Lite minnen från tidiga golfvårar förr

Då jag började spela, på 80-talets början norr om Stockholm började alltid året med en sväng till Ulriksdal som alltid öppnade först av alla, kanske runt 16 april. En liten skitbana, men alla var som nyutsläppta kalvar. Sedan Viksjö, banan var som en leråker hela maj,

Efter några år byggdes Tumba-tältet i norra Stockholm, och det var ju käckt att slå lite vintertid även om det ofta visade sig finnas en hook gömd efter de där första 50 metrarna.

Jag flyttade till Linköping vid mitten av 80-talet och där vann man någon vecka på vårkanten. Vi åkte ofta ner till Jönköping, minns att jag spelade där, på sommargreener och sommarteer redan i mars. Kändes lite kontinentalt.

90-talets senare del innebar flytt till Karlstad och småbarnsår. Det var inte så mycket fokus på tidig golf de åren, har inget som helst minne av att försökt kommit ut tidigt och så.

Sedan millenieskiftet är det Uppsala. Småbarnsår i början där också. Men då hade vi Kåbo GK alldeles nära inpå, bara en kilometer från Uppsala slott, och där kunde man redan i mars gå ut och spela, om man spelade från ruffen. Det fanns en stor driving range-anläggning där det nu finns ett köpcentrum vid södra infarten, den öppnade riktigt tidigt, och det var där man slog årets första slag.

Nu sen allt stadsnära golfrelaterat lagt ner och lagts på is i Uppsala så är det bilen ut till Upsala som gäller. Självplock på rangen tidigt på våren, lilla pay och playbanan öppnar då snön är borta. men de bättre banorna tar rätt lång tid på sig, oftast en bra bit in i april, om inte maj.

Tourerna vecka 12

Egentligen bara en stor begivenhet den här veckan. Matchspelet WGC på Austin. Vilken kanonbana de hittat. Gillade i och för sig Arizona, men den här är vassare. vackert, böljande skogslandskap, som kommer ner till coloradofloden några hål på slutet.

Norén igång, och tog sig till kvartsfinal med fint närspel. Men där blev DJ för svår. Han var för svår för alla. Inklusive den annars numer hypade Jon Rahm. Ledde alltid med rätt många slag, för att sen ha en liten svacka i mitten, och sedan att dra ifrån igen. Gjorde, som han själv sa i segerintervjun, inga misstag. Är ganska överlägsen världsetta nu.

• Annars, lite intervjuer med Tiger, som verkar rätt modstulen och får sin ryggskada nu att låta kronisk. Men han skall ändå försöka komma till Masters.

Första vårrundan, lilla banan.

Jahapp då var det dags för årets första Sverigerunda. 13 hål på lilla banan. Klockan sju sommartid var jag på plats, uppenbarligen långt före alla andra. Lite is i backen men helt ok. Gick rättså bra. Par på knappt hälften av hålen. Startar med fötterna och drar igenom med allt i synk. Greppar som Fredrik lärde mig men vågar inte riktigt få fram händerna så långt. Närspel ett skämt på de här greenerna förstås. Men kul att lira igen!

Grågrönt som sig bör under första vårrundan. Längre än så här har inte våren kommit i Uppsala!

Och lite is kvar här och var. Men det smälter fort nu!

Tourerna vecka 11, damer och gubbar också.

Vecka 11 hade ingen Europatourtävling, allt fokus på API, Arnold Palmer Invitational, den här gången då utan Arnold. Som avled för en tid sen. Väldigt mycket nostalgi förstås, som sig bör. Vad det gäller spelet så var lite olika gubbar uppe och högg, men Kisner såg ut att ha spelet under kontroll då de sista nio började. Men det blev lite för många bogeys, och det blev ett ganska tätt race mot slutet, med Rory som attackerade bakifrån, och både Kisner och Charley Hoffman med mot slutet. Men lite i skymundan sänkte Leishman en lång putt för eagle på 16:e, visade sig räcka för seger.
Det har inte varit någon vidare svenskperiod bland elitherrarna och inte heller denna vecka. Stenson missade cuten och Noren hamnade 49:a. Måste tycka att Bay Hill är lite småtrist. Man kommer inte ihåg ett enda hål till nästa år. Tror den kommer bli en i flocken nu, det var Arnie som var tävlingen.

