobby Jones, Walter Hagen och Tom Morris som några slags ofelbara små golfhelgon, kanske man vet att Bobby Jones kastade klubbor som ung, men annars bara romantiskt dravel.

Tänkte nu,  då jag kan anses blivit en smula... rutinerad att bidra lite, till att avkanonisera och avromantisera de spelare jag såg på 80-talet. Såg en del golf live då, oftast SEO som på den tiden hade en helt annan kvalitet på startfält än vad Nordea Masters har nu.

Jag lägger upp det som så, att jag använder en liten defekt min hjärna har, nämligen den spontana taggandet av medmänniskor som den utför. Jag sätter ofta ett "mentalt öknamn" på personer jag ser offentligt, och det gäller också golfare. Utgår från det öknamn jag gav spelaren och beskriver den.

"Grinolle" - Howard Clark. Jävlar vad den mannen gnällde och var otrevlig

"Lutet" - Mark James. Gick alltid med armarna framför sig i någon slags framåtlutad position, gav honom ett lätt gorillaliknande intryck.

"Sprätten" - Sam Torrance. Han gick välfriserad med en liten penna bakom örat. Liksom med magen först och fötterna slängande, gav ett intryck av att vilja vara några decimeter längre än han var.

"Surove" - Ove Sellberg. Berodde egentligen enbart på att han svor åt mig en gång då jag utan att göra något tokigt råkade uppta en del av atmosfären som han ansåg sig behöva. Lätt att ge ett dåligt intryck, Ove, och svårt att fixa det. Var nere med frugan på PGA National för några år sen. Då hjälpte han oss ur hissen som fastnat. Räknas på plussidan. Funderade på att påpeka det för direktör Sellberg men avstod.

"Arganders" - Forsbrand må ha blivit frälst på äldre dar men han hade inte en särskilt gudsfruktig vokabulär i förhållande till sin egna golf i yngre dar. Men en kille som det var kul att följa.

"Snällkrister" - Krister Kinell. Såg han några gånger, maken till sympatiskt person på golfbanan får man leta efter. Om man skull få den där drömfyrbollen skulle nog han vara med. Tillsammans med Kjeldsen och nån annan.

"Old Grumpy" - Montgomery, förstås. Det får inte bli som så, att han bara går till historien som mannen som vann Europatouren och aldrig vann major. Blev alltid lika glad då han blev tvåa. Maken till osympatisk typ på banan får man leta efter. Hade helst velat att publiken skulle ha fallit ned på knä och bugat sig i takt med att han kom gående längs fairway. Han må vara en habil kommentator nu men han var ett *sshole som spelare i förhållande till publiken i sin krafts dagar.

Naturligtvis mina personliga intryck, Montgomery kanske klappade hundar och små barn på huvudet, vad vet jag...

Tourerna vecka 8, och första minnet av Tiger.

Ingen mer upphetsande vecka. Starfältet på Honda, PGA National var stabilt men utan topp-5. Ricky Fowler kunde ganska enkelt vinna, kontrollerade för första gången en ledning inför sista varvet. Det är en häftig bana PGA National, där man enkelt kommer ihåg hål 13-18 med deras tydliga karaktär. Väldigt låg Pinehurstfaktor. Calle P 62:a, länge sen en topplacering för svenskar på PGA nu.

Bättre gick det för svenskarna i Johannesburg. Sebastian Söderberg slutade 11:a. Anton Karlsson från Uppsala var länge med i toppen sista rundan, men blev uppenbart knäckt av en fyrputt från ganska kort avstånd och rasade. Vann gjorde Darren Fichardt, den kraftige sydafrikanen med den märkliga svingen.

Inte så mycket spännande annat hände. Rory spelade ett varv golf med Trump var väl kanske det mest uppseendeväckande.

Kan ju dra en tidig grej från minnet. En kommentatorsröst, kan ha varit från Augusta. Minns inte ordagrannt men nåt i den här stilen var det. "Den här veckan är det med en kille som kallar sig Tiger Woods. Han skall vara något alldeles extra. Arnold Palmer och Jack Nicklaus satt och pratade om den här unge mannen, och de var överens om att han skulle vinna lika många tävlingar som dem tillsammans". När kan det här ha varit? 1994? Minns min första reaktion - vad är det för en idiot som inte vill använda det namn som hans föräldrar givit honom. Måste vara en stöddig typ.

Tourerna vecka 7 och det runtikring

Riviera var väl huvudnumret denna vecka. En hel dag regnade och stormade bort, men de lyckades slutföra 72 hål, med väldigt mycket spel på söndagen. Dustin Johnson slog driver som jag aldrig sett någon göra förut och vann väldigt komfortabelt. Blev världsetta på cupen. I segerintervjun så var han dock (det är han aldrig) särskilt exalterad över det. Nåja, alla trivs kanske inte med en mick upptryckt mot käften. Roligast annars var väl annars att Wesley Bryan, en av trickslagsvideoskaparna Bryan Brothers kom på en topplacering.

Om Dustin Johnson var lite andefattig i sin segerintervju var Brett Rumford raka motsatsen, då han vann i Perth. Maken till varm och sympatisk segrare får man leta efter. Men klart, vann i sin hemstad och segern betydde mycket för Rumford som har fått kämpa för sitt kort på europatouren. Intressant format, med 6-håls matchspel efter "cut" tredje dagen. Lite plottrigt först, men då man vant sig var det riktigt kul att se match efter match.  I den tydligen stekande, australiska värmen. Till och med australierna klagade... Men jag gillade att se golf på det formatet och många andra verkar också gjort det.

För andra veckan sorgligt svenskt resultat, inga med och spelade sista dagen. Alex Norén kanske största besvikelsen. Inte heller de svenska tjejerna i Australian Open kunde göra sig gällande. Dags för Sagström att presentera sig på högsta nivån? .


Men det mest anmärkningsvärda under veckan:

• Ingen Couples på Riviera. Vann dock på Champions, så lira kan han fortfarande
• Dustin Johnson ny världsetta
• Kul nytt format i Perth-tävlingen. 6-håls match sista dagen. Klart fungerande format, kanske något för framtiden?
• Tiger Woods är tydligen för ryggskadad för att ens vara med på presskonferenser. Slut?
• Stekande hetta i Perth och storm i Los Angeles. Men det stoppade inte spelare och publik.
• Väldigt stiliga damer var med och gjorde upp om segern i Australian Open för damer. Gubbsjuk ? Jajamän. Men är det dammodet för golf som numer bättre framhäver damernas skönhet? Wesley Bryan var också snygg i sina rosa brallor, så...

Tourerna vecka 6 och lite annat

På Pebble Beach var vädret tämligen varierande, dimmor, avbrott. Men det var Spieth som spelade bäst och kunde vinna ganska bekvämt. En vecka med fungerande sving och normalt närspel räckte. Men visst är det en läcker bana, som man gärna skulle vilja spela...

I Malaysia var det mer spännande. Halvsvensken Willet ledde inför sista dagen, men spelade inte sin bästa golf. Det avgjordes rätt häftigt genom att Fabriken Zanotti sänkte en eagleputt på det avslutande par-5-hålet. Lipsky hade i det läget greppet. Hade kunnat fixa särspel med en birdie, men lade sitt andraslag i bunkern på nyss nämnda 18:e och kunde inte göra en upanddown.

Inte alltför ofta det händer, men inte en enda svensk klarade cutten på vare sig PGA eller European. Nu var inte Stenson eller Noren igång, men ändå!

Bästa svenskresultatet var nog halvindiern Chopra som fick en topp-10 i Web.com tävlingen i sydamerika. Har spelat skapligt i Asien också, kanske är på väg tillbaka?

Annars var det lite vanligt plojande av Bill Murray på Pebble Beach. Justin Timberlake var centimetrar från att göra en HIO på berömda 7:e. Och i Florida var en kille tvungen att dänga puttern i huvvet på den alligator som bet tag i honom som lunch.

Hemifrån meddelas det att frisbeegolf är friskvårsbidragsgiltigt men inte golf. Day är världsetta och Stenson, som har 3 segrar och 14 andraplatser de senaste åren är 4:a.

Tourerna vecka 5 och snackisarna

Fina tävlingar den här veckan, både i Dubai och Arizona, Phonenix. Tyvärr gjorde inte nån HIO på 16:e, men det buades traditionsenligt för puttmissar. Jon Rahm som gått Arizona State var nog mest spektakulär då han spelade med en "Rahmbo" tröja i Arizona states färger.

