The Open - Spieth vs Kuchar

Ännu ett år med en bra duell i The Open.

Royal Birkdale. Inte världens mest profiltydliga hål, väldigt typisk links. Men ändå bra, sällan har man sett  bunkrarna bättre definiera hål. Men 16-17-18 ser precis likadana ut från tee. Bra balans i sluteet, 14 par 3, 15 enkelt par 5, 16 knepigt par 4, 17 längre par 5 och 18 svårt par 4. 

Vädret brittiskt ruskigt to-fr, sommarväder lö-sö. Lördag stilla, söndag rätt blåsigt.

Hela lördagen och söndagen gick Spieth och Kuchar i sistagruppen.

Lördagen såg den första 62:an på en Major - Branden Grace. Men förhållandena var just på lördagen perfekta.

Både Noren och Stenson var uppe hela veckan utan att direkt hota toppen. Noren hade inte sin bästa puttning, men slutade ändå 6:a. Stenson har inte riktigt hittat precisionen i svingen, lite av och på och slutade 11:a. Godkänt av båda.

Men det var alltså Spieth och Kuchar det handlade om. Kuchar, hela tiden säker utan att göra något magiskt. Spieth tvärt om. Efter att ha haft bra koll på svingen på lördagen så blev det mängder av konstiga lägen på söndagen. Och då han slog en drive fruktansvärt snett på 13:e, långt par 4 så såg det ut att vara fördel Kuch. Men efter 20 min droppning tillbaka i flagglinjen ut på rangen slog Spieth ett av sina houdinislag och kunde rädda bogey. Kuch ledde efter hålet med ett, men Spieth fick massor av energi. Slog sen bollen bra och puttade ännu bättre. Satte flera långputtar under frejdigt fistpumpande. Ledde med 2 inför sista. Och då Kuch hamnade i bunker med sitt inspel var det klart.

Lite fjompigt och affärsmässigt tal, inga historiens vingslag där, men han tackade i princip hela världen. 

Hade varit roligare om Kuch vunnit, ännu roligare om Stenson eller Noren varit med på allvar, men denna Open får i alla fall klart godkänt!

Formtopp!

Sommar, hemma, alltså tidiga morgonrundor på mellanbanan. Oftast hemma igen till kvart över åtta för frukost. Ingen på banan och skön temperatur. En av fördelarna med att vara morgonmänniska.

Var till rangen med sonen. Hittade en bra trigger. Spänningen i händerna översätts till rotation i axel, och sättningen avsätts vid impact.

Tre niohålare bättre än HCP, de i går och förrgår 5 över på mellanbanan.
Drivarna har varit raka.  Man måste hålla jämt drag med händerna genom hela svingen, händerna lite aktivare än vid järnslagen
Träfem ännu rakare. Dra lugnt igenom
Järnen är bättre, men där går det forfarande för högt och ibland lite höger. Letar lite där

Pitchar bra men chippar sämre. kom till topp och sen medvetna händer på chip!
 Puttningen har varit helt ok. Målfokus!

Nu i morse var allt lite sämre. Ingen fara på taket dock, och 9 över.

Golf med Chris från Californien - försöker få lägre bollflykt.

Har haft besök av en amerikansk familj där fadern var en inbiten. Vi var till Upsala Gamla - en riktig 18 hålare på Upsala alltså. I årets intresssanta Juliväder var det omväxlande soligt, mulet och regn. Och rejäl blåst.

Det började hyggligt, men fick en socket på ett kort inspel, sen fick jag kämpa. Alla utslag höga höger, korta. Sen mycket outside in även om det rättade till sig någorlunda efter första nio. Närspelet räddade mej, jag puttade bra. Chris, som är stor slog som en häst sparkade och fick till en fin runda. Vi fick sällskap med en kille som också är medlem och som var trumppratsugen på 19:e.  Dialogen blev den förväntade... 