Däremot ett par bra resultat annorstädes. Anna Nordqvist vann i Arizona, sköt bland annat en 61;a tredje dagen. Persson, som tydligen siktar på att bli nye Langer kom trea på Seniortouren i Europa. Stabilt.

Lite vid sidan av var det väl inte så upphetsande, men ett par coolingar:

• Cody Gribble, från Texas, som gick fram till en alligator och ruskade om den. Såg inte helt smart ut, men ganska coolt.
  
• Phil var hos Feherty,  underhållande att lyssna på. Han är intensiv, Phil. Och såg rätt ball ut i skinnpaj.
  

Första egna golfen... sen 9 januari.

Då var snön hastigt och lustigt borta, här i Uppsala, och det blev årets första sväng till Upsala. Vädret skapligt, kanske 5 grader och lite halvklart. Hade sett på siten att rangen hade självplock och att lilla banan var öppen. Knallade bort till lilla banan. Naturligtvis fullt med folk. Så jag gick bara ett par var 1+9, minislinga.. Hyggliga slag, raka men ganska korta. 

Stora stängd, när öppnar den och mellanbanan?

Sen en sväng till rangen. De första tappra på plats, kostar inget, man får gå ut och plocka. Först lite halvhyggligt, men sen började det funka bra! Tog korrekta greppet med "händerna långt fram. till toppen. låter klubban falla lite, drar på med benen, och sen kan jag dra igenom överkroppen på McDowellmaner. Gav bra träffar. Lovande!

Men alltså, nu är det, om inget bakslag kommer, och det gör det ju. Igång.

Tourerna vecka 10 och lite annat...

Det var en riktigt het avslutning på Copperhead i Florida. Adam Hadwin, med ett oroväckande skägg, och det unga superlöftet Patrick Cantlay gick ut jämsides på sistahålet. Cantlay, som verkat grymt fokuserad drog ned den i bunkern i ett rätt svårt läge, och Adam Hadwin, Kanadicken, kunde vinna på ett säkert par. Stenson gjorde en habil om inte inspirerad insats och blev sjua. Han har blivit värsta topp-tiomaskinen. Påminner inte så lite, scoremässigt om sin också Fedexcupvinnande kollega Furyk. Många topplaceringar, få vinster. Det är nån Woods/Reedgnista som saknas...

Indian Open såg jag faktiskt inte mycket av, SSP, kul att uttala på Ståckhålsmska ledde alldeles för klart och försvarade sin titel. Fahrbring fick största checken för året med en 13:e plats.

Det mest notabla inom tourvärlden var väl:

• Att Cantlay tycks kommit igång. Ännu en rygg i fokus, förutom Tigerns. Han var ju högre rankad, Cantlay, än Spieth under hela amatörtiden, men har haft en svår skada på en kota i ryggen. Håller han kommer han bli en kraft att räkna med. Jävlar vilket fokus den pojken hade!
• Tigerns rygg, som sagt, tackade nej till Bay Hill, framförde ursäkterna för att han inte kan vara med på Arnies tävling året efter hans bortgång. Thomas fick faktiskt ta lite skit för att han inte är med där utan skall på bröllop. Lite väl hysteriskt.
• Stensons tvååriga dotter Alice som rymde från mamma och sprang ut till pappa mitt under spelet

Tourerna vecka 9

En stor tävling och en liten. Det var en succeartad premiär för WCC i Mexico City. Banan, Chapultepec, säg det tio gånger snabbt, visade sig vara en kanonbana och tävlingarna blev fina. Tyvärr drack Stenson kranvatten och fick Montezuma på sig, så något svenskt att tala om blev det inte. Istället en ganska tät avslutning, där Scousen Fleetwood drog i en fin sistaputt och tvingade DJ att spela bra på sista. Det gjorde han, Dustin Johnson vann igen, och befäste sin ställning som världsetta.

Småmysig tävling på ganska trevlig bana i Johannesburg. Alexander Björk låg bra i topp hela veckan, gick ut i ledarboll men föll tillbaka en smula. Dock en fin segercheck med femteplatsen. Vann gjorde den långtslående boern Dean Burmester, första segern på Europatouren, överlycklig.