Vann gjorde Matsuyama som slog Webb Simpson i ett särspel. Matsuyama kan nog sägas varit den bäste spelaren i världen sen i höstas. Väldigt stabil i topp 10 och många segrar. Jonas Blixt 52:a.

I Dubai var Tiger Woods åter det stora paradnumnret, men han föll bort med ond rygg efter att ha spelat dåligt första dagen. Är-han-slut? Istället blev det lite en duell mellan Sergio och Stenson, eller rättare sagt försökte Stenson i sistaboll ta ikapp Sergios ledning. Inför 15:e hålet skiljde bara två slag, men där slog Stenson bort sig och Sergio slog ett suveränt utslag till decimetrar ifrån. Game over. Stensons normalt så säkra sving stod inte riktigt att känna igen, många missar. Det var puttningen som gav andraplatsen kan man säga.

Snackisarna :

• Tiger Woods förstås, som åter föll ifrån med dålig rygg och undringarna om han är slut
• Sandstorm stoppade Dubai
• Nytt rekord i antal besökare till Phoenix open, nästan 200.000 bara på fredagen.
• Det vanliga tjoandet på 16:e på Phoenix, dock ingen HIO i år.

Tourerna vecka 4, och det runtikring

 

Alla slag från Tigern första PGA-runda

Då var Tiger Woods igång igen. Spelade Torrey Pines, klarade inte cutten, svingen såg ringrostig ut. Däremot var närspelet bra. Vi får se hur det går i Dubai nästa vecka för honom. Nej, istället gick Jon Rahm, förut rankad etta som amatör superstarkt på slutet, sänkte en lång eagleputt på sista hålet, fistpumpade och kunde se de sista bollarna förgäves komma ikapp. Blixt låg bra med länge men dalade till 20:e plats, för många bogeys sista rundan.

Mycket bra tävling i Qatar, gillar den banan bäst av ökenbanorna där. Hålen mot slutet kommer man ihåg lätt. Framför allt 16:e, drivbart par 4 med en liten bergsknalle framför green. Spännande mot slutet, och Lagergren hamnade i särspel med Wang och Van Zyl. Wang, som dominerat tävlingen vann ganska rättvist. Men Lagergren gjorde åter bra ifrån sig. Man fattar inte hur det går till då han missar cutter. Verkar ha alla delarna i spelet, inklusive längden trots att han är en liten knatte. Man måste lyfta fram Van Zyl här också. Det långa spel han tog fram sista dagen med sin underbart avlslappade sving var i absolut världsklass.

En massa amerikanskor var högst upp i LPGA, hade sydkoreanskorna semester?

Roligast denna vecka? Rahms långa eagleputtar och Van Zyls underbara långa spel. Inga mer spektakulära lustifikationer...

Årets första inlägg, lite kul och Tourerna vecka 3

Jaha då var det dags för årets första inlägg. Det blev ingen golf i November eller December, snön kom tidigt. Men en sväng på Playitas Golf under en träningsresa till just Playitas blev årets första runda. Rolig bana, men fairways i uruselt skick. Fick till en semestersving på rangen dagen innan, så jag gick runt utan att tappa alltför många bollar... Här är 19:e hålet, med utsikt mot Antarktis:

Nu dröjer det väl ett par månader innan man rör en klubba igen, om inte för att provsvinga i snön lite.

På tourerna har det börjat lite lätt. Justin Thomas vann dubbelt på Hawaii, och ett par mindre intressanta tävlingar i sydafrika. Men förra veckan blev det mer intressant.

I Abu Dhabi var ingen svensk direkt inblandad i segern, men Stenson och Hansson kom 8:e. Även Björk och Noren gjorde bra och kom 13:e. Björk har verkligen varit stabil i sin Europatourstart. Segern togs hem av Scousen Tommy Fleetwood i en ganska tät duell med flera spelare. Man fattade inte ett ord av vad han sa i segerintervjun.

Hudson Swafford, stabil men utan segrar var mycket belåten med sin seger i den mindre Californientävlingen, Och där fattade man varje ord av segerintervjun. Nordengelsmän har världens mest obegripliga engelska. Anglikanernas svar på Danskan... Lingmerth var 34:a

Årets sista runda, hoppas inte!

Var vid mellanbanan vid sju. VERKLIGEN på gränsen för att man kunde kalla morgonljuset spelbart. Första träfemman försvann i fjärran, och jag antar att någon efterkommande fick en enkel hitteboll...

Två omgångar Clas Olsson-handvärmare gick det åt, det är ju egentligen för kallt nu. Men banan i förvånasvärt gott skick. Lite gnurgel först, alltid svårt att översätta övningssvingandet på tomten med plastboll till slag, det är synd att det inte finns några vettiga rangear i Uppsala längre. Har inte slagit ett rangeslag på flera månader.

Men det funkade rätt bra i alla fall. hittade en fin liten wedge förra veckan, där jag lät klubban glida ner lite bakåt. Fattar inte det här att "slå ner på bollen", "sikta på höger häl" och vad det kan vara. Det folk försöker förklara ser ut som det som Reed gör och det funkar inte för mej. Men det här gick rätt bra. Måste verkligen tänka på att låta klubban gå på spåret, fick tag på bra timing. Lite högt, lite kort, men rakt!

Så nån bolletning att tala om blev de inte (bara "favoritställena för hittebollar") och jag kunde åka hemåt vid kvart över 8.

Nästa helg blir lite tuff med morgonljus, men helgen därpå är det vintertid. Trist på de flesta andra sätt, men det lär bli lite golfljus på söndag morgon!

Nu är dagarna kortare än nätterna...

Sista tidiga morgonrundan för året?

Nu har höstdagjämningen passerats. Både mornar och kvällar blir kortare. Det märks mest på morgonen, sommartiden äter i den änden. Då jag vaknade vid sex såg det alldeles för mörkt ut, men väl på banan kvart i sju var det som synes spelbart. '

Ett gäng herrar släppte förbi, eller jag knallade helt enkelt förbi dem då de puttade på tvåan och gick till tredje tee, väldigt smidigt. Sen bara rakt på. Men fick det inte riktigt att stämma. Inga katastrofer, men för högt och för många duffar. Har vissa tankar, får bli nästa vecka, man lär knappast kunna spela nåt efter jobbet.

Försökte jobba med att starta vänster arm nedåt, från en uppvriden axel, gick bara så där. Med drivern fungerade det mycket bra, alla drives på banan, 6:an nere vid bunkern och 8:an nästan framme vid vägen. Puttningen var dålig, för dåligt hålfokus skulle jag säga. För mycket linje och fart.

Men en skön runda och halv åtta kunde jag krypa nyduschad ner i sängen för en lång frukost.

Vid fjärde hålet hade solen gått upp lite

Indian Summer's morning

Om det här är växthuseffekten... OK då!
Gick ut på Uppsalas mellanbana klockan 6.45 i bara piké och shorts, hur skönt som helst. Ingen gräsklippare, bara en kille på första tee som släppte förbi mig genast då han såg mina bestämda steg. Och vilken morgon, vilka vyer. Lätta dimslöjor, ja ni ser ju själva...

Dryga timmen tog det. Först lite gnurgel med svingen,  har försökt fila lite på svingen hemma på tomten, för att få ner höjden på järnslagen. Inte bli kvar på högersida, tänka "impact bag".  Blev skapligt ordning på det, men det är fortfarande för högt. Annars ganska bra överlag. Drivarna är lite höger men annars väldigt säkra (förutom en mycket förvånande sorkdödare på sexan, vet inte när jag slog en sorkdödare senast!)

Visby GK - Sveriges bästa golfbana för bogeygolfaren

Inspelet mot den 18:e Greenen

Ganska enkelt, för bogeygolfaren tror jag att det inte kan finnas en bättre golfupplevelse än att spela Visby GK, Kronholmen. Det är min upplevelse efter att ha spelat mina första 18 hål på denna pärla ett par mil söder om Visby. Att de fått lägga en golfbana på den plätten land, kilometervis precis i strandkanten är något som strandskyddet säkerligen numer skulle gjort omöjligt idag.

Man svänger av någon mil innan Klintehamn och kommer strax upp till det tämligen modesta men smakfulla klubbhuset som ligger helt fritt på gräsmattan framför havet. Tjusiga merca- och BMW-SUV-tätheten var väl lite jobbig kanske, och damen som sprang fram till en annan dam från en merca till en annan på parkeringen, med en liten present, champagne, skulle kunna vara tagen ur real housewives. Of Visby, då.

