Vad kan det här vara?

Fina rundor på Midsommar

Det blev ett par fina rundor den här helgen. Hälsat på föräldrar, men en snabb runda på fredags kväll och lördags morgon. Bilden ovanför är från morgonrundan, tredje hålet på mellanbanan. Lördag kväll gick jag ut vid halv nio, midsommarfest blev det av olika skäl inte i år. Svingen funkar bra nu, framför allt med mellanjärn men de flesta klubbor beter sig skapligt. Vacker solnedgång och ett under hcp, fem över. Hade en sån där på det korta par 3, femte hålet som i luften såg ut som "den där kan gå i". Stannade nån decimeter från hål.

På lördagsmorgonen, väldigt skönt som synes ovan, lite sämre styr på svingen, men ingen panik. Godkänd runda. Vill bara ha slagen lite lägre och lite längre nu, så kan nog de riktigt bra scorerna komma. Kul lira golf nu.

US open, liten betraktelse från nu och då.

US Open går i år på Shinnecock ute på Long Island. "Ute på", som om jag skulle vara hemma där i krokarna. Har bara varit på John F, det är allt jag sett av NY med omnejd. Nej, det är bara på TV man ser det. HD i och för sig. I år har de gett sig fasen på att det skall vara svårt och det är det. Ingen under par. Sista rundan skall snart dra igång för de bästa, och man kan undra om det blir lika svårt som igår. Framför allt löjligt snabbt på greenerna och de sätter hålen precis vid avrinningsytorna.  Både Alex och Stenson lät rätt utmattade, men gillade utmaningen.

Stenson ligger bra med, bara ett par slag efter täten. I ledarboll går Berger och Finau som gick ut 5 timmar innan ledarbollen på lördagen. Säger lite om hur vinden och värmen torkade ut greenerna, det var nästan larvigt att se, i morse då jag kollade inspelningen av de sista hålen.

DJ är med, Rose är med, de som varit formstarkast på senaste tiden. Och Koepka, förra årets vinnare som kommit tillbaka starkt efter skada. Banan påminner lite om en skotsk links, väldigt öppet och svajande gult gräs. Inte så upphetsande layout, det är mest långt. Men de här hårda greenerna gör det intressant.

Det är väl den sakta vandrande kamelen DJ som varit mest framme. Hade det inte varit för asfaltsgreenerna han fick det värsta av hade han varit i ledningen. Respektingivande figur där han vaggar fram på fairways, stor och välbyggd. Koepka är mera jockigt gymbiffig, inte lika imponerande.

US open minns man ju annars lite sådär vagt från förr. Hade ju inte golfkanaler på 90-talet men vet att jag såg Els vinna på 1997 på Congressional efter ett brutalt bra inspel på 17:e. Det roligaste var att Sur-Monty blev snuvad på ännu en major. Såg också slutet på den här klassiska 99 då Payne Stewart vann före Mickelson, då Mickelson fortfarande var en stropp. Men det är lite vagt. Minns faktiskt lite då Goosen utan att ändra en min vann förra gången det spelades på Shinnecock. Också en sån här brutalt svår årgång. Tigers tidiga segrar var innan jag hade golfkanaler.
Den första jag riktigt hängde med i var då Michael Campbell vann på Pinehurst 2005, spöade Tiger, fin tävling. Det var innan de släpade tillbaka alla träd och gjorde Pinehurst till den mest profillösa av alla tävlingar. 2012 då Kaymer vann var en stor gäspning.
2006 var fin, återigen fick man fröjdas åt att Monty spelade bort sig, och det gjorde Phil också, på Winged Foot, en utmärkt US openbana. Ogilvy smet emellan då de stora namnen spelade bort sig på sista hålet.
Cabrera på Oakmont satte inget avtryck, Däremot var ju 2008 på Torrey Pines en klassiker, där Tiger med brutet ben vann över Rocco Mediate i särspel, hans sista majorvinst, det hade ingen trott då.
Glover på Bethpage var rätt avslaget, så även McDowell och året efter Rory. Har inga minnesbilder av dem trots att jag kollade.
Olympic Club 2012 var lite häftig, San Francisco mitt i sommaren men de gick och huttrade i dimmorna. Webb Simpson, ingen av mina favvon vann. Lite för helyllerepublikan för min smak.
Merion 2013 var nog den ballaste US Open jag sett. Vilken bana, Merion! Förenar det här med personliga hål, men ändå inte Kalle Ankig som de nyare banorna. Plaketten som Hogan slog sitt inspel från, där Rose också slog sitt, och vann. Med fina ord till sin nyss avlidne far. Fin tävling, där Phil länge var med i tätstriden. Men framförallt - banan!
Kaymer på Pinehurst var som sagt en avslagen tillställning.  Däremot var faktiskt Chambers Bay 2015 lite cool ändå. Kommer fortfarande ihåg banans sträckning, väldigt personliga hål. Men för kalle ankig, och greenerna var skandal. Stenson kallade dem broccoli.
DJ för två år sen - Hur tråkig var inte Oakmont? Det enda man minns var ett regeltjafts för DJ som han dock lätt skakade av sig och vann. Förra året då Koepka vann på Erin Hills blev tyvärr alldeles för enkel, med taskiga väderförutsättningar. Brända Grisen slog rekordet på 18 hål på Major. Synd det, rätt häftig bana egentligen.