• Det intressantaste som hände lite vid sidan var väl Montezumas påverkan på Mexicotävlingen...

Avromantisera Golfhistorien lite...

Det är lite så, att de avlidna skall bli några slags vackra små helgon. Som historieintresserad rent allmänt tycker jag det är ytterst olyckligt. Man vill förstå forntiden som den verkligen var. Och vad det gäller golf är det inte annorlunda. Man ser namn som Demaret, Bobby Jones, Walter Hagen och Tom Morris som några slags ofelbara små golfhelgon, kanske man vet att Bobby Jones kastade klubbor som ung, men annars bara romantiskt dravel.

Tänkte nu,  då jag kan anses blivit en smula... rutinerad att bidra lite, till att avkanonisera och avromantisera de spelare jag såg på 80-talet. Såg en del golf live då, oftast SEO som på den tiden hade en helt annan kvalitet på startfält än vad Nordea Masters har nu.

Jag lägger upp det som så, att jag använder en liten defekt min hjärna har, nämligen den spontana taggandet av medmänniskor som den utför. Jag sätter ofta ett "mentalt öknamn" på personer jag ser offentligt, och det gäller också golfare. Utgår från det öknamn jag gav spelaren och beskriver den.

"Grinolle" - Howard Clark. Jävlar vad den mannen gnällde och var otrevlig

"Lutet" - Mark James. Gick alltid med armarna framför sig i någon slags framåtlutad position, gav honom ett lätt gorillaliknande intryck.

"Sprätten" - Sam Torrance. Han gick välfriserad med en liten penna bakom örat. Liksom med magen först och fötterna slängande, gav ett intryck av att vilja vara några decimeter längre än han var.

"Surove" - Ove Sellberg. Berodde egentligen enbart på att han svor åt mig en gång då jag utan att göra något tokigt råkade uppta en del av atmosfären som han ansåg sig behöva. Lätt att ge ett dåligt intryck, Ove, och svårt att fixa det. Var nere med frugan på PGA National för några år sen. Då hjälpte han oss ur hissen som fastnat. Räknas på plussidan. Funderade på att påpeka det för direktör Sellberg men avstod.

"Arganders" - Forsbrand må ha blivit frälst på äldre dar men han hade inte en särskilt gudsfruktig vokabulär i förhållande till sin egna golf i yngre dar. Men en kille som det var kul att följa.

"Snällkrister" - Krister Kinell. Såg han några gånger, maken till sympatiskt person på golfbanan får man leta efter. Om man skull få den där drömfyrbollen skulle nog han vara med. Tillsammans med Kjeldsen och nån annan.

"Old Grumpy" - Montgomery, förstås. Det får inte bli som så, att han bara går till historien som mannen som vann Europatouren och aldrig vann major. Blev alltid lika glad då han blev tvåa. Maken till osympatisk typ på banan får man leta efter. Hade helst velat att publiken skulle ha fallit ned på knä och bugat sig i takt med att han kom gående längs fairway. Han må vara en habil kommentator nu men han var ett *sshole som spelare i förhållande till publiken i sin krafts dagar.

Naturligtvis mina personliga intryck, Montgomery kanske klappade hundar och små barn på huvudet, vad vet jag...

Tourerna vecka 8, och första minnet av Tiger.

Ingen mer upphetsande vecka. Starfältet på Honda, PGA National var stabilt men utan topp-5. Ricky Fowler kunde ganska enkelt vinna, kontrollerade för första gången en ledning inför sista varvet. Det är en häftig bana PGA National, där man enkelt kommer ihåg hål 13-18 med deras tydliga karaktär. Väldigt låg Pinehurstfaktor. Calle P 62:a, länge sen en topplacering för svenskar på PGA nu.

Bättre gick det för svenskarna i Johannesburg. Sebastian Söderberg slutade 11:a. Anton Karlsson från Uppsala var länge med i toppen sista rundan, men blev uppenbart knäckt av en fyrputt från ganska kort avstånd och rasade. Vann gjorde Darren Fichardt, den kraftige sydafrikanen med den märkliga svingen.

Inte så mycket spännande annat hände. Rory spelade ett varv golf med Trump var väl kanske det mest uppseendeväckande.