Alltnog, väl inne på klubben kändes det inte alls snobbigt och pretentiöst, alla var snälla och vänliga. Gick ut med en otroligt trevlig helikopterförare och en trevlig dam, som tog hand om mig på fantastiskt sätt.

Och vilken bana. Man kommer fram till strandkanten stup i kvarten, massor av hål har havet som sidovattenhinder... Och vyerna är fantastiska, man har verkligen tagit hand om det estetiska, inte minst vid greenområdena. Och vilka greener! Man kunde stå varsomhelst, på och av green och putta, det var liksom givet hur det skulle rulla och falla. Vet inte direkt om det var snabbt eller långsamt - det var lagom! Och totalt oklanderligt skick.

De få hål där havet inte bidrog med vyer var utlagda i tallskog som snarast kändes sydeuropeisk, det var mer mäktiga pinjeträd än tråkiga tallar.

Jag försökte desperat komma på något hål med dålig design, men jag gick bet. Alla hål är bra. Inte någon machobana för den långtslående, snarast är det precision som premieras, men ett rikt utbud av tees ger olika alternativ för längden.

Efter rundan var det dags för en dusch, handdukar och sånt ingick givetvis, omklädningsutrymmena var väl inte av spa-klass kanske, nåt måste man väl ha att anmärka på... och kanske var tjejerna i restaurangen en aning svårflörtade, men isterbanden var utmärkta, men vad smakar inte bra till den här utsikten:

En varm sensommarkväll

Det är något med kvällarna fram mot slutet av Augusti. Det här mörkret som sänker sig. Jag var ute en sväng på mellanbanan igår, och kunde knappt se bollen på sista hålet, fast klockan bara var kvart i nio. Nio.  Man vet det, snart kommer det att vara mörkt vid sex! Fast det känns avlägset en så skön kväll som den här. Tjugo grader fortfarande då man knallar av green. Hemma hamnar jag i hängmattan i trädgården, i det här suggestiva, varma mörkret. Lyssnar på Stina Stoors sommarprogram, suggestiv berättarkonst som blir än bättre där i sommarnatten. Tänk om man kunde berätta en historia så.

Golfrundan gick i sakta mak, många tog nog vad de kände som sista chansen att spela kväll. Jag gick och slog 2, ibland 3 bollar, ville träna lite. Svingen har inte varit jättedålig men jag hittar inte helt rätt. Har man känt så förr... Alltnog, hade liksom tanken den, att jag skulle hålla i högeraxel och höger hand , och trycka fram dem. Har känt att axeln annars kastas fram. Gick så där. Slutade med att jag vred upp hårdare, och tryckte på med axel långt bakifrån. En intressant tanke, men knappast den gordiska knutens lösare. Rätt skönt i alla fall. Gick sista tre med ett par yngre killar, som också verkar kämpat lite, de var inte direkt nöjda med de egna insatserna.

Fin kväll i alla fall!

För egna svingminnet:

Hade en riktigt bra runda i helgen, då jag satsade mer från toppen och såg till att glida igenom impact med axlar och klubba synkront, och försöka söka en snygg follow-through. Funkade på lördagen, men inte på söndagen av någon anledning. Kändes inte tillräckligt kontrollerad. Skall nog försöka sy ihop det med högerarmen.

Nå, skön runda som sagt. Får se om det blir väder lördag morgon, peppad komma ut och mixtra lite mer.

Mer högtravande om Nordea Masters-besöket

Hur är det att se på en golftävling? Hur gestaltar sig upplevelsen av att se en golftävling? Av den kaliber som Nordea Masters nu en gång är, även om tävlingen krympt lite genom åren, Sveriges stora golfevenemang. Och hur var egentligen denna söndag?

Ja, det första som möter en är en massa tjusiga bilar på en åker som används som parkering. Porsche Cayennarna var väl så frekventa som V70, tyckte man. Och folket lite tjusigt, så där. Märkeskläder och snygga frisyrer. Kommentarerna som man snappade upp under promenaden till banan lite glassiga. Kanske.

Men väl insläppt så blir stämningen genast en annan. Golfen tar över. Det blir mer en gemensam stämning. Spelar ingen roll om det är Arlandastad eller Bro Hof. Det är tävlingen som är fokus. En del hänger med bättre, en del sämre. Många av de vackra flickorna i publiken känns lite ditsläpade av sina pojkvänner, men verkar ändå följa tävlingen med intresse. Man hör spritt mummel om Colsaerts ruskigt långa drives, hur det går för Stenson.

Det är kallt i luften, den friska vinden känns komma från polartrakterna. Ibland är det skönt, en kvalmig 25-gradersdag är inget att gå omkring i golftävlingar på. Man undrar hur folk på de här tävlingarna i Texas står ut. Men ibland får man dra på sig sin träningsoverallsjacka. Reagerar folk på att det är Stadium och inte något tjusigt märke?

Men inte fel väder för en golftävling. Ett försommarvacker dag i Mälardalen, visst känns Bro Hof lite som en gräddbakelse i det ganska lågmälda mälarlandskapet, men det är fint, med den fortfarande skira grönskan, och Mälarens vatten i fonden.

Man försöker liksom greppa hur bra de här spelarna egentligen är, jämfört med den bogeyhacker av normal klass man själv är, men det är svårt. Det är liksom lättare på TV. Skulle vara kul att gå en runda med nåt proffs av den här kalibern, på en bana man känner till. Nu blir det lite surrealistiskt, man kan liksom inte leva sig in i att de är så pass duktiga. Det känns lite som en slump att de faktiskt går runt och gör birdies och par stup i kvarten. Känslan är att de bara råkar träffa så där bra och att resultaten blir så bra som de blir.

Men tävlingen blir mer påtaglig, trots att man ingen Göran Zackrisson har. Man känner nerven i slagen, ser spelarnas ansiktsuttryck. Kanske framför allt Lasse Jensen, som gör sin bästa tävling. Och man imponeras av att de inte missar, trots den ökande spänningen mot slutet.

Logistiken, publiken, bajamajorna... själva arrangemanget som sådant känns väl fungerande. Det finns liksom en service-hub mitt i banan där en massa hål möts. Köerna till bajamajorna flyter effektivt och det är rent och fräscht, nån slags desinfektionssprit istället för tvål. Man behöver inte köa särskilt mycket för sin ramlösa och sin macka, och de som serverar är glada och trevliga.

Mest synd tyckte jag om ett sädesärlepar som helt klart har tänkt att bygga bo i en bevattningshistoria på marken invid 16:e green. Går oroligt omkring med bomaterial i näbbarna och väntar på att alla dessa människor skall försvinna. Eller har de tänkt sig något träd bakom och vädjar till människorna? Man vill säga till dem - välj ett annat ställe, längre in i skogen. Här kommer ni inte få lugn och ro.
Men andfamiljerna i dammen vid 17:e verkar inte ha någon större rampfeber, simmar lugnt omkring bland människoskaror hojtande och klappande i takt med högtalarna som meddelar att den ena efter den andra nu kommer fram till 18:e green.

Roligast är faktiskt att se de riktigt långtslående. Vet inte varför, man ser ju egentligen inte hur långa slagen är, bara att den ena är längre fram än den andre. Kanske är det något man inbillar sig. Men det är stora, granna pojkar som Colsaerts eller Quiros. Och det är liksom ett annat tryck då de drar iväg slagen. Men SÅ hårt ser det inte ut att vara. Ibland spelar man med yngre, vältränade juniorer som verkligen tar i och verkligen ser ut att smälla till bollen. Det ser hårt och långt ut. De här spelarna liksom bara gör sina rörelser, alltid samma och bollen bara försvinner...

Men spelar man golf och gillar att titta på tourerna ibland tycker jag att man skall åka och titta på en tävling, det är en annan dimension. Trots att man inte har Göran Zackrisson.

Kollade Nordea Masters på plats

Lasse Jensen var en trevlig bekantskap

Jaha, Nordea Masters på Bro Hof, bara ett, låt vara rätt långt, stenkast från Uppsala. Klart man åker dit. Roligast se sista dagen, parkerade bilen vid Bro Station och knallade bort de få kilometrarna. Förbi alla Porschar och BMW-ar. Och en kyrka.