Dagen efter en morgonrunda med Chris på mellanbanan. Jag spelade bättre, och kunde gå under hcp. Men hela tiden fick jag kämpa mot högersläppen och allt blev högt. Dock riktigt bra puttning igen. Jag försökte vara väldigt oaktiv med överkropp och lät underkropp och fötter dra.

Jag beslutade mig för att försöka sänka bollbanan. Gick ut i morse med iden att "flippade handleder" genom impact skulle ge lägre bana. Det gjorde de inte. Gick ändå rätt bra att slå. Kom på slutet på, att stå med sluten stance, fakea vänstersläppen in i skogen. Då fick jag faktiskt ner banan lite. Inte vackert men fungerande. Men att handlederna flippar kontrollerat genom impact känns bra. Försöker också hålla koll på att högeraxeln inte åter framåt

Tourerna vecka 28 - Shinkwin och Dechambeau

Bryson Dechambeau vann sin första titel i John Deere Classic i Illinois nånstans. Ingen svensk gjorde väsen av sig. Men det var läckert att se Dechambeau vinna. Hans sving är inte vacker, men den låga, penetrerande bollflykt han får till är skön. Nerifrån ett dike från över 200 meter. Inspelet till sista. Otroligt glad efteråt och sträckte händerna mot skyn och sa yes då Amanda Balionis frågade om han var redo att hoppa på planet till nästa veckas The Open. Patrick Rodgers ledde länge men krånglade till det på 17:e. Ruffbesök och behövde chippa på green.

I Skottland, Scottish Open, på nyare banan Dundonald (inte fantastisk) var Johan Carlsson väl med inför sista rundan men föll tillbaka till 15:e, gjorde inget väsen av sig. Upplösningen handlade istället om den unge atleten Callum Shinkwin som verkade hur stabil som helst, skakade lite på slutet men hade klarat sig med par på sista par 5. Slog upp andraslaget till ett omöjligt läge i bakre slänten av en bunker. Resulterad i bogey. Så det blev särspel mot Rafa Cabrera-Bello som spurtat bra sista dagen.

Shinkwin hamnade i samma sluttnig en gång till, fick omöjligt läge igen, och Rafa, som slagit ett kanonslag på andraslaget kunde vinna. Kul för Rafa, men framför allt hårt för unge Shinkwin!

I US open för damerna var det all-asian. Jag känner inte till segraren.

Haninge GK, sen rättså bra egen golf på hemmabanan

Även icke soliga dagar kan vara vackra.

Lirade Haninge med en gammal kompis med lågt hcp. Blev hopparade med ett äldre och mycket trevlig par, medlemmar på klubben som både spred trivsel och kunde ge goda råd där de körde omkring med sin golfbil. Och de var fulla av oooh och aaaah över kompisens ständigt spikraka 240-metersdrivar. Man ser inte sånt primetime på hobbybana så ofta.

Blå slingan vi spelade först var sådär, sedan röda som var lika trevlig som jag minns 18-hålaren från 90-talet. Fina vyer, bra skick, spännande design, och en kul trollskog med golftroll. Kan man undvika den blå slingan är nog Haninge mest prisvärda alternativet söder om stan må-fr,.

Egna golfen var först inte så bra, jobbar bara med timing nu, fick till det hyggligt sista nio där jag väl fick ihop en 13-14 poäng, med en birdie på lite knixiga par 3 hålet som topprestation och publikens jubel.

Har sedan kommit på, att göra nedsving som uppsving. Bara tänka att "uncocka handlederna" och låta kroppen hänga med, som vanligt mixtrande hemma på gräsmattan, har funkat riktigt bra nu ett par rundor. Ingen direkt svingändring, mer ett tempotänk. Och vara uppmärksam på att axlarna inte åker iväg till vänster. Lite kort, jobbar nu med att dra iväg med fötterna för att få en lägre bollflykt.