Kan ju dra en tidig grej från minnet. En kommentatorsröst, kan ha varit från Augusta. Minns inte ordagrannt men nåt i den här stilen var det. "Den här veckan är det med en kille som kallar sig Tiger Woods. Han skall vara något alldeles extra. Arnold Palmer och Jack Nicklaus satt och pratade om den här unge mannen, och de var överens om att han skulle vinna lika många tävlingar som dem tillsammans". När kan det här ha varit? 1994? Minns min första reaktion - vad är det för en idiot som inte vill använda det namn som hans föräldrar givit honom. Måste vara en stöddig typ.

Tourerna vecka 7 och det runtikring

Riviera var väl huvudnumret denna vecka. En hel dag regnade och stormade bort, men de lyckades slutföra 72 hål, med väldigt mycket spel på söndagen. Dustin Johnson slog driver som jag aldrig sett någon göra förut och vann väldigt komfortabelt. Blev världsetta på cupen. I segerintervjun så var han dock (det är han aldrig) särskilt exalterad över det. Nåja, alla trivs kanske inte med en mick upptryckt mot käften. Roligast annars var väl annars att Wesley Bryan, en av trickslagsvideoskaparna Bryan Brothers kom på en topplacering.

Om Dustin Johnson var lite andefattig i sin segerintervju var Brett Rumford raka motsatsen, då han vann i Perth. Maken till varm och sympatisk segrare får man leta efter. Men klart, vann i sin hemstad och segern betydde mycket för Rumford som har fått kämpa för sitt kort på europatouren. Intressant format, med 6-håls matchspel efter "cut" tredje dagen. Lite plottrigt först, men då man vant sig var det riktigt kul att se match efter match.  I den tydligen stekande, australiska värmen. Till och med australierna klagade... Men jag gillade att se golf på det formatet och många andra verkar också gjort det.

För andra veckan sorgligt svenskt resultat, inga med och spelade sista dagen. Alex Norén kanske största besvikelsen. Inte heller de svenska tjejerna i Australian Open kunde göra sig gällande. Dags för Sagström att presentera sig på högsta nivån? .


Men det mest anmärkningsvärda under veckan:

• Ingen Couples på Riviera. Vann dock på Champions, så lira kan han fortfarande
• Dustin Johnson ny världsetta
• Kul nytt format i Perth-tävlingen. 6-håls match sista dagen. Klart fungerande format, kanske något för framtiden?
• Tiger Woods är tydligen för ryggskadad för att ens vara med på presskonferenser. Slut?
• Stekande hetta i Perth och storm i Los Angeles. Men det stoppade inte spelare och publik.
• Väldigt stiliga damer var med och gjorde upp om segern i Australian Open för damer. Gubbsjuk ? Jajamän. Men är det dammodet för golf som numer bättre framhäver damernas skönhet? Wesley Bryan var också snygg i sina rosa brallor, så...

Tourerna vecka 6 och lite annat

På Pebble Beach var vädret tämligen varierande, dimmor, avbrott. Men det var Spieth som spelade bäst och kunde vinna ganska bekvämt. En vecka med fungerande sving och normalt närspel räckte. Men visst är det en läcker bana, som man gärna skulle vilja spela...

I Malaysia var det mer spännande. Halvsvensken Willet ledde inför sista dagen, men spelade inte sin bästa golf. Det avgjordes rätt häftigt genom att Fabriken Zanotti sänkte en eagleputt på det avslutande par-5-hålet. Lipsky hade i det läget greppet. Hade kunnat fixa särspel med en birdie, men lade sitt andraslag i bunkern på nyss nämnda 18:e och kunde inte göra en upanddown.

Inte alltför ofta det händer, men inte en enda svensk klarade cutten på vare sig PGA eller European. Nu var inte Stenson eller Noren igång, men ändå!

Bästa svenskresultatet var nog halvindiern Chopra som fick en topp-10 i Web.com tävlingen i sydamerika. Har spelat skapligt i Asien också, kanske är på väg tillbaka?

Annars var det lite vanligt plojande av Bill Murray på Pebble Beach. Justin Timberlake var centimetrar från att göra en HIO på berömda 7:e. Och i Florida var en kille tvungen att dänga puttern i huvvet på den alligator som bet tag i honom som lunch.