Slank in lagom till att ledarbollen gick ut. Gick med Fitzgerald en bit, otroligt säker med järnklubborna. Men en liten plutt är det. Norén trodde jag skulle se mer fit ut, men han var rätt liten han också. Han var lite all over the place men sina slag. Gick sen mest med Colsaerts, bra tryck i den kanonen, och den här Lasse Jensen i samma boll var väldigt säker. Colsaerts rörde inte en min, kändes lite diva, men han var sevärd, stort klös till karl, även om han är lite barbapappa. Jensen gav ett sympatiskt intryck. Och man märkte hans glädje efter sista putten, han kom tvåa. Kollade lite snabbt på hans tidigare resultat, och checken är vad han brukar dra in på 2-3 år. Nog lyckligaste checkkontoutragsläsaren av alla. Vad Fitzpatrick fick, han van förresten, var nog mer fikapengar. Matthew Fitzpatrick, förresten... det är ett namn som gör sig bra på Axxfdd english. Testa!

Såg Stenson som hastigast mot slutet, Jaquelin, hans spelpartner var dock mer sevärd, otroligt skön sving den mannen har. Men mest karismatisk var nog ändå Robban Karlsson. Det är verkligen en stilig karl, utan att jag är lagd åt det hållet. Westwood såg ut som en liten luffare bredvid. Quiros skulle nog vinna armbrytingstävlingen om de hade nån men slog otroligt snett de få slag jag såg med honom. Såg inte lika respektingivande ut då han smällde iväg bollen som då Colsaerts gjorde det. Många kilometer blev det på pulsklockan, och mycket stående. Roligast är att följa med bollarna och hitta sådana vinklar att man verkligen ser slagen. Bro Hof är bra på det sättet. Allt praktiskt funkade skapligt, bajamajor, vägar att gå, grejer att köpa, även om ramlösorna måste vara dyrare än på operakällaren. Fick konstigt nog en jättemacka för ungefär samma peng.

Det var lite kallt. Ingen sån där enorm publiktillströmning, men man såg ju skapligt i alla fall. Det kändes lite avslaget. Undrar om det blir någon mer stor tävling på Bro Hof. Men att se live-golf rekommenderas varmt.

Tourerna vecka 21 och den magiska releasen

Nej, Spieth höll inte, och det som strulade på Masters strular fortfarande. Det gör mig glad på ett sätt. Att det är golfsvingen med stort G och ännu större S som äger i golfen. Det räcker inte med psyke och bra puttning, det är att äga denna magiska sekund under impact och vad som föranleder den som är golfens magi och storhet. Och Jordan har helt enkelt tappat svingen. Ut på gräsmattan därhemma med plastbollar och förstå, förstå, tänka, tänka är vad som gäller. I deras fall har de väl nån svingtaliban som hjälper dem.

Superkul att Sergio vann Byron Nelson! Det var en riktigt svettig drive han slog på omspelshålet, underbar dramaturgi. Koepka hade inte riktigt puttningen, och han är väl helt enkelt numret mindre än Sergio, trots svällande biceps. Antar att Sergio börjar tänka US Open nu... Men där är det nog Rory och Jason som är solklara favoriterna.

Rorys seger på Irish på K-Club var en typisk Rory-seger. Inga clutchputtar där, då Knox utmanade. Det var monumentala inspel mot par-femmorna 16 och 18. Den på artonde framkallade ett vrål som nog hördes till Dublin. Tap in för eagle. Lite sådär smånyfiken, går nordirländare hem sådär okomplicerat hos folk i republiken? Var för ett par veckor sedan i Dublin, Englandsälskandet står inte direkt skrivet på väggarna... Men Rory hade garanterat publiken på sin sida. Den segern lär han nog ranka högt uppe bland majorvinsterna.

Inga svenskar gjorde något nämnvärt.

..........

Hade en fin räcka rundor, 5-6 stycken med ett "genomsläpp av kroppen" genom release. Men det strulade lite onsdagens kvällsrunda och det var ut på gräsmattan med plastbollarna för att fila lite. kunde syntetisera ut lite vad som funkat, och det är verkligen planet in mot bollen och en naturlig handledsrelease. Händerna skall liksom naturligt korsas genom impact. Mycket Sergio, faktiskt. Runda söndag morgon, funkade riktigt bra, med det vanliga mullret i svingen hål 6-8.

Hmm... skakar lite...

Ännu tidigare på banan, vaknade av mig själv så att jag var ute vid mellanbanan redan klockan tjugo i sju. Blåste kallt gjorde det, faktiskt lite på gränsen ett par hål. Ensam, högt tempo, skönt!

Och spelet stämde, dock med lite skak på de senare hålen. Ett par duffar, nån slice. Gick bra allra sist i alla fall. Det är lite att man bara vill langa iväg bollen, då svingen känns stabil. Fokuserade mer på slutet, tryckte verkligen i från toppen och sista järnfyran hamnade i bakkant av green. Skönt.

Äckligaste bollen jag spelat på? Hittade en "Callaway supersoft". Kändes som att putta på en squashboll. Helt omöjlig.

Har tredje dagen av Players inspelad, himla trist att se Blixt rasa på 13:e. Men hans sving är ju inte i PGA tourklass riktigt. Day känns som benhård världsetta nu, har lämnat Spieth och McIlroy en liten bit efter sig. Han har liksom inga svaga delar, och det är väldigt sällan det blir katastrofer, ens små.
Grymma greener, verkar vara snabbt som asfalt.

Försökte memorera 14 och 15 för kommande år, 14 är med bunker längs hela vänstersidan, och 15:e är en sån där sned riskreward lite.  TiVo äger, i alla fall. Om man bara kunde ställa snabbspolningsmedbildhastigheten.

Nåja, en veckas jobb igen. Får se om det blir väder för en sån där episk klockanniorunda på kvällskanten.

TRE svalor kanske gör en sommar

Tredje rundan med fungerande sving... kan det vara så att man... kommit på något som fungerar?

Nåja, det är ungefär så, att jag inte kunnat spela så himla mycket golf senaste tiden, det har varit för mycket annat. Men nu kom jag ut klockan 7 i morse på Upsalas Mellanbana.  Och svingen fungerar som sagt. Först inte driven, men den kom, den med, och sista hålen blev väldigt angenäma. Hem med ett leende på läpparna efter 70 minuters snabba nio. Lite kyligt, men Handvärmarna från Classe Olsson gör temperaturen rätt ointressant så länge det är frostfritt. I golf - så länge man får spela - hellre för varmt än för kallt, eller hur?


Det jag har kommit på är, lite kort, hur releasen skall fungera. Kan inte beskriva det bättre än att man släpper runt kroppen, eller svingen, eller högersidan eller vad det nu är ned på bollen. Man liksom glider ned. Istället för att "aktivt vrida" något genom impact. Allt vridande ger outside in för mej.

Så nu är det kul med egna spelet.

-------------------

Annars är det skoj med Players. Tog rätt många år innan jag gillade tävlingen, men just att det är en så pass stor tävling på en och samma bana (bara Masters är större, någon skulle väl möjligen kunna påstå East Lake-finalen) gör det skoj, man minns många av de sista hålen. 14 och 15 är lite boring standardutmanandepar4 men annars är downthestretchen superskoj. Förra årets Ricky-inspel på 16:e var nog häftigaste slaget förra året. Då han var så underskattad av kompisarna, ni vet.

Igår gick det nästan för Will Wilcox, mannen med 59'an från Web.com, då han gjorde hole in one på ikoniska 17:e. Ok att det måste vara trede bästa stället att göra HIO på (efter Augustas 12:e och Phoenix 16:e) men reaktionen var liiite överdriven. Eller... ? Klart, då man får lite tv-tid gäller det att utnyttja den, typ.

Jonas Blixt, mannen med stabila puttern och ostabila svingen är väl med, och det är ju vackert så. Stenson passade på att missa andra raka cuten. Två svalor gör väl ingen vinter. Antar jag...

Ett inlägg från förra året som var bra...

Satt och kollade tillbaka i bloggen lite. Det här inlägget från nästan precis ett år sen förtjänar en repris. Lite om hur det är med tiden som gått, som golfare som spelat rätt länge. Och även det inlägget ter sig lite åldersdiget ett år efteråt :

.........

4 mars 2015


Tänkte lite på Reed och Poulter i samma slutboll på Honda. Reed som väl är topp-5 nu? Men man minns Poulters optimistiska statement i samma anda för nåt decennium sen, minns ni? Men han nöjde sig inte med topp-5, inte.

