Kvällarna är långa. Man kan gå ut vid åtta på kvällen, och spela i solnedgången. Men mest är det fina morgonrundor på Upsalas mellanbana. Oftast där först, väl före sju, oftast kommer jag runt på runt sjuttio minuter. Nu är mornarna så pass varma att handvärmaren inte behövs. Omväxlande perioder med regn och med solsken och banan är i riktigt fint skick nu, för att vara i början av juni. Plockar en liljekonvaljebukett till frugan ibland.
Scorar inget vidare, men det beror nog mest på...
Har fått kontakt med en kille via webben, svingkunnig. Efter att ha filmat svingen skickade jag den till honom, han har gett mig tips som skall göra min sönderanalyserade sving mer skolboksriktig. Jag har ändrat stansen, bredare mellan fötter, viker mig mer i höften och behåller triangeln i axlarna under uppsving. Sen kämpar jag med start av nedsving, Förflytta vikt till framfot, armarna sänks och releasen skall komma automatiskt. Jag hittade ett bra youtubetips, där man tränar på att svinga klubban med höger hand som ett racket. bra tanke för att förstå hur klubban skall få fart. Det blir lite naturligt så att högerhanden tillbaka kockas.
Det har funkat sådär på banan. Högersläppen är färre. Får riktigt bra tryck i en del slag. Men mycket blir väldigt högt, och en den helmissar. Jag tror det här är en bra väg att gå. Mindre eget experimenterande, mer lyssna på andra.
Närspelet? sådär. Längdkänslan i puttarna är det största problemet just nu. Har svårt att få till känslan av att "putta fram till hålet", ha målfokus.
En polare dök upp i Uppsala med sin husbil. Vi körde Uppsalas mellanbana, 18 hål lördag och 18 hål söndag. Kallt i vindarna men solen värmde. Vitsipporna är i full gång, man ser violer här och var. Styvmorsviolerna och gullvivorna börjar försiktigt blomma. Liljekonvaljerna börjar sticka upp ur marken. Mer brunt än grönt på fairway.
Spelet gick från halvdant första dagen till dåligt andra. Dåligt för båda. Har tappat releasen helt. Back to the old drawing-board. Men trevligt att spela Upsala dagtid! Äta lunch (inne i klubbhuset, för soligt ute, för kallt i skuggan), fika och ta det lugnt. Men mellanbanan är bra om man bara vill testa på lite, få igång formen.
Det har varit en trist vinter och vår för oss som gillar att titta på golf och gärna har med svenskar i toppen på leaderboards. Vecka efter vecka har det varit skockar med missade cutter och som bäst någon 20:e plats.
Men nu small det till, främst på Hillside nära Liverpool där British Masters avgjordes. En solig söndag var det ett tätt race med Wallace och Kinhult i ledarboll, och de spurtande Pepperell och Macintyre. Kinhult skakade på 15 och 16, men efter en birdie på 17:e och en missad birdieputt från Wallace på 18:e, något som upprörde honom till att dunka puttern hårt i greenen, så stod Kinhult med en kanske fyrameters för att avgöra. Han fixade det och kunde göra segergesten.
Även Bertil Lemkes son Niklas fixade en topp 10, kom åtta, något som dock kunde varit ännu bättre, efter en bogey på sista par fem och en missad birdieputt på sista.
Henrik Norlander kom fyra i Web.com och efter tredjeplatsen förra veckan är han nu topp 25.
Sist så får väl Stenson och Blixt godkänt för sina 20:e platser i det ganska mediokra startfältet på Byron Nelson Classic i Texas. Sun Kang vann sin första seger, Every utmanade. Ingen mer spännande tillställning.
Vid banan ungefär 6.40. Kall vind, trots temp på 8 grader. Gråmulet. Lite tristare runda än gårdagens. Hade svårt hitta sving. Puttningen fungerade inte, vare sig längdkänsla på längre eller riktning på kortare.
Hittade lite spel sista tre. En känsla att konservera : Känn hela klubban i början av framsvingen. Gör vad som krävs för att träffa bollen. Stämmer bra med RealSwing. Kom ihåg wedge på 8:an (där får jag många positiva tankar)
Ja, då var det dags för första rundan, och man drog fram bagen ur något mörkt skrymsle i garaget. En klassiker är ju bananen i bagen som brukar bli svart med rinnande innehåll, men äpplet som var kvar i min bag sen senaste rundan i Oktober såg märkvärdigt välbehållet ut. Funderade nästan på att äta det, säkert någon slags vinterfrukt men nä.