Hemifrån meddelas det att frisbeegolf är friskvårsbidragsgiltigt men inte golf. Day är världsetta och Stenson, som har 3 segrar och 14 andraplatser de senaste åren är 4:a.

Tourerna vecka 5 och snackisarna

Fina tävlingar den här veckan, både i Dubai och Arizona, Phonenix. Tyvärr gjorde inte nån HIO på 16:e, men det buades traditionsenligt för puttmissar. Jon Rahm som gått Arizona State var nog mest spektakulär då han spelade med en "Rahmbo" tröja i Arizona states färger.

Vann gjorde Matsuyama som slog Webb Simpson i ett särspel. Matsuyama kan nog sägas varit den bäste spelaren i världen sen i höstas. Väldigt stabil i topp 10 och många segrar. Jonas Blixt 52:a.

I Dubai var Tiger Woods åter det stora paradnumnret, men han föll bort med ond rygg efter att ha spelat dåligt första dagen. Är-han-slut? Istället blev det lite en duell mellan Sergio och Stenson, eller rättare sagt försökte Stenson i sistaboll ta ikapp Sergios ledning. Inför 15:e hålet skiljde bara två slag, men där slog Stenson bort sig och Sergio slog ett suveränt utslag till decimetrar ifrån. Game over. Stensons normalt så säkra sving stod inte riktigt att känna igen, många missar. Det var puttningen som gav andraplatsen kan man säga.

Snackisarna :

• Tiger Woods förstås, som åter föll ifrån med dålig rygg och undringarna om han är slut
• Sandstorm stoppade Dubai
• Nytt rekord i antal besökare till Phoenix open, nästan 200.000 bara på fredagen.
• Det vanliga tjoandet på 16:e på Phoenix, dock ingen HIO i år.

Tourerna vecka 4, och det runtikring

 

Alla slag från Tigern första PGA-runda

Då var Tiger Woods igång igen. Spelade Torrey Pines, klarade inte cutten, svingen såg ringrostig ut. Däremot var närspelet bra. Vi får se hur det går i Dubai nästa vecka för honom. Nej, istället gick Jon Rahm, förut rankad etta som amatör superstarkt på slutet, sänkte en lång eagleputt på sista hålet, fistpumpade och kunde se de sista bollarna förgäves komma ikapp. Blixt låg bra med länge men dalade till 20:e plats, för många bogeys sista rundan.

Mycket bra tävling i Qatar, gillar den banan bäst av ökenbanorna där. Hålen mot slutet kommer man ihåg lätt. Framför allt 16:e, drivbart par 4 med en liten bergsknalle framför green. Spännande mot slutet, och Lagergren hamnade i särspel med Wang och Van Zyl. Wang, som dominerat tävlingen vann ganska rättvist. Men Lagergren gjorde åter bra ifrån sig. Man fattar inte hur det går till då han missar cutter. Verkar ha alla delarna i spelet, inklusive längden trots att han är en liten knatte. Man måste lyfta fram Van Zyl här också. Det långa spel han tog fram sista dagen med sin underbart avlslappade sving var i absolut världsklass.

En massa amerikanskor var högst upp i LPGA, hade sydkoreanskorna semester?

Roligast denna vecka? Rahms långa eagleputtar och Van Zyls underbara långa spel. Inga mer spektakulära lustifikationer...

Årets första inlägg, lite kul och Tourerna vecka 3

Jaha då var det dags för årets första inlägg. Det blev ingen golf i November eller December, snön kom tidigt. Men en sväng på Playitas Golf under en träningsresa till just Playitas blev årets första runda. Rolig bana, men fairways i uruselt skick. Fick till en semestersving på rangen dagen innan, så jag gick runt utan att tappa alltför många bollar... Här är 19:e hålet, med utsikt mot Antarktis:

Nu dröjer det väl ett par månader innan man rör en klubba igen, om inte för att provsvinga i snön lite.

På tourerna har det börjat lite lätt. Justin Thomas vann dubbelt på Hawaii, och ett par mindre intressanta tävlingar i sydafrika. Men förra veckan blev det mer intressant.

I Abu Dhabi var ingen svensk direkt inblandad i segern, men Stenson och Hansson kom 8:e. Även Björk och Noren gjorde bra och kom 13:e. Björk har verkligen varit stabil i sin Europatourstart. Segern togs hem av Scousen Tommy Fleetwood i en ganska tät duell med flera spelare. Man fattade inte ett ord av vad han sa i segerintervjun.