Tiden går som sagt. andra lite lösryckta grejer som kanske fallit i glömska:

"Inferior equipment" - då Mickelson anmärkte på Tigers Nikeklubbor som dock visade sig funka rätt bra.

Gnällgubbarna i seklets avslutning - Howard Clark och Monty. Nu sitter man ju nästan och hoppas att det skall gå bra för Monty. Det gjorde jag inte då. Flinade glatt för varenda andraplats han fick i majors. När man hör om "de gamla", för mej typ Hogan, Player osv som hade sin karriär innan man själv började framstår de alltid i nåt slags skimmer. Men de som var med då irriterade sig säkert på en massa grejer med dem.  Kan tro att Monty blir nån slags ikon också, gamla surkartet.

Banbesöken i tidningen Svensk Golf på 80-90-talet. Är det bara för att man läst det hundra gånger till? Men jag minns att det var väldigt trevlig läsning, både så att man kanske blev sugen på att spela, men framför allt var det fina journalistiska alster, trevlig läsning helt enkelt. Sånt upplever jag inte nu då jag läser golftidningarna. Om det beror på artiklarna eller mej låter jag vara osagt.

I min golfs barndom på 80-talet var det först ungefär nu på året det började hända något på tourerna. Och man gick och väntade på att Ulriksdal skulle öppna. Kanske det är samma nu? De brukade öppna nån gång i mitten av April ungefär. Då drog golfsäsongen igång i Stockholmstrakten.

Länge sen sista inlägget nu... tourerna vecka 10 och lite gott och blandat

Jaha, det blev länge sen sist.

Vad det gäller golfen på tourerna blev det Spieth och Day som var höstens män. Spieth slutade året med otroliga två segrar och två andraplatser i majortävlingarna. Satt nu och kollade valspar från förra året , då var han inte så hypad, men det var där det startade. Så två majors och dessutom Fedex cup. Inte undra på att huset han byggde har basketplan och plats för tolv bilar. Day var dock verkligen höstens man, där han faktiskt kom upp som världsetta ett tag och vann PGA Champs på Whistling Straits i en häftig tävling på en riktigt häftig bana vid Lake Michigan.

Vintern har bjudit på en del tävlingar, Spieth började starkt men har kommit av sig lite. Istället var det först Snedeker som spelade bäst, och nu senast Adam Scott som har otroliga 2-1-1 de senaste tre tävlingarna där segrarna är i blytunga Honda och Doral. Putta med kort putter gick visst bra.

Phil har också varit stabil, liksom andra leftykanonen Bubba Watson.

Sista veckans tävling, den på Doral var fin. McIlroy, tänk att man kallade honom golfvmoppen, spelade som i fornstora dagar första tre rundorna, men kunde inte hålla i riktigt. Istället klev de formstarka Bubba Watson och Danny Willett fram men då ännu mer Adam Scott som på sista höll på att gå i vattnet på 18:e, räddade sig med ett fint flopslag och sänkte en femtioprocentare och fick fistpumpa.

Ingen höjdarvecka för svenskarna, Stenson bäst som 28:a.

Men både Scott, Bubba Watson och Mickelson är i vass form, alla tre bevisligen med ett gott öga till Augusta National.

Egna golfen gick väl rätt skapligt ändå. Har kollat en massa svingvideo av Monte Scheinblum och Mike Malaska. Montes baksvingstanke "sätt bara handlederna" är klockren, och tanken att vispa igenom högerhanden. Malaska har tankar om att "vrida om ratten" och att slösvinga med separata armar för att få känslan.

Det blev många rundor på Upsalas Mellan, en kaosrunda på Ullna med känd golfjournalist (ingen upplyftande upplevelse...). Och avslutningsvis en riktig höjdare, en vecka i Spanien, Valle del este, lite ökenbana upp och ned. Och riktigt anständig golf. Gav mersmak!

Det är färre sockets, drivarna och träfemmorna börjar hitta rätt längd, men järnåttor och wedgar är fortfarande sjukt korta!

Två fina morgonrundor och larvmysteriet

Har ni sett de underliga larverna som står upp som pinnar från greenerna? Finns de på era banor (vore kul att höra i så fall). Ska ta med mej kameran i morgon. Men de finns i mängder på Upsalas hemmabana där jag hålls på mornarna. Har funderat på vad det kan vara. De ser lite så där faschinerande småäckliga ut. Men i morse tror jag faktiskt jag fick ett hum om vad det kan vara. På en av de där stack det upp en fjärilsliknande insekt, lite tunnare och skira vingar. Antagligen kläcks de från sina larver så där. Men kan nån botaniskt kunnig meddela mig art?

Två bra rundor sen jag snodde svingen av min låghcp-polare som jag spelade med i tisdags. Mitt pro har pratat om lägen på baksvingen, men det är lätt för en idrottstyp som honom att styra klubba och händer med handlederna. Jag låter istället klubban gå dit, och tar svingen därifrån. Det andra i spelet funkar bra också, 6 över igår, 7 över idag, stort steg framåt. Spelat på samma boll tre dagar nu. Säger nåt.

Gräsklippsmannen blir allt vänligare, småpratade idag. Han parkerade precis bakom mej då jag skulle göra inspelet mot 4:e som är över vatten. Men jag höll nerverna i styr, gjorde en bra greenträff och gräsklippsmannen muttrade uppskattande. Igår tappade jag förresten min vivofit på banan, och gräsklippsmannens kompis, tatueringsmannen hittade den och körde den till mej, tvärs över banan. Sånt värmer, och jag måste hittat rätt ton. Att stå och se stressad ut då de klipper har man inte mycket för i långa loppet.

Skall göra en androidapp förresten, med fokus på hemmabana. Avstånden kan man. Men man vill ha lite schysst uppföljning på rundor man spelat tidigare.  Eller vet ni någon som gjort en sån golfapp redan?

Spel på finbanan, ruttet spel, men bättre idag, gräsklippsmannen tinar.

Hade polaren på besök i går, vi spelade Upsalas stora bana. Kort sagt spelade jag uruselt. Timingen helt off. Drivern funkade väl, med tråkfadear.  Wedgarna får godkänt också. Men ingen höjdarupplevelse. Ett uppsalapar hängde med. Vi skippade korv och kaffe efter nio, betalade sig i ännu uslare spel!

Men bättre nu på morgonkulan. Gräsklippsmannen har blivit riktigt konversabel. Spelet var sådär. Lite rakt över. Tre bollar bortslagna på 9 hål. Tappade min vivofit på banan, men den hittade lyckligtvis en av banarbetarna. Sånt värmer. Hade sett 9 extra håls letande framför mej. Fint golfväder, som de flesta mornar.

Fler svampar, gräsklippsmannen och sköna rundor

Morgonrundor varje dag nu. Oftast hemma igen före åtta. Lugnt och skönt, snabb golf. Indiska paret släpper snällt, men gräsklippsmannen, han som klipper greenerna på mellanbanan kommer alltid farande precis efter mej, känns som han sitter och lurar innan jag kommer till klubben. Och han klipper fortare och fortare för varje dag. Idag skakade jag av mig honom först på femman. Men ganska bra spel idag, bara ett dåligt slag faktiskt. Hittade förutom kantisar årets första Karljohan på promenaden mellan åttan och nian. Får se hur den skall förgylla lunchen.

De har satt upp en skylt på åttan, informerar om en jättegryta vid en bergvägg. Flashback från trean i plugget, inlandsisen och det. Lite coolt i alla fall.

Ett par stämningsbilder, åttan och fyran.

Skön morgonrunda med svapplock

Skön runda på mellanbanan trots plaskvått i gräset efter regnande under natten. Alla bollar stannade med ett plask, ingen rull. Greenerna var dock bra. Inga birdies, men 4 par på 9 hålsrundan, och snabbt spel, 62 min trots ett stopp för kantarellplock mellan 5:an och sexan.

Många greenträffar men den är var knapp! Kratrar för varje träff, vått!

Tidigt på morgonen, långa skuggor. Sista hålet, sista paret...

Morgonrundor i Juli.

Jag slår den bättre och bättre. Tog med mig det jag lärde om grepp och uppställning från Fredrik, pron, skippade hans ideer om takeaway för "vidd", är inte idrottstyp som honom, har inte den handledsstyrkan, låter det vara lite öppet i toppen.. Lade på lite timing, låter höger pectoralis mjukt leda in spåret, låter sen hela paketet flyta igenom impact. Funkar kanom med drivern, bättre och bättre med de andra klubborna.