Det största i golfvärlden sen senaste inlägget, eller kanske sen spelet med brutna foten 2008 var ju att Tigern tog nummer 15. Faktiskt en brutalt sevärd tillställning, så roligt har jag inte haft framför masters sedan Spieth dubbelduffade på 12:e. Och åter var vattnen på 12:e i Spel, svalde Molinaris bollar, Molinari som väl var den som låg bäst till för segern. Men Tigernärvaron märktes tydligt i Italienarens spel, väldigt skakig på banan där han annars brukar vara som ett urverk.
Det bästa med årets upplaga var att Tor langade in ett lämpligt åskväder på eftermiddagen i Georgia, tryckte starttider tidigt och det hela avslutades på en för vikingar hemul tid. Och att Tiger blev så jäkla glad då han vann. Koepka, som spelade någon boll innan kunde gjort tillställningen intressantare, hade hans birdieputt på 18 gått i hade Tiger tvingats göra par på sista.
Annars har svenskarna på tourerna spelat bedrövligt. Fortfarande knappt någon topp tio. På någon tour, över huvud taget.
Rundan då?
Först på plan, åkte lite på vinst och förlust trots frostvarning på Fejan, men behövde bara vänta en kort stund, och det öppnade. Kallt i luften men en solig morgon. USB-handvärmarna behövdes, men inte på slutet. Mellanbanan något mindre luggsliten än den brukar vara så här års, Vitsippor och Violer tittar fram.
körde med RealSwing tankar som en kompis introducerat, och det tycks funka rätt bra. Inte med drivern med något undantag, men fick på slag som hade de längder som jag hade förra decenniet. Jag bänkar mer nu och är lika smidig, så det är svingen som spökar. Men emellanåt kommer de gamla synderna fram. Känns mest som timing som strular. All in all, rätt bra
Fortfarande är det självplock på Upsalas range. Soligt, blåsigt, rätt ok stå där och veva.
Driver : Rätt många outside in, oftare dragna till vänster än tråkfädeade. Teori: Avhingea tidigare. Tänk smooth.
Fairwayträ : Verkligen - tänk realswing.
Långa järn : Trots tidig hinge, svårt få bra känsla. Inte jättedåligt, men lite högersläpp.
Korta järn : Riktigt bra.
Tänk : Allting lätt i baksving. Frågetecken: mongohänder?? Sen tidig "unhingerelease" . Kan inte beskriva det bättre. Det här läget där armen stannar för att klubbhuvudet kommer ikapp. Den skall vara relativt tidigt. Tänk sen realswing. Inte minst tanken på hela klubbans båge och att det är smooth.
Jaha, så polaren som på grund av en motorcykelskada inte kunnat lira på typ 15 år har börjat lira igen. 95% skitkul, MEN han var en jävel på att sätta myror i huvvet på en genom att hitta massa lustiga svingar i böcker, tidningar och annan. Och när han nu börjat lira igen har han hela Youtube till sitt svingletarförfogande och han hittade den här:
Ringde och tjatade, den där var jag tvungen att kolla in. Och då det nu för någon timme sedan var dags för första hinken så var det bara att testa. Och nog fan funkade det... så vad skall man tro på nu? Den här paradigmen är ungefär dart-paradigmen. Att man inte skall göra så och så och så och så blir det bra, utan man skall slå och låta kroppen själv ta sig till rätt ställe. Inte riktigt målfokusering men nåt ditåt. Man svingar snabbt, rytmiskt och med mjuka handleder samtidigt som man tänker sig svingbågen, och bollen ivägen. Bara det. Två bra hinkar.
Så skall jag överge alla vinterns tankar på viktförflyttningar, handleder si och så och vad det nu kan vara? Tja, kanske det. Skall nog plocka med mig den här grejen ett par varv till på rangen och på nån av de första niohålarna. Det såg bra ut i alla fall på rangen. Och så får man väl stå och förstöra gräsmattan med provsvingar mot plastbollarna man hittat under snön också. Grannen vet redan att jag är golftokig...