Hudson Swafford, stabil men utan segrar var mycket belåten med sin seger i den mindre Californientävlingen, Och där fattade man varje ord av segerintervjun. Nordengelsmän har världens mest obegripliga engelska. Anglikanernas svar på Danskan... Lingmerth var 34:a

Årets sista runda, hoppas inte!

Var vid mellanbanan vid sju. VERKLIGEN på gränsen för att man kunde kalla morgonljuset spelbart. Första träfemman försvann i fjärran, och jag antar att någon efterkommande fick en enkel hitteboll...

Två omgångar Clas Olsson-handvärmare gick det åt, det är ju egentligen för kallt nu. Men banan i förvånasvärt gott skick. Lite gnurgel först, alltid svårt att översätta övningssvingandet på tomten med plastboll till slag, det är synd att det inte finns några vettiga rangear i Uppsala längre. Har inte slagit ett rangeslag på flera månader.

Men det funkade rätt bra i alla fall. hittade en fin liten wedge förra veckan, där jag lät klubban glida ner lite bakåt. Fattar inte det här att "slå ner på bollen", "sikta på höger häl" och vad det kan vara. Det folk försöker förklara ser ut som det som Reed gör och det funkar inte för mej. Men det här gick rätt bra. Måste verkligen tänka på att låta klubban gå på spåret, fick tag på bra timing. Lite högt, lite kort, men rakt!

Så nån bolletning att tala om blev de inte (bara "favoritställena för hittebollar") och jag kunde åka hemåt vid kvart över 8.

Nästa helg blir lite tuff med morgonljus, men helgen därpå är det vintertid. Trist på de flesta andra sätt, men det lär bli lite golfljus på söndag morgon!

Nu är dagarna kortare än nätterna...

Sista tidiga morgonrundan för året?

Nu har höstdagjämningen passerats. Både mornar och kvällar blir kortare. Det märks mest på morgonen, sommartiden äter i den änden. Då jag vaknade vid sex såg det alldeles för mörkt ut, men väl på banan kvart i sju var det som synes spelbart. '

Ett gäng herrar släppte förbi, eller jag knallade helt enkelt förbi dem då de puttade på tvåan och gick till tredje tee, väldigt smidigt. Sen bara rakt på. Men fick det inte riktigt att stämma. Inga katastrofer, men för högt och för många duffar. Har vissa tankar, får bli nästa vecka, man lär knappast kunna spela nåt efter jobbet.

Försökte jobba med att starta vänster arm nedåt, från en uppvriden axel, gick bara så där. Med drivern fungerade det mycket bra, alla drives på banan, 6:an nere vid bunkern och 8:an nästan framme vid vägen. Puttningen var dålig, för dåligt hålfokus skulle jag säga. För mycket linje och fart.

Men en skön runda och halv åtta kunde jag krypa nyduschad ner i sängen för en lång frukost.

Vid fjärde hålet hade solen gått upp lite

Indian Summer's morning

Om det här är växthuseffekten... OK då!
Gick ut på Uppsalas mellanbana klockan 6.45 i bara piké och shorts, hur skönt som helst. Ingen gräsklippare, bara en kille på första tee som släppte förbi mig genast då han såg mina bestämda steg. Och vilken morgon, vilka vyer. Lätta dimslöjor, ja ni ser ju själva...

Dryga timmen tog det. Först lite gnurgel med svingen,  har försökt fila lite på svingen hemma på tomten, för att få ner höjden på järnslagen. Inte bli kvar på högersida, tänka "impact bag".  Blev skapligt ordning på det, men det är fortfarande för högt. Annars ganska bra överlag. Drivarna är lite höger men annars väldigt säkra (förutom en mycket förvånande sorkdödare på sexan, vet inte när jag slog en sorkdödare senast!)

Visby GK - Sveriges bästa golfbana för bogeygolfaren

Inspelet mot den 18:e Greenen

Ganska enkelt, för bogeygolfaren tror jag att det inte kan finnas en bättre golfupplevelse än att spela Visby GK, Kronholmen. Det är min upplevelse efter att ha spelat mina första 18 hål på denna pärla ett par mil söder om Visby. Att de fått lägga en golfbana på den plätten land, kilometervis precis i strandkanten är något som strandskyddet säkerligen numer skulle gjort omöjligt idag.