Bästa rangen, plastbollar mot husfasaden. Jag känner när impact är den rätta.

I morse de nio hålen på mellanbanan på 56 min. En birdie, många missade parputtar. Helt ok runda!

Tourerna vecka 24

Mellanvecka. I Österrike, där Lundberg vann förra året, vann nu Chris Wood efter säkert spel sista dagen. Bourdy som sett ut som säkerheten själv chokade sistarundan.Rafa ryckte upp sig på slutet och kunde nästan hota. Brobergs dåliga runda kom på lördagen, på fredagen spelade han säkert, blev delad 6:a och har snart klarat kortet. Men det känns som om han kan mer.

Väldigt sömnig tillställning, FedEx S:t Jude från Memphis, Tennesee. Fantastiskt stor prissumma för inga toppspelare alls, jo Dustin som lämnade WD. Till slut vann en mycket blyg Gomez från Argentina. Önskar man hade den golfkroppen, ser perfekt ut, kort, kraftig, smidig. Men en mycket sömnig tävling.

Inbee Park vann en tjejmajor. Sponsorerna jublar.

Tourerna vecka 23 (Riktigt bra svenskvecka!!)

BÄSTA SVENSKA VECKAN SEN PARNEVIK-SÖRENSTAMDAGARNA!

Först går Norén och vinner på tråkiga Lakes Course i Bara. (Dock jäkligt trevligt ställe att besöka. Inte var dag man blir hjälpt ur en fastnad hiss av Ove Sellberg...). Inte så sensationellt kanske. Det är lite SM över Nordea Masters nuförtiden. Skulle vara kul att komma tillbaka till den tiden då vi hade Faldos, Montgomerys på besök, minns då jag såg Ballesteros stå på ett ben och slå spikraka järntreor på rangen. Men på banan var han sne. Man kände att han slog ut den i ruffen ibland för att få kul lägen... alltnog:

Bra spelat av Sebastian Söderberg och lokale favvon Dantorp. Trea båda två och Blixt sjua. Han kan ju alltid komma hit om han inte lyckas hålla kortet over there.

Men sen : Memorial, Muirfield Village Ohio , Nicklaus.... där går Lingmerth och vinner sin första tävling. Tät match mot Rose, som det blev. Det är som Lingmerth själv sagt, får han korn på det är han som en liten Terrier. Definitivt en kille för Ryder Cup om han kan få upp spelet ett snäpp. Rose hade en intressant sista runda. På ett par tre var det en kille som skrek precis då han skulle slå bunkerslag, Rose såg INTE nöjd ut. Sen, på 18:e slår han en socket från fairwaybunkern. Bollen far som en projektil och jag har aldrig sett nån bli så hårt träffad som mannen som fick den i skallen. Inte vackert. Nog för att Rose var framme och kollade läget. Men ropade han??

Tourerna vecka 22

Irish open, på tjusiga Royal County Down, med Gorsen blommande och i fullt Nordsjöväder, soligt och regnigt om vartannt, vann den mycket sympatiske dansken Kjeldsen för första gången på länge. Niklas Fasth kom 10:a.

På Byron Nelson i Texas vann grottpecka Steven Bowditch, vann på den green där han tydligen gifte sig nåt år innan. Ingen mer upphetsande tävling. Blixt gjorde hyfsat ifrån sig och blev 30:e, verkar vara lite på väg ur svackan

Anna Nordqvist vann ShopRite Classic i New Jersey. Gör verkligen bra ifrån sig. Hoppas hon kan inspirera några unga golftjejer, återväxten på tjejsidan verkar än sämre än på killsidan.

Tourerna vecka 21

PGA Championship på Wentworth är ofta en fin tävling, men årets upplaga var ingen riktig höjdare. Rätt dåligt väder, och stora dragplåstret Mcilroy åkte ut efter cutten. Kraftige sydkoreanen Ahn Byeong Hun vann ganska säkert. Alex Noren var åter den svensk som gladde mest, slutade 8:a. Robban Karlsson var bra med i början av tävlingen men föll tillbaka.

På Colonial var det ganska spännande på slutet, Chris Kirk, denne - på banan - loje amerikan med den loja svingen satte en måste-parputt på sista för att vinna. Uppenbarligen är det där ett sätt att koncentrera sig på, hav verkar genomtrevlig och normal i intervjuer mellan ronderna.

Lite en mellanvecka igen. 

Tourerna vecka 20

En mellanvecka.

Rory gjorde Quail Hollow ointressant. Drev sönder alla andra och kunde trots medioker puttning vinna komfortabelt. Mest spännande var väl att Patrick Rodgers, nästa collegeförmåga, presenterade sig. Verkar vara modell niceguy-men-inte-moral-majority.  Hårtslående. Ingen svensk utmärkte sig.

I Spanien, Spanish Open, El Prat nära flygplatsen Barcelona var det väl Jimenez som satte mest färg. Blev tvåa, gjorde HIO och eaglar på par-4 hål, moonwalkade. Sergio var oväntat blek. James Morisson, inte precis tourens mest spektaktuläre vann, lite Eutourens svar på Stacy Lewis. Men väldigt glad blev han. Pelle Edberg åter bäste svensk, nu en 10:e plats och start i någon av de senare stortävlingarna.

Tourerna vecka 19

Players, vilken årgång!!
Players Championship är ju den näst roligaste tävlingen på golfåret som årligen spelas på samma bana. Masters är ju masters. Men allvarligt, Sawgrass avslutning är way roligare än den på Augusta. Då man kommit till 17:e där är det ju slut på det göttiga.

Och i är visade sig 16-18 på Sawgrass i sina bästa kläder. Återkommer till det. Det såg lite halvtråkigt ut i början på veckan, bara en massa tråkiga amerikaner i topp. Tiger spelade dåligt, Spieth ännu sämre, McIlroy lyckades inte hitta läsningen på greenerna och Stenson... ja, han har en bit kvar efter all krasslighet.

Men då det blev söndagens sista nio blev det bara roligare och roligare. Sergio tog tidigt kommandot, spelade bort sig lite och det var en skock spelare som låg typ lika. Då klev Rickie Fowler fram. På 16:e, ett underbart långt inspel rakt mot stickan, som han manade på i luften och som stannade för en enkel eagle. Birdie på 17 och 18. på tolv under och han hade satt ribban för klungan som låg på 9-10.  Många försökte, två lyckades. Både Sergio och Kisner, ny bekantskap, rullade i fina birdieputtar på 17:e. Kisner, som gick i ledarboll med sin otroligt loje collegekompis Kirk hade en fin möjlighet för att avgöra på 18:e men missade knappt.

Särspel, Fowler, Sergio och Kisner. 16-18, där Sergio fick tacka för sig. Solen höll på att gå ned. Kisner och Fowler tillbaka till 17. Kisner slår fint, som han gjort två gånger innan, har lite otur och bollen kickar iväg, stannar 4 meter från. Rickie tar möjligheten, smäller upp wedgen till dryga metern ifrån, till rena fotbollsjublet. Rick-ie, Rick-ie...

Kisner missar, Rickie rullar i sin, fistpumpar med ett stort leede, böjer sig ned, njuter av ögonblicket och får snart ge tjejen en riktig smällkyss, till publikens ylande.
Rickie Fowler segrare

Mindre EU-tourtävling på Mauritius där Coetzee vann för andra gången i år. Särspelsseger mot Tor, som varit skadad och gjorde en stark comeback. Edberg - dumt nog utan pannband - var väl med men var veckans svenske chokare och blev 8:a

Veckans snackis var väl just Rickie som av sina peers strax innan Players röstats fram till den mest överskattade eftersom han aldrig vann något stort. Svar på tal omgående...

Fem snyggaste...

Hålen jag spelat:

Obs, som jag spelat. Många har väl spelat Old Head, Kidnappers, Pebble Beach och såna där deluxeupplevelser, men jag har bara spelat vanliga bonnabanor (nåja) och har ett begränsat urval...

5. Första hålet på Halmstad norra. Många besjunger ju tolvan och femton, men det är första som är mäktigast. Lite St Andrews 1/18 varning på den. Brett och mäktigt fält för golf.