Det var väl det hele. Nu skall jag sitta och glo lite om vartannt på Brasilien och Tyskland i Fotboll och då sistadagen från Shinnecock. Tur man kan spela in.

Mitten juni, går rätt bra

Vackrare himmel än fairway på Upsalas Mellanbanas fjärde

Jamen nu börjar det arta sig! Har slagit ganska rakt och med bra bollträff med järnklubborna några rundor nu. Är ute sena kvällar eller tidiga mornar, det går ju att köra så runt midsommar. Fairways förtvivlat torra, som synes ovan men greenerna rätt skapliga på fjärde. Sköna temperaturer och inte alltför mycket mygg. Först på banan på helgerna, har väckarklockan på sex som i veckorna. Skönt komma hem, duscha och ta frukost i sängen redan vid åttadraget efter nio hål. Tidigare i våras har jag plockat hem vad som blommat till frugan men nu är det mesta överblommat. Det gick fort i värmen, våren.

Ser till att ha inåtböjd handled på toppen, skapar en känsla av square ända från toppen, och pendla sen med centrum mellan axlarna, verkar hålla borta att armarna går iväg och skapar inside out.

Det som är lite besvärligt är träklubborna. Tycks som om väldigt lugnt pendlande funkar med träfem, och synk med axlar med drivern. Känns läge för en artonhålare nu.

I huvudet på en golfare som tänker för mycket

Ja, här ovan har ni sjätte hålet på Upsalas mellanbana. Tee. Hålet är lite dogleg höger med vatten och grejer framför green. Skuggorna är långa inifrån vänster ser ni och det är morgonsolen. Är alltid först på banan. Har inte ork att stå och vänta på slöfockar och gillar då det är svalt. Så jag pallrar mig upp vid sexdraget även helger och bränner av de nio på runt 70 minuter. Hem, duscha och krypa ner i säng med te och mackor och en god bok vid kvartöveråttadraget. Är det söndag lyssnar jag på söndagsintervjun, det var Sjöstedt i morse. Rätt sympatiskt karl. Gick iland med att framstå trovärdig trots att han är borgarunge som tagit vänstersvängen. Men nu tillbaka till golfen, fokus!

Man skall inte slå höger här. Men det gör jag. Och det har varit storyn om min golf de senaste åren. Tråkfadear. Ibland äckliga socketliknande historier. Och det är ju både en bra och en dålig sak. Mest en dålig sak förstås, bollar försvinner, scorer blir det inga och man går där och svär i den vackra sommarmorgonen. Men samtidigt gör det att golfen aldrig blir tråkig. Vad f-n är det som gör att jag kommer utifrån, går man där och tänker. Svingar man riktigt illa går man och mixtrar mellan varje slag. Roterar axlarna? Roterar de för mycket? Kastar jag från toppen? Vad nu det är för nåt, att kasta från toppen. Och funderingarna slutar inte med rondan. Redan då man kör in bilen där hemma måste man ut i trädgården och provsvinga. Och så hittar man nåt. Dra på med fötterna, nåt gammalt svingtips från Svensk Golf 2004, eller nåt man fått sig tilldelat som drill då man sökt panikhjälp hos nån pro då socketarna blivit alltför äckliga.  Vill det sig väl hänger det där med ut på banan, och man kan prestera några bra hål. Kanske en bra runda. Kanske en formtopp på ett par veckor. Men sen... Mwahahaha... kommer högersläppet. Ofta då man är framför nåt vatten eller då man har ett känsligt slag, typ mittemellan klubbor och tar den längre och skall slå lugnare. Och så tänker man:

Oh well, back to the old drawingboard...

Egna golfen hittills i maj och tidiga juni

Det här är ett kort med nya Panasonic Lumixkameran, ger bra bilder, eller hur?

Det har varit sedvanlig svingletning, stått och träningssvingat hemma och hittat det ena och det andra.  Och för någon vecka sedan hittade jag - mongohandled och pendla med halsen. Det funkar för järnen, bättre bollträff än på länge. Svårt hitta rätt med träklubborna.  Så är det just nu.

Närspel helt ok. Bara få träklubborna rakare så har vi en formtopp på gång!

Vårens första runda och lite om tourerna

Så var då första rundan på mellanbanan spelad. Sju grader, soligt, hyggligt fungerande sving. Ute vid tjugo i sju, banan för mig själv. Lite kallt om händerna, i morgon tar vi med handvärmarna.

Har stått hemma i trädgården med tanken att då man kommer till impact skall kraften man samlat i baksvingen gå ner i klubban och ut i en lugn axelrotation. Kör med Spanienrådet (se tidigare) att stå på tå med högerfoten genom svingen. Försökte ett par gånger trycka på med höften, men det funkade inte. 

Banan är ju inte direkt bra än, mer brunt än grönt på fairways och väldigt sanddressat. Och blött, noll rull, så banan är lång.

Annars så har det rullat på på tourerna. Den här veckan spelas det på Quail Hollow som hade PGA champs förra året. Fin bana, distintkta hål. Både Tiger och Phil med, båda klarade cutten knappt. Mest anmärkningsvärt de senaste veckorna är väl att Björk vann sin första seger, på den utmärkta Topwinbanan i Pekingtrakten, också mycket distinkta hål, hål man kommer ihåg.

Happy new year 2018

Ett tag sen sist nu. Golfen har varit på hibernation. Klubborna åkte in i garaget nån gång runt novembers inbrott och har inte sluppit ut än, förutom på en liten tripp till Spanien, då jag flydde julaftonshelvetet ner till Spaniens härliga försommartemperaturer. En tripp till Villaitana, ovanför Europas estetiska rövhål Benidorm, med det blånande medelhavet bakom. Man vet inte om man skall skratta eller gråta då man sitter på den magnifika terrasssen vid klubbhuset. Golfen var inte mycket att hänga i julgran förutom puttningen. Och sen fick jag ett svingtips av den härlige göterborgsgrabben, reseledaren och pron som gjorde svingandet sista dagen fullt uthärdlig(stå på tå med bakre foten genom hela svingen, förstå det!)

Playitas Levante ner mot Benidorm och Medelhavet

Sen har det varit lite sporadisk koll på tourerna, Alex går starkt i USA, det är väl det mest anmärkningsvärda nu. Förutom förstås vinterns stora kioskvältare - Tiger spelar igen och det bra. 180 MPH svingfart, en sving som ser bättre ut än den gjort på 2010 talet i denne hackers ögon, och samma vinnarskalle. Annars, Formgrabbarna för tillfället tycks vara Phil, JT, Rose och kanske Rory.

Nästa vecka Masters, än mer haussad än vanligt tack vare Tiger, och den här veckan kan vi glädjande se blonda glada Pernilla leda Rancho Mirage inför sistarundan. Har lirat otroligt klokt, och puttat med en stekhet putter. Blir nattens begivenhet, Tivon får gå varm.

Nej, annars väntar hela golfsverige på att lappmöglet skall försvinna så vi kvigor kan släppas ut för våren!