Man svänger av någon mil innan Klintehamn och kommer strax upp till det tämligen modesta men smakfulla klubbhuset som ligger helt fritt på gräsmattan framför havet. Tjusiga merca- och BMW-SUV-tätheten var väl lite jobbig kanske, och damen som sprang fram till en annan dam från en merca till en annan på parkeringen, med en liten present, champagne, skulle kunna vara tagen ur real housewives. Of Visby, då.

Alltnog, väl inne på klubben kändes det inte alls snobbigt och pretentiöst, alla var snälla och vänliga. Gick ut med en otroligt trevlig helikopterförare och en trevlig dam, som tog hand om mig på fantastiskt sätt.

Och vilken bana. Man kommer fram till strandkanten stup i kvarten, massor av hål har havet som sidovattenhinder... Och vyerna är fantastiska, man har verkligen tagit hand om det estetiska, inte minst vid greenområdena. Och vilka greener! Man kunde stå varsomhelst, på och av green och putta, det var liksom givet hur det skulle rulla och falla. Vet inte direkt om det var snabbt eller långsamt - det var lagom! Och totalt oklanderligt skick.

De få hål där havet inte bidrog med vyer var utlagda i tallskog som snarast kändes sydeuropeisk, det var mer mäktiga pinjeträd än tråkiga tallar.

Jag försökte desperat komma på något hål med dålig design, men jag gick bet. Alla hål är bra. Inte någon machobana för den långtslående, snarast är det precision som premieras, men ett rikt utbud av tees ger olika alternativ för längden.

Efter rundan var det dags för en dusch, handdukar och sånt ingick givetvis, omklädningsutrymmena var väl inte av spa-klass kanske, nåt måste man väl ha att anmärka på... och kanske var tjejerna i restaurangen en aning svårflörtade, men isterbanden var utmärkta, men vad smakar inte bra till den här utsikten:

En varm sensommarkväll

Det är något med kvällarna fram mot slutet av Augusti. Det här mörkret som sänker sig. Jag var ute en sväng på mellanbanan igår, och kunde knappt se bollen på sista hålet, fast klockan bara var kvart i nio. Nio.  Man vet det, snart kommer det att vara mörkt vid sex! Fast det känns avlägset en så skön kväll som den här. Tjugo grader fortfarande då man knallar av green. Hemma hamnar jag i hängmattan i trädgården, i det här suggestiva, varma mörkret. Lyssnar på Stina Stoors sommarprogram, suggestiv berättarkonst som blir än bättre där i sommarnatten. Tänk om man kunde berätta en historia så.

Golfrundan gick i sakta mak, många tog nog vad de kände som sista chansen att spela kväll. Jag gick och slog 2, ibland 3 bollar, ville träna lite. Svingen har inte varit jättedålig men jag hittar inte helt rätt. Har man känt så förr... Alltnog, hade liksom tanken den, att jag skulle hålla i högeraxel och höger hand , och trycka fram dem. Har känt att axeln annars kastas fram. Gick så där. Slutade med att jag vred upp hårdare, och tryckte på med axel långt bakifrån. En intressant tanke, men knappast den gordiska knutens lösare. Rätt skönt i alla fall. Gick sista tre med ett par yngre killar, som också verkar kämpat lite, de var inte direkt nöjda med de egna insatserna.

Fin kväll i alla fall!

För egna svingminnet:

Hade en riktigt bra runda i helgen, då jag satsade mer från toppen och såg till att glida igenom impact med axlar och klubba synkront, och försöka söka en snygg follow-through. Funkade på lördagen, men inte på söndagen av någon anledning. Kändes inte tillräckligt kontrollerad. Skall nog försöka sy ihop det med högerarmen.

Nå, skön runda som sagt. Får se om det blir väder lördag morgon, peppad komma ut och mixtra lite mer.

Mer högtravande om Nordea Masters-besöket

Hur är det att se på en golftävling? Hur gestaltar sig upplevelsen av att se en golftävling? Av den kaliber som Nordea Masters nu en gång är, även om tävlingen krympt lite genom åren, Sveriges stora golfevenemang. Och hur var egentligen denna söndag?