4. Walmer & Kingsdown. Mäktigt uppe på kritklipporna. Minns inte riktigt vad hålet heter, men ett är så att man nästan kommer till kanten. Enda gången jag har haft svindel på en golfbana

3. Kullen, Mölle GK, en vacker vandring över huvud taget, men det där stället där man offrar en boll till havet är mäktigt.

2. Måste bli Ombergs det där hålet där green går hela vägen ut i Vättern. Är svag för vätterns östra strand, bodde i Östergötland i många år och det var dit man reste för att se det vackra, Brahehus, Gränna, Omberg, Övralid - med sveriges vackraste kopp kaffe!

1. Måste blir 1/18 på S:t Andrews. Fasen, man fick nästan ståfräs bara av att gå fram dit och kolla på kvällarna. Golfporr.

Och så har vi ju utmedvattenhålet på Lilla Vik, Äppelträdshålet på samma bana, Långa sjö och alla vackra ekar på Åtvid, Ekar också på Kalmar, De bedårande, storslagna vyerna nästan överallt på Grönhögen, 18:e på långe Jan, hoppas de inte har sabbat det, und so weiter und so weiter...

Tourerna vecka 18

Matchspelet WGC.
Senare än vanligt, men ändå en väldigt ruggig tillställning på Harding Park i San Francisco. Såg grått och kallt ut. Inte lika kul tävlingsarena som nere i Arizona, även om det brukade vara snö där bland kaktusarna.

Stenson åkte ut i gruppspelet, har varit så sjuk så. En del schyssta matcher, och några som gick överraskande långt, kanske främst den halvsvenske engelsmannen Willet, med en midlandsdialekt som fasen är svårare att förstå än Jimenez rotvälska.

Jimenez rotvälska ja, den skapade schysstaste rubrikerna i veckan. Då han inte gillade Bradleys dropp knatade han fram och började snacka. Inte underligt att domaren fick lätt panik. Och sen blev först Bradley småsur, Caddien "Pepsi" ännu surare och då den gode spanjoren bad caddien hålla käften körde Bradley amerikanskfotbollstränarställasigansiktemotansikteochskrikaköret. Good show.

Hur som helst, McIlroy lirade inte så märkvärdigt, men lyckades vinna match efter match och så vann han hela skiten. Spieth får ursäkta, Moppen är numeroUno.

Årets första rundor, inte tokigt

Borde få ändan ur och ta en lektion till, men den jag tog i februari, med lite kompletterand svingtips har faktistkt gett lite resultat. För att vara 28 april har jag spelat mycket golf i år.  Först ett par svängar på lilla banan på Upsala, innan jag åkte ner till Öland. Spelade först med kompisen på Halltorp, gick sen en 18-hålare på Saxnäs, där funkade svingen inte alls....

Men sen har jag gjort några fina rundor på mellanbanan, den bana jag är medlem på i år. Huvudnumret var förstås min första eagle på andra hålet nu i helgen. En perfekt slagen j6 som gick i. J6 är bästa klubban just nu, lite lustigt. Det är de korta järnen som är svårast, och jag kommer fortfarande outside-in.

Rent svingmässigt har jag svårt med att förstå var jag skall ta vägen efter den korrekta takeawayen till midjehöjd.  Man vill ju landa "på planet" i toppen, men den här raka vänsterarmen känns obekväm. Och det är svårt att få till rätt start  på nedsvingen.  Lätt tryck i fötterna, samtidigt som man känner takeawayen i armarna. vänsterhanden får inte stanna, flippa och man måste rotera igenom efter impact.
Drivern är hygglig, Långa järnen halvträffade, korta järnen träffar jag rätt bra men de blir väldigt höga och korta.
Börjar hitta känslan i närspelet, handlar om att sätta tillräcklig fart på pitchklubban och rotera igenom. bra längdkänsla i puttarna.

Tourerna vecka 17

Ännu en mellanvecka även om det är fråga om stora prispengar. Volvo China Open i Shanghai vanns av hemmaspelaren Wu Ashun, som kunde riktigt bra engelska. David Howell kroknade, som vanligt, på slutet och blev tvåa. Unga, roligare kinesen Li HaoTang kom åter bra, kan bli nåt den killen. Veckans svensk att ligga bra till inför sistaronden och göra en dålig sistarond var Magnus A. Slutade 8:e. Tre Karlsson klarade cutten i alla fall.

I New Orleans la Justin Rose på en bra sistarunda, sänkte en femmeters på sista och gjorde en snabb fistpump. Visste nog att han satt en siffra som skulle bli svår att nå. Så blev det också. Tringale, Day och Boo hade chansen de sista hålen, Tringale var närmast, behövde eagle på avslutande par 5, men hans avslutande chip stannade bredvid hål.

Ingen särskilt upphetsande bana, ingen särskilt upphetsande sluttamp och inget upphetsande svenskt resultat. Det kanske är lite så nu så här års. Efter vintern och de ganska ouphetsande tävlingarna på amerikanska västkusten och i sydafrika, så är det en hoper häftiga tävlingar i florida med klimax på Augusta. Sen blir det kanske rent naturligt en paus.

Nåja, nästa vecka är det matchspelet i WGC. Brukade det inte gå tidigare? Förra året var det ju Day och Dubuisson. Matchspel är kul att se.

Fem snyggaste...

... svingarna på touren just nu, som jag ser det:

1. Ernie. Still going strong, och även om han är lite rynkig i ansiktet är svingen lika mjuk och len.
2. Osthuset. Effortless.
3. McIlroy. Den enda som verkligen ser ut att klippa till bollen.
4. Billy Horschel. Rapp, elegant sving som passar denna intensiva spelare
5. Adam Scott. Faller för grupptrycket

Tror inte jag lägger upp några Youtubes. Copyright och det.

Tourerna vecka 16

Veckan efter... det blev kanske lite antiklimax med Spieths väl stora seger, Masters blev inte den succé som var på gång. Och veckan efter var lite avslagen. Hilton Head, Furyk lyckades vinna för första gången på länge, såg inget av det.
Kina kollade jag faktiskt, inget mer hårresande, men Apibarnrat tjöt lycklig då han satte birdieputten i särspel nånstans i södra Kina, mot en rätt färgstark ny kines Li Hao-Tong, en intensiv kille med väldigt speciellt leende. Inga större svenska succéer, Broberg var med bra inför sistaronden men föll tillbaka till en 22:a plats.

Roligare - Jesper Parnevik lyckades komma 4:a i en avbruten tävling på Champions Tour. Hans första bra placering på år och dag. Snart behöver han kanske inte fläka ut hemmet för att få mjölk på bordet, soppa i Yatchen och collegeutbildning åt barnen...

Tourerna vecka 15, Masters

Masters blev lite av en antiklimax, Jordan Spieth var helt enkelt för bra. Ett par gånger det sista varvet såg Justin Rose, hans spelkamrat ut att kunna plocka in, men Spieth är brutal med puttern och kunde hålla undan.

Tigern slog i en trädrot på 9:an, slog tydligen nåt ur led, men drog det rätt! Topp-20, bättre än de flesta förväntat sig. Han verkade nöjd själv, kommer inte att spela nu på ett bra tag.

McIlroy spelade en stabil sista runda och blev topp-5

Mickelson gillar Masters, gick rätt bra i näst-ledarbollen och slutade delad tvåa med Rose.

Stenson blev gradvis av med influensan och spelade riktigt bra sistadagen. Ännu en placering på tiotalet.

Blixt verkade fullständigt knäckt i intervjun efter sistarundan. Hur mår han egentligen med sin golf?

Men tävlingen som sådan hämmades av att greenerna verkar ha varit i mjukaste laget, många gjorde väldigt bra scorer, kändes inte som en Major. De får nog göra något åt banan till nästa år, om inte annat får väl herrarna medlemmar dansa anti-regndanser runt klubbhuset veckorna innan.

Många gnällde på SVT's Jonas Karlsson och Stanley, men jag tycker de får rätt godkänt.

Men trist att gå och lägga sig då Spieth träffade green på 15:e, kändes avgjort då. Irriterande pigg på måndag morgon.

Inför Masters, tisdag

Det har varit ett väldigt fokus på stjärnorna de senaste åren inför Masters. Och i år är inget undantag, och det med rätta. Tigerns sena jatack, Mickelsons uppvaknande i sjunde timmen. Världsettans skakiga form. Stensons snuva, som preciis hinner kureras. Und so weiter.