Tourerna vecka 27 - Rahm, Xander o John 3:16

En något avslagen upplaga av Irish Open, lite regnigt och inte Rory eller nån av Irländarna i mixen och Portsteward var väl lite below average för links som gör sig häftiga på TV. Men det var Jon Rahm som gav tävlingen färg. Lite ilsk, lite kontroversiell i regelgrunkor men slog bollen som en häst sparkar med den där korta baksvingen och hade ett knivskarpt närspel. Ganska sned på utslagen och det var många Severäddningar. Inkarnation där?  Gubbarna Hanson och Karlsson får godkänt med 14:e resp 30:e plats.

Det här Greenbrier känns lite skumt. Våra spa, typ Medevi Brunn brukar vara rätt nedtonade, men det här känns som en gräddbakelse mitt i skogen. Varför har man en bana av PGA tourklass på ett sånt ställe och varför delar ägaren ut 100-lappar? Men i alla fall en rätt behaglig miljö, det får man säga. Frodo Lingmerth var med i början, men kanske har nått ändan av formtoppen, blev 64:a. Vann gjorde den något underlige figuren Xander Schauffele. Bara namnet. Rätt spännande på slutet då bistre Streb kunde utjämna med en birdie på sista par-3 hålet.

Kollade LPGA för en gångs skull. Katherine Kirk kunde vinna knappt efter att ha lett ganska komfortabelt, den nya förmågan Buhai från sydafrika pressade mot slutet. Ganska stilig kvinna får man säga, Kirk. Men lite ovanligt att se en icke-amerikan vara så där offentligt halleluja. Hennes banguide hade blaffigt bibelkapitel så att det lyste över hela hennes skinka. Tja, det brukar ju sälja, så varför inte? Hade förväntat mig en Zackpredikan av gammalt gott slag i segerintervjun men hon lyckades hålla ner det.

Golf på Smådalarö - Slöskön semestergolfbana i skärgården

Har bara kort på 19:e hålet...

En trevlig bekantskap ,den här banan, belägen mitt i Stockholms skärgård. Nu gör väl inte vattnet så där rysligt bekant under rundans gång, men det är en trevlig liten promenad i skärgårdsskog. Nio hål och inte särskilt lång. Men i ganska gott skick, greenerna är lite långsamma men oväntat fina och jämna. Alla hål går i sitt eget rum i lövskogen, snårig ruff på sidorna. Det märks att det är lite semesterstuk, folk verkar inte räkna score och tar lite si och så på reglerna. Skön stämning. Och inga problem komma ut. Kan rekommendera den här banan, om man vill ha lite relaxad golf.

Tourerna vecka 26

Svenskar med i toppen på många ställen, Lingmerth utanför Washington och Björk på Le Golf National.

Lingmerth ledde, spelade kassaskåpssäkert to-fr, svajade lite på lördagen, men gick ändå ut i ledarboll med Summerhays. Tappade momentum redan från början med en bogey på första och fick en dubbel på elvan. Blev till slut femma. Det blev istället särspel och Kyle Stanley, som varit nere i en svacka på flera år kunde inte hålla rösten stadig då Dottie Pepper intervjuade honom. Howell III, som inte vunnit på år och dag spelade bort sig på första särspelshålet, och gav bort segern i Quicken Loans

Även Björk gick ut i Ledarboll i Paris, spelade faktiskt bra. Det som hindrade honom från seger var faktiskt mängder av puttar på hålkanten. Den sista, en långputt på svåra 18:e vfick han i alla fall sänka för en 3:e. Sista dagens man var ytterst formstarke Fleetwood, Den här nackspärrssvingen var som ett urverk, behövde inte putta fantastiskt för att vinna ganska komfortabelt. Höll nere lite grann på Scouse-dialekten, trevlig prick att lyssna på.

Jag suger lite på karamellen med damernas Major, har den inspelad, skall kolla senare...

Kinhult femma på Challenge, ytterligare en bra placering.

Har hittat något...

Har gått bra ett par rundor nu med svingandet.

Började med att jag tänkte Rahm. Den där korta baksvingen. Sen att dra på ordentligt med underkropp, låta den vara motorn i hela framsvingen. Axlarna måste rotera med och har den här "släpande, tunga " känslan vid impact.  Kör "mongohänder" halvvägs ned för att få shaftlean, tips från Clay Ballard på youtube. Lite Ärila över svingen. Känns som ett steg framåt mer än en svingfix.