Annars, så har jag dragit igång C-Moren på min Tivobox. Kollat Florida Swing, med Players i Mars som största nyhet. Vet inte, tyckte Sawgrass såg lite karg ut, och de mjuka greenerna gjorde banan lättare. Men vilken bana... Allvarligt, tveksam vilken banan jag håller som den bästa där tävlingar avgörs årligen. Med Augusta Nationals kassa avslut 17-18 så är inte Sawgrass långt efter.
Rory vann, efter att ha varit stabil i topp 5 en massa tävlingar utan att vinna.
Svenska killarna på stortourerna har inte gjort någon svensk golftvtittare glad. Alla utom Uppsalas Anton Karlsson har underpresterat. Stenson och Noren nästan mest. Båda låter också väldigt missmodiga i intervjuer. På tjejsidan ser det i och för sig spännande med en massa unga tjejer som har kommit ut och gör väsen om sig. Linnea Ström senast.
Nästa vecka matchspelet, brukar vara skoj, men det är Viasattens show, och jag vet inte om det är värt att dra igång den kanalen för den. Många mjucktävlingar är det på Europatouren framgent. Men det är Masters man ser fram mot. Och varje år funderar man hur man skulle vilja bygga om området där hål 17,18, 1 och 9 är beläget. 17:e borde vara ett riktigt risk-rewardigt kort par 4 och 18 på den kanske mest prestigefulla banan i världen skall inte sluta i en grässlänt. Det skall vara majestätiskt med ett klubbhus i bakgrunden. Kanske i krokarna av där 9:ans green är nu men bättre. 9:an var ju byggd som avslutningshål.
Annars så får man väl plugga på golfreglerna. Putta med flagg i känns bra, det är ingen av de nya reglerna som känns direkt konstiga. Önskar bara att man fått droppa för torva i fairway.
Men nu skall jag ut på gräsmattan och hitta en yta där frugans krokusar inte tagit kommandot. Inte ens jag har hjärta att duffa sönder vårens första blommor.
Ja, ibland blir det luckor i bloggar. Så även i den här. Sedan sommaren har det inte blivit något inlägg i den här lilla ytan för mina betraktelser inom den värld som stavas Golf. En höst och förhoppningsvis nästan allt av en vinter har gått sedan mitt klubbfynd.
I golfvärlden har en del hänt. Nya regler, man kan putta med flaggan i och skall försöka komma ihåg att droppa från knähöjd. Säkert också en del andra regler som man får googla fram innan man sätter tänderna i golfgräset under mer ordnade former. På tourerna är det mest upphetsande sedan i somras att Tiger vann Tour Championship under höstkanten. Scenerna i rutan där han gick upp mot artonde green var något i stil med ett triumftåg. Någon vann PGA championship, jag minns inte vem. Ingen är direkt världsetta, det är Rose, DJ, Thomas och Koepka som varit där uppe. Svenskarna har i år spelat bedrövligt. Åtminstone herrarna. Peter Hansons sjätteklass i Oman med ett högst beskedligt startfält var årets första topptio. Damerna har spelat lite bättre, det unga gardet med Linnea Ström, Julia Engström och lite flera. Inte alls lika hög golftemperatur på tourerna nu som förra året, då Tiger var på väg tillbaka.
Den egna golfen var väl sådär. Förra sommaren var en föraning om framtida växthussomrar, den varmaste i mannaminne. Spelade en runda med en gammal kompis på Arlanda i 32 graders värme i skuggan. Det varmaste jag spelat i. Det värsta slicandet är borta, Spelade en runda med en gammal kompis på Öland som efter en svår trafikolycka gjorde sin första runda på säker femton år. Episkt. Men där slog jag inte urkass i alla fall. Men väldigt, väldigt kort. Det grundläggande svingproblemet, som nog funnits hela tiotalet är inte under kontroll. Jag har dock, som vanligt så här års, ideer om vad som behöver åtgärdas...
Men nu i veckan slog jag igång Cmore golf för våren i alla fall. Såg en riktigt fin tävling, Honda på PGA National. Med årets schema fick tävlingen ett väldigt mediokert startfält. Men upplösningen var fin. Fowler och Koepka satt i delad ledning i klubbhuset. Rookien Mitchell rullade dock i en längre putt för seger, en fin tävling som jag spar på min Tivobox till nästa vinter. Brukar göra så. Spar de bästa tävlingarna, för att lysa upp i vintermörkret.