Måste säga att årets masters.com är en glad överraskning. Snygg presentation, som de senaste åren, men också en bra mix på artiklar om olika grejer, inte bara stjärnorna. Men konstigt nog ingenting om själva årets tävling än. Inget nytt om banan, ingen intervju med Hootie(är han fortfarande ordförande?). Det enda man hört om själva tävlingen, förutom deltagarna är att det förväntas regna. Får se om golf.se får upp en sån där trevlig video-inför som de körde inför ett par majors förra året. Riktigt trevlig var den i min humbla opinion.

Skall själv lämna hemkrokarna och lira golf på Öland, och umgås med en gammal polare, som inte lirar golf längre. Men skall nog lyckas lura honom att kolla lite SVT. Mellan whiskytesterna. Och på söndag landar planet vid 19, familjen redan instruerad om att hålla sig borta från TV:n....

Blir fint det.

Tourerna Vecka 14

Riktigt bra upplösning på Shell Houston Open. Johnson Wagner(ingen av mina favoriter i vanliga fall) kunde liksom Jordan Spieth sänka puttar för att nå särspel med JB Holmes som drog på en kaninrunda. Skönt se Wagners reaktion, det gäller mycket för honom, har ingen status på touren. I särspelet åkte först Spieth ut efter att någon tagit kort i baksvingen i bunkern, sedan på hålet efteråt missade Wagner en kort putt och JB Holmes vann.
Jonas Blixt var den enda svensk som klarade cut, lite upp och ned hela veckan och slutade runt 30:e.

Rancho Mirage, tjejernas första Major. Såg inte mycket, men Lincicome fick hoppa i Poppys Pond. Anna Nordkvist topp 5 och Pernilla Lindberg topp 25.

Tourerna vecka 13

Ingen mer upphetsande vecka. Jimmy Stewart vann ytterligare en mindre tävling, Valero Texas Open, ingen svensk spelade särskilt bra. I kungens slott i Marocko kom dock Mikael Lundberg delad 3:a, var med och högg, så man fick faktiskt se honom på viasatten en del sistadagen. Richie Ramsay spelade bra sistadagen och vann.

Tourerna vecka 12

Nästa stora Floridatävling, Arnold Palmer på Bay Hill. Inte lika spektakulär som PGA National eller Doral, men en bana i samma stil, med en hel del vatten och krokodiler. Arnie var med en hel del i rutan, börjar bli rätt gammal och trött nu, men var fortfarande en sann apostel för spelet.

Stenson ännu mer i fokus denna vecka. Var helt klart den vassaste spelaren fram till sista 9, slutade 4 under sista fyra, både fredag och lördag. Rasade tyvärr mot slutet, tappade ledning och blev 2:a efter den rätt tråkige, Reedliknande Matt Every. Klagade på att han hamnade på klockan, men hans spel var helt enkelt inte lika vasst, förutom spoonarna som var som klockor. Lingmerth spelade bra och blev topp 15.

Madeira blåste bort, de hann bara en runda, där Lagergren låg bäst, men det ställdes in.

I övrigt har Jesper Parnevik börjat spela Champions. Gjorde sig illa nånstans i vanlig ordning, och kunde inte spela fullt. Han har börjat med realityserie hemma också...

Tourerna Vecka 11

Roligast på Copperhead, Innisbrook i Florida. Valspar, Spieth vann. Ganska neutral bana, mycket skog för att vara i Florida. Klart trevlig tävling där Patrick Reed faktiskt var roligaste ingrediensen, parallellt med Stenson, som blev 4:a och verkligen går bra nu. Men det blev ett särspel mellan Reed, Spieth och O'Hair(som verkar kommit ur lång svacka). Avslutades med lång putt på andra särspelshålet, och roligast var nog att Reed inte vann!

Småmysig men inte så upphetsande tävling i Pretoria där George Coetzee vann och Lundberg blev tia.

Tourerna vecka 10

På Trumps Doral var det WGC och följdaktligen hela elitserien på plats. Rory spelade inte märkvärdigt, men både Stenson och Scott var på förstasidan mest hela tiden. Men det var longhitters som dominerade. JB Holmes med stocksvingen dominerade länge, men tappade sistadagen. Bubba började sistarundan väldigt starkt men föll tillbaka och Dustin Johnsson kunde vinna. Långa killar. efter den trion kom Stenson och Scott 4:a, inga kortdistansare heller.

Roligaste kuriosan på Doral var väl att Rory kastade sin järntrea i vattnet. Stenson, som gick i samma boll verkade känna broderskap.

Sydafrika, Africa Open, liten tävling för Europatouren, men East London är en läcker bana, men backe upp och ned och många korta par 4. Trevor Fisher JR, en av de två typerna Sydafrikan vann, inte en boer utan en jock. Lagergren var pigg även denna vecka, kunde tyvärr inte leverera de första 9 på slutrundan, men kom in som 13:e tillsammans med Magnus A som hade ett mycket bra sistavarv.

Lite kul diverse, blir det range till helgen?

Har haft en riktig pärs med en kluven och dåligt utdragen tand, men nu då den börjar kännas bättre är det dags att börja jaga rangear i uppsala/stockholmsområdet. Kanske Kista öppnar på Fredag? Vore skitkul att se vad provsvingandet på tomten innebär i praktiken... Har fått bort bra mycket mossa ur det som tinats fram. Grannarna skakar säkert på huvvet.

Tänkte lite på Reed och Poulter i samma slutboll på Honda. Reed som väl är topp-5 nu? Men man minns Poulters optimistiska statement i samma anda för nåt decennium sen, minns ni? Men han nöjde sig inte med topp-5, inte.

Tiden går som sagt. andra lite lösryckta grejer som kanske fallit i glömska:

"Inferior equipment" - då Mickelson anmärkte på Tigers Nikeklubbor som dock visade sig funka rätt bra.

Gnällgubbarna i seklets avslutning - Howard Clark och Monty. Nu sitter man ju nästan och hoppas att det skall gå bra för Monty. Det gjorde jag inte då. Flinade glatt för varenda andraplats han fick i majors. När man hör om "de gamla", för mej typ Hogan, Player osv som hade sin karriär innan man själv började framstår de alltid i nåt slags skimmer. Men de som var med då irriterade sig säkert på en massa grejer med dem.  Kan tro att Monty blir nån slags ikon också, gamla surkartet.

Banbesöken i tidningen Svensk Golf på 80-90-talet. Är det bara för att man läst det hundra gånger till? Men jag minns att det var väldigt trevlig läsning, både så att man kanske blev sugen på att spela, men framför allt var det fina journalistiska alster, trevlig läsning helt enkelt. Sånt upplever jag inte nu då jag läser golftidningarna. Om det beror på artiklarna eller mej låter jag vara osagt.

I min golfs barndom på 80-talet var det först ungefär nu på året det började hända något på tourerna. Och man gick och väntade på att Ulriksdal skulle öppna. Kanske det är samma nu? De brukade öppna nån gång i mitten av April ungefär. Då drog golfsäsongen igång i Stockholmstrakten.

Tourerna vecka 9

Lite av en mellanvecka, men PGA National var lika tuff som vanligt, men de tuffa 15 och 17-par-treorna. Härlig sistaboll, på en tävling som drog in på torsdagen pga(haha) storm nånstans i mitten av tävlingen. Gnet-Harrington, och de kaxiga Reed och Poulter. I denna psyktävling slogs det ohyggligt många slag i vatten, av alla tre. Daniel Berger, ung kille, gick starkt i tidigare boll och satte ribban vid -6(!). Poulter ledde med tre efter 9 hål men började slå bollar i vattnet hejvilt. Den otroligt sege Harrington lyckades med en distansputt ta sig till särspel mot Berger. På andra särspelshålet slog Harrington, efter en låång konferens med sin caddie upp det till ett par meter på 17:e. Berger slog i vattnet, och Harrington tog sin första seger på år och dag.

I Johannesburg gick i vanlig många stora boer omkring och såg kaxigt avslappade ut. Bäst av dem, Wallie Coetsee (=Johansson?) blev trea och tog särklassigt största checken och behöver inte odla tomater på pappas farm. Den pigge seriegubben Andy Sullivan drog längsta strået, vann för andra gången på kort tid i Johannesburg. Howell var med och krigade i toppen, och bäste svensk blev Broberg, som slutade 10:a efter att ha spelat mycket bra i 9 hål, ledde faktiskt. Men hade ingen riktigt bra downthestretchare. Han är lite för snäll, kanske, Broberg.