Några anks i dammen på fjärde

Morgonens runda, ganska fin. Lite sen på banan, vid runt 6.40 men i mål vid 7:35. Vackert väder, lite blåsigt. Träffade mycket fairways, drivern kanske lite för högersläppig, men inte farligt. Inga katastrofer med några andra slag. Lite dumma beslut och lite otur gjorde att scoren blev något över par. Men par på 8 och 9 var bra att avsluta med.

Helt ensam på banan, bra tempo, knappt något bollet, samma boll hela rundan trots blåsten, fint väder. Och inte ens några idioter på vägen hem från banan. Bra start på dagen.

Har varit ledig må-to också, helt ok rundor då med, men rätt jobbigt köra hem i morgontrafiken. För många idioter

Nian, från stigen mot bilparkeringen

Och så strular det igen...

På mellanbanan lite senare inte förrän 6.45, försov mej.  Varmare, flugeländena igång. Lite halvklart. Ingen vind att tala om.

Lite underlig dager

 En kille före, men det var lyckligtvis en kille jag gått om ungefär 100 gånger genom åren, han spelade Kåbo och hängde med över till Upsalas mellanbana. Trevlig prick, vi växlar alltid ett par ord innan jag går förbi. Önskar jag vågade fotografera honom.

Sämre sving igen. Svårt förstå varför. Får liksom inte med mig överkroppen lika bra som igår. Det blir lite outside in igen. Inte jättekatastrof, så jag skall försöka jobba med smågrejer, timing.

Konstigt nog rätt bra score ändå. Och var runt på en timme. Närspelet är rätt stabilt i alla fall.

Åttonde, från bakom green. Bunkrar från stora banan i bakgrunden

Tourerna vecka 21-25

Lite mellanveckor, förutom US Open.

På Colonial vann Kisner, På Memorial vann Dufner, i Memphis vann Berger. Inga särskilt minnesvärda tävlingar och inga svenska topplaceringar. Spieth vann i Connecticut, River Highlands. Rätt kul bana och det blev ett särspel där han sänkte ett bunkerslag för att slå Berger. Hur Spieth vann egentligen är rätt oklart. Han puttade sämre än vanligt och hade många dåliga svingar, som brukligt.

Det stora svenska utropstecknet på EU tour var förstås att Alex vann PGA på Wentworth. Fick till en riktig kanonrunda den sista. Sen hade han lite flyt med att ledarbollarna fick skitväder efter att han spelat klart.

Karlberg blev 4:a i Tyskland, annars inget annat värt att nämnas från EU tour. Nordea på Bärseback regnade helt enkelt bort.


Erin Hills skrevs upp ganska skapligt inför US Open, att det var ett stycke land i Wisconsin som mer eller mindre skapats för golf. Men det blev sådär. Med regnande inför tävlingen var greenerna alldeles för mjuka, och även om "fescuen", den djupa ruffen var lite utmaning, och banan var lång, så var fairways generösa. Spelarna sköt sönder den. Hårdast av alla sköt Koepka som drev bollen sjukt bra, och kunde vinna rätt bekvämt. Lingmerth blev 21:a, han har varit den enda av svenskarna som fått till det hyfsat de här veckorna på PGA Tour, men inga topplaceringar.

Annat från golfvärlde

• Scoopet under US Open var att Mickelson skippad det för nåt tal som hans dotter Amanda höll som "Valedictorian". Varför har inte vi det här halvmagiska gamma psi kappa osv.
• Li Haotong blev lack på sin putter och kastade den i en damm. Hans morsa gick ut i vattnet och plockade åt sig den. Här skall inte tappas något ansikte, typ?
• Segergesten, nån slags hoppa upp och stöta mot varandra som Spieth och Grellar fick till efter bunkerslaget var faktiskt riktigt spektakulär... Berger kunde bara göra tummen upp.