Ja, det första som möter en är en massa tjusiga bilar på en åker som används som parkering. Porsche Cayennarna var väl så frekventa som V70, tyckte man. Och folket lite tjusigt, så där. Märkeskläder och snygga frisyrer. Kommentarerna som man snappade upp under promenaden till banan lite glassiga. Kanske.

Men väl insläppt så blir stämningen genast en annan. Golfen tar över. Det blir mer en gemensam stämning. Spelar ingen roll om det är Arlandastad eller Bro Hof. Det är tävlingen som är fokus. En del hänger med bättre, en del sämre. Många av de vackra flickorna i publiken känns lite ditsläpade av sina pojkvänner, men verkar ändå följa tävlingen med intresse. Man hör spritt mummel om Colsaerts ruskigt långa drives, hur det går för Stenson.

Det är kallt i luften, den friska vinden känns komma från polartrakterna. Ibland är det skönt, en kvalmig 25-gradersdag är inget att gå omkring i golftävlingar på. Man undrar hur folk på de här tävlingarna i Texas står ut. Men ibland får man dra på sig sin träningsoverallsjacka. Reagerar folk på att det är Stadium och inte något tjusigt märke?

Men inte fel väder för en golftävling. Ett försommarvacker dag i Mälardalen, visst känns Bro Hof lite som en gräddbakelse i det ganska lågmälda mälarlandskapet, men det är fint, med den fortfarande skira grönskan, och Mälarens vatten i fonden.

Man försöker liksom greppa hur bra de här spelarna egentligen är, jämfört med den bogeyhacker av normal klass man själv är, men det är svårt. Det är liksom lättare på TV. Skulle vara kul att gå en runda med nåt proffs av den här kalibern, på en bana man känner till. Nu blir det lite surrealistiskt, man kan liksom inte leva sig in i att de är så pass duktiga. Det känns lite som en slump att de faktiskt går runt och gör birdies och par stup i kvarten. Känslan är att de bara råkar träffa så där bra och att resultaten blir så bra som de blir.

Men tävlingen blir mer påtaglig, trots att man ingen Göran Zackrisson har. Man känner nerven i slagen, ser spelarnas ansiktsuttryck. Kanske framför allt Lasse Jensen, som gör sin bästa tävling. Och man imponeras av att de inte missar, trots den ökande spänningen mot slutet.

Logistiken, publiken, bajamajorna... själva arrangemanget som sådant känns väl fungerande. Det finns liksom en service-hub mitt i banan där en massa hål möts. Köerna till bajamajorna flyter effektivt och det är rent och fräscht, nån slags desinfektionssprit istället för tvål. Man behöver inte köa särskilt mycket för sin ramlösa och sin macka, och de som serverar är glada och trevliga.

Mest synd tyckte jag om ett sädesärlepar som helt klart har tänkt att bygga bo i en bevattningshistoria på marken invid 16:e green. Går oroligt omkring med bomaterial i näbbarna och väntar på att alla dessa människor skall försvinna. Eller har de tänkt sig något träd bakom och vädjar till människorna? Man vill säga till dem - välj ett annat ställe, längre in i skogen. Här kommer ni inte få lugn och ro.
Men andfamiljerna i dammen vid 17:e verkar inte ha någon större rampfeber, simmar lugnt omkring bland människoskaror hojtande och klappande i takt med högtalarna som meddelar att den ena efter den andra nu kommer fram till 18:e green.

Roligast är faktiskt att se de riktigt långtslående. Vet inte varför, man ser ju egentligen inte hur långa slagen är, bara att den ena är längre fram än den andre. Kanske är det något man inbillar sig. Men det är stora, granna pojkar som Colsaerts eller Quiros. Och det är liksom ett annat tryck då de drar iväg slagen. Men SÅ hårt ser det inte ut att vara. Ibland spelar man med yngre, vältränade juniorer som verkligen tar i och verkligen ser ut att smälla till bollen. Det ser hårt och långt ut. De här spelarna liksom bara gör sina rörelser, alltid samma och bollen bara försvinner...

Men spelar man golf och gillar att titta på tourerna ibland tycker jag att man skall åka och titta på en tävling, det är en annan dimension. Trots att man inte har Göran Zackrisson.